När påven fick frågan om vad korsriddararmén skulle göra med katarernas katolska grannar svarade han "Döda dem alla! Gud känner igen sina egna!".

De gamla påvarna var verkligen rock'n roll. Vilken påve var det där?

Citerar Witch King:När påven fick frågan om vad korsriddararmén skulle göra med katarernas katolska grannar svarade han "Döda dem alla! Gud känner igen sina egna!".

De gamla påvarna var verkligen rock'n roll. Vilken påve var det där?

Påve Innocent III. Dock ser jag nu att det var inte påven som sade detta, utan hans representant i den korsfarararmé som utförde dådet.

http://www.thisdayinquotes.com/2011/07/kill-them-all-and-let-god-sort-them-out.html

Första gånger jag hörde citatet tilldelades det Urban II när korsriddarna skulle inta Jerusalem, andra gången Påve Innocent III och nu hans representant. Kan vara svårt att skaka fram sanningen ur det där internationella nätet ibland.

Citerar Lurkman:Citerar Witch King:När påven fick frågan om vad korsriddararmén skulle göra med katarernas katolska grannar svarade han "Döda dem alla! Gud känner igen sina egna!".

De gamla påvarna var verkligen rock'n roll. Vilken påve var det där?
Påve Innocent III. Dock ser jag nu att det var inte påven som sade detta, utan hans representant i den korsfarararmé som utförde dådet.

http://www.thisdayinquotes.com/2011/07/kill-them-all-and-let-god-sort-them-out.html

Första gånger jag hörde citatet tilldelades det Urban II när korsriddarna skulle inta Jerusalem, andra gången Påve Innocent III och nu hans representant. Kan vara svårt att skaka fram sanningen ur det där internationella nätet ibland.

Innocentius III! Det råkar också vara den enda påve jag vet namnet på. Han blev känd för att vara väldigt principfast, som jag förstår det. Inte alls lika korrumperad som sina föregångare.

Ytterligare nyheter på detta, hoppas det blir verklighet snart och det sprider sig:
https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6932522

Island är ett framgångsland som inte låter religion stå över lagen och gå emot barnkonventionen. Hoppas att det går igenom.

Ytterligare nyheter på detta, hoppas det blir verklighet snart och det sprider sig:
https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6932522

Bra, ska bli intressant att se hur det går.

Bra och solidariskt av kyrkan att stå på judarnas och muslimernas sida i den frågan.

Bra och solidariskt av kyrkan att stå på judarnas och muslimernas sida i den frågan.

Naturligt att de tar den ställningen, då de nog gärna får till att barmorskor slipper utföra abort med mera.

Halloj igen! Jag har varit bortrest ett bra tag.

Eller rättare: Jag har suttit på Kumlabunkern ett tag.

För att jag bedömdes som så sprängkåt av myndigheterna.

Jag blev placerad på samma avdelning som kassaskåpssprängare och bankrånare, ty även de är ju sprängkåta av sig, låt vara på ett annat vis än vad min egen sprängkåthet brukar resultera i för slags beteendestörningar.

Alltnog, jag blev frisläppt från Kumlaanstalten sedan jag åberopade det som står i 1 Kung 11:3. Inte fan ska man behöva sitta i fängelse för att man beter sig som kung Salomo en gång gjorde. Det måste väl alla religiösa forumiter som läser denna tråd rimligen hålla med om. Eller?

För de forumiter som inte kan sin Bibel utantill är det kanske läge att citera vad som står i den där bibelversen: 3 [Kung Salomo] hade sjuhundra hustrur av furstlig rang och trehundra bihustrur, och dessa kvinnor förledde hans hjärta.

Sammanlagt 1.000 kvinnor att rumla runt i sänghalmen med. Jösses amanda, vilken jävla horbock, alltså.

