Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português / Français / Nederlands
Gamereactor
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
Gamereactor Sverige
förhandstittar
Wolfenstein: The New Order

Wolfenstein: The New Order

Gamereactor fick chansen att provspela Machine Games efterlängtade Wolfenstein: The New Order, och fick uppleva en actionkaramell med väldigt mycket potential...

  • Text: Gillen McAllister, GR EU (Översättning: Jonas Mäki)

Svenska studion Machine Games vet hur man fångar spelarens intresse med mäktiga mellansekvenser. Inom loppet av en två timmar lång spelsession så levererar före detta utvecklarna av både Darkness och Riddick hela fyra stycken sådana. Tre av dem är direkt obehagliga att se; slakt och tortyr brutalt levererade på ett magvändande sätt. Vi var redan innan nyfikna på denna nya installation i vad som är hela genrens farfar, men nu är vi officiellt mycket intresserade.

Dessa klipp är ett av mina mest bestående minnen från nämnda speltillfälle, men är såklart inte det viktigaste. Även om utvecklarna visat sig vara skickliga på att berätta en historia i tidigare spel, har själva skjutandet lämnat en del i övrigt att önska och saknat den där riktiga punchen som andra utvecklare brukar kunna leverera. I New Order känns det dock som att Machine Games och Id Software har kollat in vad konkurrenterna gjort rätt och erbjuder ett köttigt spridande av hett bly med tunga vapen som tvingar en att dra ner på volymen för att inte blåsa ur trumhinnorna.

Wolfenstein: The New Order
Uppsala-baserade utvecklaren Machine Games består till stor del av Starbreeze-avhoppare och är till stor del samma folk som gav oss Chronicles of Riddick: Escape from Butcher Bay och The Darkness.

Wolfenstein: The New Order känns som en actionfilm modell hederligt 80-tal kombinerat med allt vad vi förväntar oss från grymma krigsfilmer. Vi har en hjälte med Schwarzeneggers haka som levererar sluddriga oneliners som Stallone och såklart aldrig släpper taget om avtryckaren. Till det kommer en riktigt otrevlig skurk och en åldersmärkning som är 18 av synnerligen goda skäl.

Vid vårt speltillfälle fick vi chansen att spela igenom de två första timmarna och kriga oss fram genom kulregnet i vad som känns som en science fiction-variant av andra världskrigets landstigning i Normandie. Spelstunden avslutades på ett tåg under beskjutning från milt sagt vansinniga nazister - duon vi sett i tidiga trailers - i en alternativ framtid där Tyskland vann kriget. Det är kort sagt betydligt matigare än vad vi fick se förra året och det känns även mer lovande.

Wolfenstein: The New Order
Räkna med kopiösa mängder våld. Det här spelet lever upp till sin 18-årsmärkning.

Som vanligt får vi uppleva all action genom protagonisten B.J. Blazkowicz, som dock skadats i striderna mot tredje riket och spenderat 15 år i sjukhussängen. Där har han legat och hjälplöst sett på när världen runt om honom raserats innan han återigen bestämt sig för att ta upp kriget. Undantaget introt där man startar i ett bombplan som kraschar på ovan nämnda strand, känner man snart igen det gamla Wolfenstein-konceptet.

Det betyder i klartext korridorer med begränsade valmöjligheter som att antingen springa fram och skjuta eller försöka smyga sig förbi. Det funkar dock utmärkt och som sig bör med spel av den gamla skolan litar utvecklarna på att du är kompetent nog att tackla de utmaningar du ställs inför och det vankas inga obligatoriska genomgångar av menyer och liknande. Därmed tar det ändå sin lilla stund att upptäcka allt, och först under våra 15 sista minuter med Wolfenstein: The New Order hittar vi ett perk-system som ger spelmässiga bonusar om man klarar av givna utmaningar man ställs inför. Kort sagt är det mer än ett hjärndött skjutspel Machine Games bjussar på.

Wolfenstein: The New Order
Även de som spelar Playstation 3 och Xbox 360 kommer få avnjuta Wolfenstein: The New Order.

Vad vapnen anbelangar får man snabbt både större och starkare puffror, vilka dessutom ibland går att dual wielda. Däremot är det desto mer knapert med ammunitionen, och det lönar sig inte att spreja vilt omkring i Wolfenstein. Medan vi kämpar oss fram över stranden för att nå nassarnas bas får vi hela tiden roffa åt oss ammunition från döda kroppar för att ha något att besvara elden med. Vid två tillfällen som båda kan liknas vid minibossar tar det dock frustrerande nog slut på kulorna.

Trots det fortsätter spelet att kännas underhållande och att starta om och försöka på nytt känns som en ren fröjd (detta på svårighetsgrad tre av fem). Det är hela tiden nog mycket variation och roligt gameplay som påminner om svunna tider för att vi ska vilja ha mer. Det enda vi inte är helt sålda på är tonen i storyn. Det går inte att kombinera en röjig enmansarmé med något mer seriöst och tro att det ska gå att ta på allvar. Blazkowicz känns mer psykopatisk än patriotisk och hans oneliners är o-ironiskt tråkiga och idiotiska.

Wolfenstein: The New Order
Wolfenstein: The New Order känns i sina bästa stunder som ett tvättäkta Wolfenstein, vilket såklart är en hedersbetygelse av rang.

Machine Games kanske gör detta med flit och fram emot den tredje akten (som vi inte spelat) får vi förhoppningsvis veta mer om människan Blazkowicz så vi faktiskt börjar bry oss om honom. Vi hoppas i alla fall det, för just nu har vi kul med all action men gillar inte personen som trycker in avtryckaren. Vi hoppas därför att det finns mer att hämta kring denne ärrade krigshjälte än vad det initialt ger sken av.

Wolfenstein: The New OrderWolfenstein: The New Order