Svenska
nyaste
Atrás

Övrigt

Här inne pratar vi om musik, filmer, kläder och konstiga sjukdomar.

Den STORA tråden om kärlek


  • vvii
  • vvii
Hej! Den här tråden var en favorit att läsa i för sådär 5 år sedan när man var mindre. Nu har jag själv blivit förälskad i en tjej, men kan inte träffa henne förrän jag är i Sverige. Tjejen i fråga var min sommar-fling och eftersom jag har varit utomlands sedan slutet av sommaren och hela hösten har jag bara kunnat chatta med henne. Konversationerna och vår relation var vänskaplig. På senare tid började vi prata mycket mera och jag kände oerhört för att fråga om hon ville fortsätta att ses när jag kommer tillbaka, vilket är mycket snart. Sagt och gjort, fick jag ett svar att hon så gärna ville det och vi bestämde en tid då det passade.

Inte mer med det tänkte jag och mitt mål var att försöka visa för henne att jag är intresserad när jag väl träffar henne. Några dagar efter att jag hade frågat ut henne skrev hon dock om något djupt personligt och sökte efter tröst, vilket aldrig förekommit tidigare i vår vänskapsrelation. Då jag väntade med att skriva till henne efter att jag frågat ut henne och det här var det första som hon skrev därefter, så tolkade jag det som att hon redan förstått att jag var delvis intresserad? När jag var aspackad tog jag tillfället i akt och gav henne den support hon behövde samtidigt som jag skrev att jag alltid var där för henne, vad det än är

Kände mig lite hemsk som blev lycklig över att hon skrev om sina bekymmer till mig. Men det var en så stor sida av tillit gentemot mig som hon inte tidigare visat, vilket fick mig att må så bra
  • 0
Citerar Herr Spenat:
Personen jag älskar avslutade i princip vår kärleksrelation (vi är på distans, så vi väntar med definitiva beslut fram tills dess att vi ses till jul), med att den "inte klarar av att vara i en parrelation". Den känner sig instängd av de "oskrivna regler och krav" som tydligen finns i och med en sådan typ av relation. Detta trots att jag gång på gång upprepat att mitt ända krav i en relation är ömsesidig kärlek.

Jag är överhuvudtaget inte intresserad av någon annan människa på jorden, är det rimligt att vänta ut, hoppas, längta, drömma och sakna en massa saker (det är nog vad jag vill göra, jag vill hoppas)? Eller är det dumt och naivt? Borde jag kanske klippa alla band och starta bearbetningsprocessen inom mig?

Det rationella inom mig säger det senare...


Kanske jag som är gammaldags. Men om jag älskar någon eller är kär i någon vill jag inte den personen ska vara med andra samtidigt.
Om du pratar om att ni så att säga var kompisar som hade sex också hade det låtit mer rimligt vad din "partner" säger.
Om du älskar personen och denna person svarar med att det är tungt och pratar om frihet låter det inte som besvarad kärlek.
Det är snart ett nytt år och med det nya året kommer nya möjligheter. Ta hand om dig själv först du. Trasslar du in dig kan ditt emotionella liv påverkas lång tid framöver.
Everything dies, even stars//GRs Summer Awards 2011
  • 0
Glömde kika in här i två veckor och se vad som hänt när man kommer tillbaka! Ber om ursäkt för en något predikande ton lite här och var nedan, jag är inte jättebäst på att uttrycka mig nyanserat alla gånger...

Citerar Spion:
Har precis alldeles nyss begått ett enormt misstag och ifrågasatt hennes betéende. Spännande!

Varför är det ett misstag att fråga varför någon gjort något? Det låter som att det har varit en turbulent tid för alla inblandade, så det känns rätt rimligt att prata om vad som hänt. Utan ärlighet kommer man inte jättelångt imo...

