Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska
nyaste
Atrás

Övrigt

Här inne pratar vi om musik, filmer, kläder och konstiga sjukdomar.

Den STORA tråden om kärlek


Citerar Lurkman:
Citerar Chrysis_ignita et är behov som finns för att säkra artens överlevnad.

Nu förstår jag förvisso inte ens varför detta ens borde diskuteras, men finns forskning som tyder på att människoarten under större tiden av sin existens levde i harem, dvs en hane hade flera honor. Som gorillor typ.


Och den ena hanen hade inga konkurrenter, eller hur?
En man för 100 kvinnor är principiellt samma sak som en man och en kvinna.


Tittar du på beteendet och igen jämför med andra djur finns det en logik i det.
Innan man hade DNA-teknik fanns det bara ett sätt att se till att barnen tillhörde den som den skulle tillhöra. Det var genom att inte ha konkurrens.
Varför detta diskuteras är för att det förklarar varför människor kan reagera som dem gör i kärlek och sex. Bara för att fler idag väljer att inte skaffa barn innebär det inte att beteendet försvinner.
Like lite som när någon blir nervös inför att hålla ett tal börjar de svettas, få muntorrhet, snabbare dunkande hjärta för att de förbereder sig för strid. Strid precis som våra förfäder gjorde för tusentals år sedan.

Miljön förändras men biologiska reaktionerna finns kvar.
Everything dies, even stars//GRs Summer Awards 2011
Citerar Chrysis_ignita:
En man för 100 kvinnor är principiellt samma sak som en man och en kvinna.


Nej. Varför skulle det vara det?
  • 0
Vad fan svamlar Chrysis_ignita om? Vad har artens överlevnad med kärlek att göra?

Själv har jag intressanta grejer på gång i mitt liv. Har ett slags outtalat men ganska självklart öppet förhållande med en kille ca 13 mil bort. Det fungerar bäst så då vi inte hinner ses så mycket, vi har bara träffats vid två tillfällen faktiskt. Dessutom har han enligt egen utsago svårt att bli kär, och känner att han hellre håller det öppet så han slipper såra eller bli sårad. Jag har inga invändningar. Han har svårt för att uttrycka hur han känner överhuvudtaget, men att vi pratar varje dag säger ju något.

Det trista i sammanhanget är väl att jag är mer emotionell, och ibland känns inte attraktionen ömsesidig även om jag vet att den är det. Han har blivit bättre på att vara gullig och bekräftande dock, så det kommer nog bara bli bättre härifrån.

När jag säger "outtalat" menar jag att vi inte riktigt satt någon etikett på oss, eller skapat några regler. Vi är goda vänner som flirtar över text och dricker vin och hånglar och kysser varandra hejvilt när vi ses. Vi är också väldigt kompatibla bara som vänner, vi har kul som fan åt varandra. Soulmates antar jag!
And then Snoken was a pumpkin.
  • 0
Citerar Snoken:
Vad fan svamlar Chrysis_ignita om? Vad har artens överlevnad med kärlek att göra?


Varför blir du kär?
Om du inte är religiös, varför tror du att du blir kär?
Tror du det är för någon gullig spirituell kumbaya-grej för skojs skull?

Majoritet av arter eller liv överhuvudtaget på den här planeten försöker att överleva genom reproduktion i form av sexuell fortplantning.
Människan är ett djur som styrs av behov.
Sex är det enda sättet för att nya människor ska bildas. I regel är det extremt smärtsamt att pressa ut en unge (människors huvuden är oproportionerligt stora) och att ta hand om barnet kräver åratal av ansvar. Men nya barn behövs, därav att sex är skönt för att förmå personer ha sex.

Människor har mer utbrett under 1900-talet kunnat familjeplanera och välja att inte skaffa barn (ja det fanns preventivmedel innan, men inte alls lika effektivt).
Tror folk på allvar här att tusentals rentav tiotusentals år av beteende försvinner för att vi de senaste 100 åren förändrat vissa aspekter i omgivningen???

Och till de som eventuellt säger att sex och kärlek inte alls behöver finnas ihop i relationen. Testa vara i en relation med kärlek och aldrig vara intima, se hur länge det går. För de flesta fungerar inte det av en anledning.

Citerar Lapsang souchong:
Citerar Chrysis_ignita:En man för 100 kvinnor är principiellt samma sak som en man och en kvinna.

