X-Men Origins: Wolverine

Wolverine är fenomenalt jagad. En hel armada av helikoptrar är efter honom och även för en mutant med superba järvsuperkrafter är det en prekär situation. Anfall är dock bästa försvar och jag bestämmer mig för att styra järvsnubben mot, och inte från, närmsta helikopter. Ett hopp på sju, åtta meter senare hänger jag på undersidan av gräddvispen och lyckas sedan slänga ut dess pilot. Jag fallskärmshoppar (utan fallskärm) till nästa helikopter och ser att min nemesis Agent Zero sitter bakom spakarna. Jag sliter ut killen och lyfter honom på raka armar. Mot rotorbladen. Att jäklas med Wolverine kan verkligen vara huvudlöst...

Storyn i X-men Origins: Wolverine är baserad på den kommande filmen med samma namn och som du kanske vet har Wolverine ett riktigt stökigt förflutet med rackartyg långt bortom tjuvrökning och snattning. Det är just den brutala tidsperioden Raven har fastnat för; då Wolverine var otämjd och ultravåldsam och utan sin stödgrupp X-men. Några banor är baserade på miljöer i filmen men Raven har tagit sig många friheter för att utöka vissa partier, dels för att möjliggöra mer action, dels för att berätta mer om Wolverine som karaktär. Hugh Jackman, film-Wolverine, har avbildats noggrant inför spelet och lånat ut sin röst till spelet.

Dan Vondrak är Project Lead på Raven och för X-men Origins: Wolverine och just ovannämnda helikopterbana är också något han talar sig varm för när jag träffar honom i New York. Raven har satt ett särskilt namn på dessa mer intensiva ögonblick.

- Vi har designat en hel del roliga sekvenser för Wolverine, vi kallar dem "badass moments", tillfällen då han gör vad som krävs för att få jobbet gjort. Även om det kräver en hel del blod, berättar Dan Vondrak.

Förutom dessa blodiga höjdpunkter handlar X-men Origins: Wolverine om traditionell hack and slash; drivor av fiender utrustade med nävar och vapen ger sig ständigt på Wolverine och vårt uppdrag är att med knappkombinationer generera olika slag, hugg och grepp för att göra färs av dem. När du samlat ihop nog med "rage" kan specialattacker aktiveras, bland annat en snurrattack som låter Wolverine sopa banan med tre-fyra fiender samtidigt. Wolverine kan dessutom på långa avstånd hoppa på fienderna innan han blivit upptäckt, vilket gör de relativt vidsträckta banorna lättare att röra sig i.

Det blir som sagt riktigt våldsamt. Wolverine har en hel del brutala avslutningsmanövrar och redan i spelets intro drar vår hjälte inte sig för att sticka sina klor rakt genom kranierna på sina fiender. När jag spöar soldater i Afrikas djungler får jag till en lyckad knappkombination och Wolverine böjer en killes nacke långt, långt bakåt och sprättar sedan upp dennes buk med sina adamantium-klor. Bestialiskt, barnförbjudet och, tvingas jag nog erkänna, riktigt roligt. Det är kul att bli chockad. Jag frågar Dan Vondrak om var man satte våldsribban.

- Innan vi satte igång arbetet med X-men Origins: Wolverine bestämde vi oss för att göra den här killen mörkare och mer hårdkokt eftersom han är sån i serietidningen. Han har trots allt ett vilddjur inom sig och han har precis blivit utsatt för Weapon X-experimentet som satte igång allt.

Fair enough, lite övervåld kan vara uppfriskande. I X-men Origins: Wolverine låser du upp nya brutala moves i takt med att du dödar folk och samlar på dig erfarenhet. Varje gång du levlar upp får du nya moves, ibland får du skill points. Du har dina grundläggande attacker som slag och, eh, hårdare slag och kan dessutom kasta styggingarna runt banorna. Men vanliga fotsoldater är inte det enda, en del bossfighter utlovas också:

- Fighten mellan 200 fot höga mutantjägar-sentinel roboten är lätt min favorit. När vi väl hade programmerat färdigt den och fick se den röra på sig blev vi riktigt förtjusta. Det är en bild alla serietidningsfans har i huvudet, säger Dan Vondrak.

En trevlig detalj (som Raven presenterar som totalt revolutionerande) är hur man visualiserat Wolverines skelett, som bekant täckt av fiktiva materialet adamantium, ett superhårt material som skyddar honom mot det mesta. När Wolverine tar skada i X-men Origins: Wolverine stannar såren kvar, och ibland är de så djupa att vi får se det förstärkta skelettet. Detta läks dock ihop medans man spelar.

Så blir detta bättre än det genomsnittliga filmlicensspelet? Med brasklappen att genrens upplägg ofta är långtradigt blir svaret: absolut. När jag ber Dan Vondrak beskriva X-men Origins: Wolverine med tre ord är svaret "claws, regeneration and badass attitude". Även om han inte kan räkna har han en poäng.