Nae, inte i mörker iallafall

Tänkte snarare att det inte är så kul att traska omkring i midjedjup snö. :3

okej du fick mig.. jag hatar övernatuliga saker och är skit rädd för dom. Jag har inte sett något men efter ett tv pogram har jag svårt att såva på kvällarna.

Personligen så gillar jag att bli skrämd, men tyvärr så är det färre och färre saker som biter på mig. Att gå in i ett gammalt hus ensam mitt i mörka natten med endast en ficklampa funkar dock ännu. Annars brukar jag kunna lita på fantasin.

Brukar ligga om söndagskvällarna och glo på "Ghost Hunters" med Jay, Grant och resten av TAPS från Rhode Island. Deras race är intressant med mestadels av programmen då de lyckas avfärda alla eventuella "bevis" med hjälp av simpel logik. Detta gör att de gånger de faktiskt hittar någonting som de inte kan förklara, blir mycket roligare.

Senaste söndagen hade de bytt sändningstid med Most Haunted och jävlar, vad snabbt man slog om. Tragiska medium och halvkassa hitte-på historier.

<quote author="cawialm">Citerar izzu:
jag menar sova.. jag är bara så borta nu.


Ävvribaddi mejks mistäjks

Hur kan du inte tro på spöken??

jag bara inte gör de.. eller de kanske jag gör. jag vet ej. de är bara läskigt!

En nära släkting till mig har varit med om saker som hon inte riktigt kan förklara. Det hela började när hon flyttade in med sin man i det huset hon bor i för många år sedan (flyttade in 1969). Efter ett tag under första året hittade de en inslängd gravblomma i trädgården. Hon tänkte då: "Jaja, det är väll bara några ungdomar som jävlas". Bara det att ett år senare vid samma tid hittade de en till blomma.

Hon har också sett gråa skepnader i sitt hus medan hon är suttit i sitt vardagsrum. Skepnaden har vandrat mellan köket och ett annat rum. Först trodde hon att det var någon reflektion från gatan, så hon började stänga dörrar och annat. Bara det att det fortsatte. Hennes man trodde aldrig riktigt på henne förrens en gång då hon kom hem genom ytterdörren. Hennes man satt då i vardagsrummet mitt emot ingången. När hon gick in, så sprang hon på något. Hon kan inte riktigt förklara, mer än att det var något i vägen.

Ett barn som var i huset blev helt hysterisk och började gråta och sa att han såg ett spöke. Han såg det vid samma ställe som min släkting gjorde. Än idag kan han komma ihåg att han blev hysterisk rädd, men inte riktigt vet varför.

Det läskigaste är dock inte detta utan något annat. Min släkting hade många hundar. Vissa av dem ställde sig och stirrade mot stället där hon alltid såg skepnaden. De kunde stå i tio minuter och bara stirra argsint. Man kunde inte få kontakt med dem.

Det har nu varit lugnt i några år... Nu har hon passat vår hund. Vad händer? Jo, han ställer sig vid samma ställe och skäller skithögt och blir förbannad. (Han skäller nästan aldrig).

Förra sommaren när jag och en kompis var ute och gick en runda på kvällen såg vi något riktigt märkligt. Vi gick längs en cykelstig, och lamporna längs denna väg/stig var släckta, av någon skum anledning. Vi går över en bro som löper över en 70-väg, och på vår vänstra sida har vi en golfbana där det var becksvart ute. När vi ställer oss och snackar på bron ser vi ett rött sken ute på golfbanan. Jag tänkte direkt att det säkerligen var någon fullgubbe som var ute och cyklade med baklampan tänd. Men efter ett tag började det röra sig väldigt onaturligt, och dessutom hördes inte ett ljud ifrån golfbanan.

Jag är helt säker på att det var ett väsen av något slag som jag och min kompis bevittnade den kvällen. Det rörde sig fort som fan med tämligen omännskliga manövrar. Riktigt läskigt, må jag säga.

