Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska
nyaste
Atrás

Övrigt

Här inne pratar vi om musik, filmer, kläder och konstiga sjukdomar.

Den STORA tråden om kärlek


Citerar GhostofCain:
Hur går det för folk? Är sommarens mysiga bravader över? Jag fick aldrig något sommarmys men bjöd hem en tjej i helgen för att se om det fanns något där att bygga på. But no, det kändes inte som något jag ville fortsätta på. Tillbaka på ruta ett alltså med stjärnkikare och radar efter henne.


Två veckor nu med min underbara.
"Madness is something rare in individuals - but in groups, parties, peoples, ages, it is the rule." Friedrich Nietzsche, Beyond: Good and Evil
  • 0
Är lite i ett "meh"-läge just nu skulle man kunna säga. Träffar ingen och snackar inte ens med någon potentiell dejt-kandidat för tillfället heller. Trist såklart. Jag är rätt så "co-dependent" utav mig. Tycker om att träffa nya människor men vet inte hur jag ska gå tillväga (krog/liknande är uteslutet).

Det kanske är nu man ska ta tillfället i akt. biffa upp sin fläskiga kroppshydda och leva livet.. Eller? Tänker att det kan vara rätt bra för självförtroendet.
  • 0
Citerar Straholic:
Tycker om att träffa nya människor men vet inte hur jag ska gå tillväga (krog/liknande är uteslutet).


Aldrig direkt förstått poängen med att första dejten med hen ska behöva vara på ett uteställe eller liknande. Man får så mycket bättre kontakt om man träffas i sina hem.

Citerar Straholic:
Det kanske är nu man ska ta tillfället i akt. biffa upp sin fläskiga kroppshydda och leva livet.. Eller? Tänker att det kan vara rätt bra för självförtroendet.


Kärlek är inte allt i livet.
"Madness is something rare in individuals - but in groups, parties, peoples, ages, it is the rule." Friedrich Nietzsche, Beyond: Good and Evil
  • 0
Citerar AG Jati:
Aldrig direkt förstått poängen med att första dejten med hen ska behöva vara på ett uteställe eller liknande. Man får så mycket bättre kontakt om man träffas i sina hem.


Menade mer att ragga på krog/nattklubb inte är ett alternativ.

Citerar AG Jati:
Kärlek är inte allt i livet.

Sant, sant. Men ändå är det något många vill ha.
  • 0
Citerar Straholic:
Menade mer att ragga på krog/nattklubb inte är ett alternativ.


Känner faktiskt samma. Jag tycker det är kul att gå på krogen och festa med kompisar då och då men jag vill absolut inte behöva springa omkring full/leta fulla tjejer för att lyckas få ragg. Vore jättekul att träffa någon på det viset när det väl är fest men att kroga bara för raggandets skull? Nej det skulle jag inte orka med.

Citerar Moose:
Nej, men det borde verkligen vara det. Jag har en sommarflört som går på lånad tid nu. Är precis helt övertygad om att det här kommer sluta i ett burning wreck där massa folk hatar mig för att jag är ett svin. Det här är ett oerhört problem eftersom jag och bruden som det rör är - i alla fall vad vi har snackat om - på samma noter vad det är vi har. Eller kanske främst vad vi inte har.

Det är allt annat löst folk som ska springa och skvallra och snacka kors och tvärs om skit som de inte har att göra med. Stan jag bor i är en ankdamm utan dess like och det är förbannat svårt att försöka göra någonting med någon utan att någon börjar viskleken.


Ah, småstadsträsket haha. Tror det är lite samma där jag bor där "alla känner alla". Jag hade gärna träffat någon ifrån min stad men då vill jag ju helst träffa någon som ingen i min vänskapskrets känner till så bra så inte alla vet att man dejtar från dag 1.

