Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska
Gamereactor Sverige
förhandstittar
Anthem

Anthem

Gamereactor träffade Bioware i London och fick chansen att tjuvstarta lite med deras episka actionkalas Anthem. Här är våra första intryck...

  • Text: Eirik Hyldbakk Furu, GR NO (Översättning: Jonas Mäki)

Skip

Det var gott om tappade hakor när Bioware utannonserade Anthem. De lämnade alltså studions klassiskt linjära och storyfokuserade spel till förmån för action där vi ska tampas mot enorma bestar i flygande rustningar. Kort sagt verkade det som att studion lämnat sitt ursprung för att istället ta upp kampen med spel som Destiny och The Division, och vi ville såklart gärna veta om så var fallet. Därför tog vi chansen att spela Anthem när möjligheten nyligen dök upp, och vi kan glatt meddela att Bioware fortfarande går sin egen väg och att de snarast pysslar med att bredda sin egen horisont.

Spelet startar med en imponerande video som presenterar vilka Freelancers är, och varför världen vi ska spela i inte är överbefolkad av människor i Iron-Man-inspirerade, flygande rustningar samt varför befolkningen inte ens vågar bege sig utanför Fort Tarsis. Bioware har lagt grunden för ett fascinerande universum fyllt med både mysterier och potential. I Fort Tarsis hittar vi flera intressanta personer att snacka med och du kan även tjuvlyssna på dem, när de snackar om sina vardagliga utmaningar. Jag gillade faktiskt denna del av spelet då den verkligen för tankarna till klassiska Bioware-titlar. Ben Irving, spelet lead producer, berättade för mig att detta system låter dem ha ett övergripande narrativ i världen snarare än en traditionell story, och jag förstår vad han menar. Jag kan såklart inte svara på hur saker och ting utvecklas efter de första timmarna (eftersom det är allt jag spelat), men så långt känns det lovande.

Anthem
Power Rangers 2.0?

Detta gäller för övrigt även det kanske allra viktigaste, nämligen Anthems gameplay. Du kanske har hört andra säga det, men jag vill ändå repetera det, Anthem känns otroligt att spela. Spider-Man fick mycket beröm för hur smidigt det var att svinga sig över Manhattan, och på samma sätt flyttar nu Anthem gränserna när det kommer till flygande karaktärer. Att hoppa upp i luften eller slunga sig från en klippa innan jag kopplar på dräktens boosters är en adrenalinkick av rang. Detta är såklart viktigt eftersom både världen och dess strider är designade med flygande i åtanke. Vare sig vi snackar om att swisha genom vattenfall, raketa mig genom bergsvalv eller utföra barrel-rolls medan jag bombar fiender på marken - så känns det lika delar intuitivt och smidigt. Jag vågar rent av påstå att spelkontrollen i sig förklarar varför mänskligheten bedömer att dessa Javelins (rustningarna) är deras sista hopp.

Bioware har definitivt lyckats med konststycket att leverera nyskapande strider. Varje vapen känns som att det faktiskt fyller ett syfte i de rätta situationerna, och återmatningen från avtryckaren är otroligt bra. Det är dock ingenting jämfört med förmågorna och Ultimates. Att besegra en stor grupp ruskprickar med Rangers Cluster Rockets, att få se en bjässefiende försvinna med Storms Lightning Strike eller skära genom allt i sikte med Interceptors rakbladsvassa eggar är grymt tillfredsställande. Att sedan kombinera allt detta med andra spelares förmågor för ännu fetare attacker gör allt ännu lite bättre, varpå striderna sedan kulminerar med ljuvligt loot sedan motståndarna besegrats, vilket dessutom nästan alltid är unika grejer.

AnthemAnthemAnthemAnthem
Räkna med inställningsmöjligheter utöver det vanliga.

Men låt oss prata lite om presentationen. De av er som fruktat en återkomst av Mass Effect: Andromeda usla och livlösa animationer kan andas ut. Bioware hävdar att sekvenserna i Fort Tarsis är förstaperson för att det ökar inlevelsen, men jag kan meddela att de såklart också vet hur otroligt läckert det här spelet är. Ansiktsanimationerna är de kanske bästa jag någonsin sett och Frostbite-grafikmotorn får verkligen arbeta, och att bege sig ut i vida världen där perspektivet skiftar till tredjeperson är också mäktigt. Jag känner mig verkligen cool när Interceptor gör en frivolt i samband med att jag hoppar från en klippa, och får nästan kippa efter andan när de vanvettiga Titan-bestarna gör entré. Det gör det till en fröjd att utforska de utomjordiska omgivningarna, vilka är befolkade av mindre fiender i vargstorlek upp till monster stora som höghus. Känslan av storskalighet är makalös, men gör mig även lite frågande.

Det finns nämligen en grej som gör mig lite oroad i dagsläget, nämligen att det tycks vara en brist på variation. Både de fiender jag slog emot och de miljöer jag flög runt i är samma som utvecklarna visat upp vid otaliga tillfällen tidigare. Det skulle inte vara så bekymmersamt om det bara handlat om spelets ingress, men när de även har samma fiender i endgame-innehållet (som Bioware tidigare visat upp) känns det inte helt 100%. Visst är de underhållande att strida mot, men för att dra till med en klyscha, så är det nog trots allt få av oss som vill leva av pizza alla dagar i veckan. Jag väljer att ändå vara positiv och hoppas att det finns mer som de helt enkelt inte visat upp ännu.

Anthem
Striderna är episka, men hur är det med variationen egentligen?

Och om så faktiskt är fallet, lär Anthem blåsa allas förväntningar åt pipsvängen. Jag fick samma känsla som när jag spelade första Mass Effect, jag ville så gärna spela vidare och var genuint sugen på att få fortsätta. Att få utforska en så välgjord värld med väl genomtänkta karaktärer och fiender samt så djupa inställningsmöjligheter, är helt enkelt något som ger sug efter mer. Nu hänger en del på om endgame-innehållet är så bra som det behöver vara, och om det är det kommer detta vara ytterligare en fjäder i hatten för en av världens bästa studios.

Skip