Nej. Varför skulle det vara det?


100 män som är ihop med en kvinna--->varje man har EN relation med EN kvinna.
En man som är ihop med en kvinna--->varje man har EN relation med EN kvinna.
principiellt inte en skillnad.



Förstår inte riktigt problemet en del verkar ha här med att vi är djur och påverkas av våra biologiska behov.
Som att vi skulle vara unika på något sätt som art eller stå över andra arter och att våra känslor är "rena känslor".

Menar inte att när man är kär att det inte känns härligt och upplyftande. Samtidigt får man inte glömma bort att det finns en bakomliggande funktion. Vi är inte bättre än någon annan art, att tro det är hybris. Igen såvidare man inte är religiös, för då tror man på det man tror på.
Everything dies, even stars//GRs Summer Awards 2011
  • 0
Jaja, jag hänger med på den biten. Låt mig omformulera: vad har detta med Minilenas situation att göra? Som hon säger så verkar ingen fara illa av situationen, det är allt du har att gå på. Varför vara en party pooper och insinuera att det kommer gå åt pipan för att män måste konkurrera?

Citerar Chrysis_ignita:
Förstår inte riktigt problemet en del verkar ha här med att vi är djur och påverkas av våra biologiska behov.


Jag förstår vad du menar, jag vänder mig bara mot att du applicerar det på en situation där det inte verkar behövas.
And then Snoken was a pumpkin.
  • 0
Citerar Chrysis_ignita:
100 män som är ihop med en kvinna--->varje man har EN relation med EN kvinna.
En man som är ihop med en kvinna--->varje man har EN relation med EN kvinna.
principiellt inte en skillnad.


Öh. Detta har inget med någon princip att göra överhuvudtaget. Bara rent svammel.

Oavsett om det handlar om en apa, människa eller fågel så blir det en (principiell) skillnad om flera är inblandade. Exempelvis kan du inte ha sex med kvinnan lika ofta, spendera ensamtid med denne och så vidare. Så jo, hos alla arter är det en principiell skillnad som påverkar relationen.
  • 0
Citerar Lurkman:
Man får väl någonstans ha lov att utgå från att folk känner som de utger sig för att känna? Sedan är det var och ens ansvar att hålla reda på sina egna känslor, åtminstone när det handlar om vuxna människor.


^This.

Citerar Chrysis_ignita:
Jag vänder mig dock emot att du talar för de andra i eran grupprelation. Din nuvarande livssituation är bra för dig, men är den bra för alla de andra?


Förstår inte hur detta blir exklusivt för polyamori. Man kan använda samma argument för ett monogamt förhållande. Har jag inte rätten att säga att mitt monogama förhållande är ett bra sådant eftersom jag då talar för min partner och bara utgår från vad jag själv tycker? Han kanske egentligen avskyr vårt monogama förhållande i hemlighet?
A picture says more than a thousand words. Unless it's a picture of one word.
  • 0
Citerar Chrysis_ignita:
Menar inte att när man är kär att det inte känns härligt och upplyftande. Samtidigt får man inte glömma bort att det finns en bakomliggande funktion. Vi är inte bättre än någon annan art, att tro det är hybris. Igen såvidare man inte är religiös, för då tror man på det man tror på.


Varför får man inte glömma bort det?
  • 0
Citerar Lapsang souchong:
Öh. Detta har inget med någon princip att göra överhuvudtaget. Bara rent svammel.

Oavsett om det handlar om en apa, människa eller fågel så blir det en (principiell) skillnad om flera är inblandade. Exempelvis kan du inte ha sex med kvinnan lika ofta, spendera ensamtid med denne och så vidare. Så jo, hos alla arter är det en principiell skillnad som påverkar relationen.


Du drar dock upp praktiska problem med ensamtid.
Jag syftar kring det emotionella. En kvinna som har exklusiv rätt till säg 3 män har emotionellt sett känslan att hon har ingen konkurrens för att ha dessa män. Sedan om det i praktiken är så att det är svårt att ge alla män lika mycket uppmärksamhet är en annan fråga.
Diskussionen här var kärlek och sinnestillstånd man befinner sig i kopplat till det (om jag inte missförstod). Och då kärlek ligger i sinnet är det inte praktiskt problem.

