Svenska
Gamereactor
förhandstittar
Total War: Rome II

Total War: Rome II

Det är inte lång tid kvar till alla världens skrivbordsgeneraler åter kan gå ut i kamp. Vi har kikat närmare på Total War: Rome II

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Som med alla Total War-spel, finns det alltid två sidor av myntet. Total War: Rome II är, precis som andra spel i serien, uppdelat i två moment: det turbaserade strategispelandet på kampanjkartan och striderna i realtid som inträffar när två arméer drabbar samman. Detta är det första Creative Assembly berättar för mig när jag besöker deras högkvarter, för att få en titt på den maffiga uppföljaren till Rome: Total War.

Vi börjar med kampanjkartan. Den är enorm. Kolossal, till och med. Den sträcker sig från de brittiska öarna till Nordafrika, och sedan hela vägen till vad som idag är Afghanistan. Det finns en absurd mängd provinser (nästan 60 stycken, med över 180 regioner mellan dem) som kan tas över.

För fans av spelserien är detta en mäktig och vacker syn. Spelare kommer att ha en mängd valmöjligheter framför sig och skapa arméer efter behag, marschera runt med dem på kartan och erövra diverse regioner på vägen. I Rome II kan du rekrytera direkt till din armé, istället för att skapa enheter i närbelägna provinser och skicka ut dem till din här. Detta lär strömlinjeforma upplägget på ett fint sätt, särskilt med tanke på storleken på spelet.

Total War: Rome II
Interfacet är mer intuitivt än någonsin i Rome II.
Detta är en annons:

Att hantera provinser kommer att bli smidigare och du kan nu ge order till de regionala huvudstäderna istället för att pilla med varje liten specifik landyta. Detta ser också ut att strömlinjeforma den delen av kampanjen, men för spelare som föredrar de turbaserade inslagen finns det fortfarande ett enormt utbud av valmöjligheter.

Vid Creative Assemblys presentation fick vi se den romerska armén, under ledning av Julius Caesar, marschera mot Egypten och uppdraget Battle of the Nile. Demon började på kampanjkartan, där legionen tar sig genom Nordafrika.

Det fanns inga direkta möjligheter till diplomati. Man försökte sig på fredsförhandlingar med Egypten, men de ville inte bli kompisar. En nyhet är att vi kan se hur våra tidigare handlingar påverkat hur andra fraktioner ser på oss, något som gör spelet mer transparent.

Total War: Rome II
Befolkningen måste hållas nöjd och utfodrad, och naturligtvis vankas det maktkamper bland de mäktiga familjerna som slåss för kontroll över imperiet.
Detta är en annons:

Legionen marscherade upp längs kusten på kampanjkartan och hamnade direkt i strid. Här fick vi se en batalj mellan Rom och Egypten, där de försvarande egyptierna hade en höjdfördel. Bredvid denna strid på land såg vi också två flottor med krigsfartyg. I Rome II sker dessa strider samtidigt, och detta delade fokus ger spelaren mycket att tänka på. Lägger du för mycket tid på den ena striden finns risken att du klantar till den andra.

Motståndet bestod av väl beväpnade trupper, och vi ställdes mot både krigselefanter och gigantiska höbollar som antändes och rullades mot de romerska trupperna. Efter att ha sett studion visa upp spelet fick jag chans att testa det själv, från båda perspektiven.

Jag var sugen på de enorma eldbollarna, så jag började att spela som Egypten. Efter att ha lärt mig hur dessa fungerar (det var lite krångligt, faktiskt) gav jag mig på min första strid. Tack vare motviktsslungor, höjdfördel och galna elefanter blev det en lätt kamp att nita de få romare som tittade förbi. Havsstriden som pågick samtidigt var lika smidig att genomföra. Allt som behövdes var att hindra de romerska skeppen att slinka förbi mitt försvar och landsätta trupper nära min bas.

Total War: Rome II
Var är min här? Den är där! (Tack till Galenskaparna & After Shave).