Hoppas det går smidigt i varje fall!
Entering zero gravity
  • 0
Har flickan min i Portugal där jag träffade henne. Vet ej hur jag ska fortsätta nu när jag är tillbaka i Sverige. Hon är ändå några år yngre och det var väl aldrig meningen att det skulle bli något seriöst, men jag saknar henne, trots att jag funderat på att dumpa henne pågrund av avståndet.
Är väl rädd att förlora henne, samtidigt som jag misstänker att det är nödvändigt att gå vidare med båda våra liv. Men hon är verkligen fantastisk.
It Can't Rain All the Time
  • 0
Citerar Ageless Force:
Har flickan min i Portugal där jag träffade henne. Vet ej hur jag ska fortsätta nu när jag är tillbaka i Sverige. Hon är ändå några år yngre och det var väl aldrig meningen att det skulle bli något seriöst, men jag saknar henne, trots att jag funderat på att dumpa henne pågrund av avståndet.
Är väl rädd att förlora henne, samtidigt som jag misstänker att det är nödvändigt att gå vidare med båda våra liv. Men hon är verkligen fantastisk.


ÄH bara köra på, långdistans är något av det bästa som finns om det funkar, kan vara ensamt ibland men satan vad ni bygger tillit till varandra, ni har ju egen tid dessutom och när ni väl träffas igen, då kommer det slå gnistor vill jag lova, tycker du hon är värd det så kör

Själv väntar man mitt första barn idag då Liliana heter hon och är som sagt beräknad till idag men känns som att hon kan bli sen
Citerar Phyreon:
Själv väntar man mitt första barn idag då Liliana heter hon och är som sagt beräknad till idag men känns som att hon kan bli sen


Men grattis!
"Madness is something rare in individuals - but in groups, parties, peoples, ages, it is the rule." Friedrich Nietzsche, Beyond: Good and Evil
  • 0
Citerar Ageless Force:
Men hon är verkligen fantastisk.

Hur länge sen är det ni träffades? Känner du fortfarande att hon är fantastisk tycker jag du ska köra på om avståndet inte blir för mycket.
Henric Pettersson / Gamereactor
Citerar Ageless Force:
Har flickan min i Portugal där jag träffade henne. Vet ej hur jag ska fortsätta nu när jag är tillbaka i Sverige. Hon är ändå några år yngre och det var väl aldrig meningen att det skulle bli något seriöst, men jag saknar henne, trots att jag funderat på att dumpa henne pågrund av avståndet.
Är väl rädd att förlora henne, samtidigt som jag misstänker att det är nödvändigt att gå vidare med båda våra liv. Men hon är verkligen fantastisk.


Bara att satsa, inget att förlora på det.
Har själv varit i ett distansförhållande (inte alltid på distans) i över 5 år, med en distans på 16.000km. Varit nära på att ge upp ett par gånger men nu är hennes visa klart och hon kommer till Sverige nästa månad, för att stanna!
"If you don't say what you think then you kill your unborn self."
  • 0
Jag håller fast vid henne tillsvidare.
It Can't Rain All the Time
Nämen åååh. Jag har saknat den här tråden!

Citerar Kolmilan:
TLDR et är så jävla skit det bara kan bli och har så varit förutom en ljuspunkt som sedan blev stampad och krossad i stoftet som en tappad majblomma i juli.


<3

Citerar AG Jati:
Aldrig direkt förstått poängen med att första dejten med hen ska behöva vara på ett uteställe eller liknande.


Beror nog på hur man träffades och hur bra man redan känner varandra. Jag kör alltid på offentlig plats av säkerhetsskäl. Handlar det om en god vän är såklart hemmakväll dock att föredra

Citerar Ageless Force:
Har flickan min i Portugal där jag träffade henne. Vet ej hur jag ska fortsätta nu när jag är tillbaka i Sverige. Hon är ändå några år yngre och det var väl aldrig meningen att det skulle bli något seriöst, men jag saknar henne, trots att jag funderat på att dumpa henne pågrund av avståndet.
Är väl rädd att förlora henne, samtidigt som jag misstänker att det är nödvändigt att gå vidare med båda våra liv. Men hon är verkligen fantastisk.