Citerar Narulita:
Förstår inte hur detta blir exklusivt för polyamori. Man kan använda samma argument för ett monogamt förhållande. Har jag inte rätten att säga att mitt monogama förhållande är ett bra sådant eftersom jag då talar för min partner och bara utgår från vad jag själv tycker? Han kanske egentligen avskyr vårt monogama förhållande i hemlighet?


Ser inte jag skrev någonstans att det skulle vara exklusivt för polyamori, isåfall var det inte menat. Ingenstans skrev jag att man inte har rätt att tala om sitt förhållande.
Men det är en skillnad i att skriva,
Jag känner vi har ett bra förhållande
och
Min partner känner vi har ett bra förhållande
Det första påståendet vet du, andra påståendet är spekulativt (även om det är säkerligen korrekt).

Visst är det så, att i hemlighet avskyr kanske partnern förhållandet.
Är det verkligen så osannolikt att tänka sig det finns människor som ljuger eller bedrar?
Denna tråd är full av inlägg från personer som blivit svikna av nära och kära som de trodde att de kände.

Igen jag säger inget om att man inte kan känna sin partner, eller att man kan lita på sin partner 100 % osv. Jag säger att alltid är det inte så, att ens partner känner samma sak som man själv tror. Något som gäller i alla relationer, vänskap, arbete och kärlek.
Eller alla personer här som skriver till mig, ni korrigerar alltid människor runt er när de talar för er och ni håller inte med? Ni tiger aldrig oavsett sammanhang?

Personligen har jag märkt ofta att människor säger en sak i en grupp, sedan på tu man hand säger de något annat. Och jag tror inte det är för att jag har några Jedi-tricks.


Citerar Lurkman:
Varför får man inte glömma bort det?


Varför ska man glömma bort det?
Everything dies, even stars//GRs Summer Awards 2011
  • 0
Citerar Chrysis_ignita:
Du drar dock upp praktiska problem med ensamtid.
Jag syftar kring det emotionella. En kvinna som har exklusiv rätt till säg 3 män har emotionellt sett känslan att hon har ingen konkurrens för att ha dessa män. Sedan om det i praktiken är så att det är svårt att ge alla män lika mycket uppmärksamhet är en annan fråga.


Jag förstår inte ett ord av ditt resonemang. Du kan ju inte bara hitta på en teori och tycka att den är najs och så fort någon säger emot den säga att det bara är praktiska saker och därmed inte spelar någon roll. Det är ett mycket märkligt sätt att argumentera på.
  • 0
Citerar Chrysis_ignita:
Varför ska man glömma bort det?


Det har jag inte sagt. Jag menar, om man ponerar att din hemmasnickrade teori stämmer, varför är den viktig att ha i åtanke?
  • 0
Citerar Lapsang souchong:
Jag förstår inte ett ord av ditt resonemang. Du kan ju inte bara hitta på en teori och tycka att den är najs och så fort någon säger emot den säga att det bara är praktiska saker och därmed inte spelar någon roll. Det är ett mycket märkligt sätt att argumentera på.


Säger du att hur mycket man älskar en person mäts i mängden tid man spenderar med människan?
Hur nära man är med annan människa mäts i ofta man pippar under lakanen?

Om du har relation med flera människor kan du älska personerna lika mycket men spendera olika mycket tid med människorna.
Detta är inte någon teori jag bajsat ut under ett toalettbesök. Det är vad jag lyssnat in från människor som har relation med flera människor. (Jag får anta att de inte ljuger, eller?)

Därför igen blir det samma sak.
Man 1 som har 100 kvinnor kan känslomässigt älska alla lika mycket.
Man 2 som har 1 kvinna kan känslomässigt älska henne.
Givetvis antar jag den fysiska tiden inte blir jämnt fördelad, men mäter du kärlek i tid som spenderas med en människa?

Visst bygger hela resonemanget på att man tror att en människa kan älska mer än en människa i taget.
Personligen skulle jag inte kunna leva i flera relationer. Men igen, de jag träffat som lever i flera relationer säger det går. Och jag har utgått från människor som lever i flera relationer, inte mitt egna livsval att leva med en människa. Och jag har försökt förstå det.

Jag svarar på din motfråga. Gillar du inte svaret så är det ingen som tvingar dig att hålla med. Men det är inte du som bestämmer vilka svar jag ska ge, jag behöver inte ha svaren godkända av dig.
I en argumentation för övrigt är det inte den som ställer motfrågor man vill övertyga, utan åhörare eller i detta fallet läsare. Om du nu ska citera hur "korrekt argumentation" ska gå till.

