Gamereactor follow Gamereactor / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português / Français / Nederlands / 中國 / Indonesia / Polski
Gamereactor Close White
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
Gamereactor Sverige
förhandstittar
Detroit: Become Human

Detroit: Become Human

Prettokungen Cage är tillbaka med ännu en spelbar dramathriller och Gamereactor hälsade på hemma hos Quantic Dream

  • Text: Christian Gaca, GR DE (Översättning: Jonas Mäki)

Facebook
TwitterRedditGoogle-Plus

Låt mig beskriva det som händer: Jag spelar som Markus och sitter längst bak i bussen. Och det är inte för att jag är en av de coola katterna, tvärtom, detta är en segregerad buss där robotar och människor sitter separerade av en glasskiva. Snart kommer det första steget tas mot att bryta upp detta, och då talar jag inte bara om bussen.

Under mina närmare två timmar med Detroit: Become Human när jag nyligen träffade utvecklarna fick jag chans att köra igenom den fullständiga öppningssekvensen som presenterar tre protagonister; den ovan nämnde Markus samt Connor och Kara. De är alla tre androider och väldigt olika varandra med sina egna uppgifter. Connor är till exempel en android-polis, medan Markus är en hårt arbetande personlig assistent och Kara jobbar som barnvakt. Deras tre utgångspunkter bidrar till att berätta en historia från olika perspektiv och berör bland annat svåra ämnen som våld hemmavid, något som orsakade kontrovers redan från start med den trailer som visades på Paris Games Week (vilken du kan se här nedan).

Det finns faktiskt två spellägen att välja på i Detroit: Become Human, ett som är mer "casual" där spelaren galant guidas runt i äventyret och där färre personer får sätta livet till. Detta berättar Guillaume de Fondaumière, chief operating officer hos Quantic Dream, medan vi provspelar. Det andra läget är gjort för mer erfarna spelare och ger större kontroll över storyn på samma sätt som i Heavy Rain, Fahrenheit eller Beyond: Two Souls

Detroit: Become Human är på flera sätt ett väldigt söligt spel där jag helt plötsligt måste fatta stora beslut på väldigt kort tid. Varje bana, episod och scen följer i princip samma grundidé. Jag introduceras i en ny scen, får utforska fritt och rör mig mot ett klimax innan en ny scen tar vid. Spelet får mig hela tiden att reflektera över situationen med robotar och människor, och känslan av liv och död är alltid närvarande. Det är värt att betona att det liksom i exempelvis Heavy Rain går att förlora huvudpersoner genom att fatta fel beslut.

Detroit: Become HumanDetroit: Become HumanDetroit: Become Human
Flera perspektiv vävs ihop till en större berättelse.

Spelbarheten ligger främst i att utforska och analysera allt som händer samt försöka avgöra vad som egentligen är sanningen. Hela tiden måste jag fatta beslut, både aktivt genom val och undermedvetet genom att spela på ett visst sätt. Episoden med android-polisen Connor har varit den som framför allt använts i marknadsföringen av Detroit: Become Human och det finns sex olika avslut på hans historia innan öppningssekvensen är över. Hur det går beror på hur snabbt jag spelar, vilka jag snackar med, vad jag undersöker och hur jag spelar. I dialogerna kan jag ibland inte välja vissa alternativ då ledtrådar saknas och jag får hela tiden veta vilka odds jag har att klara uppdraget. Å andra sidan är det här med att "klara uppdraget" öppet för tolkning, vad är rätt och fel i denna värld?

Detroit: Become HumanDetroit: Become HumanDetroit: Become HumanDetroit: Become Human
Detroit: Become HumanDetroit: Become HumanDetroit: Become HumanDetroit: Become Human
Detroit: Become Human
Detroit: Become Human
Detroit: Become Human
Detroit: Become Human
Detroit: Become Human