Ändå blev han förstås högt aktad av sitt folk. (En rimlig förklaring till det är nog den hyperreligiositet som är så vanlig bland just religiösa människor, både män och kvinnor. Vissa sekter kan ju närmast beskrivas som just knullsekter.. Bara som ett exempel: Sedan några år tillbaka håller en ordentlig sex- och knullhärva på att rullas upp inom den laestadianska rörelsen i norra Norge, Sverige och Finland. Unga tonårsflickor i församlingarna skulle knullas av det laestadianska ledarskapet, varvid det var underförstått - fast kanske inte för de utsatta flickorna - att alltihop var en Gudi behaglig gärning.)

Alltnog, nu ser ni forumiter vilken nytta man har av att kunna sin Bibel. När jag i mitt överklagande refererade till den aktuella bibelversen, dröjde det inte länge förrän jag släpptes ut från Kumlaanstalten.

Så nu är jag back in town och har kanske rent av ett saftigt skadestånd från staten att vänta, ty inte fan är det väl ett brott att vara sprängkåt så där i största allmänhet - såvida man inte får för sig att börja spränga kassaskåp, kassavalv, bankfack e d?

Dessutom: Kul att se att tråden inte självdog bara för att jag tog en tillfällig tajmout från densamma. På återhörande!

PS Innocentius betyder något i stil med den oskuldsfulle, dvs en person som är mer eller mindre syndfri i sitt leverne. Ett bra namn på en påvejävel. Men ett mindre bra namn på just mig. DS

På återhörande!

På återhörande!

När du nyktrat till, vad är din ställning till omskärelse? Inte frivillig sådan dvs.

Citerar Lurkman:Bra och solidariskt av kyrkan att stå på judarnas och muslimernas sida i den frågan.

Naturligt att de tar den ställningen, då de nog gärna får till att barmorskor slipper utföra abort med mera.

Det är iofs en luthersk kyrka i ett nordiskt land, och de tenderar att ha utarmat sin religion till den grad att det endast går att skilja dess medlemmar från icke-troende genom etiketten (och kanske hur väluppfostrade de är)...

(Sen, som Divinenerd skrev tidigare i tråden, är vi ju egentligen alla troende, fast vi väljer att inte kalla det för att vara troende. Vad är det för mänskliga rättigheter som islänningarna hänvisar till? Varför anser vi sådana rättigheter (inte minst när de saknar rättslig följd) vara argument i en dylik fråga? Här kan man visserligen komma med ett helt sekulärt svar, och hänvisa till mänskliga rättigheter som ett i grund och botten godtyckligt normsystem som råkar prägla vår kultur, liksom det finns andra normsystem som är lika godtyckliga, som egentligen inte kan sägas vara bättre eller sämre än vårt annat än i bemärkelsen att vi har en negativ attityd till ddm. Men jag är osäker på hur många som hade kommit med det svaret. Jag misstänker att svaret i de flesta fall är betydligt mer laddat med övernaturligheter.

Ett fenomen, när man ställer dylika frågor till en person som råkar vara ateist, är att vederbörande blir arg och inte vill prata mer. Det är ju inte konstigt. Verkligheten rämnar under ens fötter. )

Jag tror vidare att religiösa motsättningar är en potentiell fara i dyl sammanhang.

Tillagt 2018-04-20 09:20:
Ett annat i högsta grad levande religiöst tankesätt som lever i vår kultur är ju tanken om straff och skuld...

Den där biblen är bra men lite huller om buller

2PAC 4 ever

Sen, som Divinenerd skrev tidigare i tråden, är vi ju egentligen alla troende, fast vi väljer att inte kalla det för att vara troende.

Beror på vad du definierar som troende. Det brukar ha med religion och övernaturligt att göra. Att lita på vetenskap kanske vissa ser som troende. Där andra ser det som att förstå den vetenskapliga metoden.

Vad är det för mänskliga rättigheter som islänningarna hänvisar till?

