Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska
Startsidan
förhandstittar
Assassin's Creed IV: Black Flag

Assassin's Creed IV: Black Flag

Vi reste till Västindien med Playstation 4-handkontrollen i nävarna för att testa hur väl lönnmördandet fungerar när trånga bakgator bytts ut mot kritvita stränder och öppna vatten...

Du tittar på

Preview 10s
Next 10s
Annonsera

Det här är inte första gången jag sätter mig med den ovana Playstation 4-handkontrollen i nävarna och spelar Assassin's Creed IV: Black Flag. Förra gången blev jag guidad av en Ubisoft-representant genom en serie frustrerande linjära uppdrag samtidigt som havet böljade inbjudande i fjärran, bortom mitt räckhåll. "Nej", sa han, representanten, när jag stod stilla för länge och drömde mig bort mot livet på böljan den blå. När det så är dags igen gläds jag över att det inte finns några gränser för min spelsession, utom möjligtvis tiden som begränsats till två timmar. Jag är fri att ge mig av i vilket väderstreck jag vill.

Ubisoft förklarar att man har valt att utgå från två specifika tidpunkter inför den här spelsessionen; år 1715 och 1718. Förstnämnda för att det just då ligger större fokus på segling och utforskning, och sistnämnda för att jag ska få undersöka storyberättande på stränder och i djungel samt träskmiljö. Det bästa av två världar, ungefär. Man förklarar också att man inte riktigt är redo att visa upp inledningen ännu.

Därpå släpps jag lös, fri att gå min egen väg, och märker omedelbart hur jag lockas av, och trivs i sällskap med de olika karaktärerna på ett sätt som skiljer sig från de tidigare delarna i serien. Connor och pinnen som tycktes permanent uppkörd i vederbörandes stjärt har fått stiga åt sidan till förmån för förfadern Edward och hans kamrater Benjamin Hornigold och Blackbeard. Tre överdrivna, högljudda pirater fulla av karaktär. Det märks att man siktar mer på ren underhållningsfaktor och mindre på historiskt ackurat berättande den här gången, och jag gillar det.

Assassin's Creed IV: Black Flag
I Assassin's Creed IV: Black Flag är havet ditt att utforska i valfri takt.

Jag kastar loss mot Abaco Island, en ö så liten att den som vill kan springa från strand till strand på 30 sekunder. Här finns en gömd skatt, en synchronisation point och ett gäng vilda djur. Jag är på jakt efter sistnämda, och då närmare bestämt ett par leguaner samt en och annan leopard vars hudar ska hjälpa mig bygga ett hölster till en extra pistol. Huvuduppdraget är lättförstått nog. Döda djuren. Ta huden. Men jag kan också utföra extrauppdrag såsom att lönnmorddyka ned på en leopard från ett träd. Gör jag detta plockar jag extra poäng och bonusbelöningar, och en trevlig Ubisoft-representant böjer sig fram för att poängtera att spelets samtliga uppdrag fungerar på det här sättet.

På Abaco Island, eller vilken ö som helst för den delen, kan jag hoppa in i en liten eka och snabbfärdas tillbaka till piratskeppet, vilket känns märkligt med tanke på att skutan trots allt ligger och skvalpar på spottavstånd från stranden. Tiden man sparar på att hoppa in i ekan snarare än att simma tillbaka är minimal, och förstör dessutom inlevelsen anser jag som är sugen på att till fullo leva mig in i piratlivet. Samtidigt kan jag förstå att vissa kommer att ha svårt att anpassa sig efter upplevelsen som erbjuds här, för det är en rejäl omställning från tidigare och kan erbjuda längre avbrott från actionmomenten än vad man kanske är van vid.

Personligen tycker jag om det, som sagt, och omfamnar möjligheten att ge mig ut på seglatser mot horisonten och nya äventyr - och sådär. Där ligger lockelsen i Black Flag, för mig. Samtidigt ska man inte lura sig själv och tro att det här är någon seglingssimulator, för sanningen är en helt annan. Det märks att utvecklingslaget har vidtagit åtgärder för att det aldrig ska bli tråkigt på de sju haven.

Assassin's Creed IV: Black Flag
Ambitionerna om att erbjuda historielektion och spel på samma gång har fått stiga åt sidan den här gången.

Som exempel finns det alltid något att göra. Alltid minst en ö i sikte eller en vildsint flotta med arga män som vill göra brasved av mitt fina skepp för att jag råkat segla för nära, eller så. Jag ställs ofta inför uttalade eller outtalade valmöjligheter såsom att antingen segla därifrån eller ta kampen för att se vad som gömmer sig på andra sidan stridigheterna. Värt att nämna är bubblorna och fenorna som då och då dyker upp på vattenytan som för att skvallra om ett helt eget liv som försiggår samtidigt där nere i djupet. En faktor som adderar till inlevelsen, helt klart, men också något som antyder att Ubisoft är rädda för att paradiset i sig, som det faktiskt ser ut i verkligheten, inte ska räcka till.

För att ytterligare försäkra sig om att spelaren aldrig går sysslolös har Ubisoft valt att sprida ut varor som fallit av andra båtar samt skeppsbrutna vilka går att anlita för att utöka sin besättning. Varje centimeter av kartan är dessutom fullspäckad med frågetecken som symboliserar att här finns något att se, upptäcka eller göra. När jag seglar förbi nya öar panorerar kameran in för att visa upp något av intresse. En funktion som lär tilltala den med sämre tålamod än jag, helt klart, men som jag personligen hoppas sker enbart en gång per ö, snarare än varje gång jag råkar ha vägarna förbi.

