Vill man ha sådan action så skulle jag nog passa på att tipsa om just Rainbow Six Vegas 2, ett grymt bra spel, speciellt online.

R6:V var mitt första riktiga FPS. Jag älskade det.

Håller absolut inte med. Det var ju det som var en av de sämsta sakerna med de tidigare spelen, att blev man sedd så var det i princip game over. Nu har dem gjort så att även om man blir sedd så har man en god chans att klara sig, vilket jag tycker är oerhört bra. Att sitta och trycka i ett mörkt hörn och vänta på rätt tillfälle att smyga upp på någon tycker jag bara känns krystat.

Krystat? Jag skulle väl snarare påstå motsatsen. Ifall man ser tillbaka på de bedrifter man lyckats med i tidigare Splinter Cell-spel har det trots allt varit väldigt spektakulära. Men det faktum att allting hänger på en skör tråd och kräver enorm planering och tålamod är ju det som ändå fått bedrifterna att kännas någorlunda rimliga. Det har aldrig handlat om att man är någon klassisk actionhjälte med superkrafter som räddar hela världen. Det har handlat om att man är ett fruktansvärt professionellt verktyg för NSA och Third Echelon. Och även om det skett vändningar i själva storyn, så betyder det ju inte att han helt plötsligt kan bli värsta Rambo som kan springa runt helt fritt när han dessutom har fler än någonsin efter sig. Det om något känns krystat.

Jaa, och bara för att det är ett Stealth-spel så ska in det betyda att man ska sitta i ett mörkt hörn i en kvart och räkna ut en vakts rörelsemönster

Kolla bara på till exempel Hitman eller Assassin's Creed-spelen. Dem är båda Stealth-spel men inget av dem kräver att man ska vara gömd i mörkret

Hitman har jag spelat för lite så det ska jag inte uttala mig om, men jag tycker inte riktigt man kan göra en jämförelse med Assassin's Creed. För det första gör verkligen inte Assassin's Creed ett bra jobb med sina stealth-moment. Visst finns det intressanta inslag som att smälta in i grupper av människor, men det fungerar inte ifall man ska attackera militära mål i nutid som man gjort i Splinter Cell. Sedan bygger fortfarande de flesta uppdrag i båda Assassin's Creed på att man stormar in och hugger ner någon för att sedan slåss mot X antal vakter innan man ska springa iväg såfort man kan för att slänga sig i en höbal. Och den speldesignen kan jag ändå köpa när man springer ifrån pilbågsskyttar och fiender som på sin höjd rider på hästar. Men det faktum att överhuvudtaget inte smyger något som varken Altair eller Enzo gör att det inte känns som särskilt mycket stealth.

Nu kanske det låter som att jag inte gillar Splinter Cell-spelen, vilket inte stämmer. Jag är ett stort fan av serien, men jag tycker Ubisoft har valt helt rätt riktning för att utveckla serien på ett bra sätt.

Jag tycker Ubisoft har valt en riktning som går åt ett helt annat än vad jag upplevde som spelseriens ursprungliga vision. Jag tycker inte heller att den nya riktningen går i linje med vad man finner synonymt med Tom Clancy-namnet. Det finns liksom ingen anledning till att det här spelet ska bära "Splinter Cell" i titeln. De hade lika gärna kunnat starta en helt ny spelserie ifall de bara ville göra det till ett vanligt actionspel. Men det är klart de hoppas att spelet kommer sälja tack vare sitt namn.


Nu kanske man framstår som en jävla gnällspik. Men det är som sagt bara för att jag älskade de första spelet så otroligt mycket. Dessutom handlar det om en speltyp som i princip är helt borta idag. Eller något som i många actionspel bara förvandlats till ett inslag i form av en enda stealth-bana som oftast är rätt kass. Jag minns när första Splinter Cell släpptes och man faktiskt pratade om en stealth-genren, men det gör man knappt längre. Det här spelet kändes helt enkelt som spiken i kistan, även om det tagit en jävla lång tid för den att slåss in på grund av alla förseningar. Vilket bara gör det hela mer plågsamt, tyvärr.

Jag förstår inte hur man kan gilla att sitta och trycka i ett mörkt hörn bara för att senare bli sedd och sen få ett stort GAME OVER skrivet över hela skärmen. Jag menar, på vilket sätt är det roligt eller belönande?

Jag tycker att även om man blir sedd ska man lyckas överbemanna fienden och kunna överleva, vilket är något som Ubisoft gjort möjligt i nya spelet. Det var ju det som var det absolut sämsta med de tidigare spelen.

Att det skulle vara belönande att sitta still i tjugo minuter för att sedan försöka smyga sig på en vakt och bli upptäckt för att sedan få game over håller jag inte alls med om. Jag skulle snarare kalla det ytterst frustrerande.

Jag förstår inte hur man kan gilla att sitta och trycka i ett mörkt hörn bara för att senare bli sedd och sen få ett stort GAME OVER skrivet över hela skärmen. Jag menar, på vilket sätt är det roligt eller belönande?

