Prototype

I huvudrollen: Alex Mercer. Handlingen: något om minnesförlust. Jag kommer inte riktigt ihåg. Detta är dock mäktigt irrelevant, viktigare är hur underhållande Prototype faktiskt är. Under en testsession har jag på kort tid hunnit spränga stridsvagnar, kapa en helikopter, lubba uppför sjuttiovåningsbyggnader och dela ut stora portioner stryk... Det är härligt med superkrafter!

Radical Entertainments Prototype påminner om Crackdown; vi rör oss i en öppen stad, i detta fall en tolkning av New York och vi kan använda extraordinära superkafter för att ta oss fram och fajtas. Huvudpersonen Alex Mercer vaknar upp i ett bårhus och upptäcker att han besitter en massa övernaturliga krafter, möjligen förknippade med ett virus som drabbat stadens befolkning. Ett trepartskrig mellan Alex, militären och de infekterade kan börja. Vänta dig totalt kaos.

När Alex drar fram är han som en vansinnig blandning av Hjulben och Duke Nukem. I rasande fart sprintar jag skiten ur södra Manhattans asfalt och plöjer bokstavligen upp gatan med mina fötter. I luften snurrar en irriterande helikopter. Jag tvärnitar, välter en civil stackare och sneglar upp mot närmsta skyskrapa. Jag springer uppför den utan att någonsin tappa fotfästet, gör en bakåtvolt och störtar mot helikoptern. Piloten lever inte länge.

Det händer oerhört mycket på skärmen samtidigt och Radical ljuger inte när de berättar för mig om sina ambitioner att skildra totalt kaos. Trots att vi kontrollerar en superhjälte med oerhörda krafter känns Alex som en i mängden när fotgängare, soldater och infekterade monster går lös på varandra. Det är fartfyllt, trevligt nog hänger skärmuppdateringen med hela vägen och framför allt är actionmomenten varierade. Kelly Zmak, högsta höns på Radical Entertainment, berättar att man till och med varit tvungen att skära ned på antalet spelmoment.

- Mycket av bra utveckling handlar inte bara om vad man inkluderar i ett spel, utan även vad man väljer bort. Till en början hade vi ett sniper-läge i Prototype, men vi kände att det inte fungerade. Prototype ska handla om kaos, och tempot blir för lågt om Alex ska sitta och fega bland hustaken, berättar Kelly Zmak för mig.

Jag och herr Zmak sitter på 30:e våningen av ett av Manhattans många hotell och utanför fönstret syns den stad som Radical utgått från i arbetet med Prototype. Radicals version av New York är dock inte en kopia av stadens alla kvarter, utan i stället skräddarsytt för spelmekaniken. Stadsdelsnamnen är intakta, men eftersom Alex Mercer springer som en oljad blixt behövs större ytor och staden är nedskalad för att kunna processa de långa folkmassorna.

Alex har en användbar förmåga att absorbera biomassa från människor omkring sig. Lust att flyga en helikopter? Hoppa då på en pilot och "konsumera" honom, och vips har du stulit pilotens flygkunskaper, minne och exakta utseende. Detta trick är perfekt för att smälta in bland exempelvis militärer utan att få ett helt SWAT-team efter sig. Ju fler minnen du konsumerar desto tydligare växer också bilden fram om vad som hänt staden och framför allt Alex själv. I menyn finns en hjärnkarta med totalt 130 noder att samla och studera, (en normal genomspelning av Prototype kräver dock bara cirka 30) och varje ny upptäckt aktiverar nya mål och hjärnor att mumsa i sig.

- Vi vill inte att Protype bara ska vara en uppradning av uppdrag, därför har knutit an alla uppdrag till ett informationsinsamlande om Alex öde, berättar Kelly Zmak. Militären tycks veta vem du är och vad du kan, och de infekterade tycks också ha en koppling till Alex.

Prototype ser lovande ut, men vi bör minnas att utvecklaren Radical Entertainment har många mediokra spel på sin meritlista. Scarface var en halvrutten Grand Theft Auto-kopia, The Hulk var en grön repetitionssörja och The Simpsons: Hit and Runs bästa egenskap var de bekanta karaktärerna. I Prototype är nämnda spels egenskaper förfinade; attityden är tuffare än Scarfaces, vansinnet stabilare än i Hit and Run och förstörelsen roligare än i The Hulk. Uppenbarligen har fantasin flödat när man inte har jobbat med etablerade karaktärer och spelvärldar.

Utifrån vad vi har fått testa av Prototype ger vi tummen upp, mer eller mindre hela vägen. Spelet har en väldigt fri spelkänsla; närsomhelst kan du bestiga en skyskrapa och kolla in utsikten över det kaos du och stadens infekterade har skapat. Att sedan sväva ned, låsa siktet på en stygging och välja attack är roligt, smidigt och en visuellt läcker effektkedja. Den enda farhågan är storyn, som vi hoppas kommer ta mer spännande vägar än den rätt menlösa minnesförlustpremissen. Radical kan ha sitt bästa spel någonsin i pipelinen och vi väntar rastlöst på releasen, någon gång under 2009.