Silent Hill: Shattered Memories

Silent Hill, nu igen, vad är det frågan om denna gång då?
Mjo du intar rollen som Harry Mason, en man som letar efter sin försvunna dotter Cheryl som har försvunnit i den dimhöljda staden. Efter en bilkrasch är Cheryl försvunnen och Harry beger sig in i Silent Hill för att finna henne. Som sig bör kommer en massa ytterst otrevliga saker att hända och saker och ting är inte längre vad man tror att de är. Det som följer är en desperat jakt på sanningen och Harry kommer att snubbla över både det ena och det andra under resans gång.

Men hallå, lugn nu lite, låter inte detta lite väl bekant, eller?
Visst ringer det en klocka eller två när man hör talas om vad det är? Det både är och inte är en remake av det första spelet. Grundhandlingen är den samma, du spelar som Harry Mason och din dotter Cheryl är försvunnen efter en bilkrasch. Du befinner dig i Silent Hill och något i staden vill dig ont, väldigt, väldigt ont. Men det är inte en ren remake, då utvecklaren Climax har sett till att mer eller mindre skriva om hela handlingen och samtidigt sett till att leverera lite nymodiga finesser. Harry Mason har tagit klivet in i den moderna kommunikationens tidsålder och kånkar numera runt på en GPS och en mobiltelefon.

Det handlar inte om att ladda ner schyssta appar som skapar fisljud, eller ladda upp fåniga vardagsbilder på Facebook, istället kommunicerar Harry med andra karaktärer via mobilen och han kan även ta bilder. GPSen kommer väl till hands när Harry stapplar ut på Silent Hills dimmiga gator. Mardrömsvärlden är såklart tillbaka, men denna gång lite annorlunda. Istället för rostig, smutsig och lätt fuktig, kommer en otäck snövärld att förmedla känslan av att något är väldigt annorlunda för ögonblicket.

Det låter lite som helgerån, att ändra på en klassiker, är något intakt?
Inte speciellt mycket faktiskt, en detalj som är väldigt konstig är fienden. Vi är ju vana vid att styltigt försöka skjuta eller klubba ihjäl fiender som ser ut som sopsäckar fyllda med härsket kött och fullstoppade med IKEA-galgar, den tiden är dock förbi. Harry Mason är inte längre en manlig karla-karl (ok, han kanske inte var det i ettan heller...men ändå) som kan hantera både skjutvapen och grövre tillhyggen med dödlig effektivitet. Striderna i Silent Hill: Shattered Memories går nämligen ut på att lägga benen på ryggen och springa från allt otäckt man möter.

Oavsett om det är en köttig styggelse med vassa tänder eller något helt annat, är strid aldrig något Harry ägnar sig åt. Otrevliga möten i mörka gränder leder till att spelaren måste se till att ta sig därifrån oskadd. Det känns som ett konstigt val att helt och hållet plocka bort striderna då ett viktigt nerv-moment helt enkelt försvinner. Detta betyder dock inte att det inte finns några faror i Silent Hill: Shattered Memories, det finns gott om faror som gör att Harry kan råka illa ut.

Varför gör de om allt till ett helt nytt spel, låter konstigt, vad har de mer ändrat på?
Det känns lite som att Konami vill göra något annat med sin klassiska spelserie. Ända sedan Silent Hill 4: The Room har det gjorts en del konstiga saker och ryktet går att man vill knyta spelen närmare filmerna, vilket känns lite konstigt att mardrömsvärlden innehåller is istället för stelkrampssprutornas förlovade rostiga värld. Upplägget är ju som sagt lite annorlunda, det samma gäller även spelkontrollen. Till Wii handlar det om att man styr Harrys ficklampa och mobiltelefon med Wii-moten för att belysa spelmiljön och kunna ta snajdiga mobilbilder.

I de tillfällen man stöter på fientliga element måste man undvika konfrontation genom att vifta Wii-moten i olika konstellationer. Spelar man på Playstation 2 eller PSP får man nöja sig med att använda sig av analogspakarna, något som känns som en mindre intressant lösning, då Silent Hill: Shattered Memories faktiskt är utvecklat från grunden och upp med Wii-moten som huvudsakliga kontrollmetod.

Men hur ser det ut då, är stämningen kvar?
Stämningsfullt kan man absolut kalla det, dock ska man vara medveten att Playstation 2, PSP och Wii inte borgar för någon högupplöst och ljuvlig teknikfest direkt. Ser man till vad man har att röra sig med ser det godkänt ut, men valet av plattform känns konstigt i dessa tider, dock ska det väl erkännas att den mängd personer som sitter på dessa maskiner där hemma är rätt många, så potentiella köpare lär det inte saknas.

Kommer det att bli bra då?
Nja, jag är väl lite skeptisk om sanningen ska fram. Att man remixar om ett helt spel med nya händelser och gör om mer eller mindre hela grundkonceptet känns inte helt rätt i min värld. Gammal och utdaterad grafik, inga strider, en spelklassiker omgjord till något annat, jag vet inte riktigt vad jag ska tycka. Jag är dock inte speciellt peppad.