Att som barn inte bli skuren i för någon annans villfarelser om en gubbe på molnen och hens regler kanske? Men rätten att skära i sina barn hur man vill kanske borde stå över. Får vi tatuera barn i Sverige? Det kanske inte finns någon lag om just det, men jag kan tycka att det inte heller borde vara lagligt, även om man är religiös. Ett barn är inte en förälders egendom.
Men jag är ju även emot barnäktenskap och vissa religioner har inget emot det, ni kanske är för det också.

Man kan ju dra det steget längre att det kommer en religion där man får slå barn. Skulle det bli okej då för att det är en religion? Knappast.

Ett fenomen, när man ställer dylika frågor till en person som råkar vara ateist, är att vederbörande blir arg och inte vill prata mer.

Märkligt beteende, som jag mest sett hos religiösa. De kallar det att de inte vill bli ifrågasatta. Man ska respektera religiösa extra mycket.

Ett annat i högsta grad levande religiöst tankesätt som lever i vår kultur är ju tanken om straff och skuld...

Utveckla gärna. Tänker du på fri vilja?

Angående min syn om omskärelse (circumcision).

Både manliga och kvinnliga omskärelser anser jag vara en styggelse. Att en gudom skulle kräva omskärelse av sina anhängare är helt befängt. Bara religiösa stollar kan komma på något så korkat.

Än mer intressant i sammanhanget är att ingreppet i samband med manlig omskärelse har ändrats sett över tid. Här är en intressant artikel därom: http://www.covenantcircumcision.info/milah_vs_Periah.html .

Om jag förstår artikeln rätt, är omskärelse en hebreisk/israelitisk/judisk tradition, vilken judarna i sin tur snappat upp från Egypten. Och sedan har profeten Muhammed *skam och vanära vare över hans namn* inom islam i sin tur "adopterat" samma sedvänja.

Det finns alltså dels en omskärelse light (då större delen av förhuden finns kvar) och en omskärelse XL, då hela ollonet (glans) blottlägges.

Båda varianterna är i mina ögon lika bisarra. I Amazonas finns det indianstammar där männen får huden avskalad från kuken ännu mer. Dvs mänsklig dårskap är inte begränsad till dagens stora religioner.

Omskärelse kan dock vara medicinskt befogat i samband med fimos, förhudsförträngning, dvs då förhuden inte går att dra tillbaka manuellt för att blottlägga ollonet. Den sortens ingrepp har självklart inget med religion att göra utan sker av rent medicinska skäl.

En liten detalj kring detta med fimos (phimosis). Av rent genetiska skäl finns det ett samband mellan trång förhud och oförmåga att räcka ut tungan i munnen. På likartat vis som fallet är med förhuden, så sitter tungan i munnen fast i en bindvävssträng gentemot underliggande vävnad i munhålan. Och denna sträng (frenulum) kan alltså vara förkortad både på kuken och under tungan. Av allt att döma styrs längden på frenulum/bindvävsbandet av samma gen. Exakt hur Gud tänkte därvidlag, då Han skapade Adam, kan jag inte förklara. Måhända ville Gud att vi människor skulle vara lätta att skilja från kameleonterna, vilka som bekant är ena jävlar på att använda sin ihoprullade tunga, vilken inte sällan är dubbelt så lång som kameleontens kroppslängd.

Gud kan förstås också ha tänkt som så, att om en mansperson skapas med samma sorts tunga som en kameleont, skulle kanske kvinnor föredra att bli fittslickade i stället för att låta fittan bli penetrerad med en kuk, något som förstås skulle öka risken för att färre barn blev födda. Och det skulle i sin tur på sikt kunna leda till mänsklighetens undergång.

Det finns alltså dels en omskärelse light (då större delen av förhuden finns kvar) och en omskärelse XL, då hela ollonet (glans) blottlägges.

Det är light som trendar på pojkbarn i Europa?

@Ribcage: Det vet jag inte. Utveckla gärna ditt resonemang.

