Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska
Startsidan
förhandstittar
Wolfenstein II: The New Colossus

Wolfenstein II: The New Colossus

Vi har dödspepprat gapiga nassesvin i svenska Machine Games nästan löjligt heta uppföljare till Wolfenstein-rebooten...

Du tittar på

Preview 10s
Next 10s
Annonsera

Vi behöver väl knappast slå fast exakt hur viktig och trendsättande Wolfenstein-serien har varit för förstapersonsskjutarna. För 20 år sedan dominerades genren helt av Wolfenstein 3D, Doom och Duke Nukem där förstnämndas alternativa nazistuniversum blev mäkta populärt. Sedan dess har serien haft det tufft och inte riktigt hittat sin plats, innan svenska Machine Games släppte rebooten Wolfenstein: The New Order. Det blev en succé av rang, vilket i spelvärlden betyder en obligatorisk uppföljare, och snart är Wolfenstein II: The New Colossus här.

Wolfenstein II: The New Colossus

A New Colossus fortsätter där The New Order slutade. Nazisterna har vunnit kriget, inte bara i Europa utan de har dessutom övertagit USA. Blazkowich är som väntat inte helt nöjd med detta och fortsätter därför kampen Hitler, hans fula mustasch och hans kumpaner. Och denna gång är han inte ensam utan har en motståndsrörelse i ryggen. Vi har tidigare fått se hur naziregimen jobbar på att indoktrinera 1950-talets Amerika där alla bör tala tyska, och man ser folk i vita särkar och huvor vandra omkring; perfekta allierade för nassarna. Denna kollision mellan "The Land of the Free" och förtryckande nazism skapar en mycket säregen estetisk prägel som onekligen känns fräsch.

Det påminner i anslaget om en explotation-film med en mycket hög budget. Trots nazismens inneboende ondska kan jag inte låta bli att fascineras över den vision och enighet de här försöker tvinga fram. Jag får verkligen ta del av det järngrepp som detta militärindustriella komplex försöker stöpa världen i. Den tunga stämningen det medför lättas lyckligtvis upp av lite svart humor nu och då. Karaktärerna är färgglada och har sin egen distinkta personlighet. Vi möter frihetskämpar med förkärlek till moonshine, konspirationsteoretiker och annat minnesvärt folk längs vägen.

Wolfenstein II: The New Colossus

Det var hos Bethesda i London jag fick chans att snacka med utvecklarna och spela Wolfenstein II: The New Colossus. I ett uppdrag skulle jag ta kontakt med en man som gömmer sig i New Orleans, vilken lär vara viktig för motståndsrörelsen. Problemet är bara att New Orleans är omringat av en kraftig mur för att hålla oönskat folk ute. Staden är inte längre den sköna och halvkriminella jazzhåla vi känner "The Big Easy" som, utan ett helvete med våldsdåd, skottlossning och brinnande bilar. Uppdraget utspelas en liten bit in i äventyret och därför får jag tillgång till en hel del eldkäppar. Alla är de tagna från andra världskriget men med en lite mer steampunk-doftande spinn. Jag hinner även utforska uppgraderingssystemet, vilket verkar vara föredömligt okomplicerat där man hittar Upgrade Kits och sedan väljer det vapen som ska förbättras.

Inget större djup alltså, men så är det inte heller vad utvecklarna hoppats på. Fokus ligger på att slunga dig som spelare ut i feta strider med episka scener snarare än menytråcklande. Men det gäller ändå att ta det lite varsamt. Tänker du dig att du bara ska rusa fram och skjuta allt som rör sig, så kommer du inte bli långlivad. Du måste ha ett uns strategi och se till att vapnen är adekvat förbättrade. Det är dock inget realistiskt actionspel vi snackar om här, utan ett slags karikatyr på krig och Machine Games har hittat en egen nisch med överdriven action och det fungerar verkligen galant.

Wolfenstein II: The New Colossus

För att bättra på oddsen för överlevnad bör du se till att ha med dig två puffror hela tiden. Visst, det kräver en kropp motsvarande The Rock för att kunna göras i verkliga livet, men det är old school-doftande och passar detta spel utmärkt med extremt adrenalinfylld action. Med det sagt saknar jag ändå någonting som får spelet att sticka ut lite, en egen twist som bjuder på något nytt. Det påminner mig lite om Bioshock Infinite där det var betydligt roligare att utforska världen än att skjuta i den. Men Bioshock visade också att en bra story och ett fiffigt universum kan göra underverk för medelmåttig spelmekanik och jag hoppas och tror att Wolfenstein II: The New Colossus kommer leva upp till sin potential

Utvecklarna lovar även att det finns variation i spelbarheten såsom bland annat stealth, men detta verkar främst gälla på banor designade med detta i åtanke. Att försöka smyga sig igenom spelet lär knappast gå, utan det är action som gäller. Med det sagt fick jag chansen att styra en eldsprutande robothund, som visserligen inte känns direkt banbrytande, men ändå ger ett trevligt avbräck i spelbarheten.

Wolfenstein II: The New Colossus

Wolfenstein II: The New Colossus känns på förhand väldigt lovande. Visst, det finns inget banbrytande, men det är en solid shooter och det alternativa USA är ett fantastiskt speluniversum. Med roliga karaktärer och en förhoppningsvis välskriven story kan detta komma att bli riktigt underhållande. Låt oss hålla tummarna för att det levererar till sin fulla potential.

Du tittar på

Preview 10s
Next 10s
Annonsera
Wolfenstein II: The New Colossus
Wolfenstein II: The New Colossus
Wolfenstein II: The New Colossus

Relaterade texter

Wolfenstein II: The New ColossusScore

Wolfenstein II: The New Colossus

RECENSION. Skrivet av Kim Orremark

I ett svenskutvecklat alternativt USA under 60-talet tog nazismen över, något som Kim Orremark har tänkt att sätta stopp för, kosta vad det kosta vill...



Loading next content