Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska
Startsidan
förhandstittar
Wolfenstein: The New Order

Wolfenstein: The New Order

Det är 60-tal och nazisterna regerar med järnhand. En viss herr Blazkowicz hävdar dock bestämt att kriget inte är slut. Vi har provspelat Wolfenstein: The New Order...

Du tittar på

Preview 10s
Next 10s
Annonsera

Missförstå mig nu väldigt rätt. Men visst är det svårt att bli mätt på nazister? Precis som zombies eller utomjordingar är de, trots alla möjliga sorters populärkulturella tolkningar genom åren, fortfarande väldigt tacksamma - om än ofta endimensionella - i rollen som fiender. Trots nazisternas bad guy-lämplighet är det dock länge sedan andra världskriget dominerade actiongenren, och spel som Medal of Honor och Call of Duty har utforskat många andra tidsåldrar. Men nu är det dags för ett återbesök i tredje riket och gamla Wolfenstein ska än en gång dammas av. Någon regelrätt historielektion blir det dock inte tal om...

När Uppsala-studion Machine Games, som bekant bestående av gamla Starbreeze-rävar, sätter igång den första teaserfilmen för det nya Wolfenstein möts jag av en alternativ verklighet. Här har de allierade torskat andra världskriget och B.J. Blazkowicz, huvudpersonen vi fick leka med redan 1992 i originalspelet, förklarar upplägget med raspig stämma.

- I've been gone for too long. So much has changed, väser han.

Wolfenstein: The New Order
Enorma, överdrivna vapen? Check. Tack vare nazisternas forskning kan B.J. sprida död på ett riktigt futuristiskt sätt.

Året är 1960 och de alternativa händelseförloppen efter andra världskriget sammanfattas med tjusig artwork. Kring 1948 fick tyskarna tillgång till kärnvapen. Sex år senare landade man på månen. Paraderna i Berlin är pampigare än någonsin och det går inte att vända sig åt något håll utan att få en hakkorsprydd flagga i plytet. På gatorna i det numera tyska London slår tre meter höga mechs ned de som mopsar sig. Men enligt Blazkowicz är kriget inte över, även om tysken tror det. En logga med Wolfenstein: Third Reich, skriven i det klassiska typsnittet, dyker upp.

- Den riktiga undertiteln är dock The New Order, förklarar Machine Games för mig.

B.J. Blazkowicz har efter en nedrig olycka legat i koma i 14 år och vaknar i spelets början upp i ett mentalsjukhus. Den inte så mysiga nyheten om att nazisterna vunnit kriget når honom, vilket förstås kan chocka även den mest hårdhudade. Tanken är att vi genom Blazkowicz förvirrade ögon ska få uppleva denna historieomskrivning. Vi ska vara B.J., inte spela honom, som Machine Games berättar för mig.

Wolfenstein: The New Order
Skärmen delas upp under mellansekvenserna på detta sätt. Våra tankar går lite till Ocean's-filmerna. Minus alla nazister förstås.

Två förrenderade ansikten dyker upp på skärmen, ett kvinno- och ett mansansikte. Machine Games har utgått från det pixliga B.J.-huvudet från originalet för att skapa det nya ansiktet. Kvinnan heter Anya och är sköterska på sjukhuset och hon kommer att vara vid Blazkowicz sida under detta äventyr.

När jag så får testa spelet själv befinner en förklädd B.J. sig i en lyxig tågvagn med en kaffebricka i nävarna och jag introduceras för två av spelets centrala antagonister, Frau Engel och Bubi. Förstnämnda dam är en högt uppsatt nazistofficer och Bubi är hennes fjolliga boy-toy, komplett med backslick och tvivelaktig Errol Flynn-mustasch. Behöver jag ens nämna att de båda är blonda? Detta par, som tycks ha ett riktigt märkligt förhållande, är väldigt färgstarkt. Bara namnet Bubi får mig att fnissa.

- Stellen Sie den Kaffee auf den Tisch, beordrar Engel mig och imponerande nog levereras alla hennes övriga repliker också på tyska. Engel synar mig. Stirrar. Berömmer mitt ariska utseende. Bubi gillar mina ögon. Jag ska få genomgå ett test, Engel ska ta reda på om det är rent blod i mina ådror. Hon lägger ifrån sig sin spejsade Luger och placerar två foton på bordet: ett med ett öga och ett med en mun. Jag får välja vilket jag tycker är vackrast och pekar på ögat.

Wolfenstein: The New OrderWolfenstein: The New Order
Bandesignen tycks ha en bra balans av öppna ytor och ett linjärt upplägg. Machine Games slipar dock fortfarande på allt sånt, och ska till exempel fixa ett specifikt parti där "typ alla går vilse". Inklusive jag.

Två nya kort presenteras, och denna gång pekar jag på en fjäril. Därefter: en dödskalle och en spindel, och en fråga om vad som äcklar mig mest. Jag försöker välja, men får ett vapen draget mot mig.

- Om du inte varit arier hade du pekat på pistolen, säger Engel och avfärdar sedan hela korttestet som trams med ett galet skratt.