Omskärelse light syns på statyn av David i min artikellänk i förra inlägget. Bara själva "spetsen" på ollonet är blottat - dvs allt "överflödsskinn" är borttaget - och detta kan följaktligen uppfattas som en icke-omskärelse för ett ovant lekmannaöga.

I USA är det vanligt att även kristna gossebarn blir omskurna och då med omskärelse modell XL, dvs så att hela ollonet blottas.

Kollar man på porrfilmer, vilket jag gör ca 19 timmar om dygnet, finner man att minst 90 procent av de manliga aktörerna är omskurna enligt XL-omskärelsemodellen. Så kristna i USA verkar vara lika stolliga som judar och muslimer därvidlag.

I USA är det vanligt att även kristna gossebarn blir omskurna och då med omskärelse modell XL, dvs så att hela ollonet blottas.

Aha, så pass.

Kollar man på porrfilmer, vilket jag gör ca 19 timmar om dygnet, finner man att minst 90 procent av de manliga aktörerna är omskurna enligt XL-omskärelsemodellen. Så kristna i USA verkar vara lika stolliga som judar och muslimer därvidlag.

Läst att väldigt stor del amerikaner är omskurna, fler än jag trodde. Kanske inte bara religiösa då.

(Sen, som Divinenerd skrev tidigare i tråden, är vi ju egentligen alla troende, fast vi väljer att inte kalla det för att vara troende. Vad är det för mänskliga rättigheter som islänningarna hänvisar till? Varför anser vi sådana rättigheter (inte minst när de saknar rättslig följd) vara argument i en dylik fråga? Här kan man visserligen komma med ett helt sekulärt svar, och hänvisa till mänskliga rättigheter som ett i grund och botten godtyckligt normsystem som råkar prägla vår kultur, liksom det finns andra normsystem som är lika godtyckliga, som egentligen inte kan sägas vara bättre eller sämre än vårt annat än i bemärkelsen att vi har en negativ attityd till ddm. Men jag är osäker på hur många som hade kommit med det svaret. Jag misstänker att svaret i de flesta fall är betydligt mer laddat med övernaturligheter.

Ett fenomen, när man ställer dylika frågor till en person som råkar vara ateist, är att vederbörande blir arg och inte vill prata mer. Det är ju inte konstigt. Verkligheten rämnar under ens fötter. )

Jag tror vidare att religiösa motsättningar är en potentiell fara i dyl sammanhang.

Menar du att alla moralrealistiska uppfattningar är religiösa?

Menar du att alla moralrealistiska uppfattningar är religiösa?

Ja -- religiösa i meningen att de tycks förutsätta något övernaturligt. (Inte att de är avhängiga en särskild religion som exempelvis kristendomen.) Jag har tvångsmässigt funderat på den här typen av frågor under en längre tid nu och är väldigt nyfiken på om du har något att tillägga i just denna!

Tillagt 2018-04-20 17:53:

Beror på vad du definierar som troende. Det brukar ha med religion och övernaturligt att göra. Att lita på vetenskap kanske vissa ser som troende. Där andra ser det som att förstå den vetenskapliga metoden.

Att tro på övernaturligheter!

Att som barn inte bli skuren i för någon annans villfarelser om en gubbe på molnen och hens regler kanske? Men rätten att skära i sina barn hur man vill kanske borde stå över. Får vi tatuera barn i Sverige? Det kanske inte finns någon lag om just det, men jag kan tycka att det inte heller borde vara lagligt, även om man är religiös. Ett barn är inte en förälders egendom.
Men jag är ju även emot barnäktenskap och vissa religioner har inget emot det, ni kanske är för det också.

Man kan ju dra det steget längre att det kommer en religion där man får slå barn. Skulle det bli okej då för att det är en religion? Knappast.

Jag är inte egentligen intresserad av juridik, utan det jag vill peka på är på hur vi använder mänskliga rättigheter som argument. Det kan -- men behöver inte -- förutsätta att man anser mänskliga rättigheter ha något slags sanningsvärde. (Vad det nu skulle betyda!)