Den andra striden, där rollerna var ombytta och jag spelade som Rom, var klurigare. Först skickade jag ut halva min flotta direkt i strid med egyptierna, vilket i princip blev ett självmordsuppdrag. Den andra halvan skickade jag direkt till en närbelägen strand, där tre enheter med soldater fick gå i land och ansluta sig till en annan trupp.

Därefter följde en klassisk kniptångsmanöver. Kavalleri och elefanter skickades till den vänstra flanken och mina infanterist-nytillskott tog den högra. Lejonparten av armén marscherade upp på berget. För att minimera förlusterna använde jag mig av en lös formation, så när fiendeelefanterna rusade genom mina trupper blev skadan inte så stor som den kunde ha varit.

Total War: Rome IITotal War: Rome II
Att hålla reda på både land- och sjöstrider samtidigt är härligt stressigt.

Mitt kavalleri attackerade flankerna, medan primärstyrkan drog sig tillbaka nedför berget. Efter att fienden fått slut på eldbollar och elefanter kunde jag skicka ut mina återstående trupper i strid. Precis när jag trodde att jag skulle förlora vände vinden och egyptiernas ganska klena rustningar gjorde att fienden strök med, en efter en. Att se dessa två fraktioner ge sig på varandra var tillfredsställande, och tack vare utökade detaljer på varje soldat, finns det en visuell variation i striderna som vi inte sett tidigare i serien.

Ungefär här slutade jag att beundra de fina detaljerna eftersom jag märkte en större mängd fiendeförstärkningar som marscherade in från skärmens vänsterkant. Kanske var spelet snällt mot mig, då dessa egyptier inte kastade sig över mina romare direkt, utan istället pytsade ut några enheter åt gången. Inga problem för mina trupper. Allt som återstod efter denna veka attack var att beslagta fiendens högkvarter högst uppe på kullen, varpå striden var slut. Det var en relativt enkel kamp överlag, men som sagt kände jag mig nästan besegrad under en kort stund. Mycket underhållande.

Total War: Rome II
Total War-serien har alltid varit snygg. Men aldrig så här jäkla vacker.

Det finns flera anmärkningsvärda tillägg för Total War-serien i Rome II. Den taktiska vyn kommer att erbjuda en överblick av hela slaget, till exempel. Som i Shogun 2-expansionen Fall of the Samurai kommer du att kunna ta direkt kontroll över vissa enheter (däribland motviktsslungorna) och beskåda förödelsen i härlig närbild. Man lovar också fler defensiva möjligheter, som exempelvis dolda eldgropar.

Terrängen kommer att vara konsekvent, och se likadan ut när du strider på den en andra gång. Detta låter oss använda våra tidiga erfarenheter för att kriga ännu mer taktiskt. Enheter kommer att kunna lära sig särskilda egenskaper som också kvarstår; även om hela din armé skulle förintas behöver du inte börja från scratch med en ny vad gäller dessa "buffs".

Striderna ser snyggare ut än någonsin, och flera gånger saliverar jag på tangentbordet på grund av det. Lägg till detta en strömlinjeformad, turbaserad kampanj som utspelar sig på en jättekarta med ett stort antal varierade fiender, och det är tydligt att Creative Assembly har ännu en hit på gång. Vi får se hur det färdiga Total War: Rome II blir i september, men just nu ser det ut som spelseriens kronjuvel.

Relaterade texter

2
Ny kampanj på väg till Total War: Rome II

Ny kampanj på väg till Total War: Rome II

NYHET. Skrivet av Jonas Mäki

Sega och Creative Assembly har idag haft den goda smaken att presentera en helt ny kampanj till Total War: Rome II, hela fyra år efter att spelet ursprungligen släpptes....

1
Creative Assembly får kritik för DLC

Creative Assembly får kritik för DLC

NYHET. Skrivet av Patrik Andersson

Total War: Rome II har efter sin release kritiserats en del för problem med buggar och bristande AI. Nu kommer en ny våg av kritik som ifrågasätter hur nytt innehållet i...



Loading next content