Känner du att du kan bättre förklara fenomenet lyssnar jag gärna.
Jag är fullt medveten om att vad jag beskriver är en teori, inget mer och inget mindre.
Men din åsikt i frågan är värd lika mycket som min åsikt då detta gäller känslor i relationer.
Känslor är subjektiva behov, vare sig det är glädje eller smärta. Och jag kan inte säga hur du ska känna, du kan inte säga hur jag ska känna.

Citerar Lurkman:
Citerar Chrysis_ignita:Varför ska man glömma bort det?

Det har jag inte sagt. Jag menar, om man ponerar att din hemmasnickrade teori stämmer, varför är den viktig att ha i åtanke?


Vart skriver jag det är "viktig att ha i åtanke"?
Jag hittar inte det förutom i din hemmasnickrade text, men rätta mig gärna om jag har fel.
Everything dies, even stars//GRs Summer Awards 2011
  • 0
Citerar Chrysis_ignita:
Säger du att hur mycket man älskar en person mäts i mängden tid man spenderar med människan?


Nej, men spenderad tid med en människa ger i alla fall två saker. Möjligheten att lära känna denne och möjligheten att göra saker med denne. Något som är svårt med 99 andra omkring.

Citerar Chrysis_ignita:
Hur nära man är med annan människa mäts i ofta man pippar under lakanen?


Nej, inte över eller utan lakan heller. Förstår inte vad var man "pippar" har med saken att göra. Se för övrigt svaret ovan.

Citerar Chrysis_ignita:
Om du har relation med flera människor kan du älska personerna lika mycket men spendera olika mycket tid med människorna.


Kan men är knappast troligt om det rör sig om ett större antal än två-tre stycken.

Citerar Chrysis_ignita:
Givetvis antar jag den fysiska tiden inte blir jämnt fördelad, men mäter du kärlek i tid som spenderas med en människa?


Det är som sagt knappast troligt att man kan ägna hundra partners samma uppmärksamhet. Det skulle bara leda till svartsjuka, missförstånd och att göra sig själv och andra besvikna. Djur som har såhär många partners har det enbart för parning och inte för någon kärleksrelation.

Citerar Chrysis_ignita:
Och jag har utgått från människor som lever i flera relationer, inte mitt egna livsval att leva med en människa.


Har du träffat någon som levt med ett hundra partners? Det tror jag inte för ett ögonblick på. Troligen har du mött någon som har ett förhållande med max en handfull och har multiplicerat detta ungefär tjugo gånger och tro att det ska funka på samma sätt. Varje tänkande individ förstår dock att det är löjeväckande att göra så.

Citerar Chrysis_ignita:
Men det är inte du som bestämmer vilka svar jag ska ge, jag behöver inte ha svaren godkända av dig.


Nej, men allt du skriver är rent trams som inte klarar minsta granskning.

Citerar Chrysis_ignita:
I en argumentation för övrigt är det inte den som ställer motfrågor man vill övertyga, utan åhörare eller i detta fallet läsare.


Se föregående svar.

Citerar Chrysis_ignita:
Känner du att du kan bättre förklara fenomenet lyssnar jag gärna.


Vilket fenomen?

Citerar Chrysis_ignita:
Och jag kan inte säga hur du ska känna, du kan inte säga hur jag ska känna.


Du kan väl börja med att påvisa en kärleksrelation med minst hundra inblandade.

Citerar Chrysis_ignita:
Vart skriver jag det är "viktig att ha i åtanke"?
Jag hittar inte det förutom i din hemmasnickrade text, men rätta mig gärna om jag har fel.


Han undrar väl varför man ska bry sig om din hemmasnickrade teori och inte någon annans eller sin egen istället.
  • 0
Citerar Chrysis_ignita:
Vart skriver jag det är "viktig att ha i åtanke"?
Jag hittar inte det förutom i din hemmasnickrade text, men rätta mig gärna om jag har fel.


