Jag kommer nog aldrig glömma hur det är att som en bad ass grön liten kanin bli hög på rökringar från en hasch-rökande tusenfoting. Med afro.
Jazz jackrabbit 2 var så härligt knäppt!

När jag efter många riktigt många försök får upp ett flygplan i luften i Battlefield 1942. Jag svävar bland molnen som jag vore den Röde baronen. Sen så hoppar jag ut och faller en bra stund och sedan fäller jag ut min fallskärm och hamnar i ett bakhåll i ryggen på fienden.

Tillagt 2009-06-21 17:16:

Egentligen hela spelupplevelsen med Mafia men slutet är inte att leka med och jag tror att många samtycker.

Japp. Helt iskallt.

FÖRSTA GÅNGEN JAG SPELA METROID PRIME!!!

Spoiler: Final Fantasy VIII

Även om Final Fantasy VIII hade många brister och handlingen var sisådär så här i efterhand hade det ändå ett par fina ögonblick. En favorit var när Squall bär Rinoa över en bro i solnedgången. De sätter sig efter ett tag vid brokanten. Även om det så här i efterhand kan tyckas som en obetydlig scen var det något med den som berörde mig mer än när Aeris dog i Final Fantasy VII.

RainbowSix Vegas 2, Första gången man pratar med en gisslan! Man blir nästa stolt som om man själv var där!

När man kommer ut ur den eländiga grottan och ser lite dagsljus i HL2: Episode 2.

Jag kommer fortfarande ihåg den regniga natten då jag stod på en bro och såg en god vän försvinna, och en fiende anlända.

Link träffar Ganondorf för första gången.

Jag minns också när två människor fann varandra igen.

Kafei och Anju återförenas. ---> 11:30

Mina vackraste spelögonblick är nog när man klarat ut ett spel man verkligen gillat för första gången. Kände det senast med spelet Resident Evil 4.

Värsta och samtidigt lite läskiga är nog från samma spel då det enda jag hade är bara lite Rifle-ammo och blev introducerad till Regenarators.

Det sorgligaste är nog från Final Fantasy 7, ni vet nog vilket ögonblick jag menar.

Mötet med Razor i Need for speed: Most wanted är överväldigande, man ser han nästan som en gud.

Snake går genom mikråvsugnen

The Boss och Big Boss duellen, helt oslagbart

Att besöka Rapture för första gången, det zombie-infesterade Ravenholm eller att för första gången dräpa Diablo är alla varit ögonblick i spelhistorien jag aldrig riktigt kunna släppa.

När jag för första gången spelade online på konsol. Fifa 2004. Oförglömligt spelande.

Spoiler!!

När man i Prince Of Persia: Sands of time är och letar efter Farah. Man kommer till en asflummigt ställe där det spelas skum musik och varje dörr man går in så kommer man ut i ur en annan dörr i samma rum. Det tog ett tag för mig att lista ut hur man gjorde. Och vägen dit, då man bara sprang i en spiraltrappa, var överdrivet lång.
Det är mitt bästa spelminne

När man spelat ett spel så länge och gillat det som mest. Så kommer den dära sista grejen du ska göra innan du klarat hela spelet. HELT OBETALBART !

Hände när jag spelade Resident Evil 4

Jag kan nämna några av dom bästa spelminnen jag har:

Diablo 2: När man möter Andariel för första gången, man blir helt paff.

Half-Life: I början av spelet är allt så lugnt, sen puttar man in en kundvagn in i strålen så att allt blir ett helvete. Ett så snabbt tempobyte som är så härligt.

Battlefield 1942: När man först startar spelet, och introt börjar, WOW.

Goldeneye: Tågbanan, kommer bara ihåg den av någon anledning.

Quake 2: Minns att jag låg och kollade på när min farfar körde det här på sin Playstation, det var så roligt.

Total Annihilation: Spelet var så långt före sin tid så det gör ont, och bra var det. Tokspelade det hela tiden när jag var yngre.


Spel värt att nämna: Max Payne - No One Lives Forever - Red Faction -

Även om det börjar bli lite uttjatat med alla som nämner det, måste jag säga att ögonblicket när den där jävla hunden i Resident Evil hoppar in genom fönstret är väldigt minnesvärt. Jag och en polare satt och spelade det som sexåringar på hans Playstation och jag minns än idag hur rädd jag blev. Var vettskrämd och faktiskt lite rädd för hundar ett tag efter det.

Än idag när jag kommer till det där stället, vare sig det är originalet eller en remake, blir jag alltid lika rädd. Man är liksom medveten om att det ska komma en ilsken hund inhoppandes men inte exakt när. Läskigt och oerhört chockerande.

Kommer ihåg ett par spelminnen. VARNING FÖR SPOILERS

Killzone: När Hahka kom på att det fanns en förrädare bland människorna. Väldigt stark sekvens när förrädaren skickar in Helghats som dödar general Vaughton eller vad han hette.

Ratchet & Clank 3: I slutet av spelet när man mötte Dr Nefarious. Det var svårt som bara den, och jag kommer ihåg glädjen när jag äntligen klarade det.