Citerar vvii:
Kände mig lite hemsk som blev lycklig över att hon skrev om sina bekymmer till mig. Men det var en så stor sida av tillit gentemot mig som hon inte tidigare visat, vilket fick mig att må så bra

Hon litar på dig, klart att du ska vara glad för det Det finns nog inte en männska som går genom livet utan att behöva prata av sig om jobbiga saker, det är det vi har nära vänner till, eller? Jag hoppas vad det än var har löst sig för henne. Lycka till när du är tillbaka i landet

Citerar Herr Spenat:
Jag är överhuvudtaget inte intresserad av någon annan människa på jorden, är det rimligt att vänta ut, hoppas, längta, drömma och sakna en massa saker (det är nog vad jag vill göra, jag vill hoppas)? Eller är det dumt och naivt? Borde jag kanske klippa alla band och starta bearbetningsprocessen inom mig?

Jag blir lite förvirrad här: Du säger att du egentligen inte har något annat krav än ömsesidig kärlek - och inte en parrelation - men ser det som ett slut om ni inte har en par-/monogam/exklusiv relation utan andra inblandade..? Eller fattade jag något fel? Please fill me in ^^"

Det finns väldigt olika personligheter här i världen och det är alltid okej att känna som man gör. Vissa känner som nedan:
Citerar Chrysis_ignita:
Kanske jag som är gammaldags. Men om jag älskar någon eller är kär i någon vill jag inte den personen ska vara med andra samtidigt.

...och själv fungerar jag tvärt om För den som orkar läsa om polyamori: Jag bor med en person jag älskar innerligt, medan jag är jättekär i en nyare bekantskap som bor dryga timmen bort (och kommer hit imorgon!), och så har jag en väldigt sporadisk sexuell relation med en tjej jag känt i fem år. Alla är medvetna om varandra och de två jag inte bor med kommer båda väldigt bra överens med han som jag bor med, så det är inte awkward när någon är på besök.

Vad mina partners (avskyr att använda ordet men hittar inget bättre) har för sig med andra människor rör mig inte i ryggen eftersom det viktiga för mig är det som händer mellan oss, inte mellan partnern och någon annan.

Bra info om polyamori finns här, en lättläst serie som tar upp många bra poänger finns här, en serie om hur jobbigt det är i en situation liknande din, Herr Spenat, finns här.

Orsaken till att jag skriver en halv textvägg är att det är rätt stigmatiserat att vara poly, vilket jag tycker är synd - all kärlek är bra kärlek så länge alla inblandade är överens, precis som i mono-relationer!
  • 0
Varnad

Läs regelverket, tänk på etikett och mottagare och håll dig till trådens ämne, det är inte rätt sida på internet för kommentarer som dessa riktade mot andra medlemmar
I must protect my fledging Utopia
  • 0
Citerar Light Yagami:
Lite intressanta kulturskillnader, eller vad man nu ska kalla det..


Alltså visst, jag hatar också radikalislamistiska jihadister lika mycket som du men vi får nog försöka hålla IS borta från en tråd som handlar om kärlek. Den diskrepansen blir alldeles för snäv på något vis.

Citerar Minilena:
Orsaken till att jag skriver en halv textvägg är att det är rätt stigmatiserat att vara poly, vilket jag tycker är synd - all kärlek är bra kärlek så länge alla inblandade är överens, precis som i mono-relationer!


Ett monogamt samhälle förstår inte folk som ligger med varandra kors och tvärs under ordnade former. Stigmatisering är ett så löjligt ord. Kalla det oförståelse bara - det är ju vad det är i grund och botten. Det som sticker i mina ögon är när någon ska gå i god för andras vilja. Det enda jag hör är ju att du trivs kanon, att resterande två tredjedelar av er fyrsamhet trivs kanon och att den sista parten kanske inte trivs fullt lika kanon men hänger med eftersom den personen vill vara med någon av de tre fjärdedelar som tycker det är kanon.