Märkligt beteende, som jag mest sett hos religiösa. De kallar det att de inte vill bli ifrågasatta. Man ska respektera religiösa extra mycket.

Vi har alla våra dogmer, tror jag. Det är svårt att fungera utan dem. Sedan kan dessa dogmer ligga mer eller mindre ytligt.

Utveckla gärna. Tänker du på fri vilja?

Det är i och för sig inte en ointressant fråga, men jag syftar snarare på hämnd och hur vi försöker rättfärdiga det (där fri vilja kan men inte behöver utgöra en rättfärdigandegrund).

Ja -- religiösa i meningen att de tycks förutsätta något övernaturligt. (Inte att de är avhängiga en särskild religion som exempelvis kristendomen.) Jag har tvångsmässigt funderat på den här typen av frågor under en längre tid nu och är väldigt nyfiken på om du har något att tillägga i just denna!

Jag ser inte varför det inte skulle vara möjligt med moralrealism utan övernaturligheter. Det beror förstås på vad man menar med det övernaturliga. Om man menar att allt som inte är materialistiskt är övernaturligt (dvs. att abstrakta ting aldrig kan vara verkliga) så förstår jag att moralrealism måste kombineras med det övernaturliga.

Personligen ser jag mig som en naturalist, men inte som en materialist. Jag tror abstrakta saker existerar (fast på ett annat vis än hur materiella saker existerar). Ett exempel på en abstrakt sak skulle kunna vara matematiska koncept som primtal som finns oberoende av materia. Andra abstrakta saker kräver materia för att kunna finnas, men går ändå att särskilja från själva materian. Exempelvis kunskap och datorprogram faller i den här kategorin.

Jag har ingen strikt definition av det övernaturliga, men jag ser det i princip som "sånt som inte är förklarbart". De ovan nämnda abstrakta sakerna faller klart utanför det övernaturliga eftersom vi har bra teorier om dem. Jag ser ingen anledning att tro att en etisk/moralrealistisk teori inte skulle kunna existera på ett liknande sätt. Problemet är att jag inte hört en övertygande moralrealistisk teori än. Så min syn är väl att jag tror att det är möjligt med en icke-övernaturlig moralrealistisk teori, men jag inte hört om någon sådan.

Förövrigt tycker jag att de vanligaste argumenten (typ Humes is-ought distinktion och Agrippas/Munchhhausen trilemmat) emot moralrealism är dåliga.

Lästips: David Deutschs The beginning of Infinity. Det 5 kap. handlar just om abstrakters existens. Har aldrig läst en bok som förändrat min världsbild så mycket förr.

Hmm. Det kanske är lite krystat att kalla det för övernaturligt. Men jag förstår inte vad det skulle innebära att en böra-sats är "sann". Ändå uttalar sig somliga på detta vis som det vore en självklarhet.

Humes lag är ju egentligen inget argument mot morallrealism per se utan mot den naturalistiska moralen. På sätt och vis är den frågan inaktuell då filosofer så vitt jag förstår sällan försöker sig på att härleda böra-satser från är-satser.

Varför tror du att det är möjligt med en sådan teori? Det måste ju ligga i att du någonstans har en ganska klar metaetisk uppfattning och alltså på sätt och vis redan vet förutsättningarna för att avgöra huruvida en sådan teori är övertygande eller inte? Själv har jag mycket svårt att förstå vad det ens skulle innebära att en böra-sats var sann.

Jag är väldigt hungrig på en ny världsbild, och är enastående trött på alla utslitna koncept som svävar runt i huvudet på mig, tack så mycket!

Varför tror du att det är möjligt med en sådan teori? Det måste ju ligga i att du någonstans har en ganska klar metaetisk uppfattning och alltså på sätt och vis redan vet förutsättningarna för att avgöra huruvida en sådan teori är övertygande eller inte? Själv har jag mycket svårt att förstå vad det ens skulle innebära att en böra-sats var sann.