Vattnet ser fullständigt makalöst vackert ut på Playstation 4, stilla böljande i ena stunden, kraftigt och överväldigande när det blåser upp till storm. På tal om oväder gäller det att ha tungan rätt i mun när man seglar genom stora vågor för att ta sig dit man ämnar gå i land. Under en sekvens noterar jag en cyklon som sväljer en båt med besättning som om de vore gjorda av papper, och jag förstår att det kanske inte är läge att segla i den riktningen just nu. Det gäller samtidigt att hålla utkik för massiva vågor som är stora nog att betrakta på avstånd, och fullständigt överväldigande när man väl befinner sig under dem. En Ubisoft-representant uppmanar mig att segla över krönet på vågorna innan de slår ned, och när stormen har lagt sig märker jag hur musklerna i fingrarna och armarna ömmar efter kraftansträngningen.
Ett gott tecken.

Assassin's Creed IV: Black Flag
Dykandet behöver definitivt finpoleras.

Med hjälp av kikaren kan jag ta reda på vad som finns ombord på andra skepp, hur de är byggda och hur stor dess besättning är. Därefter kan jag avgöra om det är idé att borda eller inte. Jag är ju trots allt pirat i slutändan. Varje skepp tilldelas en nivå, eller "level" om du så vill, och under en sekvens ger jag mig in i närkamp med ett flertal regalskepp på level 17 varpå jag snabbt möter mitt öde på havets botten. Det är klokt att uppgradera sin skuta ordentligt innan man ger sig in i den här typen av strider, men det ska visa sig att allt är möjligt med god taktik och flinka fingrar när jag testar att locka iväg enstaka skepp åt gången för att snabbt kasta ned explosiva tunnor i kölvattnet och på det sättet tunna ut fiendeflottan bit för bit.

Mot slutet av min spelsession börjar striderna på havet att smälta in i varandra, och jag funderar på om Assassin's Creed IV: Black Flag har något mer att erbjuda inom just det här området. Visst, bataljer med större skepp kräver mer omfattande uppgraderingar till piratskeppet, men det där handlar ju bara om siffror i slutändan. De taktiska momenten tycks däremot stå sig under äventyrets gång, och större variation behöver helt klart implementeras om havet ska fortsätta roa i det färdiga spelet.

Efter någon timme har jag köpt en dykarklocka och letar reda på ett lämpligt båtvrak för att leta skatter. Väl nere i djupet längtar jag dock snart upp igen då det visar sig att just den här biten är smärtsamt opolerad i nuläget. Edward känns plötsligt styltig och svårkontrollerad när jag måste hålla mig undan vildsinta hajar samtidigt som jag håller koll på hur mycket luft som finns kvar i lungorna. Att ens försöka fokusera på att bärga någon skatt blir det knappast tal om, och istället för att iträda rollen som skicklig dykare känner jag mig som ett drunkningsoffer när jag simmar panikartat mellan dykarklockan och det mörka, oförlåtande djupet.

Assassin's Creed IV: Black Flag
Kapten Svartskägg försökte avfyra ett leende, men kunde inte släppa faktumet att det brinner i ändarna på hans extensions.

Men det är när Assassin's Creed IV: Black Flag är just Assassin's Creed som min största farhåga väcks, för det märks snabbt att ganska lite har hänt sedan serien rullade igång för fem år sedan. Det spelar ingen roll att världen omkring mig är vacker när jag gång på gång misslyckas med att gömma mig i den, och lönnmördandet har faktiskt fått stryka på foten till förmån för de öppna vyerna vilket åtminstone på förhand bekräftar våra initiala farhågor med att placera serien bland en serie öar i Västindien. Med tiden slutar jag låtsas att jag ska kunna gömma mig då det, oavsett taktiskt tillvägagångssätt, slutar med att jag blir upptäckt ändå.

Striderna är åtminstone solida och erbjuder samma hisnande känsla som jag känner igen från Batman: Arkham City där ingen grupp fiender tycks vara för stor. Jag delar ut tillfredsställande kedjor av attacker på löpande band och irriterar mig bara när jag avbryts av nedriga skyttar som avfyrar kulor på tre meters avstånd och får Edward att stanna upp mitt i rörelsen.

Här och där märker jag av faktumet att Assassin's Creed IV: Black Flag trots allt ska släppas till nuvarande konsolgeneration också. Städerna är inte ens i närheten så snygga som skogarna och vattnen, och vanliga NPC:s är inte alls lika detaljerade som huvudkaraktärerna. Kanske är Grand Theft Auto V lite för färskt i minnet just nu, men på något sätt saknas det där ordentliga realistiska livet i Black Flag som hade kunnat resa det till något större.

När mina två timmar är slut konstaterar jag att jag hade velat se mer. Testa mer. Vissa aspekter hanns inte med alls, andra skrapades bara på ytan, men det märks att premissen är en bra sådan, om än inte helt solid ännu. Smygmomenten behöver finjusteras och man behöver definitivt addera större variation på havet om det ska underhålla när vi multiplicerar mina två timmar med tio. Frågan är bara om tiden räcker när det i skrivande stund bara är en dryg månad kvar till release...

Du tittar på

Preview 10s
Next 10s
Annonsera
Assassin's Creed IV: Black Flag
Assassin's Creed IV: Black Flag
Assassin's Creed IV: Black Flag
Assassin's Creed IV: Black Flag

Relaterade texter

Assassin's Creed IV: Black FlagScore

Assassin's Creed IV: Black Flag

RECENSION. Skrivet av Tobias Garsten

Ett av höstens största spelsläpp är en välbehövd men något schizofren nystart för Assassin's Creed-serien. Tobias är något kluven, men ändå rejält imponerad...



Loading next content