Jag tycker att även om man blir sedd ska man lyckas överbemanna fienden och kunna överleva, vilket är något som Ubisoft gjort möjligt i nya spelet. Det var ju det som var det absolut sämsta med de tidigare spelen.

Att det skulle vara belönande att sitta still i tjugo minuter för att sedan försöka smyga sig på en vakt och bli upptäckt för att sedan få game over håller jag inte alls med om. Jag skulle snarare kalla det ytterst frustrerande.

Håller med!!!

på vilket sätt är det roligt eller belönande?

Det är just roligt och belönande när man klarar det. Att springa runt att skjuta folk kan man göra i alla andra 1243432 FPS-spel som finns.

Det var ju det som var det absolut sämsta med de tidigare spelen.

Men man kunde ju bli sedd i de tidigare spelen också, men det var inte direkt optimalt. Var ju inte alla uppdrag som var utformade så.

Jag skulle snarare kalla det ytterst frustrerande.

Du är nog bara för van vid de senaste generationernas utveckling. Själv älskar jag sådana moment.

Jag känner mig tveksam över Conviction och dessa nya upplägg. Spelet påminner mig om MGS4 där man lätt kunde springa runt och skjuta ihjäl fienderna för att sedan gömma sig någonstans.

I Splinter Cell och fram till Double Agent var det svårt att ta en flera fiender i rad. Det kändes som ett riktigt smygsimulator där man fick förlita sig på objekt och skuggor och anpassa sig till olika situationer. De 20 minuterna (lite överdrivet sådär) man spenderade i skuggan skulle användas flitigt åt att läsa fiendernas rörelse och synkronisera sig själv med tempot eller hur man f4n väljer att kalla det. I slutändan kommer allting flyta på i andra eller tredje omgången då man har studerat sin omgivning och vet när man ska förflytta sig.

Splinter Cell Conviction uppmuntrar en att göra helt tvärtom det jag nämnde ovan.

Du är nog bara för van vid de senaste generationernas utveckling. Själv älskar jag sådana moment.

Jag älskar också sådana Stealth-moment. Missförstå mig inte. Men vad jag inte gillar är att det i princip är game over ifall man blir sedd. Så tycker jag absolut inte det ska vara. Jag har inga problem med att gömma mig i skuggorna och planera osv. Men blir jag sedd av en vakt vill jag ha möjligheten att överbemanna denna vakt på ett smidigt och enkelt sätt. Jag menar, Sam Fisher är ju trots allt topptränad inom kampsport (Krav Maga tror jag närmare bestämt) och ska lätt kunna avväpna och "ta ner" fiender även från en position där dem ser honom.

Missförstå mig inte. Men vad jag inte gillar är att det i princip är game over ifall man blir sedd.

Har du spelat Chaos Theory eller Double Agent? Det blir inte Game Over ifall man blir upptäckt av vakterna. Istället blir de svårare att besegra de då de börjar bära på tyngre utrustning och jobbar ihop för att neutralisera Sam Fisher. De anpassas efter varje larm.

Har du spelat Chaos Theory eller Double Agent?

Jag har spelat och klarat ut båda, ja. Det kanske inte är så att det blir direkt game over (dock så är det så på en del uppdrag) men blir man sedd så är det oerhört svårt att "virra bort" vakterna eller ens klara livhanken eftersom man inte tål mycket alls. Det är därför jag tycker att Last Known Position är en väldigt välkommen funktion.

Sen var det i princip omöjligt i de tidigare spelen att döda alla vakter i ett rum om dem stod väldigt nära varandra, så i sådana situationer tycker jag Mark & Execute fungerar ypperligt.

Har du spelat Chaos Theory eller Double Agent? Det blir inte Game Over ifall man blir upptäckt av vakterna. Istället blir de svårare att besegra de då de börjar bära på tyngre utrustning och jobbar ihop för att neutralisera Sam Fisher. De anpassas efter varje larm.

Det var ett grymt system. Det gjorde det värt att vara försiktigt, men fortfarande möjligt att fortsätta efter ett misstag.

Sen var det i princip omöjligt i de tidigare spelen att döda alla vakter i ett rum om dem stod väldigt nära varandra, så i sådana situationer tycker jag Mark & Execute fungerar ypperligt.

Man kunde visst ta ut flera vakter i ett rum, men det var inte meningen. Tanken var att man skulle hålla sig dold.

Har inte vågat testa demot än, av rädsla för vad man läst här. Vill inte inse det faktum att det inte verkar bli som jag vill, ett nytt Chaos Theory alltså.

Det är dessvärre långt ifrån Chaos Theory.

Tillagt 2010-03-23 17:28:

När jag spelar ett Splinter Cell-spel vill jag alltid att pistolen ska vara det sista valet. Ifall det ens ska vara en möjlighet. Jag vill vara tvungen att släpa bort varenda medvetslös kropp jag skapat för att inte vakter ska hitta den och larma. Skulle man tvingas använda onödigt våld ska man känna sig lite smått misslyckad. Det ska gå att mörklägga exakt överallt. Man ska sitta där hukandes i totalmörkret med sin nightvision nedfälld och känna sig mer trygg än man någonsin varit.