Jag skulle inte säga att jag har en klar metaetisk uppfattning. Det som får mig att säga att jag tror att det är möjligt (lägg märke till att jag säger möjligt, inte nödvändigt) att en sådan teori skulle kunna finnas är för att jag (tror mig) ha en ganska klar epistemologisk uppfattning.

Vår situation skulle kunna motsvara tiden innan Darwin kom på evolutionsteorin. Innan dess fanns bara dåliga teorier om hur livet skapades. Om man ens la märke till att de dåvarande teorierna inte löste problemet de var tänkta att lösa, så är det möjligt att man skulle tänka att det inte finns någon lösning. Men väl efter man förstått evolutionsteorin har man en tendens att tänka: "How could it be otherwise?". Jag vet inte om analogin håller helt ut, men förhoppningvis förstår du vad jag menar. Du kanske inte ska förvänta dig att förstå vad det skulle innebära att en böra-sats är "sann" innan du har teorin (om den ens finns och upptäcks)?

På ett mer abstrakt plan kan man väl säga att kriterierna för om det är en bra moralisk teori är samma som för andra teorier. Dvs. att den faktiskt löser problemet den försöker lösa, inte innehåller logiska motsägelser, är "hard to vary" osv. Även dessa kriterier är såklart under ständig omprövning då all kunskap är "fallible" (har vi något svenskt ord för det?)

Nu saknar jag antagligen den begreppsbildning som krävs för att kunna diskutera dylika ämnen på ett någorlunda effektivt sätt, men förhoppningsvis uppdagas eventuella missförstånd.

Vår situation skulle kunna motsvara tiden innan Darwin kom på evolutionsteorin. Innan dess fanns bara dåliga teorier om hur livet skapades. Om man ens la märke till att de dåvarande teorierna inte löste problemet de var tänkta att lösa, så är det möjligt att man skulle tänka att det inte finns någon lösning. Men väl efter man förstått evolutionsteorin har man en tendens att tänka: "How could it be otherwise?". Jag vet inte om analogin håller helt ut, men förhoppningvis förstår du vad jag menar. Du kanske inte ska förvänta dig att förstå vad det skulle innebära att en böra-sats är "sann" innan du har teorin (om den ens finns och upptäcks)?

Nu misstänker jag att jag själv har vandrat i en semantisk fälla. Om jag vore lite mer filosofiskt skolad skulle jag nog hållit isär det semantiska, ontologiska och epistomologiska till att börja med men nu blev det någon häxblandning av allt ihop.

Det mest meningsfulla sättet att tackla denna fråga, är ju (kanske är detta vad du säger fast med andra ord) att lyssna på de filosofer som menar att böra-satser är sanna, och ta reda på vad sjutton de menar med det. Vad menar de ens med böra-satser?

Man kan ju använda "bör" på olika sätt. Det är inte som om ord har någon inneboende betydelse. Om man generellt talar om böra-frågan, utan ha ens gjort sig klart för vilken fråga man avser, då är man dömd att vandra vilse.

De enda frågor man behöver ha en åsikt om är de som man begriper. Frågan om utilitarismens sanning eller osanning begriper jag inte, och anledningen till det är nog att jag inte förstår sättet på vilket man använder "bör".

Jag behöver inte ha någon ontologisk eller ens epistomologisk uppfattning (man skulle iofs kanske kunna formulera denna hållning som en skeptisk sådan), eftersom man ännu inte har nått dit genom språket. Jag förstår ännu inte vad det är som kan vara eller inte vara, eller vad det kan vara som man kan ha kunskap om eller inte ha kunskap om.

Om jag inte är ute och cyklar fullständigt så har jag precis haft något slags genombrott i hur jag tänker på dessa frågor. Egentligen kanske man borde göra avkall på all filosofi förutom Wittgenstein, tills dess att man läst klart honom...

