Svenska
Gamereactor
förhandstittar
Dead Space 3

Dead Space 3

Dead Space 3 har tagit en annan riktning än de tidigare spelen och en stor del av skräcken tycks ha bytts ut mot mer traditionell action. Vi har testat demoversionen och undersökt hur många underklädsbyten som behövs...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Igår kväll släppte Visceral Games och EA lös den första spelbara demoversionen av det kommande Dead Space 3, och det är säkerligen många av er som varit nyfikna på Isaac Clarkes nästa äventyr. Förhandssnacket har kretsat kring nya miljöer och co-op - samt en oro för brist på skräck. Vi tog oss genom demon för att kika om allt detta stämde.

Isacc Clarke hänger upp och ned. Han vaknar till liv och hostar. Efter lite akrobatik och mer rosslingar lyckas han ta sig loss, och vi kan studera omgivningarna. Detta är Tau Volantis, en planet där snö, blåst och extrem kyla råder. Kring Isaac finns rester av ett kraschat skepp, men inga överlevare finns inom synhåll. Ett tungt pulsande tar sin början.

Bara små ljusspår guidar oss genom snöyran, åtminstone tills vi får reda på att ett knapptryck genererar ett hjälpsam blått streck som visar vägen. Ett tryck på axelknappen och Isaac stampar sönder kroppar och lådor, vilket kan innebära ammunition och andra förnödenheter. Ammon är för övrigt inte längre knuten till specifika vapen, utan kommer nu i "one clip fits all"-modell.

Dead Space 3
Oroa dig inte, det finns gott om ammunition denna gång.
Detta är en annons:

Med laddad bössa i hand är det förstås bara en tidsfråga innan den första Necromorphen visar sitt fula tryne och vi får låta vår Plasma Cutter gå varm. Här börjar den första karakteristiska Dead Space-känslan dyka upp inom mig, och jag prickskjuter individuella lemmar så gott det går. Spår av andra spel dyker dock upp inom kort. När en minilavin får Isaac att tappa fotfästet inleds en Quick Time Event-baserad klättersekvens igång, och det känns som att jag spelar Uncharted.

Efter lite mer alienslakt når jag en bas och träffar på en mänsklig bekant som blir överfallen. Han klarar sig säkert, anser min själviska hjärna, och jag leder Isaac till basens vapenförråd och arbetsbänk. Här får jag chansen att använda det metallskrot jag hittat på banan för att uppgradera mina vapen, i ett relativt avancerat snickeriläge.

Dead Space 3
Det doftar en hel del Lost Planet i denna sci-fi-vinterkyla.

Alla delar av vapnen kan bytas ut, och det går också att använda färdiga ritningar för att skapa nya puffror. Resident Evil-liknande val kring huruvida jag bör lägga byggmaterial på att förbättra gamla vapen eller skapa nya dyker upp, och det är ett trevligt pillande. Det blir ännu mer att ta ställning till då jag även kan uppgradera Isaacs rustning.

Detta är en annons:

Efter att ha svidat om till futuristisk, frosttålig Helly Hansen kilar jag ut i snön igen varpå en gigantisk, spindelliknande Necromorph tycker att jag andats länge nog. Bossfighten i fråga känns oroväckande standardmässig, och ganska långt från den klassiska Dead Space-skräcken jag hoppats på. Några skott på bestens uppenbara svaga punkter senare och jag kan ta en hiss till en ny nivå.

Vibbarna av mer traditionell tredjepersonsaction håller i sig när jag stöter på ett öppnare slagfält där soldater och Necromorphs är i strid med varandra. Isaac kan ta skydd bakom betongsuggor och peppra motståndet, vilket visserligen fungerar bra men som, återigen, känns en smula malplacerat för franschisen.

Dead Space 3
Fiendedesignen är lika äcklig och välgjord som sist och det vankas både nya bekantskaper och gamla favoriter i Necromorph-floran.

Den bästa delen av demon i min bok är när några ettriga, huvudformade Necromorphs krälar in i mänskliga lik och tar över deras kroppar - för att sedan gå till attack mot mig. Den instabila kropp som hasar mot mig är härligt äcklig, och här går pulsen upp när jag försöker få till mina headshots.

Demonversionens klimax, en bossfight mot en gigantisk borr (!) strösslat med en stor mängd blodtörstiga utomjordingar, är bra regisserad men känns tagen från en helt annan genre än de första Dead Space-spelen befann sig i. Det är dock rätt underhållande att sakta ned händelseförlopppet med Isaacs tidsmanipulerande Stasis-förmåga och ge sig på bautaborren från helvetet.

Dead Space 3
Ibland hoppar man till i Ikea-soffan, som när de läbbiga Necromorphs anfaller en när man plockar upp en skenbart oskyldig ammunitionslåda.

Co-op-läget då? Jo, det känns väldigt genomarbetat och något som fans av samarbete kommer att ta till sig. Man känner sig mindre utsatt med en vapenbroder vid sin sida dock, vilket (också) gör upplevelsen mindre läskig. Smidigt drop in/drop out-system och skitsnacket karaktärerna emellan kan dock kompensera detta. Jag gillar också hur striderna blommar ut för två spelare, till exempel hur en person kan använda Stasis och den andra skjuta av Necromorphs med ännu större exakthet.

Dead Space 3 känns överlag som en stor förändring av serien, baserat på denna actionspäckade demoversion. Antalet rena underkläder vi behöver ha på standby tycks vara avsevärt mindre, och det är lätt att oroa sig för att EA "gjort en Resident Evil" med serien. Den 7 februari kommer det kompletta Dead Space 3 och då får vi se hur läskig rymden är - och om själva läskigheten faktiskt spelar någon roll.

HQ
Dead Space 3Dead Space 3Dead Space 3Dead Space 3
Dead Space 3Dead Space 3Dead Space 3Dead Space 3

Relaterade texter

Dead Space 3Score

Dead Space 3

RECENSION. Skrivet av Jonas Elfving

Visceral Games tar sig återigen an Dead Space-serien och lägger in co-op och vapenskapande till mixen. Bästa spelet i serien hittills?



Loading next content