Hahahaha du skrev ju på förra sidan att man inte får glömma den, det är ju var vår diskussion har sin utgångspunkt?. Nej nu orkar jag inte mer, god fortsättning på dig.
  • 0
Det är intressant sånt här. Monogami. Poly-vadnu. Pansexualitet. Och allt vad nu den här idenitetskris-generationen jag är uppvuxen i har plockat ihop för att relatera till. För mig är det enkelt; jag är människa och gör på ett sätt, andra människor gör på andra sätt och det är helt okej för mig. Att hålla på och sätta massa epitet på det och definiera sig i att man inte låter sig begränsas, är ju i sig en begränsning.

Men jag antar att man måste avgränsa sig för att överleva. Att när man definierar sitt sätt att förhålla sig till andra människor, så kommer man ett steg närmare den där som är med på noterna. Men likväl, så utesluter man oundvikligen flera andra.
Dock förstår jag inte hur människor som pratar om frigörelse, så starkt kan definiera sig i andras texter och definitioner. Då har man endast bytt ut ett etablerat synsätt mot ett annat, inte funnit sin egen väg.

En liten inflikning på ämnet bara, inte ett direkt svar till någon av er.
The more I learn, the smaller I become.
  • 0
ridley vägrar älska mig

vad göra? :<
"I believe that the feminine element dominates in nature. Women are generally stronger than men. All power of this world should be in the hands of women. Life, the world are too serious to leave it in our hands." - Andrzej Sapkowski
Citerar Mr Clint:
ridley vägrar älska mig

vad göra? :<


Älska honom ändå.
Citerar Aaandy:
Älska honom ändå.


\(^0^)/

utmärkt rådgivning :'''3

*köper choklad till ridley*
"I believe that the feminine element dominates in nature. Women are generally stronger than men. All power of this world should be in the hands of women. Life, the world are too serious to leave it in our hands." - Andrzej Sapkowski
Citerar Chrysis_ignita:
Men det är en skillnad i att skriva,
Jag känner vi har ett bra förhållande
och
Min partner känner vi har ett bra förhållande


Tar och citerar:

Citerar Minilena:
...och själv fungerar jag tvärt om


Citerar Minilena:
Vad mina partners (avskyr att använda ordet men hittar inget bättre) har för sig med andra människor rör mig inte i ryggen eftersom det viktiga för mig är det som händer mellan oss, inte mellan partnern och någon annan.


Ser inte någonstans att hon försökt tala för sina partners, snarare för hur hon själv känner. Ser därför heller inte din poäng med att sätta dig emot hennes påstående på det sättet du gör med anledningen att "Jag vänder mig dock emot att du talar för de andra i eran grupprelation" när det inte ens är sant.

Citerar Chrysis_ignita:
Igen jag säger inget om att man inte kan känna sin partner, eller att man kan lita på sin partner 100 % osv. Jag säger att alltid är det inte så, att ens partner känner samma sak som man själv tror. Något som gäller i alla relationer, vänskap, arbete och kärlek.
Eller alla personer här som skriver till mig, ni korrigerar alltid människor runt er när de talar för er och ni håller inte med? Ni tiger aldrig oavsett sammanhang?

Personligen har jag märkt ofta att människor säger en sak i en grupp, sedan på tu man hand säger de något annat. Och jag tror inte det är för att jag har några Jedi-tricks.


Jag håller med om ovanstående, men ser inte hur det är relevant överhuvudtaget eller vad din poäng med detta ens är. Du tycker alltså att polyamori är fel för att det finns en risk att någon i förhållandet är missnöjd men inte vågar säga något? Jag säger återigen att vi lika gärna kan förbjuda monogama förhållanden då det finns en risk för missnöje även i dessa förhållanden där en utav deltagarna inte vågar uttrycka sitt missnöje. Var och en får väl ta ansvar för sitt egna istället för att förvänta sig att alla andra ska vara tankeläsare.
A picture says more than a thousand words. Unless it's a picture of one word.
  • 0
Citerar grodahn:
Det är intressant sånt här. Monogami. Poly-vadnu. Pansexualitet. Och allt vad nu den här idenitetskris-generationen jag är uppvuxen i har plockat ihop för att relatera till. För mig är det enkelt; jag är människa och gör på ett sätt, andra människor gör på andra sätt och det är helt okej för mig. Att hålla på och sätta massa epitet på det och definiera sig i att man inte låter sig begränsas, är ju i sig en begränsning.

