Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska
Startsidan
förhandstittar
The Evil Within

The Evil Within

Shinji Mikamis återkomst till skräckgenren hämtar inspiration från fler håll än bara Resident Evil...

Du tittar på

Preview 10s
Next 10s
Annonsera

När Sebastian Castellano, The Evil Withins helt egna protagonist, träder fram på skogsstigen i en grynig, svart/vit verklighet med kraxande korpar i träd som svajar med vinden allt eftersom löven lämnar grenarna, slås jag av en stark déja vú. När han lite senare upptäcker en stor och mystisk herrgård beskriver Sebastian med egna ord precis vad jag personligen känner; han har aldrig varit här förut, men samtidigt känns det så bekant. Detsamma kan sägas om The Evil Within. Det är nytt, men lånar redan bekanta element som vi känner igen så väl.

När spelet utannonserades blev det genast brännmärkt som Shinji Mikamis stora återkomst till survival horror-genren efter att ha varit involverad i skapandet av Resident Evil. Faktum är dock att The Evil Within är mer än en andlig uppföljare till den populära och numera hårt actionorienterade serien, och delar även starkare drag med Silent Hill på ett berättande och temamässigt plan. Det finns också element här som speglar det som vi sett i bland andra The Last Of Us och Dark Souls.

The Evil Within
Valet att smyga eller skjuta, det finns ingen universallösning för alla situationer.

Att hantera de inte så jättemänskliga fienderna här är aldrig så rättframt som monsterdödande i spel brukar te sig. Du kan gömma dig under sängar och i garderober, använda flaskor som distraktioner och smyga sig upp bakom fiender för en tyst uppgörelse (som i nyss nämnda The Last Of Us), men du kommer också att värdesätta dina tändstickor för att sätta eld på hoten som en slutgiltig lösning för att lyssna medan de hårresande skrikljuden stegrar. Närstridsattackerna är tämligen veka, men kan köpa dig värdefull tid och andrum i rätt utförande. Det finns även fiender som inte kan stoppas på något av dessa sätt, vilket betyder att flykt är det bästa (och enda) tilltaget för situationen.

Under vår session fick vi chansen att spela segment ur två av spelets kapitel (det fjärde och åttonde) där vi själva fick försöka lista ut kontexten i dessa delar. Det kändes lite som att bli tilldelad några få pusselbitar för att sedan förväntas klura ut vad ett färdigt tusenbitarspussel skulle se ut som, men vi kan trots allt gissa oss till att The Evil Within älskar American Horror Story och Grave Encounters vid sidan av de två uppenbara inspirationskällorna i Silent Hill och Resident Evil.

I det fjärde kapitlet, "Inner Recesses", får Sebastian leka barnvakt åt en doktor som letar efter en patient vid namn Leslie på ett härbärge. När vi utforskar utomhusterrängen bredvid byggnaden står det klart att vi inte är ensamma. Vid en lägereld finner vi vår första grupp av fiender, vilket också betyder det första mötet med spelets stridsmekaniker. Det står ganska snart klart att hukande längs marken är en stor del av framgången då det subtila mördandet är en utmärkt överlevnadsstrategi. Vi spenderade trots det ett par kulor på den sista fienden för att känna på vapenkänslan (som kändes bra).

The Evil Within
Vi kan förvänta oss en väl avvägd balans mellan pusselsektioner, skräck och ren action.

Doktorn, kapitlets nuvarande följeslagare, visar sig inte vara den vassaste snubben i sammanhanget rent intelligensmässigt. Han påverkar inte det spelmässiga på ett negativt sätt, men istället är det hans hjärndöda dialog som stör. Sedan hittar vi Leslie, uppdragets stora utropstecken. Han verkar inte heller helt i balans, vilket dock kanske inte är jättemärkligt med tanke på att han befinner sig i en helvetesdimension för tillfället, men det känns ändå inte helt genomtänkt. Medan vi planerar att fly därifrån med vår nya kompanjon dyker en annan kataktär upp. Doktorn känner igen honom som Ruvik och säger till oss att inte följa efter när han vänder på klacken. Det finns dock bara ett alternativ här och det är att faktiskt följa efter honom genom en korridor (om du försöker att gå tillbaka mot doktorn blir du fångad i en loop där du återigen hamnar på rätt köl igen i typisk skräckspelsanda).