Nu pratar jag nästan förbi dig helt och hållet. Men jag tror att man kanske kan utläsa mitt svar på dina påståenden ur det ovanstående. Eller jag kan säga såhär: jag förstår inte ens vad du pratar om, och inte heller vad jag pratade om under vår diskussion.

Det mest meningsfulla sättet att tackla denna fråga, är ju (kanske är detta vad du säger fast med andra ord) att lyssna på de filosofer som menar att böra-satser är sanna, och ta reda på vad sjutton de menar med det. Vad menar de ens med böra-satser?

Det låter som en vettig metod.

Om jag inte är ute och cyklar fullständigt så har jag precis haft något slags genombrott i hur jag tänker på dessa frågor. Egentligen kanske man borde göra avkall på all filosofi förutom Wittgenstein, tills dess att man läst klart honom...

Intressant, vad för genombrott har du haft?

Jag är inte särskilt bekant med Wittgenstein, men utifrån vad jag hört om honom så går hans filosofi i stort sett ut på att filosofi i traditionell mening är meningslöst och att filosofin bara ska handla om att definiera begrepp (eller nåt i den stilen). Låter ganska tråkigt enligt mig. Men det är bara mina fördomar om Wittgenstein, egentligen borde jag nog läsa honom själv för att få en rättvisande bild.

Jag har också för mig att Wittgenstein hotade min "favorit-filosof", dvs. Karl Popper, med en eldgaffel.

Intressant, vad för genombrott har du haft?

Jag tror att jag tills nu inte riktigt fattat att de ontologiska och kunskapsteoretiska frågorna på sätt och vis är sekundära i förhållande till den språkliga. Det finns ingen anledning att fråga sig har man ontologiskt ska se på moral och hur man får kunskap om detta, innan man har förstått vad avsändaren av en (grundläggande) bör-sats egentligen menar. Man behöver varken vara nihilist ("det finns inga objektiva moraliska fakta") eller skeptisk ("vi kan inte få kunskap om moraliska fakta") innan man förstått det. Jag har egentligen sagt samma sak tidigare, att jag inte förstår vad folk menar när de säger att exempelvis uilitarismen är sann, men jag har inte tidigare förstått att detta är ett språkligt problem.

Jag är inte särskilt bekant med Wittgenstein, men utifrån vad jag hört om honom så går hans filosofi i stort sett ut på att filosofi i traditionell mening är meningslöst och att filosofin bara ska handla om att definiera begrepp (eller nåt i den stilen). Låter ganska tråkigt enligt mig. Men det är bara mina fördomar om Wittgenstein, egentligen borde jag nog läsa honom själv för att få en rättvisande bild.

Jag har också för mig att Wittgenstein hotade min "favorit-filosof", dvs. Karl Popper, med en eldgaffel.

Jag har knappast någon generell kunskap om Wittgenstein, jag har bara hört vad andra sagt samt läst några sidor i Tractatus (hans första bok) och är typ 30 sidor in i Filosofiska undersökningar (ett senare verk som nog är hans mest berömda). Men man kan nog säga att han ställer väldigt höga krav på hur vi använder språket. Vi bör ej prata nonsens utan att veta om det själva. Rekommenderar den senare boken. Många idéer i den har visserligen fått ett sånt genomslag vid det här laget att de nog inte verkar så radikala längre. Framför allt just att språket är funktionellt, snarare än utpekande/ostensivt.

Googlade det där med Eldgaffeln. Det där är tydligen Poppers version, enligt vad jag förstår! ;)

Jösses vad belästa och kunniga ni är i filosofi. Ni kan mycket mer än jag i det ämnet!

Mitt eget intresse för filosofi är väldigt svalt. Jag resonerar så här: Vad ska man med filosofi till när det finns naturvetenskap och det naturvetenskapliga paradigmet att tillgå och hålla sig till?

Enligt mitt sätt att se på saken är teologi den sämsta av vetenskaper. Att teologi fortfarande studeras på högskolenivå är beklagligt.