Men jag antar att man måste avgränsa sig för att överleva. Att när man definierar sitt sätt att förhålla sig till andra människor, så kommer man ett steg närmare den där som är med på noterna. Men likväl, så utesluter man oundvikligen flera andra.
Dock förstår jag inte hur människor som pratar om frigörelse, så starkt kan definiera sig i andras texter och definitioner. Då har man endast bytt ut ett etablerat synsätt mot ett annat, inte funnit sin egen väg.

En liten inflikning på ämnet bara, inte ett direkt svar till någon av er.


Tycker inte det är konstigt alls att man sätter epiteter på sin sexualitet. Kategoriserar saker i ord gör vi ju med allt. Sen förstår jag inte riktigt alla dina resonemang. Är det verkligen begränsande att "definiera sig i att man inte låter sig begränsas"? Sen vet jag inte riktigt vad det skulle vara att "finna sin egen väg" i det sammanhanget du pratar om eller varför det skulle vara bra? Gå och hitta på egna ord för just sina känslor?
  • 0
Citerar DivineNerd:
Tycker inte det är konstigt alls att man sätter epiteter på sin sexualitet. Kategoriserar saker i ord gör vi ju med allt. Sen förstår jag inte riktigt alla dina resonemang. Är det verkligen begränsande att "definiera sig i att man inte låter sig begränsas"? Sen vet jag inte riktigt vad det skulle vara att "finna sin egen väg" i det sammanhanget du pratar om eller varför det skulle vara bra? Gå och hitta på egna ord för just sina känslor?


Håller med. Handlar ju egentligen bara om semantik. Om man tidigare inte behövt begrepp för pansexualitet m.m. tidigare så beror det väl på att samhället inte alltid har varit så tolerant med andra sätt att leva än det heteronormativa.
  • 0
Citerar Lapsang souchong:
Citerar Chrysis_ignita äger du att hur mycket man älskar en person mäts i mängden tid man spenderar med människan?

Nej, men spenderad tid med en människa ger i alla fall två saker. Möjligheten att lära känna denne och möjligheten att göra saker med denne. Något som är svårt med 99 andra omkring.


Såklart, men igen vi pratar om kärlek och känslan man har för någon.
Och detta bottnar egentligen mycket mer i en individuell inställning tänker jag kring kärlek.
Kan du träffa en människa för två sekunder och sedan leva isär i månader och känna lika starkt? Jag vill tro det är möjligt, men har själv inte varit i den situationen.



Citerar Lapsang souchong:
Kan men är knappast troligt om det rör sig om ett större antal än två-tre stycken.


Igen är detta din utgångspunkt.
Kom ihåg vi pratar om känslor i relationer. Känslor och upplevelser av en händelse är väldigt individuell. Jag menar inte att du har fel, för det kan jag inte säga. Samtidigt kan jag inte säga du har rätt heller, för någon annan kan känna exakt tvärtom att det går att ha flera relationer.


Citerar Lapsang souchong:
Citerar Chrysis_ignita:Givetvis antar jag den fysiska tiden inte blir jämnt fördelad, men mäter du kärlek i tid som spenderas med en människa?

Det är som sagt knappast troligt att man kan ägna hundra partners samma uppmärksamhet. Det skulle bara leda till svartsjuka, missförstånd och att göra sig själv och andra besvikna. Djur som har såhär många partners har det enbart för parning och inte för någon kärleksrelation.


Igen, ett antagande du gör baserat på dina erfarenheter kring kärlek eller syn på kärlek.
Visst kan de som lever i flera relationer ev ljuga för sig själva eller andra.
Jag delar din syn på det med avundsjuka, men tror också att när en man har hundra kvinnor är det en viss form av tvåsamhet i det. Det är som sagt en man som har hundra kvinnor för sig själv. Kanske man inte kan dela en partner. Men som sagt de som har uttalat sig om det säger att det går.


Citerar Lapsang souchong:
Har du träffat någon som levt med ett hundra partners? Det tror jag inte för ett ögonblick på. Troligen har du mött någon som har ett förhållande med max en handfull och har multiplicerat detta ungefär tjugo gånger och tro att det ska funka på samma sätt. Varje tänkande individ förstår dock att det är löjeväckande att göra så.


Detta är dock hur all vetenskap bedrivs.
När man testar ett läkemedels verkan, tror du man testar det på en hel befolkning?
Studier som görs gäller egentligen bara för den gruppen av människor man utfört studien på. När det sedan appliceras på andra grupper eller större grupper är det med sannolikhetslära, normalfördelningskurva etc.
Ett försök görs i mindre skala och appliceras på en större grupp, om du tycker det är löjeväckande får vi lägga ner den mesta typen av forskning i världen.



