Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska
Startsidan
förhandstittar
Doom Eternal

Doom Eternal - E3-intryck

Vi har fått chansen att provspela E3-demot av Doom Eternal och kan glatt meddela att det verkar som att Id Software har en ny höjdare på gång...

Du tittar på

Preview 10s
Next 10s
Annonsera

Doom blev precis den comebacken denna überklassiska serie så väl förtjänade efter lång tid i dvala. Lyckligtvis är det mer av det roliga på gång i form av Doom Eternal, och vi har nyligen fått chansen att provspela detta för att se om det levererar samma ljuvliga demoniska råröj som föregångaren från 2016 gjorde.

Så, efter att ha skjutit mig igenom helvetets kohorter fyllda av elaka ruskprickar samt motorsågat sönder eventuella överlevare, har jag nu klarat andra halvan av den bana som ursprungligen visades i samband med Quakecon förra året. För att försöka summera mina upplevelser, så tar Eternal vid där Doom slutade. Den här gången ska kriget drabba vår kära hemplanet, men jag spenderade faktiskt största delen av min tid med spelet på planeten Mars. Först i en bas och sedan tog jag mig igenom 'Mars Core', med människoskapade korridorer samt magmafyllda grottor. Demot hoppade stötvis framåt (sannolikt av spoiler-skäl), så storyn vet jag inte mycket om, men om dess gameplay tycker jag mig ha fått en god uppfattning.

Doom EternalDoom Eternal
Demoner, Helvetet, motorsågar och kopiösa mängder blod. Japp, nog är det Doom alltid.

Jämfört med förra Doom, känns det som att utvecklarna byggt vidare på det snabba och aggressiva spelsystemet, men kryddat det med mer resurshantering. Utvecklarna själva kallar spelet för ett "power fantasy combat puzzle" och tanken med eventuella Game Over-skyltar är inte att håna dig, utan att få dig att ta dig an uppgiften på ett nytt sätt. Att lära dig något.

Pusselelementet fungerar inte alls som du första kanske trodde, och är snarast ett sorts inverterat tänk mot mer taktiska actionspel. Att ta det lugnt och smyga sig fram, lönar sig inte, utan du förväntas slunga dig rätt ut i hetluften och ta livsavgörande beslut på några tiondelar. Banorna har nämligen inte den mängd ammunition du egentligen skulle behöva, och du måste verkligen se till att loota dina fiender rejält efter just ammunition, men även hälsa och rustning.

Doom Eternal
Ett så kallat skärsår. Ett djupt sådant.

Det känns som att mantrat inför Doom Eternal har varit: rör dig, eller dö! Att ta det lugnt är liksom inget alternativ, och det här ser Id Software till på flera sätt. Exempelvis kommer dina fiender inte frivilligt ge dig resurserna du så väl behöver för att komma framåt. Kort sagt måste du bokstavligt talat slita åt dig allting, inget kommer utan ansträngning. Att använda motorsågen gör att du kan få ammunition från slaktade fiender, och genom att elda upp motståndarna kan du komma åt rustning. Detta medan hälsa kräver så kallade 'Glory Kills'.

Detta är en intressant twist på ett redan suveränt spelsystem och det tog inte lång tid för mig innan jag insåg att fegande och monotont spelsätt inte ledde någon vart. Doom Eternal belönar våldsam finess, och tvingar mig att verkligen nyttja möjligheterna som står till buds och att faktiskt kämpa för att hålla våldsnivån på topp - annars får jag helt enkelt inte det jag måste ha för att överleva.

Doom EternalDoom EternalDoom Eternal
Banorna vi får besöka är sedvanligt oinbjudande. Som det ska vara.

Tydligen blev demonerna helvetiskt (ursäkta!) upprörda över våra tilltag i originalet, och därför finns denna gång dubbla mängden fiender på banorna. Flera välbekanta styggingar är såklart tillbaka, men jag noterade även ett flertal nytillskott i fiendefloran. En sådan är 'Hoarder' och en annan är 'Doom Hunter'. Även de tyngsta bestarna till demoner är denna gång lite mer nyanserade med ömtåliga punkter du förväntas attackera, något som i sin tur kan få fienden att agera annorlunda. Skjuter du exempelvis sönder puffrorna för Mancubus så kommer du automatiskt få ett övertag resten av striden.

Lyckligtvis har även Doom Slayer uppgraderats denna gång med både ny rustning samt värre krutpåkar. Den mest uppenbara grejen är den axelmonterade kanonen samt köttkroken som finns monterad på din hagelbrakare. Kroken är utmärkt för att hala in fiender innan du levererar brutala avslutningar, men de gamla doningarna - inklusive plasmagevär och raketkastare - är också förträffligt trevliga att använda. För att summera denna del av spelet vågar jag slå fast att arsenalen aldrig varit bättre än såhär i serien.

Doom Eternal
Röjet från föregångaren är sig likt - och faktiskt förbättrat.

Jag fullkomligen bombarderades av intryck medan jag forslandes runt i demot. Jag hoppade mellan asteroider, utforskade en bas på mars och nedkämpade hutlöst mycket fiender på brutalaste tänkbara vis. Detta underlättas och blir roligare tack vare den mycket responsiva spelkontrollen som lyckas med konststycket att båda kännas tung och smidig på samma gång.

Doom överraskade rejält år 2016, då Id Software lyckades med konststycket att reboota serien och göra den relevant utan att göra avkall på det som gör Doom till just Doom. Till uppföljaren har vi såklart skruvat upp förväntningarna och därför känns det så otroligt bra att Eternal ser ut att bli en värdig fortsättning. Efter att ha spelat demot kan jag knappt bärga mig efter att få avnjuta det färdiga spelet senare i år.

Du tittar på

Preview 10s
Next 10s
Annonsera