Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska
Startsidan
förhandstittar
Ghost Recon: Wildlands

Ghost Recon: Wildlands

Det är dryga månaden kvar tills Ubisofts spöken är tillbaka för nya omöjliga uppdrag. Vi har provspelat Wildlands...

Du tittar på

Preview 10s
Next 10s
Annonsera

Det är fortfarande en månad kvar till lanseringen av Ghost Recon: Wildlands, men Gamereactor har haft förmånen att få tjuvstarta lite med det roliga då Ubisoft bjöd oss över till Paris för att spana in spelet närmare.

För de som hängt med länge, så har Ghost Recon-serien som bekant förändrats en hel del genom årens gång. Det har varit free to play, bärbart, online och mycket annat, och i Ghost Recon: Wildlands är det dags att förnya konceptet igen. Den här gången äger all action nämligen rum i en öppen spelvärld. Trots det konstanta förändrandet av serien finns det dock en sak som genomgående varit intakt, och det är den taktiska aspekten. Och just detta var jag på förhand nyfiken på, för att se hur den nyaste medlemmen i Ghost Recon-familjen hanterade temat och om spelets kärna finns bevarad bland alla nya funktioner som lagts till.

Ghost Recon: WildlandsGhost Recon: Wildlands
Det är en osedvanligt vidrig fiende du tampas mot i Ghost Recon: Wildlands.

Spelets början känns tämligen välbekant och okomplicerad. Ubisofts spöken skickades år 2004 ut för att störta en colombiansk knarkkartell, och den här gången får de nu ett liknande uppdrag. Den stora skillnaden är dock att detta inte är vilka langare som helst, utan en mycket motiverad och välplanerad sådan med ett tydligt mål. Bossen för gänget kallas El Sueño och han kom till Bolivia med en vision om att skapa ett helt land centrerat runt just knarkhandel. Ett land där polisen tittar åt andra hållet och regeringen är undergivna. De civila kommer givetvis i kläm i detta drogparadis, och det är därför Ghosts nu skickas in för att få stopp på detta så ordningen i Bolivia kan återställas.

Även om jag inte fick möjlighet att spela mer än några timmar i ett högljutt rum med andra entusiaster, går det inte att missa faktumet att Ubisoft försökt skapa väldigt autentiska omgivningar i Wildlands. När jag besöker små byar känns det verkligen som jag tänker mig att de ska se ut på den bolivianska landsbygden med fullt av liv och rörelse där folk har sina dagliga rutiner. På samma sätt märks det hur invånarna stelnar till av skräck när en medlem ur kartellen Santa Blanca dyker upp, och via mellansekvenser blir det snart uppenbart vilket gräsligt gäng detta faktiskt är. Inga problem med motivationen att ta störta dem med andra ord, och på flera sätt känns landet Bolivia som något av en huvudperson i spelet.

Ghost Recon: WildlandsGhost Recon: Wildlands
Världen är lika viktig som varierad i äventyret.

Ubisoft har tidigare deklarerat att Wildlands kommer ha den största spelvärlden de skapat hittills och bland annat kan vi se fram emot 26 bossar, 21 regioner och inte mindre än 11 olika ekosystem. Dessa är inte bara skådeplatser att skjuta i, utan är också något du måste lära dig att nyttja till din fördel. Står du i ett gyttjigt och halvt igenvuxet träsk måste du naturligtvis spela på ett helt annat sätt än när du befinner dig i en öppen öken med perfekt sikt. Åtminstone är det vad Ubisoft hävdar, för jag fick inte möjlighet att prova detta i praktiken. De två områden jag fick utforska var Itacua som är ett av de första områdena du besöker samt Montuyoc som du kommer till senare i spelet och som är en av de mer utmanade delarna. Dessa två regioner var dock ganska snarlika med damm, klippor och sand. Jag hade gärna besökt träsk, klättrat i berg eller besökt olika byar för att få utforska dessa och kunnat de hur de förändrar spelbarheten.