Såvida du inte är i det stadiet i ditt liv där du vill börja gifta dig och skaffa barn ser jag inte varför du behöver avsluta det nu. Så länge förhållandet gör dig lycklig är det bara att köra på. Vem vet, förhållandet kanske tar slut av skäl som inte ens har med avståndet att göra, eller så kanske era situationer ändras såpass att ni en dag bor i samma stad i alla fall!

Citerar Phyreon:
Själv väntar man mitt första barn idag då Liliana heter hon och är som sagt beräknad till idag men känns som att hon kan bli sen


Grattis föfan!

Själv är livet helt okej. Det har varit ett knasigt år med mycket förändringar. Fick hjärtat krossat i mars men jag är ganska så bra på att släppa taget om folk och gå vidare, så det är inget som bekymrar mig längre. Casual-dejtade ett par killar från Tinder (jag vet, jag vet...) i somras vilket var riktigt roligt! Tog modet till mig att fråga ut en crush jag haft på en öl för två veckor sedan och han svarade att han gärna ses... för att sedan totalignorera mig när jag frågade om dag Nåväl, jag är glad att jag chansade i alla fall!

Jag har dock märkt att jag gillar mig själv mer när jag är singel. Inte för att mina ex inte har behandlat mig bra, men jag lägger ner mer tid på hobbies och självförbättring när jag inte träffar någon och är så mycket mer självständig och vill lära mig mycket mer. När jag är i ett förhållande blir jag lätt en tråkig klump som bara sitter hemma på min lediga tid och egentligen inte åstadkommer så mycket. Någon som känner igen sig?
A picture says more than a thousand words. Unless it's a picture of one word.
  • 0
Citerar Narulita:
När jag är i ett förhållande blir jag lätt en tråkig klump som bara sitter hemma på min lediga tid och egentligen inte åstadkommer så mycket. Någon som känner igen sig?


Nu var det ett par år sedan jag var i något förhållande men visst, absolut. Att ha "fritid" som singel innebär ju många fler timmar i solitäritet, än "fritid" innebär i ett förhållande. Den fritid som fanns var ju ofta öronmärkta till att hänga med sin bättre hälft. De kvällar man hade på helt egen hand höll man ju jävligt kärt - då kunde man ju ligga som en säck potatis och flåsa i sitt anletes svett av utmattning från att göra ingenting. Det var liksom okej, de få gångerna det blev så.

Hade man suttit som en gammal bakpotatis all den tid som blir över mellan jobb och sömn nu när man är singel... jag vettefåglarna, då hade jag nog blivit helt galen. Det blir ju att man gör saker av ren tristess om man låter det gå så långt.
For centuries long past for no more than your bread, have bled for your countries and counted your dead.
  • 0
Det svänger snabbt i kärlekslivet.

I somras skrev jag med en jättesöt tjej på happypancake tills hon plötsligt slutade svara. Drygt 4 veckor senare såg jag henne igen där och tänkte då "okej, en chans till kanske jag får för att verka intressant?" och skrev ett nytt mejl vilket hon läste men inte svarade på. Då tänkte att det nog var ett tydligt tecken på "nej tack" och raderade sedan hennes tidigare svar.

Drygt 2-3 veckor senare fick jag plötsligt ett svar från henne och tonen i hennes meddelande lät nyfiken så jag svarade men tänkte ändå visa mig lite svår eftersom jag blivit ignorerad, så jag svarade och loggade ut. Senare på kvällen hade jag fått 3 mejl efter varandra där hon i det sista ville skriva via facebook istället. Där fastnade jag på kroken för det tog jag som ett tydligt tecken på att hon var intresserad av mig.

Så vi började skriva där och någon dag senare pratade vi till och med i telefon. Nu har vi hunnit med att träffas 2 gånger och pratat i telefon i timmatal flera kvällar. Ikväll kommer hon hem till mig för första gången och jag ska klura på något gott att äta.

Bör jag tillägga att det här är en tjej som är jättefin och gillar spel och filmer av det mer nördiga hållet? Jag lever på lyckorus just nu.
Entering zero gravity
Började prata med en tjej nu i veckan. Vi har hittills klickat väldigt väl och hon är hur trevlig som helst. Vi bestämde oss nyligen att vi ska ses under helgen nästa vecka.