Att ha fler människor i samma relationsskrå är säkert en fröjd - mer av det goda - men jag kommer aldrig köpa det när en människa talar för fleras räkning. När någon säger att de är polygam hör jag liksom bara att det står någon vid sidlinjen och "är med på noterna".
For centuries long past for no more than your bread, have bled for your countries and counted your dead.
  • 0
Citerar Light Yagami:
Det är rätt roligt att jag tänker på ISIS när jag läser din text.


ja, det är jätteroligt
  • 0
//Se ovan
I must protect my fledging Utopia
  • 0
Citerar Light Yagami:
Yoghurt


Du är förbannat obehaglig, vet du det?
For centuries long past for no more than your bread, have bled for your countries and counted your dead.
  • 0
Citerar Moose:
Det enda jag hör är ju att du trivs kanon, att resterande två tredjedelar av er fyrsamhet trivs kanon och att den sista parten kanske inte trivs fullt lika kanon men hänger med eftersom den personen vill vara med någon av de tre fjärdedelar som tycker det är kanon.

Personen jag bor med, som jag antar är den du menar potentiellt är mindre nöjd, har sina egna relationer och är faktiskt den av oss som har mest kontakt med en av de jag nämnde förut Vi pratar mycket om hur vi känner, och det är inte alltid positiva känslor (hur ofta är alla alltid nöjda med livet?), men vi är överens om att det skulle vara värre att ha det på något annat sätt.
Finns massa mer jag skulle kunna förklara men jag tenderar att bli babblig, fråga om det är nåt~
  • 0
Citerar Minilena:
Varför är det ett misstag att fråga varför någon gjort något? Det låter som att det har varit en turbulent tid för alla inblandade, så det känns rätt rimligt att prata om vad som hänt. Utan ärlighet kommer man inte jättelångt imo...


Jag vet inte, det var nog inget misstag egentligen. I vilket fall som helst så har jag (ännu en gång för den ointresserade) berättat allt för henne nu, känslor osv. Om hur kär jag är i henne, och om hur mycket livsångest jag har. Det jag fick till svar var mer eller mindre "a d blir bättre lovar prata med någon annan", vilket såklart känns rätt tråkigt med tanke på att vi har gått igenom en massa. Förväntade mig mer på flera plan, men vem är jag att begära saker osv

Nu låtsas vi i alla fall vara kompisar som vanligt, även om det aldrig kommer att vara så. Det känns segt att ha tappat en jättenära vän p.g.a. känslor osv, men det var nog oundvikligt. Om ett år är jag nog lika cynisk som Humanisten. Det är väl också ett liv.
  • 0
Citerar Minilena:
Jag blir lite förvirrad här: Du säger att du egentligen inte har något annat krav än ömsesidig kärlek - och inte en parrelation - men ser det som ett slut om ni inte har en par-/monogam/exklusiv relation utan andra inblandade..? Eller fattade jag något fel? Please fill me in ^^"


Kanske var lite otydligt. Personen satte som krav att den nya relationen inte skulle involvera kärlek. Jag är helt öppen för en polyrelation. Ser inte vitsen i att vara en bromskloss för min partner, så länge vi älskar varandra bryr jag mig inte i vad den gör.
  • 0
Citerar Minilena:
...och själv fungerar jag tvärt om För den som orkar läsa om polyamori: Jag bor med en person jag älskar innerligt, medan jag är jättekär i en nyare bekantskap som bor dryga timmen bort (och kommer hit imorgon!), och så har jag en väldigt sporadisk sexuell relation med en tjej jag känt i fem år. Alla är medvetna om varandra och de två jag inte bor med kommer båda väldigt bra överens med han som jag bor med, så det är inte awkward när någon är på besök.

Vad mina partners (avskyr att använda ordet men hittar inget bättre) har för sig med andra människor rör mig inte i ryggen eftersom det viktiga för mig är det som händer mellan oss, inte mellan partnern och någon annan.

Bra info om polyamori finns här, en lättläst serie som tar upp många bra poänger finns här, en serie om hur jobbigt det är i en situation liknande din, Herr Spenat, finns här.

Orsaken till att jag skriver en halv textvägg är att det är rätt stigmatiserat att vara poly, vilket jag tycker är synd - all kärlek är bra kärlek så länge alla inblandade är överens, precis som i mono-relationer!