En sak som på förhand oroat mig var idén med den öppna spelvärlden. Alltför ofta tycker jag det är något som kastas in för att det är det nya svarta, snarare än något som förbättrar spelen. Den största spelvärlden hittills från Ubisoft behöver alltså inte vara något positivt om den inte samtidigt är fylld med saker att göra utan mest består av transportsträckor. Efter att nu har provspelat kan jag slå fast att mina farhågor dämpats något, men inte helt försvunnit. Eftersom omgivningarna är så välgjorda som de är, lär det vara ett sant nöje att utforska byar och göra sidouppdrag. Själv assisterade jag rebeller med att märka ut resurser, samla in information och slå ut Santa Blancas radiomaster för att begränsa deras möjlighet att nå ut till folk. Om det kommer vara roligt i längden återstår att se, men jag hade åtminstone skoj när jag spelade.

Ghost Recon: WildlandsGhost Recon: Wildlands
Roligt för den ensamme, men det är spelandes co-op potentialen verkligen kommer fram.

Utöver sidouppdragen finns även vapenuppgraderingar i spelet som uppmuntrar dig att utforska landskapet, vilka såklart gör ditt liv lite enklare. Wildlands låter dig pyssla med puffrorna tämligen ingående för att du ska kunna ha den krutpåk som passar ditt sätt att spela. Min kollega gillade exempelvis att spela prickskytt medan jag själv föredrar att rusa rakt på ed rasslande puffror.

Och det är just själva kärnan i Ghost Recon: Wildlands, friheten. Det är vad utvecklarna själva talat om så snart tillfälle funnits och minsann om jag inte tycker mig ha upplevt just detta själv också. Ubisoft gav mig tillgång till fulla arsenalen och på det sättet kunde jag själv prova på möjligheterna att skräddarsy min utrustning efter spelstil, kommande uppdrag och rådande omständigheter. Lägg till det att jag även kan utforma min huvudperson som jag önskar både från start och fortlöpande via ett levelträd, och du förstår kanske att det är väldigt fritt.

Ghost Recon: WildlandsGhost Recon: Wildlands
Spelvärlden är den största i ett Ubisoft-spel hittills.

Ghost Recon: Wildlands fungerar till synes utmärkt även som singleplayerspel. Istället för att ha tre vänner vid min sida, så följer tre datorkontrollerade personer med mig på äventyr. Det är lite klumpigt dock att få dem att göra precis som man önskar och striderna kunde därför bli aningen förvirrande. Övning ger såklart färdighet och jag misstänker att detta kommer bli bättre. Ändå var det när jag spelade co-op som det blev uppenbart vilken potential det faktiskt finns här.

Det är då det verkligen känns som att jag är en viktig del i en grupp specialagenter på hemligt uppdrag, där kommunikation är nyckeln till framgång. När på dygnet ska vi slå till? Varifrån ska vi attackera? Vem ska slå ut vilken fiende? Och så vidare, och så vidare. Frågor som dessa gäller det att ställa sig innan ni inleder operationerna för att lyckas. Det går att markera fiender så dina kompanjoner ser vem som behöver tas av daga och med fördel räknar ni ner och skjuter samtidigt så ingen ser någon annan dö och hinner larma. Att använda dygnets alla timmar och omgivningarna till sin fördel är oerhört viktigt och gör Wildlands till den höjdare det har potentialen att vara. Och som sagt, allra bäst är det med mänskligt sällskap.

Ghost Recon: WildlandsGhost Recon: Wildlands
Hur du tar dig an utmaningarna, med vilka, när på dygnet, varifrån och med vilken utrustning - är upp till dig att avgöra.

Men innan det är dags att sätta igång på allvar i mars månad, så hoppas jag Ubisoft hinner finslipa de buggar och brister jag stötte på medan jag spelade denna förhandsversion. Lyckas de med detta finns en massa potential. En stor öppen värld med potentialen att helt konsumera min fritid. Uppdragen ger både glädje och frustration (av det bra slaget) tack vare en hög svårighetsgrad för att utmana även veteranspöken som lirat Ghost Recon förr. Detta kan verkligen bli riktigt bra.

Du tittar på

Preview 10s
Next 10s
Annonsera

Relaterade texter

Ghost Recon: WildlandsScore

Ghost Recon: Wildlands

RECENSION. Skrivet av Kim Orremark

Ännu ett spel med öppen spelvärld från Ubisoft, den här gången har lönnmördare och tuffa hackare bytts ut mot specialstyrkor och karteller. Kim Orremark har satt betyg...



Loading next content