Ska bli riktigt spännande, sedan är jag såklart nervös (som sig bör). Man vill ju göra ett gott intryck.
  • 0
Citerar Moose:
r timmar i solitäritet, än "fritid" innebär i ett förhållande. Den fritid som fanns var ju ofta öronmärkta till att hänga med sin bättre hälft. De kvällar man hade på helt egen hand höll man ju jävligt kärt - då kunde m


Jo man man kan lätt bli lite som en heremit som tagit ett avhållsamhets- löfte tillslut och isolerat sig högt bland bergen i någon form av temporär exil för att meditera och eventuellt erbjuda visdom till de som vågar sig upp till dessa höjder även om ingen gör så. Att sedan sitta i styhet i årtionden kan å andra sidan ha viss meditativ effekt även om det enda sällskapet är en och annan bergsget. När man väl upptäcker att det finns en värld nedanför dessa berg, så kan det å andra sidan kännas som att tiden sprungit förbi en och en helt ny okänd värld uppenbarat sig.
Do what you can, with what you have, where you are.
  • 0
Jag är lite trött på kärlek, behöver tat lugnt ett tag och inte bry mig så mycket alls, det finns så mycket annat, onödigt att grubbla över kärlek hela tiden. Behövs annat, musik framförallt och fundera på något annat inte bara tjejer. De finns där jag vet någonstans, men lite ro i kroppen är vad jag söker nu. Fokusera på annat intressanta saker.
  • 0
Citerar Narulita:
Nämen åååh. Jag har saknat den här tråden!


Damn, jag har inte varit i den här tråden (eller i forumet heller för den delen) på säkert 4 år. Men minns ditt användarnamn. Du har fortfarande samma bild ju :')
  • 0
Jaha då var man singel igen då
  • 0
Jag är snigel
Det skulle vara kul att veta hur det gick för våra forumiter och deras flingar.
Öga för öga gör världen blind
Citerar Sofie95:
Jaha då var man singel igen då


Ingen intressant breakup-story att delge där?

Själv har jag varit singel i nästan exakt ett år nu. Väldigt glad på sätt och vis över det då mitt gamla förhållande var uruselt - eller nja - det mesta utom sexet då. De första tre månaderna var man lyrisk över all tid man hade över för sig själv och vänner, inte minst då hon var redigt krävande och blev upprörd om jag inte kunde umgås med henne 24/7. Hon blev bokstavligt talat upprörd över att jag träffades med vänner varannan helg. Iaf så sågs vi som kk:s mellan april och juli. Sedan skaffade hon en ny pojkvän, och framåt hösten började det kännas en smula ensamt. Singel-glansen började avta. Man vänjer sig vid att ha en partner efter tre år ihop så att säga.

Vi sågs fortfarande en del, men vi hade aldrig sex trots att hon var märkbart sugen (ville inte gå hela vägen mot otrogenhet antar jag, även om hon gjorde saker som vissa definitivt skulle räkna som otrogenhet), och hon indikerade även intresse för att bli ihop igen. Jag hade dessutom precis fått ett eget hus att bo i gratis ca 9 månader om året, och det var en smula ensamt där. Även om man har vänner etc så är en inneboende partner en helt annan sak. Men jag uppbådade all min kraft för att säga tack men nej tack, då jag visste att det skulle bli ett precis lika sugigt förhållande som innan. Så det är verkligen inte ett förhållande jag saknar eller en person jag är kär i längre, det är snarare tufft att inte ha en partner ibland bara. Plus att hon är redigt kinky i sängen, så den delen saknade man rätt rejält också.

Snabbspola fram tills idag så har inte mycket förändrats. Hennes pojkvän var iväg på resa så då ville hon ses och bland annat sova över på hennes lantställe, något jag duckade då jag vet hur knasigt det ofta blir. Han är en toffel av rang förövrigt, skjutsade hem mig från en middag med henne bland annat, och när hon är ledsen skjutsar han ut henne hit för tröst. Hysteriskt roligt på sätt och vis, misstänker att han är urusel i sängen också med tanke på hur cuckad han är. Dessutom har hon vid flertalet tillfällen tagit upp hur bra sex vi brukade ha Hon nämnde även att de aldrig bråkar, något jag till 100 % tillskriver det faktumet att hennes ord är lag i deras förhållande.