Att ni fyra (om jag räknat rätt) trivs med era relationer tillsammans är frid och fröjd.
Upp till var och en hur de vill leva. Jag vänder mig dock emot att du talar för de andra i eran grupprelation. Din nuvarande livssituation är bra för dig, men är den bra för alla de andra?
I Sverige generellt gällande sex och kärlek finns attityden att allt är bra sålänge alla är med på det. Men ska vi vara helt ärliga, så är inte allt accepterat. Sexuella relationer med barn är inte ok, på vissa arbetsplatser får inte anställda ha sexuella relationer osv osv.
Varför jag tror monogami har ett fäste i kulturen är för enkelheten och biologin.
Om en man har en relation med en kvinna som har säg 3 olika män, så blir det osäkrare för mannen att veta om han är far till ev barn.
Detta ses hos andra arter också, hur en hane trycker bort andra hanar för att säkerställa han är far till ev avkomma.

Någon tar säkert upp homosexuella relationer, men där elimineras problemet av sig själv.
Två män som lever ihop kan inte få barn, därför när de adopterar har de inget att vara oroliga över då de på förhand vet att ingen är släkt med barnet.
Tittar du på två kvinnor som lever ihop gäller samma sak. De vet på förhand vem som är biologisk mor till barnet och finns inga tvivel.
Men en man och kvinna däremot måste ett förtroende finnas att man håller sig trogna till varandra.

Vare sig människor vill erkänna det eller inte är vi biologiskt styrda varelser. Det ses bara i behovet exempelvis att vilja skaffa barn eller leva med en partner, eller flera partners.
Det är behov som finns för att säkra artens överlevnad.
Everything dies, even stars//GRs Summer Awards 2011
Citerar Chrysis_ignita:
Jag vänder mig dock emot att du talar för de andra i eran grupprelation. Din nuvarande livssituation är bra för dig, men är den bra för alla de andra?


Förstår inte var du vill komma. Man får väl någonstans ha lov att utgå från att folk känner som de utger sig för att känna? Sedan är det var och ens ansvar att hålla reda på sina egna känslor, åtminstone när det handlar om vuxna människor.

Citerar Chrysis_ignita:
Det är behov som finns för att säkra artens överlevnad.


Nu förstår jag förvisso inte ens varför detta ens borde diskuteras, men finns forskning som tyder på att människoarten under större tiden av sin existens levde i harem, dvs en hane hade flera honor. Som gorillor typ.
  • 0
Citerar Lurkman:
Citerar Chrysis_ignita et är behov som finns för att säkra artens överlevnad.

Nu förstår jag förvisso inte ens varför detta ens borde diskuteras, men finns forskning som tyder på att människoarten under större tiden av sin existens levde i harem, dvs en hane hade flera honor. Som gorillor typ.


Och den ena hanen hade inga konkurrenter, eller hur?
En man för 100 kvinnor är principiellt samma sak som en man och en kvinna.


Tittar du på beteendet och igen jämför med andra djur finns det en logik i det.
Innan man hade DNA-teknik fanns det bara ett sätt att se till att barnen tillhörde den som den skulle tillhöra. Det var genom att inte ha konkurrens.
Varför detta diskuteras är för att det förklarar varför människor kan reagera som dem gör i kärlek och sex. Bara för att fler idag väljer att inte skaffa barn innebär det inte att beteendet försvinner.
Like lite som när någon blir nervös inför att hålla ett tal börjar de svettas, få muntorrhet, snabbare dunkande hjärta för att de förbereder sig för strid. Strid precis som våra förfäder gjorde för tusentals år sedan.

Miljön förändras men biologiska reaktionerna finns kvar.
Everything dies, even stars//GRs Summer Awards 2011
Citerar Chrysis_ignita:
En man för 100 kvinnor är principiellt samma sak som en man och en kvinna.


Nej. Varför skulle det vara det?
  • 0
Vad fan svamlar Chrysis_ignita om? Vad har artens överlevnad med kärlek att göra?

Själv har jag intressanta grejer på gång i mitt liv. Har ett slags outtalat men ganska självklart öppet förhållande med en kille ca 13 mil bort. Det fungerar bäst så då vi inte hinner ses så mycket, vi har bara träffats vid två tillfällen faktiskt. Dessutom har han enligt egen utsago svårt att bli kär, och känner att han hellre håller det öppet så han slipper såra eller bli sårad. Jag har inga invändningar. Han har svårt för att uttrycka hur han känner överhuvudtaget, men att vi pratar varje dag säger ju något.