Var på besök hos en kompis nu i helgen och första kvällen så stod jag ensam i hallen när jag hörde något från vardagsrummet. Det lät som att någon reste på sig och precis efter det så lät det också som att någon rullade på golvet.

Sen när jag har varit ensam hemma så har jag hört röster som låtit som morsan som ropar på mig.

Läskigt...

Igår hände en ganska kuslig grej. Jag var ute och gick på en stig i en skog. Och bestämde mig för att dra en drill och ställde mig bakom ett träd. Kollade runt mig först så att ingen var där och fluktade, och där var ingen. När jag väl var klar och skulle gå så tog jag upp min mobil för att sätta på musik. Då ser jag på skärmen att det är en liten ruta där det "Vad gör du?". Kollade snabbt runt mig, blev nervös och stack hem.

Rutan som dök upp var inget sms vilket var skumt. Dom som har xperia så såg rutan ut som en sådan ruta där ett telefonnummer står i.

Bump, typ.
Började tänka lite på det här efter den nya serien som började idag på ettan, vad tror ni om'et?

En nära släkting till mig har varit med om saker som hon inte riktigt kan förklara. Det hela började när hon flyttade in med sin man i det huset hon bor i för många år sedan (flyttade in 1969). Efter ett tag under första året hittade de en inslängd gravblomma i trädgården. Hon tänkte då: "Jaja, det är väll bara några ungdomar som jävlas". Bara det att ett år senare vid samma tid hittade de en till blomma.

Hon har också sett gråa skepnader i sitt hus medan hon är suttit i sitt vardagsrum. Skepnaden har vandrat mellan köket och ett annat rum. Först trodde hon att det var någon reflektion från gatan, så hon började stänga dörrar och annat. Bara det att det fortsatte. Hennes man trodde aldrig riktigt på henne förrens en gång då hon kom hem genom ytterdörren. Hennes man satt då i vardagsrummet mitt emot ingången. När hon gick in, så sprang hon på något. Hon kan inte riktigt förklara, mer än att det var något i vägen.

Ett barn som var i huset blev helt hysterisk och började gråta och sa att han såg ett spöke. Han såg det vid samma ställe som min släkting gjorde. Än idag kan han komma ihåg att han blev hysterisk rädd, men inte riktigt vet varför.

Det läskigaste är dock inte detta utan något annat. Min släkting hade många hundar. Vissa av dem ställde sig och stirrade mot stället där hon alltid såg skepnaden. De kunde stå i tio minuter och bara stirra argsint. Man kunde inte få kontakt med dem.

Det har nu varit lugnt i några år... Nu har hon passat vår hund. Vad händer? Jo, han ställer sig vid samma ställe och skäller skithögt och blir förbannad. (Han skäller nästan aldrig).

Brr......

Var med om något som jag heller inte kan förklara för några år sedan. Jag säger inte att det var något övernaturligt, men har fortfarande, flera år senare, ingen aning om vad det kan ha varit.
Jag var och sov över hos min kompis i hans jättehus. Vi hade haft en sån där heldag där vi gått på bio, bowlat och såna där saker. Hur som helst, framåt natten kände vi att det var dags att lägga sig. Han på två våningar över mig och jag längst ner.
Efter en sisådär 15-20 minuter så börjar jag höra ett skrapande i väggen mitt emot där min säng stod. Ett lätt skrapande vill jag tillägga, inte något som lät som om någon försökte riva igenom väggen.
Jag blev lite nyfiken och tänkte att jag går in och kollar i rummet bredvid om det var något fönster öppet eller någon sladd eller liknande som låg mot väggen.
Inget av det jag trodde var anledningen stämde. inget fönster var öppet och fanns ingenting som låg emot väggen. Den var helt tom faktiskt.