Hon är dessutom riktigt mentalt labil, ändrar sig hela tiden och är allmänt riktigt jobbig att ha o göra med. Vi sågs iaf hemma hos henne ett tag och kollade lite serier samt spelade skräckspel, men inte mer än så. Självfallet sex-baitade hon mig som vanligt och sa saker i stil med "Är så sugen på snopp just nu.", samt att hon bytte om framför mig. Detta medan hon alltså har en pojkvän som hon påstår sig vara kär i. Själv skulle jag aldrig vara otrogen, men har däremot en rätt skev moralisk kompass när det kommer till att idka otukt med någon som redan är upptagen.

Så nu är planen att jobba efter studenten i sommar, samt eventuellt köra lite enklare dejting. Hoppas på en mindre labil tjej med större ambitioner isåfall, och självklart med ett starkt intresse för spel och filmer. (Hon hoppade av gymnasieutbildningen, top kek, tur för henne att hon är ett rikemansbarn.) Har dock aldrig dejtat i den bemärkelsen utan alla mina tidigare bekantskaper eller förhållanden har jag mer eller mindre bara snubblat över som av en händelse. Så det kommer vara en ny upplevelse, och jag är inte helt säker på att den är helt i min smak.

Mitt första inlägg i tråden förövrigt, så ni får ursäkta om det inte håller riktigt samma orgasminducerande Casanova-kvalitet som vissa andra här inne har uppnått.
  • 0
Han var en idiot som inte fattade att jag lätt blir deprimerad och behöver vara själv och är jag stressad på jobbet så blir jag trött och vill vara själv (jag var med honom ibland ändå när jag var trötr/deprimerad men då ville jag göra så lite som möjligt).

Om jag inte ville hitta på något blev han sur, om jag sa att jag var trött blev han sur och han blev sur för att jag "aldrig" berättade att jag mådde dåligt (när det var som värst sa det bara typ varje dag...). Så jag började känna mig tvungen att träffa honom men då var han bara sur för att jag sa att jag var trött och inte orkade hitta på något. Och när vi väl gjorde något tyckte jag att det var tråkigt (för att jag var trött/deprimerad) och då blev han sur.

Jag kände mig tvungen att planera min vecka efter honom för att han inte skulle bli sur. Han blev till och med arg när jag sa att jag inte hade tid att komma en timme senare till jobbet...

Satt han och kolla på telefon och jag började spela tv-spel (take a guess...) så blev han sur.

Han var helt enkelt en sur gubbe som blev sur för att jag inte berättade saker och när jag väl försökte så lyssnade han inte eller svarade inte i telefon (BTW han blev sur när jag inte svarade när han ringde...)
  • 0
Hur har du tänkt lösa din trötthet och depression? Känns som att det blir svårt öht att ha en relation med någon om inte någon ork finns.
  • 0
Citerar Ribcage:
Hur har du tänkt lösa din trötthet och depression? Känns som att det blir svårt öht att ha en relation med någon om inte någon ork finns.


Det blev bättre bara av att veta att det inte fanns ett tvång att träffa någon varje dag som alltid är sur över något. Och det är ingen som blir sur för att jag har råkat planera något med en kompis bara för att han tog gör givet att vi skulle ses just då.
Och vi har anställt en till på jobbet som hjälper mig så fort jag ber om hjälp (dom andra brukar bara skratta och säga "vadå du har ju inte så mycket") och jag har mer att göra på jobbet nu så då gör jag bara mitt och sen åker jag hem, istället för att göra mitt och alla andras jobb.

Det hjälpte inte heller att han berättade saker för folk som jag inte ville att han skulle säga och sa han fel och jag rättade honom då blev han förbannad.
  • 0

För att kommentera måste du vara inloggad. Om du inte är medlem än - bli medlem nu!