Det trista i sammanhanget är väl att jag är mer emotionell, och ibland känns inte attraktionen ömsesidig även om jag vet att den är det. Han har blivit bättre på att vara gullig och bekräftande dock, så det kommer nog bara bli bättre härifrån.

När jag säger "outtalat" menar jag att vi inte riktigt satt någon etikett på oss, eller skapat några regler. Vi är goda vänner som flirtar över text och dricker vin och hånglar och kysser varandra hejvilt när vi ses. Vi är också väldigt kompatibla bara som vänner, vi har kul som fan åt varandra. Soulmates antar jag!
And then Snoken was a pumpkin.
  • 0
Citerar Snoken:
Vad fan svamlar Chrysis_ignita om? Vad har artens överlevnad med kärlek att göra?


Varför blir du kär?
Om du inte är religiös, varför tror du att du blir kär?
Tror du det är för någon gullig spirituell kumbaya-grej för skojs skull?

Majoritet av arter eller liv överhuvudtaget på den här planeten försöker att överleva genom reproduktion i form av sexuell fortplantning.
Människan är ett djur som styrs av behov.
Sex är det enda sättet för att nya människor ska bildas. I regel är det extremt smärtsamt att pressa ut en unge (människors huvuden är oproportionerligt stora) och att ta hand om barnet kräver åratal av ansvar. Men nya barn behövs, därav att sex är skönt för att förmå personer ha sex.

Människor har mer utbrett under 1900-talet kunnat familjeplanera och välja att inte skaffa barn (ja det fanns preventivmedel innan, men inte alls lika effektivt).
Tror folk på allvar här att tusentals rentav tiotusentals år av beteende försvinner för att vi de senaste 100 åren förändrat vissa aspekter i omgivningen???

Och till de som eventuellt säger att sex och kärlek inte alls behöver finnas ihop i relationen. Testa vara i en relation med kärlek och aldrig vara intima, se hur länge det går. För de flesta fungerar inte det av en anledning.

Citerar Lapsang souchong:
Citerar Chrysis_ignita:En man för 100 kvinnor är principiellt samma sak som en man och en kvinna.

Nej. Varför skulle det vara det?


100 män som är ihop med en kvinna--->varje man har EN relation med EN kvinna.
En man som är ihop med en kvinna--->varje man har EN relation med EN kvinna.
principiellt inte en skillnad.



Förstår inte riktigt problemet en del verkar ha här med att vi är djur och påverkas av våra biologiska behov.
Som att vi skulle vara unika på något sätt som art eller stå över andra arter och att våra känslor är "rena känslor".

Menar inte att när man är kär att det inte känns härligt och upplyftande. Samtidigt får man inte glömma bort att det finns en bakomliggande funktion. Vi är inte bättre än någon annan art, att tro det är hybris. Igen såvidare man inte är religiös, för då tror man på det man tror på.
Everything dies, even stars//GRs Summer Awards 2011
  • 0
Jaja, jag hänger med på den biten. Låt mig omformulera: vad har detta med Minilenas situation att göra? Som hon säger så verkar ingen fara illa av situationen, det är allt du har att gå på. Varför vara en party pooper och insinuera att det kommer gå åt pipan för att män måste konkurrera?

Citerar Chrysis_ignita:
Förstår inte riktigt problemet en del verkar ha här med att vi är djur och påverkas av våra biologiska behov.


Jag förstår vad du menar, jag vänder mig bara mot att du applicerar det på en situation där det inte verkar behövas.
And then Snoken was a pumpkin.
  • 0
Citerar Chrysis_ignita:
100 män som är ihop med en kvinna--->varje man har EN relation med EN kvinna.
En man som är ihop med en kvinna--->varje man har EN relation med EN kvinna.
principiellt inte en skillnad.