Ratchet: Gladiator: Måste ha varit i slutet. Ganska mäktigt.

Battlefield 2: Modern Combat: 1. När jag dödade en pilot som körde en helikopter. Helikoptern störtade och sprängdes.

2. Sista banan, när terroristerna tänker skjuta kärnvapenmissiler, otroligt mäktigt.

Battlefield 1942: Första gången jag startade spelet och såg introt. Måste ha vairt det bästa introt någonsin tillsammans med Killzone och Battlefield 2.

Call of Duty 4: Modern Warfare: 1. När man skulle borda skeppet. När man hade något papper och sedan ramlade när någonting exploderade. Cpt Price hjälpte mig upp och senare när jag hoppar på helikoptern men ramlar nästan i vattnet.

2. När atombomben sprängdes och helikoptern snurrade runt. Riktigt mäktigt när man klev ur.

3. När man var i Tjernobyl och smög förbi en massa fiender.

4. Sista banan, när man sitter i bilen. Bron faller ihop och man springer uppåt och möts av massor med fiender. Sen när man blir medvetslös och Sgt Griggs försöker att rädda en men dör. Och när jag skjuter skurken och två terrorister i huvudet. Otroligt mäktigt.

Battlefield: Bad Company: 1. När Haggard skriker "You and what army?". Så jävla skönt.

2. I slutet när jag sköt ner helikoptern med hjälp av kikaren....

Rainbow Six 3: När jag lyssnade på soundtracket istället för att spela. Måste ha vait det bästa soundtracket någonsin.

Ghost Recon: Advanced Warfighter 2: I slutet när Scott skiter i att han kan dö. Generalen säger att man har varit den bästa soldaten han har haft. Sen när det exploderar och man ligger där och presidenten tackar en. Sen hör man från en kille "Scott, we are going home". Jävligt sorgligt slut.

Kommer inte ihåg nåt mer, jag återkommer när jag vet mer.

när jag spelade ffx

spoiler scenen när tidus och yuna är i vattnet är så jävla underbar jag minns att jag starta om ps2an för att se den igen föl en tår båda gångerna och föller fortfarande tårar även fast jag har sätt den 100000000 gånger http://www.youtube.com/watch?v=HhvKWMyGXGA ffx ending är oxå minnesvärt

likaså ett ställte på ffix jag startade om där med

alla stunder jag har haft med zelda a link to the past är minnes värda

*SPOILERS*

Chrono Trigger:
Ozzie blir dödad av en kattunge i ett sidequest. Episkt.

Terranigma:
Slutet. Manly tears were shed.

Final Fantasy VI:
Kefka dödar sin ledare, Gestahl, och tar själv över världen.

The legend of Zelda: The wind waker
Scenen där Tetras sanna identitet visas.

Resident Evil 4:
Om du skjuter i sjön från bron några gånger får du en vacker överaskning (NOT: funkar bara innan du besegrat Del Lago).

Phoenix Wright: Ace Attorney: Trials and tribulations
Skurken i tredje fallet försäger sig.

Super Mario 64:
Känslan man fick när man klarade det första gången.

Hotel Dusk: Room 215:
Kyles leende. Glömmer det aldrig.

Coolaste: Måste ha varit stadsbanan i Ratchet & Clank, det första spelet, på tredje eventuellt andra världen. Underbart häftigt upplevelse att få tifta bekantskap med Kapten Quark.

Läskigaste: Första gången jag spelade Resident Evil till PSone hemma hos en polare när jag var åtta år ungefär. Hutlöst läskigt.

Värsta: När man trodde man klarat av hela spelet i Crash Bandicoot 3, men sedan märker att man har fem hutlöst toksvåra banor kvar att klara av i undervärlden.

Vackraste: Inledningsscenen till Bioshock, när man åker ubåt ner till stadens inre med Andrew Ryans röst i bakgrunden.

Bästa: När man spelade Duck Tales till NES, och precis när man ska knalla vidare på banan så stannar man tvärt. Och springer in i en glasvägg som är helt omöjlig att se. Efter lite letande och bossbekämpande så fick man till slut tag i nyckeln, ändå.

Första mötet med "Fat Cat" i Chip and Dale: Rescue Rangers.

När jag spelade ett tv-spel för den första gången i mitt liv. Det var när jag var på väg att fylla 3 år och prövade en Playstation. Spelet Crash Bandicoot var det första spelet. Och förblir en härlig nostalgi. Är stolt över att ha den första utgåvan av spelet i min spelhylla. Den utgåvan är väldigt svår att få tag i nu. Platinum-utgåvan är mera vanlig. Men ändå svåråtkomlig.

De mest sorgligaste var de i Final Fantasy VII, ni vet vilket jag menar, och Slutet på Final Fantasy X.

Det bästa var nog när jag lyckades klara av Kingdom Hearts I på första tryen, var väll runt 8 år då, men kommer ihåg det som igår.

Även Final Fantasy IX - Ozma, den svåraste bossen - när alla är döda utom Freya och jag använder Jump 3 gånger och dödar han