Citerar Lapsang souchong:
Nej, men allt du skriver är rent trams som inte klarar minsta granskning.


Allt är trams för du vet bäst?
Du skulle göra bra ifrån dig på en opponering.


Citerar Lapsang souchong:
Se föregående svar.


Som sagt, bra opponent i dig.



Citerar Lapsang souchong:
Du kan väl börja med att påvisa en kärleksrelation med minst hundra inblandade.


Du har hittills inte motbevisat något med din tes,
Vad du säger är trams Chrysis_ignita, för jag vet bättre.

Jag gör väldigt tydligt i att detta handlar om känslor och är högst subjektiv.
Du svarar med att din syn på kärlek har tolkningsföreträde, med motiveringen att du vet bättre. Du finner inte det har ett visst övermod i sig?



Citerar Lurkman:
Hahahaha du skrev ju på förra sidan att man inte får glömma den, det är ju var vår diskussion har sin utgångspunkt?. Nej nu orkar jag inte mer, god fortsättning på dig.


Jag skrev dock inte vad du skrev. Viktig=/=glömma.
God fortsättning på dig.

Citerar Narulita:
Tar och citerar:

Citerar Minilena:...och själv fungerar jag tvärt om

Citerar Minilena:Vad mina partners (avskyr att använda ordet men hittar inget bättre) har för sig med andra människor rör mig inte i ryggen eftersom det viktiga för mig är det som händer mellan oss, inte mellan partnern och någon annan.

Ser inte någonstans att hon försökt tala för sina partners, snarare för hur hon själv känner. Ser därför heller inte din poäng med att sätta dig emot hennes påstående på det sättet du gör med anledningen att "Jag vänder mig dock emot att du talar för de andra i eran grupprelation" när det inte ens är sant.


Hon skriver också,

Alla är medvetna om varandra och de två jag inte bor med kommer båda väldigt bra överens med han som jag bor med, så det är inte awkward när någon är på besök.
Det är hennes syn på saken läser jag det som, kring hur de ser på saken.
Men hon kanske inte menade det, så jag läste det dock.



Citerar Narulita:
Jag håller med om ovanstående, men ser inte hur det är relevant överhuvudtaget eller vad din poäng med detta ens är. Du tycker alltså att polyamori är fel för att det finns en risk att någon i förhållandet är missnöjd men inte vågar säga något? Jag säger återigen att vi lika gärna kan förbjuda monogama förhållanden då det finns en risk för missnöje även i dessa förhållanden där en utav deltagarna inte vågar uttrycka sitt missnöje. Var och en får väl ta ansvar för sitt egna istället för att förvänta sig att alla andra ska vara tankeläsare.


Relevansen är kopplad i detta att uttala sig för andra.
Har jag någonstans skrivit polyamori är fel?
Från början skrev jag egentligen bara om just detta att tala för andra i en relation. Sedan när det kom fler och fler frågor svarade jag också på min syn varför jag tror att en relation kan fungera där det finns exempelvis en kvinna och tre män.

Själv är jag av uppfattningen att människor får leva sina kärleksliv som de vill sålänge det inte skadar andra människor eller bryter mot lagen. Och här vet jag att jag inte är konsekvent eftersom då ett förhållande tar slut är det ofta åtminstone en person som skadas.

Citerar grodahn:
Dock förstår jag inte hur människor som pratar om frigörelse, så starkt kan definiera sig i andras texter och definitioner. Då har man endast bytt ut ett etablerat synsätt mot ett annat, inte funnit sin egen väg.

En liten inflikning på ämnet bara, inte ett direkt svar till någon av er.


Att kategorisera är en egenskap rotad i hur vår hjärna är uppbyggd.
Exempelvis dessa bilder där man ser figurer i bilden som inte finns beror på att hjärnan söker efter mönster.
På samma sätt kategoriserar vi människor omkring oss efter våra invanda tankemönster. Egentligen är det fördomar (alla fördomar är inte av ondo).
Vi lever i en värld då alla ska vara individer och individens rättigheter/unikhet är i fokus. Men vi är inte skulle jag påstå unika och att kategorisera oss själva och andra gör vi hela tiden.