Öh. Detta har inget med någon princip att göra överhuvudtaget. Bara rent svammel.

Oavsett om det handlar om en apa, människa eller fågel så blir det en (principiell) skillnad om flera är inblandade. Exempelvis kan du inte ha sex med kvinnan lika ofta, spendera ensamtid med denne och så vidare. Så jo, hos alla arter är det en principiell skillnad som påverkar relationen.
  • 0
Citerar Lurkman:
Man får väl någonstans ha lov att utgå från att folk känner som de utger sig för att känna? Sedan är det var och ens ansvar att hålla reda på sina egna känslor, åtminstone när det handlar om vuxna människor.


^This.

Citerar Chrysis_ignita:
Jag vänder mig dock emot att du talar för de andra i eran grupprelation. Din nuvarande livssituation är bra för dig, men är den bra för alla de andra?


Förstår inte hur detta blir exklusivt för polyamori. Man kan använda samma argument för ett monogamt förhållande. Har jag inte rätten att säga att mitt monogama förhållande är ett bra sådant eftersom jag då talar för min partner och bara utgår från vad jag själv tycker? Han kanske egentligen avskyr vårt monogama förhållande i hemlighet?
A picture says more than a thousand words. Unless it's a picture of one word.
  • 0
Citerar Chrysis_ignita:
Menar inte att när man är kär att det inte känns härligt och upplyftande. Samtidigt får man inte glömma bort att det finns en bakomliggande funktion. Vi är inte bättre än någon annan art, att tro det är hybris. Igen såvidare man inte är religiös, för då tror man på det man tror på.


Varför får man inte glömma bort det?
  • 0
Citerar Lapsang souchong:
Öh. Detta har inget med någon princip att göra överhuvudtaget. Bara rent svammel.

Oavsett om det handlar om en apa, människa eller fågel så blir det en (principiell) skillnad om flera är inblandade. Exempelvis kan du inte ha sex med kvinnan lika ofta, spendera ensamtid med denne och så vidare. Så jo, hos alla arter är det en principiell skillnad som påverkar relationen.


Du drar dock upp praktiska problem med ensamtid.
Jag syftar kring det emotionella. En kvinna som har exklusiv rätt till säg 3 män har emotionellt sett känslan att hon har ingen konkurrens för att ha dessa män. Sedan om det i praktiken är så att det är svårt att ge alla män lika mycket uppmärksamhet är en annan fråga.
Diskussionen här var kärlek och sinnestillstånd man befinner sig i kopplat till det (om jag inte missförstod). Och då kärlek ligger i sinnet är det inte praktiskt problem.

Citerar Narulita:
Förstår inte hur detta blir exklusivt för polyamori. Man kan använda samma argument för ett monogamt förhållande. Har jag inte rätten att säga att mitt monogama förhållande är ett bra sådant eftersom jag då talar för min partner och bara utgår från vad jag själv tycker? Han kanske egentligen avskyr vårt monogama förhållande i hemlighet?


Ser inte jag skrev någonstans att det skulle vara exklusivt för polyamori, isåfall var det inte menat. Ingenstans skrev jag att man inte har rätt att tala om sitt förhållande.
Men det är en skillnad i att skriva,
Jag känner vi har ett bra förhållande
och
Min partner känner vi har ett bra förhållande
Det första påståendet vet du, andra påståendet är spekulativt (även om det är säkerligen korrekt).

Visst är det så, att i hemlighet avskyr kanske partnern förhållandet.
Är det verkligen så osannolikt att tänka sig det finns människor som ljuger eller bedrar?
Denna tråd är full av inlägg från personer som blivit svikna av nära och kära som de trodde att de kände.

Igen jag säger inget om att man inte kan känna sin partner, eller att man kan lita på sin partner 100 % osv. Jag säger att alltid är det inte så, att ens partner känner samma sak som man själv tror. Något som gäller i alla relationer, vänskap, arbete och kärlek.
Eller alla personer här som skriver till mig, ni korrigerar alltid människor runt er när de talar för er och ni håller inte med? Ni tiger aldrig oavsett sammanhang?

