Dying Light 2 - E3-intryck

En av de mer hjärtskärande utannonseringarna som någonsin gjorts, måste ändå vara debuttrailern för 2011-års Dead Island. Den började med att vi fick se en flicka som låg livlös på trottoaren, täckt av bitmärken, efter att ha kastats ut genom fönstret till ett hotellrum. Det som gjorde trailern så speciell var inte nödvändigtvis enbart den synen, men att vi sedan, i bakvänd ordning, fick se hur hon (tillsammans med två vuxna) kämpade för sitt liv och drevs in hotellrummet där de tog sina sista andetag. Trailern, som saknade dialog, satte en minst sagt emotionell stämpel, och trots utvecklarna själva var tydliga med att spelet inte skulle fokusera så hårt på ett gripande narrativ så verkade det onekligen så enligt trailern. Därför högg sig flertalet spelare igenom äventyret med en aningen fundersam hand när det väl släpptes.

Ser man däremot till Techlands kommande uppföljare till Dying Light, Dying Light 2, verkar det som om den kommer bli allt Dead Island inte blev då världen och nästan allt som försigår i den beror på påtagliga konsekvenser av val. Stort fokus läggs på rollspelselement och karaktärerna har getts djupa relationer som berättas med överraskande tyngd och trovärdighet. Detta är bara ett av de antaganden vi gjort efter att ha fått ta del av demon (en demosession vi tyvärr inte fick lira själva) som Techland visade upp bakom lyckta dörrar under årets E3. Och innan vi fortsätter, trots att banan vi fick se bitvis innehöll lite för mycket programmerade passager, syntes mycket potential och det vi fick se skickade hem oss törstande efter mer.

Som titeln så subtilt avslöjar är Dying Light 2 en direkt uppföljare till det första spelet och vi får iklä oss rollen som Aiden Caldwell; kompanjon, överlevare, zombie-infekterad och extraordinär parkour-ninja, som i en postapokalyptisk tillvaro gör det bästa av situationen. Denna situation som består av att försöka hitta ett botemedel till det som långsamt växer (och konsumerar) honom inifrån, börjar på en bar (det var åtminstone där demon började). I vad som verkar vara Aidens hemvist uppträder en kvinna och således är flertalet människor i rörelse. Symboler ovanför deras huvuden ger oss känslan av att vi när som helst kan vandra fram, slänga fram kardan och börja kallprata. Tyvärr hinner demon fortsätta innan vi får chansen att pröva vår teori.

Lite snack blev det dock, för rätt fort klev Aiden upp en nivå och pratade lite med en herre vid namn Frank (lokal kändis och bundis med alla tillika standarduppdragsgivare) och efter att ha stämt av med polarna Jack och Matt, bar det av till ett närliggande före detta vattenverk som gick under namnet "The Castle", för att hämta hem vatten åt det egna distriktet. Inte helt oväntat går uppdraget inte som planerat och det slutar med att Frank, efter att ha sprungit på en rivaliserande faktion, kollapsar på gatan. Skadeskjuten. Vi får nu ett val mellan att stanna hos Frank, eller sätta av efter vanen som springer iväg med åtråvärda vattnet. Här fick vi även en smak av exakt hur viktiga valen är, samt dess konsekvenser. Men mer om det strax.

Nu höll vi inte själva i en handkontroll, men utvecklaren som gjord det, valde sistmämda alternativ. Mest troligt för att få en chans att visa upp spelets förbättrade parkor-system. Och helsefyr vilket drag det är. Aiden satte av, över tak, zombies, vertikala väggar, tinnar och torn med en följsamhet som såg minst sagt tillfredsställande ut. Även om utvecklaren i fråga säkert loggat ett par träningstimmar, kittlar det i magen då vetskapen om att Aidens hopp från hustak till hustak, sidsteppande från vägg till vägg, glidflygande nedför branter, perfekt timade landningar och lift med gripklon ett par 20-våningshus i sänder, kommer vara något vi också kan ta oss för när spelet väl släpps.

Väl på ett hustak fick han syn på vanen, tog ett kliv i dess riktning och... föll handlöst genom golvet och landade i den mörka ruinen under. Men att ligga och slappa är inte hans melodi och även om han snabbt var på fötter igen, framgick det ganska snart att en hop zombies samlats runt det hemkörda mellanmålet. Lyckligtvis hade Aiden några ess i rockärmen och inom en loppet av en mikrosekund hade han trollat fram en UV-stav (zombies gillar inte UV-ljus), bländat, trixat fram ett moddat vapen som han, innan han lade benen på ryggen och försvann, använde för att kapa topparna. Det verkar inte som om vår hjälte har några problem med självförsvar.

Vi fick så några så kallade "slow dodges", under vilka tiden saktar ned (om du lyckats undvika ett kommande slag perfekt) och verkar ge oss lite betänketid över var vi ska härnäst. Hur som haver, Aiden flög mot utgången, i det här fallet en garageport som hölls uppe av ett improviserat vapen, gled under den och, när han passerade pinnen, grabbade tag i den, fick porten att skjuta ned och stänga in zombierna på insidan.

Till slut hann han i fatt vanen (genom att landa på dess tak), neutraliserade passagerarna och fick ytterligare ett val vad gällde föraren. Denne bor nämligen i The Castle och även om vi hade möjligheten att knäcka nacken där och då, kunde kanske lite tillit hjälpa oss att komma in? Kontrollen bakom spakarna valde att lita på nissen och se där! Vi lyckades ta oss in någorlunda obemärkta.

Väl inne är vi påväg mot kontrollrummet (där kontrollerna till vattenflödet finns), då vi får ett samtal från hembasen. Det är ingen idé att leta efter en läkare. Frank är död. Hade det inte varit för att vi stuckit och lämnat vår vän (samt kanske till och med mentor?) i sticket, hade vi, enligt utvecklaren, kanske fått ett annat slut. Hjärtekrossad och fast besluten att inte låta Franks död gå förgäves, fortsätter han uppdraget genom att kämpa sin väg genom försvaret innan han, via ventilationssystemets mörker, tar sig djupare in till "The Colonel", ledaren.

I slutspurten väntar ytterligare ett val. Antingen kan vi gå på ledaren (och lämna vattenvreden avstängda) eller gå på dem och riskera knivar i ryggen. Aiden bestämmer sig för att först göra slut på den sista frontlinjen innan han går på ventilerna. Sagt och gjort. Spektakulärt rumpkickande senare och vi får äntligen igång vattnet. Och när det kommer forsande, händer något. En dam öppnar upp sig och en del av staden, som tidigare legat helt dränkt och därför varit oåtkomlig, letar sig, likt ett statiskt Atlantis, upp till ytan. Men med detta nya område öppet att utforska, kommer även nya varelser som man kanske inte kan släcka enbart genom att dänga en garageport i huvudet. Hade dessa gjorts sig till känna om vi istället för att springa, hjälpt Frank?

Även om demon slutade på den ganska fundersamma tonen, verkar Dying Light 2 som något inte bara intressant - utan mycket intressant. Det ser ut att förändra den härliga dynamik som fanns i ettan samtidigt som det lägger till mängder med nytt innehåll och sätt att både motionera (och tukta) de levande döda. Allt medan historien berättas med välkommen tyngd och där valen faktiskt har konsekvenser som på allvar förändrar hur spelet ter sig. Vi har även fått berättat att både vapnen och tillverkningssystemet ska vara mer omfattande den här gången, något som vi ser väldigt fram emot. Frågan är bara om vi orkar vänta till det att spelet släpps (till PC, PS4 och Xbox One) under nästa års första kvartal.