Fable Legends

Game Director David Eckelberry utlovar den bästa sagan någonsin. Självklart. Det är ju Lionhead Studios vi pratar om trots allt, och även om Molyneux är borta ur bilden har ränderna långt från gått ur. Fable Legends ska lyckas med konststycket att bli bäst genom att mixa föregångarna med ett saftigt online-koncept och snorsnygg grafik. Något som ska göras möjligt med hjälp av Xbox One. Och visst! Redan i de inledande sekvenserna syns det att det här kommer att bli något i hästväg, rent visuellt.

Fjärilar flyger självständigt i vinden medan kontrastrik växtlighet mjukt svajar med. Det är vackert, ljust, somrigt och soligt. Lionhead har byggt upp en idyll, men världen och dess invånare döljer också mörker och mystik.

Fable Legends tar sin början innan det första spelet i serien. Som resultat är världen en primitiv sådan. I staden Brightwatch tycks trähusen ha designats med motivet att bo någonstans snarare än att bo flådigt. Borta är industrialismen från Fable III och det generella missnöjet med den. Den har inte hunnit hända än. Kvar är däremot alla uppdrag och minispel vi känner igen sedan tidigare. Vill vi jobba hos bartendern eller smeden kan vi göra det. Vill vi istället hjälpa bartendern hitta hennes bortsprungna unge kan vi göra det också, men huvudstoryn kretsar kring en artefakt som uppfyller önskningar.

I takt med att Brightwatch öppnar sig mer och mer stöter vi på allt knäppare karaktärer. Eckelberry uppmanar oss att inte ta Fable Legends för seriöst. Det lär inte vara någon risk. Fable har alltid varit förknippat med Monthy Python-influerad, brittisk humor av hög kvalitet. Vi ser gärna mer av den varan. Inte minst i sällskap av tre goda vänner.

En central faktor i Fable Legends är nämligen just flerspelarläget. Du kommer alltid att utgöra 25% av en kvartett, oavsett om du spelar ensam eller med vänner. Att "spela ifrån" sina vänner är i det närmaste omöjligt, menar Eckelberry och hävdar samtidigt att studion hittills aldrig sett ett enda exempel på en lagbildning där någon spelare varit för stark eller svag för att kunna vara med. Om detta visar sig stämma i slutprodukten kan Fable Legends komma att bli något verkligt unikt i rollspelsgenren.

Hjältarna bidrar alla med något eget till stridandet vilket gör att man kommer behöva förlita sig på varandra. Rollerna i sig - riddaren, tjuven, bågskytten och häxan - kan vi räkna upp i sömnen vid det här laget. Desto intressantare blir kombinationen av de fyra i svulstiga realtidsstrider med monster av alla tänkbara slag. Lägg därtill att även träd, blommor och buskage stryker med i striderna.

Den kanske enskilt smarrigaste nyheten den här gången är att en femte spelare kan ta an rollen som antagonist och ställa till med elände för hjältarna. Detta via vad som vid första anblick ser ut som ett strategispel där du kan placera ut extra hemska trupper vid väl valda tillfällen. Eller varför inte frammana ett nedrigt grottroll?

Kinect-stöd kommer att finnas för den som vill med enklare röstkommandon, men inte mer än så, försäkrar Eckelberry som inte tycks vilja påminnas om Fable: The Journey mer än nödvändigt. Den rörelsebaserade kontrollmetoden är med andra ord slopad. En viktig detalj för att göra Fable Legends till det spel som fansen längtat efter.