Mycket märkliga mind games. Jag misstänker att dessa val kommer att påverka spelet på något sätt och mycket riktigt är det så. Machine Games förklarar:

- Tidslinjen och spelupplägget kommer att förändras beroende på vilka val du gör i början. Det blir aningen mer stealth om du väljer en riktning och mer action om du väljer det andra. Detta är ett sätt för oss att öka livslängden på spelet, och precis som i originalspelet finns det också en mängd hemligheter och samlarobjekt att hitta.

Wolfenstein: The New Order
Ja, det tycks bli mycket fighting mot maskiner i The New Order. Så länge fiendefloran innehåller en hygglig balans mellan människa och maskin är vi nöjda.

Vi hoppar framåt i tid och rum till en sekvens en cirka en tredjedel in i spelet som utspelar sig i London. Här träffar vi en av motståndsrörelsens kämpar, och vårt uppdrag är att infiltrera ett forskningslabb. Byggnaden London Nautica visas upp av min buttra nya kamrat, som skjutsar mig mot labbet i fråga.

Ett radiotorn pekas ut som mitt mål. En explosion sker och en staty rasar mot mig. Jag smyger genom raset med vapen i nävarna. En hundliknande mech försöker attackera. "You look hungry", mumlar B.J. och smyger åt annat håll. Jag skär genom ett stängsel med min högteknologiska puffra och stöter sedan på några nassar sargade av explosionen. De får smaka vapen och jag hittar en kraftfullare bössa.

Jag guidas via radio av Caroline Becker, en av medhjälparna i Wolfenstein: The New Order. En mech med rött cyberöga spöar mig snart med elchocksattacker och en vild eldstrid tar sin början. B.J. duckar bakom stenpartier och pepprar plåtnicklasen med skott tills besten ligger och kvider mekaniskt på golvet. Överlag känns vapnen bra, både i design och effekt, och det känns centralt för ett spel som detta.

Wolfenstein: The New Order
Voff heter "wau" på tyska. Robot-voff heter "cyber-wau".

Väl inne i forskningslabbet överraskas jag av ett gäng nassar och jag plockar på mig alla möjliga sorters vapen och går bärsärk med dualwieldade pistoler. Det skriks på tyska från alla möjliga håll. Musiken pumpar. Jag stöter på en stativmonterad kulspruta och det blir slakt på löpande band efter jag lyckats nå den vänligare delen av vapnet. En intressant funktion med denna puffra är för övrigt att det går att huka sig och titta ut från olika håll från den, medans man skjuter.

Jag når sedan ett enormt rum som tycks husera något slags utställning av, eller hyllning till, nazisternas rymdprogram. En gigantisk replika av månen omges av stolta informationstavlor om bedriften och kring fejkhimlakroppen står dussinet heilande astronautstatyer uppställda, med full rymddräktmundering. Synen är... härligt absurd. Det känns som något från Iron Sky och passar märkligt väl i Wolfenstein-världen.

Wolfenstein: The New OrderWolfenstein: The New Order
Machine Games har sneglat mycket på det pixliga originalet och säger att det bland annat finns många hemligheter i Wolfenstein: The New Order, precis som i det gamla spelet.

"You... put a nazi on the moon. Fuck you, moon," mumlar B.J. med konstigt missriktad ilska, och det är en av många korta kommentarer hjälten fäller för sig själv.

Några lättare pussel- och plattformsdelar senare tar når jag ett hisschackt, där en mödosam klättring uppåt börjar. Även här peppras det nazister och jag aktar mig för fallande skrot. B.J. skjuter bort bromsarna från hissen med ytterligare en syrlig kommentar - "What can go wrong?"

Wolfenstein: The New Order
Ibland krävs viss taktik på slagfältet. Det stativmonterade vapnet i fjärran bör du akta dig för.

I ett forskningsrum hittar jag senare en inglasad avdelning med något slags laser, som jag naturligtvis vill lägga rabarber på. Efter lite rumsbaserat pusslande får jag tillgång till glasburen och inför åsynen av denna mackapär kastar B.J. en blick på sitt gamla vapen, fnyser och kastar det åt sidan i förmån för den enorma laserbössan. Självklart stormar en rad nazister strax rummet så att vi får testa det nya vapnet och nu börjar en komisk storslakt, som för tankarna till det föregående Wolfenstein-spelets fantasirika arsenal. Ett enda skott räcker nämligen bra för att göra nationalsocialisterna till en pöl Heinz Tomatpuré.

Och med denna slakt avslutas demon. Överlag känns Wolfenstein: The New Order som ett lovande, skönt överdrivet actionspel med minnesvärda karaktärer och roliga vapen. Är man riktigt generös finns här också vibbar av The Chronicles of Riddick, och håller Machine Games den nivån kan vi vänta oss en triumfartad återkomst för spelvärldens mest plikttrogna antinazist.

Du tittar på

Preview 10s
Next 10s
Annonsera

Relaterade texter

Wolfenstein: The New OrderScore

Wolfenstein: The New Order

RECENSION. Skrivet av Jonas Mäki

Vi har återigen attackerat spelvärldens värsta patrask med maskingeväret i högsta hugg. Såhär bra är svenska Machine Games nya Wolfenstein-spel...



Loading next content