Lite konfunderad så går jag upp till kompisen då och kollar om han har någonting som kan skrapa emot väggen eller annat. Men hans säng stod inte ens emot samma vägg som ljudet kom ifrån och han sov som en stock så han kan inte ha gjort något ljud heller.
Nu är jag riktigt nyfiken (och kan jag erkänna vid denna tidpunkt, lite rädd) och går och tittar igenom även andra våningar men utan resultat. Jag bestämmer mig till slut för att glömma det och gå och lägga mig. Precis när jag har suttit mig på sängen så börjar skrapandet igen, jag rusar upp och tänder alla ljus men ser ingenting.
Nu är jag rädd på riktigt, men lägger mig igen och tittar upp i taket. Två gånger till under natten så kommer skrapandet tillbaka. Med ganska stora mellanrum dessutom.
Jag sov knappt något den natten, min kompis sa att han inte har hört någonting under natten. Bara mig klampandes fram och tillbaka.

Som sagt, jag vet inte vad det kan ha varit som lät, jag är en person som inte utesluter något, jag är en typisk "man kan inte veta" typ.
En kompis sa att det kan ha varit möss, men min kompis och hans familj har aldrig haft problem med ohyra.
Denna natten fick mig verkligen att fundera över både det ena och andra...

En liten flicka, 5-6 år gammal. Långt rakt mörkt hår. Blek hud. Hon är iklädd ett gräddfärgat nattlinne med spets i kanterna, ser gammaldags ut. Hon är barfota. Armarna hänger längs med sidorna. I högra handen håller hon en nalle, hon håller i nallens vänstra hand. Hennes ansikte är suddigt.
'Hon' är speciell för jag ser en så klar bild. Ibland känner jag bara hur någon iaktar men inget mer.

Min brorsa hemsöktes också av en liten flicka i sitt gamla hus. Av någon anledning döpte han henne till Märta...

I vilket fall så hyrde han in ett medium som genast gick upp på övervåningen. Hon förklarade genast att flickan egentligen hette Greta, då började det plötsligt blåsa kyligt rakt igenom övervåningen, som om ett fönster stod öppet i en storm. Genast ropar brorsan
"okej, du heter in Greta, du heter Märta!" och då slutade det blåsa. Mediumet var då helt vettskrämd och lämnade huset direkt.

Det enda spöket jag sett är min flickvän

Jag har upplevt mycket konstigt. Hört fotsteg och dörrar har öppnats lite var som helst... Jag har sett människor i ögonvrån trots att jag vart helt ensam hemma... Jag har sett vålnader på kyrkogårdar... men sedan har jag alltid vart lite sådan att jag har haft en stark fantasi och så.. så även om jag har sett ett och annat så tror jag inte på spöken eller sånt...

hjärnspöken däremot finns det gott om

Hemma hos mig kan skrapande i väggar i regel förklaras med de där jäkla mössen. De har skrämt mig mer än en gång. En knytnäve i väggen så sticker de.
Men, för att återgå till tråden - När jag var liten bodde vi i ett stort gammalt hus (tre våningar - 18 rum och kök ;), där vi bodde på första våningen och de övriga stod tomma (förutom längst in på andra våningen där brorsan envisades med att ha sitt rum). Där hände skitmycket skumma grejer. Eftersom jag var liten minns jag inte alla detaljer, men morsan och farsan har berättat en del också. Vi hade tvättrum i källaren, som bestod av en lång korridor med rum in till höger och vänster. En kväll när morsan tvättade blev hon skrämd av nån anledning, och kallade på farsan. När de stod där hörde de hur någon gick i källartrappan, men kunde inte se någon. En annan gång hade vi översvämning i samma källare då en kran stod öppen, och det krävdes en rörtång för att lyckas stänga kranen igen.

En annan gång när vi kom hem satt hunden ute på trappan och väntade på oss, trots att hon när vi åkt hemifrån var inne i huset - bakom den låsta dörren.

Det mest "klassiska" läskiga som hände där var en morgon då vi kunde se hur "någon" gått runt i huset, eftersom det var droppar av stearin på golvet i alla rum.

När jag blev äldre lärde jag känna några av brorsans kompisar, och flera av dem kunde intyga hur de en gång i ögonvrån hade sett någon gå förbi brorsans rum däruppe på andra våningen, när där inte var någon.