När jag säger ordet polis gör du kopplingar till det ordet och kategoriserar/definerar/begränsar till viss del en person som är polis. Det är säkert inte bra, men vem försöker lära känna alla 20 000 poliser i Sverige och se deras skillnader?
Det är mänskligt att ha fördomar skulle jag påstå.

Det farliga tänker jag är när man menar att ens egna definitioner/kategorier ska lydas och följas av alla andra.


Ursäkta sena svar, arbetar och är ofta trött nu. Hoppas ni alla haft en god början på året.
Everything dies, even stars//GRs Summer Awards 2011
  • 0
Citerar Chrysis_ignita:
Kan du träffa en människa för två sekunder och sedan leva isär i månader och känna lika starkt?


Ja. Dock irrelevant.

Citerar Chrysis_ignita:
Igen är detta din utgångspunkt.


Ja.

Citerar Chrysis_ignita:
Igen, ett antagande du gör baserat på dina erfarenheter kring kärlek eller syn på kärlek.


Det handlar om min syn på logik. Det är inte troligt att man kan ägna alla hundra personer den uppmärksamhet de behöver.

Citerar Chrysis_ignita:
Detta är dock hur all vetenskap bedrivs.


Nej.

Citerar Chrysis_ignita:
När man testar ett läkemedels verkan, tror du man testar det på en hel befolkning?
Studier som görs gäller egentligen bara för den gruppen av människor man utfört studien på. När det sedan appliceras på andra grupper eller större grupper är det med sannolikhetslära, normalfördelningskurva etc.
Ett försök görs i mindre skala och appliceras på en större grupp, om du tycker det är löjeväckande får vi lägga ner den mesta typen av forskning i världen.


Nej.
Ja.
Nej.

Dessutom en värdelös jämförelse då du inte har baserat något av det du skriver på forskning. Din teori är enbart uppbyggd av egna (mycket märkliga) antaganden och kan således krossas av någon annans antaganden.

Citerar Chrysis_ignita:
Du skulle göra bra ifrån dig på en opponering.


Ja. Det har gått väldigt bra på de jag har gjort.

Citerar Chrysis_ignita:
Du har hittills inte motbevisat något med din tes,
Vad du säger är trams Chrysis_ignita, för jag vet bättre.


Din tes baseras bara på dina egna erfarenheter, så den är värdelös.

Citerar Chrysis_ignita:
Du svarar med att din syn på kärlek har tolkningsföreträde, med motiveringen att du vet bättre. Du finner inte det har ett visst övermod i sig?


Nej det gör jag inte. Läs igen.

Om du presenterar en teori som enbart är uppbyggd på vad du själv har upplevt så har den inget bevisvärde alls. Du måste kunna koppla det till fakta för att det ska vara något att bry sig om.
  • 0
Alltså...
  • 0
Citerar DivineNerd:
Sen förstår jag inte riktigt alla dina resonemang.


Det är tydligt.

Det är inte att sätta epitetet i sig som är begränsningen, utan att man sedan lever efter ramarna för det. Man är med de människor man dras till, känner jag.

Behöver man verkligen krångla till det mer än så? Sedan förstår jag ju att det är ett slags movement som handlar om frigörelse och att det inte alltid handlar om individen, utan om att bädda för acceptans. Och det är väl lite där det här med att "definiera sig i att man inte låter sig begränsas, är ju i sig en begränsning." - kommer in. Istället för att värna för acceptans så möter man hat med hat.

Många relaterar till det som redan sagts om något. Lite som att man "okej, jag är pansexuell, så nu ska jag referera till ett lexikon i hur jag blir det även i samhällets ögon". Jag skulle lika gärna kunna gå in och läsa på wikipedia om pansexualitet, som att lyssna på hur den personen definierar sig själv. Det kan härröra i två fenomen, antingen är det för att vi formas in i rollerna av att vara på ett visst sätt - även när vi är "annorlunda", eller så har vi en massa dolda subkategorier i vår natur som gör att dessa definitioner ligger så in line med varandra.

Men jag tror inte det. Utan det handlar mer om att man byter ut ett etablerat synsätt till ett annat - som jag redan sagt. Man känner att man kan relatera mer till det andra, därför går man den vägen. Men det finns också den väg du skapar själv.
The more I learn, the smaller I become.
  • 0

För att kommentera måste du vara inloggad. Om du inte är medlem än - bli medlem nu!