Personligen har jag märkt ofta att människor säger en sak i en grupp, sedan på tu man hand säger de något annat. Och jag tror inte det är för att jag har några Jedi-tricks.


Citerar Lurkman:
Varför får man inte glömma bort det?


Varför ska man glömma bort det?
Everything dies, even stars//GRs Summer Awards 2011
  • 0
Citerar Chrysis_ignita:
Du drar dock upp praktiska problem med ensamtid.
Jag syftar kring det emotionella. En kvinna som har exklusiv rätt till säg 3 män har emotionellt sett känslan att hon har ingen konkurrens för att ha dessa män. Sedan om det i praktiken är så att det är svårt att ge alla män lika mycket uppmärksamhet är en annan fråga.


Jag förstår inte ett ord av ditt resonemang. Du kan ju inte bara hitta på en teori och tycka att den är najs och så fort någon säger emot den säga att det bara är praktiska saker och därmed inte spelar någon roll. Det är ett mycket märkligt sätt att argumentera på.
  • 0
Citerar Chrysis_ignita:
Varför ska man glömma bort det?


Det har jag inte sagt. Jag menar, om man ponerar att din hemmasnickrade teori stämmer, varför är den viktig att ha i åtanke?
  • 0
Citerar Lapsang souchong:
Jag förstår inte ett ord av ditt resonemang. Du kan ju inte bara hitta på en teori och tycka att den är najs och så fort någon säger emot den säga att det bara är praktiska saker och därmed inte spelar någon roll. Det är ett mycket märkligt sätt att argumentera på.


Säger du att hur mycket man älskar en person mäts i mängden tid man spenderar med människan?
Hur nära man är med annan människa mäts i ofta man pippar under lakanen?

Om du har relation med flera människor kan du älska personerna lika mycket men spendera olika mycket tid med människorna.
Detta är inte någon teori jag bajsat ut under ett toalettbesök. Det är vad jag lyssnat in från människor som har relation med flera människor. (Jag får anta att de inte ljuger, eller?)

Därför igen blir det samma sak.
Man 1 som har 100 kvinnor kan känslomässigt älska alla lika mycket.
Man 2 som har 1 kvinna kan känslomässigt älska henne.
Givetvis antar jag den fysiska tiden inte blir jämnt fördelad, men mäter du kärlek i tid som spenderas med en människa?

Visst bygger hela resonemanget på att man tror att en människa kan älska mer än en människa i taget.
Personligen skulle jag inte kunna leva i flera relationer. Men igen, de jag träffat som lever i flera relationer säger det går. Och jag har utgått från människor som lever i flera relationer, inte mitt egna livsval att leva med en människa. Och jag har försökt förstå det.

Jag svarar på din motfråga. Gillar du inte svaret så är det ingen som tvingar dig att hålla med. Men det är inte du som bestämmer vilka svar jag ska ge, jag behöver inte ha svaren godkända av dig.
I en argumentation för övrigt är det inte den som ställer motfrågor man vill övertyga, utan åhörare eller i detta fallet läsare. Om du nu ska citera hur "korrekt argumentation" ska gå till.

Känner du att du kan bättre förklara fenomenet lyssnar jag gärna.
Jag är fullt medveten om att vad jag beskriver är en teori, inget mer och inget mindre.
Men din åsikt i frågan är värd lika mycket som min åsikt då detta gäller känslor i relationer.
Känslor är subjektiva behov, vare sig det är glädje eller smärta. Och jag kan inte säga hur du ska känna, du kan inte säga hur jag ska känna.

Citerar Lurkman:
Citerar Chrysis_ignita:Varför ska man glömma bort det?

Det har jag inte sagt. Jag menar, om man ponerar att din hemmasnickrade teori stämmer, varför är den viktig att ha i åtanke?


Vart skriver jag det är "viktig att ha i åtanke"?
Jag hittar inte det förutom i din hemmasnickrade text, men rätta mig gärna om jag har fel.
Everything dies, even stars//GRs Summer Awards 2011
  • 0

För att kommentera måste du vara inloggad. Om du inte är medlem än - bli medlem nu!


Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy