Gamereactor Close White
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
Gamereactor Sverige
förhandstittar
Insurgency: Sandstorm

Insurgency: Sandstorm

New World Interactive har ställt sig rakt i mitten mellan simulation och arkad i den efterlängtade Insurgency-uppföljaren. Vi har sammanfattat det du behöver veta innan beta-perioden inleds nu på torsdag.


Facebook
TwitterReddit

För ett par år sedan, innanför väggarna i ett hus vars porösa fasad knappt kunde fånga all sand som den hårda blåsten förde med sig, satt en ung tjej fängslad. Hon och hennes syster hade blivit kidnappade och satt inspärrade tillsammans bland andra lika vettskrämda som psykiskt nedbrutna flickor. Blåsten hårdnade allt mer, och när de starka vindarna påminde mer om hemgjorda splittergranater som kastades mot husen än rena väderkrafter så slogs det upp ett hål i den skyddande väggen. De kunde fly. I all förvirring och den skrikande kraften från ovädret så blev flickan separerad från hennes syster. Hon fick ensam vandra igenom öknen i jakt på något bättre, något mer humant än ett misärartat fängelse i den irakiska ökenvildmarken.

Idag har hon tagit värvning i en oppositionsgrupp mot rebellerna. Resandes från stad till stad tänker hon förinta alla som påminner henne om hennes traumatiska uppväxt. Det var tanken åtminstone, ända fram tills att en världsskälvande nyhet når fram, och förändrar allt.

Insurgency: Sandstorm
Att jaga efter och konfrontera våra mest traumatiska och innersta demoner är ett vanligt berättelsetema som ofta ger både nyans och motivering till ett personligt krigsdrama.

Så låter en (något kreativ och lätt redigerad) översättning av premissen till själva kampanjdelen av Insurgency: Sandstorm. Andrew Spearin talade både varmt och stolt om berättelsen med en kvinnlig protagonist; om hur hon tillsammans med tre andra personer skulle resa igenom förfallna städer ute i öknen och göra sig kvitt motståndarna i jakt på något dittills obekräftat. Andrew själv har spenderat fem år i den kanadensiska armén. Han har också varit dokumentärfotograf. Det tillsammans med långa och många samtal med amerikanska krigsveteraner som har spenderat gott om tid nere i Mellanöstern talade verkligen för att själva berättelsen i Insurgenscy: Sandstorm skulle kännas realistisk, genuin, och tungt känsloladdad. Den skulle även vara möjlig att få avnjuta i co-op upp till fyra spelare, vilket brukar få oss alla att flåsa både högljutt och länge.

Sen kom smällen. Under en intervju vi gjorde tillsammans med Michael Tsarouhas (Lead Game Desiger) i februari så kom det fram att kampanjdelen av Insurgency: Sandstorm, den som förmodligen har myntat hela undertiteln till den efterlängtade uppföljaren, har lagts på is. Det är inte ens säkert att vi någonsin kommer få se röken av den. Anledningen är att utvecklarligan New World Interactive vill fokusera på vad de gör bäst, vad deras fans allra mest vill ha, vilket är det realistiskt smutsiga multiplayerläget.

Insurgency: Sandstorm
Ännu en anledning till varför kampanjdelen har lagts på is är ambitionen att hinna släppa Insurgency: Sandstorm under 2018 utan några större förseningar. Det ser att gå vägen för PC-versionen, men Playstation 4- och Xbox One-spelarna kommer få vänta tills första halvan av 2019 innan kriget blåser igång.

Original-Insurgency släpptes först som en Half-Life 2-modd under 2008, villket sedan växte sig större, hela vägen till en fullfjädrad PC-titel som från 2014 fram tills idag har lyckats skrapa ihop fem miljoner spelare. Sandstorm är med andra ord en rejält efterlängtad titel för många, kanske allra mest på grund av de i sammanhanget härliga och något unika spelreglerna där samarbete belönas på riktigt och motståndarna dör på realistiska premisser. Det är en välbehövlig smakbrytare för alla som tröttnat på den ilsnabba och stökiga spelbarheten i Call of Duty.

Sandstorm utvecklas i Unreal Ingine 4, vilket så klart har möjliggjort en aning större banor i jämförelse med originalet. Såpass stora att lättare fordon kommer att vara en del av hela spelupplevelsen. Vi talar dock inte om några kärnkraftslastade supertankar, utan mer om enklare transportmedel som i vissa fall har en platsbyggd machine gun uppe på flaket. Tanken var att i själva kampanjdelen låta en hel del av berättelsen ta fart i fordon mellan olika städer, på klassiska "roadtrip"-premisser som så många filmer (och spel förstås) har utnyttjat genom åren. Kampanjdelens förfall innebär dock inte att storleken på multiplayer-kartorna kommer förminskas och att utvecklarna backar tillbaka Insurgency-originalets småskaliga banor.

