Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska
nyaste
Atrás

Övrigt

Här inne pratar vi om musik, filmer, kläder och konstiga sjukdomar.

Den STORA tråden om kärlek


Citerar CapYx:
att vara singel är oerhört underskattat. Att faktiskt känna att man kan klara sig själv utan att vara beroende av någon annan är en gåva många tar för givet. Vill bara säga det.. Har själv varit i förhållande nu i över 3 års tid.. Vet inte hur jag skulle klara mig utan min käraste vilket känns jobbigt.......



Du som är i förhållande skriver hur bra det är att vara singel, varför är du då inte singel?
(ser du vad jag menar)
Jag gissar att du skriver för att uppmuntra singlar, men vissa saker man själv inte upplevt är det bättre att vara mer neutral.

Även om ditt nuvarande förhållande skulle ta slut är jag tämligen säker att du ändå inte skulle vilja byta ut den erfarenheten.
Jag har varit singel egentligen hela livet och visst klarar jag mig själv och har mina vänner. Men jag är mycket väl medveten om att ett förhållande skulle berika mitt liv och därför är något jag naturligt hoppas kommer ske förr eller senare.
Everything dies, even stars//GRs Summer Awards 2011
  • 0

*kikar in och kollar läget*
Att försöka skydda barn genom Censur är som att bekämpa mjäll med halshuggning//Frank Zappa
  • 0
Citerar GhostofCain:
Något du vill dela med dig av?


Hehe, nä. Här är det lika dött som på en kyrkogård. Ville mest läsa hur det gick för folket här
Jobbar och sover typ så har svårt att träffa folk.
Att försöka skydda barn genom Censur är som att bekämpa mjäll med halshuggning//Frank Zappa
  • 0
Citerar Humanisten:
Ville mest läsa hur det gick för folket här


Är på utbytesstudier och hade planerat att leva livet som singel här men lyckades bli kär innan jag åkte och har mer eller mindre ett långdistansförhållande med någon i Sverige nu. Går förvånansvärt bra Får se honom igen i december!
A picture says more than a thousand words. Unless it's a picture of one word.
  • 0
Citerar Narulita:
Är på utbytesstudier och hade planerat att leva livet som singel här men lyckades bli kär innan jag åkte och har mer eller mindre ett långdistansförhållande med någon i Sverige nu. Går förvånansvärt bra Får se honom igen i december!


Åhå! Så kan det gå : 3
Att försöka skydda barn genom Censur är som att bekämpa mjäll med halshuggning//Frank Zappa
  • 0
Citerar Humanisten:
Hehe, nä. Här är det lika dött som på en kyrkogård. Ville mest läsa hur det gick för folket här
Jobbar och sover typ så har svårt att träffa folk.


Även kyrkogårdar har sina besökare dock, så ge icke upp hoppet!

Citerar Narulita:
Är på utbytesstudier och hade planerat att leva livet som singel här men lyckades bli kär innan jag åkte och har mer eller mindre ett långdistansförhållande med någon i Sverige nu. Går förvånansvärt bra Får se honom igen i december!


Livet tar sina underbara vändningar.
Ted Hinterleithner / Gamereactor
  • 0
Så kolossalt trött på att vara ensam, men likt förbannat stöter jag bort vartenda en som kommer mig nära. Så destruktivt, så fegt och så in i helvete dumt.

Det här måste få ett slut, det måste finnas en väg ut. Kan en lära sig att älska, och att bli älskad? Kan en lära sig att det är okej att försöka, och att misslyckas? Kan en lära sig att det inte är något fel på att tillåta sig vara lycklig?

Snälla säg att det går.
Trying to make a living and doing the best I can
  • 0
Citerar TheYellowHero:
Så kolossalt trött på att vara ensam, men likt förbannat stöter jag bort vartenda en som kommer mig nära. Så destruktivt, så fegt och så in i helvete dumt.

Det här måste få ett slut, det måste finnas en väg ut. Kan en lära sig att älska, och att bli älskad? Kan en lära sig att det är okej att försöka, och att misslyckas? Kan en lära sig att det inte är något fel på att tillåta sig vara lycklig?

Snälla säg att det går.


Om du skulle skriva en bok om din ensamhet skulle detta kunna vara baksidetexten.
  • 0
Citerar Lurkman:
Om du skulle skriva en bok om din ensamhet skulle detta kunna vara baksidetexten.


Du är den första jag tackar när jag tar emot nobelpriset.
Trying to make a living and doing the best I can
  • 0
Personen jag älskar avslutade i princip vår kärleksrelation (vi är på distans, så vi väntar med definitiva beslut fram tills dess att vi ses till jul), med att den "inte klarar av att vara i en parrelation". Den känner sig instängd av de "oskrivna regler och krav" som tydligen finns i och med en sådan typ av relation. Detta trots att jag gång på gång upprepat att mitt ända krav i en relation är ömsesidig kärlek.

Trots det känner personen att den hamnar i ett destruktivt beteendemönster där den begränsar sig och sina val utefter mig och ibland gör saker den absolut inte vill för att den tänker sig att jag vill att den ska handla och vara på ett visst sätt (typ allt ifrån att den beter sig på ett visst sätt till att den inleder sex trots att den verkligen inte är sugen). Den säger sig fortfarande älska mig och vilja behålla en nära relation, men den klarar inte av just parrelationsbiten... Den betonar att felet inte ligger hos mig och att den egentligen vet att jag inte ställer några som helst krav (utöver ömsesidig kärlek) men att det rör sig om tidigare erfarenheter från mindre lyckade förhållanden och vissa till och med riktigt destruktiva, och att den därför inte kan vara i en monogam (vilket inte är något jag kräver, utan något den antar trots att jag sagt motsatsen) kärleksrelation.

Jag är överhuvudtaget inte intresserad av någon annan människa på jorden, är det rimligt att vänta ut, hoppas, längta, drömma och sakna en massa saker (det är nog vad jag vill göra, jag vill hoppas)? Eller är det dumt och naivt? Borde jag kanske klippa alla band och starta bearbetningsprocessen inom mig?

Det rationella inom mig säger det senare...
  • 0
Citerar Herr Spenat:
Jag är överhuvudtaget inte intresserad av någon annan människa på jorden, är det rimligt att vänta ut, hoppas, längta, drömma och sakna en massa saker (det är nog vad jag vill göra, jag vill hoppas)? Eller är det dumt och naivt? Borde jag kanske klippa alla band och starta bearbetningsprocessen inom mig?


Kärlek kan man inte tvinga fram, man finner den som man verkligen känner sig för.
"Madness is something rare in individuals - but in groups, parties, peoples, ages, it is the rule." Friedrich Nietzsche, Beyond: Good and Evil
  • 0
Citerar Herr Spenat:
Personen jag älskar avslutade i princip vår kärleksrelation (vi är på distans, så vi väntar med definitiva beslut fram tills dess att vi ses till jul), med att den "inte klarar av att vara i en parrelation". Den känner sig instängd av de "oskrivna regler och krav" som tydligen finns i och med en sådan typ av relation. Detta trots att jag gång på gång upprepat att mitt ända krav i en relation är ömsesidig kärlek.

Trots det känner personen att den hamnar i ett destruktivt beteendemönster där den begränsar sig och sina val utefter mig och ibland gör saker den absolut inte vill för att den tänker sig att jag vill att den ska handla och vara på ett visst sätt (typ allt ifrån att den beter sig på ett visst sätt till att den inleder sex trots att den verkligen inte är sugen). Den säger sig fortfarande älska mig och vilja behålla en nära relation, men den klarar inte av just parrelationsbiten... Den betonar att felet inte ligger hos mig och att den egentligen vet att jag inte ställer några som helst krav (utöver ömsesidig kärlek) men att det rör sig om tidigare erfarenheter från mindre lyckade förhållanden och vissa till och med riktigt destruktiva, och att den därför inte kan vara i en monogam (vilket inte är något jag kräver, utan något den antar trots att jag sagt motsatsen) kärleksrelation.

Jag är överhuvudtaget inte intresserad av någon annan människa på jorden, är det rimligt att vänta ut, hoppas, längta, drömma och sakna en massa saker (det är nog vad jag vill göra, jag vill hoppas)? Eller är det dumt och naivt? Borde jag kanske klippa alla band och starta bearbetningsprocessen inom mig?

Det rationella inom mig säger det senare...


Relationer är tufft, buddy. Det enda man kan göra är att älska, respektera och trivas med sin partner villkorslöst för den den är och om personen i fråga inte vill vara i en relation med en så är det bara att acceptera och gå vidare.

Däremot tycker jag att det låter som om din partner är lite rädd för det förflutna. Att nya relationer ska bli som dem gamla. Det krävs två för att vara i en relation så om hen är säker på sin sak så är det bara att gå vidare så gott det går, men ha gärna ett bra snack face to face innan. För det känns som att hen är orolig för något hen ej behöver vara orolig för, vilket kan innebära att det är annat som ligger och trycker.
  • 0
  • vvii
  • vvii
Hej! Den här tråden var en favorit att läsa i för sådär 5 år sedan när man var mindre. Nu har jag själv blivit förälskad i en tjej, men kan inte träffa henne förrän jag är i Sverige. Tjejen i fråga var min sommar-fling och eftersom jag har varit utomlands sedan slutet av sommaren och hela hösten har jag bara kunnat chatta med henne. Konversationerna och vår relation var vänskaplig. På senare tid började vi prata mycket mera och jag kände oerhört för att fråga om hon ville fortsätta att ses när jag kommer tillbaka, vilket är mycket snart. Sagt och gjort, fick jag ett svar att hon så gärna ville det och vi bestämde en tid då det passade.

Inte mer med det tänkte jag och mitt mål var att försöka visa för henne att jag är intresserad när jag väl träffar henne. Några dagar efter att jag hade frågat ut henne skrev hon dock om något djupt personligt och sökte efter tröst, vilket aldrig förekommit tidigare i vår vänskapsrelation. Då jag väntade med att skriva till henne efter att jag frågat ut henne och det här var det första som hon skrev därefter, så tolkade jag det som att hon redan förstått att jag var delvis intresserad? När jag var aspackad tog jag tillfället i akt och gav henne den support hon behövde samtidigt som jag skrev att jag alltid var där för henne, vad det än är

Kände mig lite hemsk som blev lycklig över att hon skrev om sina bekymmer till mig. Men det var en så stor sida av tillit gentemot mig som hon inte tidigare visat, vilket fick mig att må så bra
  • 0
Citerar Herr Spenat:
Personen jag älskar avslutade i princip vår kärleksrelation (vi är på distans, så vi väntar med definitiva beslut fram tills dess att vi ses till jul), med att den "inte klarar av att vara i en parrelation". Den känner sig instängd av de "oskrivna regler och krav" som tydligen finns i och med en sådan typ av relation. Detta trots att jag gång på gång upprepat att mitt ända krav i en relation är ömsesidig kärlek.

Jag är överhuvudtaget inte intresserad av någon annan människa på jorden, är det rimligt att vänta ut, hoppas, längta, drömma och sakna en massa saker (det är nog vad jag vill göra, jag vill hoppas)? Eller är det dumt och naivt? Borde jag kanske klippa alla band och starta bearbetningsprocessen inom mig?

Det rationella inom mig säger det senare...


Kanske jag som är gammaldags. Men om jag älskar någon eller är kär i någon vill jag inte den personen ska vara med andra samtidigt.
Om du pratar om att ni så att säga var kompisar som hade sex också hade det låtit mer rimligt vad din "partner" säger.
Om du älskar personen och denna person svarar med att det är tungt och pratar om frihet låter det inte som besvarad kärlek.
Det är snart ett nytt år och med det nya året kommer nya möjligheter. Ta hand om dig själv först du. Trasslar du in dig kan ditt emotionella liv påverkas lång tid framöver.
Everything dies, even stars//GRs Summer Awards 2011
  • 0
Glömde kika in här i två veckor och se vad som hänt när man kommer tillbaka! Ber om ursäkt för en något predikande ton lite här och var nedan, jag är inte jättebäst på att uttrycka mig nyanserat alla gånger...

Citerar Spion:
Har precis alldeles nyss begått ett enormt misstag och ifrågasatt hennes betéende. Spännande!

Varför är det ett misstag att fråga varför någon gjort något? Det låter som att det har varit en turbulent tid för alla inblandade, så det känns rätt rimligt att prata om vad som hänt. Utan ärlighet kommer man inte jättelångt imo...

Citerar vvii:
Kände mig lite hemsk som blev lycklig över att hon skrev om sina bekymmer till mig. Men det var en så stor sida av tillit gentemot mig som hon inte tidigare visat, vilket fick mig att må så bra

Hon litar på dig, klart att du ska vara glad för det Det finns nog inte en männska som går genom livet utan att behöva prata av sig om jobbiga saker, det är det vi har nära vänner till, eller? Jag hoppas vad det än var har löst sig för henne. Lycka till när du är tillbaka i landet

Citerar Herr Spenat:
Jag är överhuvudtaget inte intresserad av någon annan människa på jorden, är det rimligt att vänta ut, hoppas, längta, drömma och sakna en massa saker (det är nog vad jag vill göra, jag vill hoppas)? Eller är det dumt och naivt? Borde jag kanske klippa alla band och starta bearbetningsprocessen inom mig?

Jag blir lite förvirrad här: Du säger att du egentligen inte har något annat krav än ömsesidig kärlek - och inte en parrelation - men ser det som ett slut om ni inte har en par-/monogam/exklusiv relation utan andra inblandade..? Eller fattade jag något fel? Please fill me in ^^"

Det finns väldigt olika personligheter här i världen och det är alltid okej att känna som man gör. Vissa känner som nedan:
Citerar Chrysis_ignita:
Kanske jag som är gammaldags. Men om jag älskar någon eller är kär i någon vill jag inte den personen ska vara med andra samtidigt.

...och själv fungerar jag tvärt om För den som orkar läsa om polyamori: Jag bor med en person jag älskar innerligt, medan jag är jättekär i en nyare bekantskap som bor dryga timmen bort (och kommer hit imorgon!), och så har jag en väldigt sporadisk sexuell relation med en tjej jag känt i fem år. Alla är medvetna om varandra och de två jag inte bor med kommer båda väldigt bra överens med han som jag bor med, så det är inte awkward när någon är på besök.

Vad mina partners (avskyr att använda ordet men hittar inget bättre) har för sig med andra människor rör mig inte i ryggen eftersom det viktiga för mig är det som händer mellan oss, inte mellan partnern och någon annan.

Bra info om polyamori finns här, en lättläst serie som tar upp många bra poänger finns här, en serie om hur jobbigt det är i en situation liknande din, Herr Spenat, finns här.

Orsaken till att jag skriver en halv textvägg är att det är rätt stigmatiserat att vara poly, vilket jag tycker är synd - all kärlek är bra kärlek så länge alla inblandade är överens, precis som i mono-relationer!
  • 0
Varnad

Läs regelverket, tänk på etikett och mottagare och håll dig till trådens ämne, det är inte rätt sida på internet för kommentarer som dessa riktade mot andra medlemmar
I must protect my fledging Utopia
  • 0
Citerar Light Yagami:
Lite intressanta kulturskillnader, eller vad man nu ska kalla det..


Alltså visst, jag hatar också radikalislamistiska jihadister lika mycket som du men vi får nog försöka hålla IS borta från en tråd som handlar om kärlek. Den diskrepansen blir alldeles för snäv på något vis.

Citerar Minilena:
Orsaken till att jag skriver en halv textvägg är att det är rätt stigmatiserat att vara poly, vilket jag tycker är synd - all kärlek är bra kärlek så länge alla inblandade är överens, precis som i mono-relationer!


Ett monogamt samhälle förstår inte folk som ligger med varandra kors och tvärs under ordnade former. Stigmatisering är ett så löjligt ord. Kalla det oförståelse bara - det är ju vad det är i grund och botten. Det som sticker i mina ögon är när någon ska gå i god för andras vilja. Det enda jag hör är ju att du trivs kanon, att resterande två tredjedelar av er fyrsamhet trivs kanon och att den sista parten kanske inte trivs fullt lika kanon men hänger med eftersom den personen vill vara med någon av de tre fjärdedelar som tycker det är kanon.

Att ha fler människor i samma relationsskrå är säkert en fröjd - mer av det goda - men jag kommer aldrig köpa det när en människa talar för fleras räkning. När någon säger att de är polygam hör jag liksom bara att det står någon vid sidlinjen och "är med på noterna".
For centuries long past for no more than your bread, have bled for your countries and counted your dead.
  • 0
Citerar Light Yagami:
Det är rätt roligt att jag tänker på ISIS när jag läser din text.


ja, det är jätteroligt
  • 0
//Se ovan
I must protect my fledging Utopia
  • 0
Citerar Light Yagami:
Yoghurt


Du är förbannat obehaglig, vet du det?
For centuries long past for no more than your bread, have bled for your countries and counted your dead.
  • 0
Citerar Moose:
Det enda jag hör är ju att du trivs kanon, att resterande två tredjedelar av er fyrsamhet trivs kanon och att den sista parten kanske inte trivs fullt lika kanon men hänger med eftersom den personen vill vara med någon av de tre fjärdedelar som tycker det är kanon.

Personen jag bor med, som jag antar är den du menar potentiellt är mindre nöjd, har sina egna relationer och är faktiskt den av oss som har mest kontakt med en av de jag nämnde förut Vi pratar mycket om hur vi känner, och det är inte alltid positiva känslor (hur ofta är alla alltid nöjda med livet?), men vi är överens om att det skulle vara värre att ha det på något annat sätt.
Finns massa mer jag skulle kunna förklara men jag tenderar att bli babblig, fråga om det är nåt~
  • 0
Citerar Minilena:
Jag blir lite förvirrad här: Du säger att du egentligen inte har något annat krav än ömsesidig kärlek - och inte en parrelation - men ser det som ett slut om ni inte har en par-/monogam/exklusiv relation utan andra inblandade..? Eller fattade jag något fel? Please fill me in ^^"


Kanske var lite otydligt. Personen satte som krav att den nya relationen inte skulle involvera kärlek. Jag är helt öppen för en polyrelation. Ser inte vitsen i att vara en bromskloss för min partner, så länge vi älskar varandra bryr jag mig inte i vad den gör.
  • 0
Citerar Minilena:
...och själv fungerar jag tvärt om För den som orkar läsa om polyamori: Jag bor med en person jag älskar innerligt, medan jag är jättekär i en nyare bekantskap som bor dryga timmen bort (och kommer hit imorgon!), och så har jag en väldigt sporadisk sexuell relation med en tjej jag känt i fem år. Alla är medvetna om varandra och de två jag inte bor med kommer båda väldigt bra överens med han som jag bor med, så det är inte awkward när någon är på besök.

Vad mina partners (avskyr att använda ordet men hittar inget bättre) har för sig med andra människor rör mig inte i ryggen eftersom det viktiga för mig är det som händer mellan oss, inte mellan partnern och någon annan.

Bra info om polyamori finns här, en lättläst serie som tar upp många bra poänger finns här, en serie om hur jobbigt det är i en situation liknande din, Herr Spenat, finns här.

Orsaken till att jag skriver en halv textvägg är att det är rätt stigmatiserat att vara poly, vilket jag tycker är synd - all kärlek är bra kärlek så länge alla inblandade är överens, precis som i mono-relationer!


Att ni fyra (om jag räknat rätt) trivs med era relationer tillsammans är frid och fröjd.
Upp till var och en hur de vill leva. Jag vänder mig dock emot att du talar för de andra i eran grupprelation. Din nuvarande livssituation är bra för dig, men är den bra för alla de andra?
I Sverige generellt gällande sex och kärlek finns attityden att allt är bra sålänge alla är med på det. Men ska vi vara helt ärliga, så är inte allt accepterat. Sexuella relationer med barn är inte ok, på vissa arbetsplatser får inte anställda ha sexuella relationer osv osv.
Varför jag tror monogami har ett fäste i kulturen är för enkelheten och biologin.
Om en man har en relation med en kvinna som har säg 3 olika män, så blir det osäkrare för mannen att veta om han är far till ev barn.
Detta ses hos andra arter också, hur en hane trycker bort andra hanar för att säkerställa han är far till ev avkomma.

Någon tar säkert upp homosexuella relationer, men där elimineras problemet av sig själv.
Två män som lever ihop kan inte få barn, därför när de adopterar har de inget att vara oroliga över då de på förhand vet att ingen är släkt med barnet.
Tittar du på två kvinnor som lever ihop gäller samma sak. De vet på förhand vem som är biologisk mor till barnet och finns inga tvivel.
Men en man och kvinna däremot måste ett förtroende finnas att man håller sig trogna till varandra.

Vare sig människor vill erkänna det eller inte är vi biologiskt styrda varelser. Det ses bara i behovet exempelvis att vilja skaffa barn eller leva med en partner, eller flera partners.
Det är behov som finns för att säkra artens överlevnad.
Everything dies, even stars//GRs Summer Awards 2011
Citerar Chrysis_ignita:
Jag vänder mig dock emot att du talar för de andra i eran grupprelation. Din nuvarande livssituation är bra för dig, men är den bra för alla de andra?


Förstår inte var du vill komma. Man får väl någonstans ha lov att utgå från att folk känner som de utger sig för att känna? Sedan är det var och ens ansvar att hålla reda på sina egna känslor, åtminstone när det handlar om vuxna människor.

Citerar Chrysis_ignita:
Det är behov som finns för att säkra artens överlevnad.


Nu förstår jag förvisso inte ens varför detta ens borde diskuteras, men finns forskning som tyder på att människoarten under större tiden av sin existens levde i harem, dvs en hane hade flera honor. Som gorillor typ.
  • 0

För att kommentera måste du vara inloggad. Om du inte är medlem än - bli medlem nu!