Näst sämst av vetenskaper är filosofi. Genom att ändra lite på premisserna kan man komma fram till vad som är en lämplig och/eller passande slutsats att dra.

Att studera humaniora är också skit, dvs mer eller mindre bortkastad tid. Vilket inte hindrar att jag är intresserad av humaniora, i synnerhet då historia.

Tillbaka nu till filosofin. Filosofins största förtjänst är enligt mig, att den disciplinen i bästa fall kan vässa det logiska tänkandet hos oss.

Fast logiskt tänkande kan man ju lära sig även utan att man studerar filosofi (även om det förstås ofta blir svårare då). Filosofin äger ingen ensamrätt vad gäller att vässa en individs kognitiva tänkande.

Förlåt en nyfiken fråga: Varför lägger ni ned så mycket tid på filosofi? Vari ligger den stora fördelen med att gräva ned sig i just filosofi, anser ni?

Inom filosofin finns som bekant väldigt många -ismer. Och ju fler -ismer det finns, desto mer uppenbart är det väl, att filosofin rymmer många olika "sanningar". Dvs det hela kokar ned till vilka premisser man utgår ifrån. Typ att premiss A leder till slutsats B, medan premiss C leder till slutsats D.

Ni ska få ett konkret exempel att utgå ifrån, om ni har lust att kommentera min attack på, framför allt, filosofin.

Jag påstår nu i mitt konkreta exempel, att Jesus är en stor jävla lögnare. Det är min premiss: att Jesus ljuger som fan, om nu Bibelns innehåll är sant.

Tag dessa tre bibelverser:

1) Matt 16:28: Jag säger er sanningen: Några av dem som står här ska inte smaka döden förrän de fått se Människosonen komma i sitt rike."

2) Mark 9:1: Jesus sade till dem: "Jag säger er sanningen: Några av dem som står här ska inte smaka döden förrän de fått se att Guds rike har kommit med kraft."

3) Luk 9:27 Jag säger er sanningen: Några av dem som står här ska inte smaka döden förrän de fått se Guds rike."

Samtliga tre bibelverser refererar till att Jesus håller en predikan, och han avslutar densamma med att säga, att Guds rike är så nära förestående, att en del av er som lyssnat här i dag på min predikan kommer att få vara med om Guds rikes implementering INNAN ni ens har hunnit dö. Så nära förestående är Guds rike alltså.

Nu hör det till saken att Jesus yttrade de orden för snart 2000 år sedan. Det måste rimligen innebära, att alla de som den gången lyssnade på Jesus' predikan har avlidit.

Inte fan har Guds rike etablerats här på jorden trots att ALLA som lyssnade på Jesus' predikan numera är döda. Alltså ljög Jesus för sina åhörare. Det han sade var inte sant. Det som inte är sant är en osanning. En synonym till osanning är en lögn.

Men är man filosof, kan man förstås vrida och vända på saker och ting och komma fram till snart sagt vaffan som helst. Typ att Guds rikes etablering inledningsvis kanske inte avsågs att äga rum just här på jorden. Eller att Guds rikes etablering sedan länge förbereds för fullt här på jorden, men att detta sker helt osynligt för oss jordevarelser, tills täckelset slutligen kan falla, så att härligheten äntligen ska kunna visas upp för oss alla.

Dvs det hela påminner sålunda inte så lite om Jehovas vittnen, vilka kommit fram till att Jesus befinner sig här på jorden sedan år 1914 men fortfarande jobbar huvudsakligen i det fördolda med att etablera tusenårsriket.

Vi ser för övrigt samma sak bland UFO-stollarna. De talar varje nytt år om sitt nära förestående UFO Disclosure ( = då utomjordingarna ska visa upp sig för oss jordbor och inte bara som hittills smyga runt osynliga här).

Att tro på någon av de tre abrahamitiska religionerna är i mina ögon lika bisarrt och befängt som att tro på aliens/utomjordingar.