Insurgency: Sandstorm
Två stycken spelare kan gå ihop och kalla in support från himmelen i form av skjutande helikoptrar, drönare som har bomber fasttejpade på sig och en massa annat fräckt. För att få tillgång till det är det inte som i andra multiplayer-skjutare där du förtjänar det genom att döda folk. Det är istället förtjänat genom att samarbeta.

Apropå just fordon, med en förare bakom ratten, en vilde på flaket bakom storkanonen, så talar New World Interactive mycket om vikten av samarbete; att just laginsatserna i sig ska belönas till skillnad från att prisa hur många motståndare någon har dödat. Ambitionen är förstås underbar, för jag tröttnar ofta i exempelvis det senaste Call of Duty när var och en i laget löper iväg så fort de bara kan från "spawn"-punkten, medan exempelvis spelarna i Overwatch faktiskt väntar in varandra. Blizzard gjorde det tydligt genom spelreglerna i deras olika matchtyper att samarbete är det enda som funkar. Laget måste lubba omkring som en jätteklump runt "Payloaden", eller vara många på plats för att försvara olika zoner. Jag hade älskat om Insurgency: Sandstorm lyckades mana på samarbetet genom smarta gränssnitt och spelregler, precis som Blizzard har gjort, och svaret får vi så klart när Beta-perioden inleds om bara några dagar. Men av de spelklippen som har visats än så länge så känns individen spontant större än laget.

Själva spelbarheten och spelmekaniken ser dock helt underbar ut. Utvecklarna säger att de står någonstans mittimellan simulation och arkad. Att göra ett spel alldeles för verklighetstoget hade inte varit så roligt att lira, och nischen som de levde på med originalet och som de har talat om under utvecklingstiden för Sandstorm är just realism. Andrew Spearin slår bland annat ett extra slag för ljudet, som i 2014-Insurgency kunde vara så verklighetstroget att amerikanska krigsveteraner som lirade spelet kunde få posttraumatiska stressyndrom. Det är ingenting som har hindrat utvecklarligan i utvecklingen av Sandstorm, utan de vill faktiskt förstärka ljudbilden ännu mer än vad de har gjort tidigare. Ett exempel på det som jag tycker sticker ut bland alla spelklipp jag har sett är när en krigande soldat dör. Hon brister ut ett väldigt genuint och känslosamt dödsläte och jag vetitusan om jag har hört något liknande i Call of Dutys eller Battlefields flerspelarmatcher.

Insurgency: Sandstorm
Se till att kolla runt omkring dig innan du snackar taktik med dina lagspelare på radion. En motståndare som råkar stå i närheten kommer faktiskt kunna höra vad du säger.

En väldigt bidrande orsak till det stora spelarantalet som beflockade Insurgency var att utvecklarna i hela tre år efter släppdatumet fortsatte att mata ut uppdateringar, nytt innehåll och välbehövliga balanseringar. Så i en av våra intervjuer ställdes självklart frågan om kodarkärleken kommer vara lika intensiv och vacker den här gången. Michael Tsarouhas svarar att de mycket riktigt kommer leverera mer innehåll, men de kan förstås inte lova att de fortsätter lika länge som innan. Själva kampanjen är kanske - bortsett från nödvändiga prestanda-relaterade uppdateringar och buggfixar - deras första prioritet. Det hoppas jag på åtminstone. Även om vissa mellansekvenser som har visats upp har varit extremt stela sett till animationerna.

Michael Tsarouhas vill inte jämföra Insurgency med Battlefield på något sätt bara för att de lägger till fordon, som sagt. Och Call of Duty är på tok för snabbt för den spelupplevelsen de vill leverera. Sandstorm kommer vara en naken och intim skjutarkalas där det mesta av alla strider äger rum på nära och medelnära avstånd - och ibland lite långdistans. I och med detta har de fått lägga en hel del tanke bakom krutfärderna genom luften, och använder sig av både av "hit scan" och "bullet time". När kulan har passerat en viss distans kickar "bullet time"-mekaniken in så att den dalar med tiden. Så de som har snöat in sig på sniper-yrket i online-matcher har den där extra tillfredsställelsen att njuta av när uppskattnings-matematiken slår rätt och kulan faktiskt träffar rakt i örat på en jävel i horisonten.

För min egen del, som dels helst spelar på konsol och föredrar enspelaräventyr framför stora online-matcher, så känner jag mig inte så lockad av Sandstorm just nu. Konsolsläppet ligger som sagt någonstans runt nästa år och det är fortfarande osäkert om någon kampanj kommer att anlända över huvud taget. Fem miljoner spelare, ett motiverat utvecklarlag och väldigt tillåtande utgivare säger dock sitt. Vi kommer definitivt att spana in betan som inleds den 30 augusti, och hoppas förstås att du kanske fått upp ögonen lite för Insurgency i och med den här förhandstitten.