Korridorvandrandet visar sig utmynna i en fälla och vi befinner oss nu instängda i ett större rum där någon form av vätska målar golvets mittendel. Vi ser oss runt och upptäcker flertalet mördarfällor som överhängande troligt är avsedda för oss. Ruvik försluter rummets enda utväg med någon mörk blodmagi (som kräver kött) för att sedan mana fram en stor flock av elakingar som krälar fram ur den okända vätskan. Under det första försöket stack vi snabbt till fällorna och desarmerade dem samt hämtade material som kan hjälpas till att tillverka ammunition till vår Agony Crossbow, ett händigt sista-utvägen-vapen som kan skicka ut en flora av olika dartpilar rakt in i fiendefläsket eller till och med omgivningarna i sig om man så vill (för att själva lägga ut fällor).

Det hade kunnat te sig bättre dock. Vi blev snabbt tvungna att langa fram kniven då ammunitionen blev kortvarig och ja... vi avled rätt omgående. Vår andra omgång ägnades åt smygmekaniken där vi undvek fällorna helt som då kunde användas till vår fördel under sammandrabbningen när pilarna började regna. Det blev en lyckad taktik som ledde till ett rensat rum som möjliggjorde vår fortsatta resa i jagandet efter Ruvik.

The Evil Within
Vi hoppas på att få se en hel del utforskande under spelets gång...

Vad vi mötte härnäst var dock föga förvånande inte Ruvik själv utan en skräckinjagande spindelkvinna. Denna best var för mycket för oss att ta an vid denna tidpunkt och vi fick lägga benen på ryggen. Vissa fiender är du inte kapabel att skada och detta var en av dem. Det blev vi varse när den fyrbenta varelserna slukade oss i en dödssekvens som faktiskt var så bra att det helt klart var värt det. Vi öppnade en del dörrar också. Eftersom att farorna alltid lurar bakom nästa dörr är det viktigt att lägga vikt på hur du öppnar den; vill du försiktigt slinka igenom eller kicka in den? Vi gissar på att äventyret kommer att använda detta till en hel del fiffiga skrämselmoment beroende på hur du väljer att äntra nya områden i spelet, vilket vi ser fram emot med spänning.

The Evil Within
Mörka korridorer finns det gott om. Atmosfären är ständigt i fokus.

Om det fjärde kapitlet för det mesta fokuserade på striderna kändes det åttonde kapitlet, "Cruelest Intentions", mer orienterat mot pussel och utforskande. Det utspelade sig i den förut nämnda herrgården, ett ställe där forskning av en mycket oetisk natur förekom. Doktorn, som nu visade sig vara en skurk, eskorterade en individ (som vad vi förstod redan levde i huset sedan tidigare) genom ett par dörrar för att sedan låsa bakom sig. Vi blev ombedda av spelet att hitta en väg att låsa upp dessa dörrar igen genom att hälla en vidrig gegga i låsmekanismen som tydligen skulle göra susen.

Tre sektioner av herrgården innebar tre olika pusselsekvenser som involverade magvändande experiment på levande människohjärnor. Vi undersökte flitigt olika delar av hjärnorna som enligt vår ljudlogg skulle hjälpa oss att ta oss vidare där varje misstag skadade Sebastians hälsomätare. Denna del kändes väldigt förvirrande, främst på grund av att ingen riktig kontext fanns att hitta när vi hoppade in på detta kapitel (som mycket tydligt utspelar sig långt in i spelet). Det fanns också till synes slumpartade möten med Ruvik igen där vi som enda val kunde löpa ifrån honom. Vid ett tillfälle sprang vi åt fel håll, öppnade en dörr och hoppade nästan upp från stolen av rädsla när Ruvik käkade upp en ansenlig mängd av hälsan där han gömde sig. The Evil Within känns atmosfäriskt trots, eller kanske tack vare, dess konservativa syn på skrämselmoment och du kommer säkerligen att vilja krypa dig fram genom många av spelets sektioner i hopp om att slippa bli upptäckt när mörkret faller.

Efter ett par timmar och två hela genomspelade kapitel känner vi oss för det mesta imponerade och andfådda. Det är måhända inte så tilltalande på ett tekniskt plan som vi hade hoppats på, men atmosfären är superb och som nyckeln i genren som sådan är det något mycket bra och det faktum att vi lämnades med fler frågor på våra läppar efter spelsessionen är ett gott tecken att The Evil Within kommer att leverera när det släpps i oktober.

The Evil Within
Shinji Mikami var med och skapade Resident Evil hos Capcom och senare var han med och grundade Platinum Games. Nu har han sin egna studio, Tango Gameworks.
The Evil Within
The Evil Within
The Evil Within
The Evil Within

Relaterade texter

The Evil WithinScore

The Evil Within

RECENSION. Skrivet av Mathias Holmberg

Survival horror-kungen Shinji Mikami har återvänt till genren han en gång skapade, och Mathias har återvänt från denna mörka värld med ett betyg...



Loading next content