I efterhand har det påståtts att grannarna såg ett rött ljus som letade runt i huset efter att vi hade flyttat därifrån. Om det stämmer eller är snicksnack vet jag dock inte.

Spoooky...

Har aldrig träffat på ett spöke i hela mitt liv. Bara tanken på att få möta ett gör mig livrädd.

Igår när jag kom hem åkte hissen ner till entre planet utan folk i, på nätterna åker min gym boll runt i lägenheten som om nån puttar på den.. intressant. Men inte läskigt. känns bara roligt att man kanske inte är ensam

Hon har också sett gråa skepnader i sitt hus medan hon är suttit i sitt vardagsrum. Skepnaden har vandrat mellan köket och ett annat rum. Först trodde hon att det var någon reflektion från gatan, så hon började stänga dörrar och annat. Bara det att det fortsatte. Hennes man trodde aldrig riktigt på henne förrens en gång då hon kom hem genom ytterdörren. Hennes man satt då i vardagsrummet mitt emot ingången. När hon gick in, så sprang hon på något. Hon kan inte riktigt förklara, mer än att det var något i vägen.

de är ju så spöken gör för det mesta, bara vandrar omkring. finns ju undantag förstås som för några år sedan då jag mötte det första spöket i mitt liv, när jag skulle gå på toa mitt i natten.

ungefär såhär gick det till:

jag smög ut i hallen och gick in på toan utan att låsa dörren efter mej. medan jag stod där och pissa med lampan tänd så blev det helt plötsligt kolsvart. tänkte först att strömmen måste ha gått då det inte gick att tända igen, så jag pissade färdigt och letade efter dörrhandtaget. och här kommer det märkliga, jag kunde inte öppna. fast jag inte hade låst dörren efter mej så var den nu ändå låst. jag tog tag i nyckeln för att vrida om men det var som att något höll emot, nästan som att nyckeln skulle ha fastnat i låset. när jag tillslut hade gett upp hoppet om att kunna öppna dörren så vände jag mej om och fick se en svagt lysande silver-grå skepnad stå och stirra på mej i mörkret, det var en flicka i 11-12 års åldern. jag stod blixtstilla och bara glodde på henne med uppspärrade ögon. jag var skräckslagen och ville bara skrika och gråta men jag kunde inte få fram ett ord. och så, efter ca en minut log hon mot mej och gav en vänlig gest med handen i en liten vinkning. efter att hon gjort detta så gick lampan igång och hon var borta. jag kunde dock inte röra mej, jag var så chockad av vad jag sett att jag säkert stod kvar där i minst en kvart och bara stirrade på den plats flickan nyss hade stått. dörren var redan upplåst när jag testade att vrida om nyckeln igen. den natten låg jag sömnlös och bara tänkte på vad jag hade sett. kunde det verkligen ha varit ett spöke?

ja det var det. nu ,långt i efterhand, så förstår jag mycket väl varför flickan agerade som hon gjorde och jag uppskattar det väldigt mycket. utan hennes hjälp så hade jag kanske inte fått upp ögonen på allvar för att spöken faktiskt existerar och inte fått ta del av dessa fantastiska spöken jag än så länge fått nöjet att träffa på.

everybody lies---

Förra veckan tappade vi bort vår diskpropp till diskhon i köket. Vi letade i soporna och andra ställen, men hittade den ej. Vi hade som tur var en extra. Några dagar senare var dock den försvunna proppen tillbaka igen. Ingen av oss vet hur det gick till.

Vill inte dra förhastade slutsatser, men jag tror det kan ha varit bigfoot.

I parallella verkligheter lever väsen vi normalt sett inte är medvetna om. Vi delar livsrum med avlidnas andar, osaliga själar, strukturlösa naturväsen, ondsinta demoner, subtila alver och ljusbringande änglar. Men den som har gåvan eller tränat upp sin intuition kan ges en inblick i dessa världar.

Läs mer: https://andaranglarochdemoner.ifokus.se/

Skulle på Claes Ohlsson och blev förskräckt när jag såg att det nu står Clas Ohlson. Tror att det är Mandelaeffekten.