Instämmer till 100 %. Detta är vad jag vill se i Splinter Cell spel. Inte en simplifierad röra där jag knappt behöver kontrollera pistolen då jag endast kan markera mina targets och behovet av att sikta försvinner. En usel trend som Petter tidigare nämnt i en artikel.

Det är dessvärre långt ifrån Chaos Theory.

Chaos Theory är det bästa stealthspelet genom tiderna, så man kan ju verkligen fråga sig varför de valde att överge konceptet.

Jag förstår inte hur man kan gilla att sitta och trycka i ett mörkt hörn bara för att senare bli sedd och sen få ett stort GAME OVER skrivet över hela skärmen. Jag menar, på vilket sätt är det roligt eller belönande?

Vad pratar du om? Du kan mycket väl ha blivit sedd i de tidigare Splinter Cell spelen utan att det resulterade i "GAME OVER". Vissa uppdrag var dock naturligt extremt kritiska till detta vilket skapade en variation. Implementerandet av att kunna klara sig trots att man blir upptäckt är långt ifrån nytt i Splinter Cell serien.

Tillagt 2010-03-23 17:44:

Jag älskar också sådana Stealth-moment. Missförstå mig inte. Men vad jag inte gillar är att det i princip är game over ifall man blir sedd.

Därtill är det systemet i Conviction katastrofalt dåligt. Jag gick medvetet och gjorde mig synlig 4-5 ggr för att se hur det påverkade vakternas rörelsemönster, bevakning eller om jag skulle misslyckas med uppdraget.

Nejdå, vakterna såg lika uppskrämda ut och såg ut att skita på sig i 2 min tills de sedan blev lugna och travade runt lika korkade som tidigare.

Chaos Theory är det bästa stealthspelet genom tiderna, så man kan ju verkligen fråga sig varför de valde att överge konceptet.

Ja, men som sagt, jag tror faktiskt att någonting hände mellan den tidiga Conviction och den nuvarande. Någon form av konflikt mellan Splinter Cell-grundaren och de två nya från Vegas-teamet.

Jag har mina misstankar.

Nejdå, vakterna såg lika uppskrämda ut och såg ut att skita på sig i 2 min tills de sedan blev lugna och travade runt lika korkade som tidigare.

Det som händer när jag visar mig för dem är det att de blir på spänn, jämfört med innan då de bara stått still. I princip. Visar jag mig igen och sedan gömmer mig, haglar det skott mot min sista kända position, men efter ett tag går de bara ängsligt omkring igen.

Årets största besvikelse?

Årets största besvikelse?

En god kandidat till årets besvikelse ja. Att döma utifrån det jag spelat från demoversionen. När släpps recensionen? Var väl i veckan hade jag för mig.

Årets största besvikelse?

Årets besvikelse för bakåtsträvande Splinter Cell-älskare. För oss som kan acceptera lite hårdkokt action på ett kul sätt, lär nog gilla det.

När släpps recensionen? Var väl i veckan hade jag för mig.

Inte denna veckan. 12:e april enligt brevlådan.

http://www.gamereactor.se/brev/145734/Recension+av+nya+Splin
ter+Cell%3F/?search=conviction

Absolut inte en kandidat till årets besvikelse för egen del. En ny och intressant utveckling av Stealth/Action-genren skulle jag kalla det

Jag förstår inte hur man kan gilla att sitta och trycka i ett mörkt hörn bara för att senare bli sedd och sen få ett stort GAME OVER skrivet över hela skärmen. Jag menar, på vilket sätt är det roligt eller belönande?

Jag tycker att även om man blir sedd ska man lyckas överbemanna fienden och kunna överleva, vilket är något som Ubisoft gjort möjligt i nya spelet. Det var ju det som var det absolut sämsta med de tidigare spelen.

Att det skulle vara belönande att sitta still i tjugo minuter för att sedan försöka smyga sig på en vakt och bli upptäckt för att sedan få game over håller jag inte alls med om. Jag skulle snarare kalla det ytterst frustrerande.

Jag tycker det låter som att du tycker de första spelen var för svåra. Spelade man de första spelen som om det vore Rainbow Six kunde det absolut bli "Game Over" både en och två gånger. Ifall man istället såg till att spela med tålamod och noggrannhet behövde man inte alls se "Game Over" särskilt många gånger.

Sedan förstår jag inte varför man ens ska behöva förklara vad som är roligt eller belönade med att sitta och gömma sig. Varenda unge har lekt kurragömma och det finns en anledning till att i princip alla älskar det. Att man sedan slutar med det när man blir äldre betyder inte att man inte kan fortsätta uppskatta det som krävs för leken.

Årets besvikelse för bakåtsträvande Splinter Cell-älskare. För oss som kan acceptera lite hårdkokt action på ett kul sätt, lär nog gilla det.

Bakåtsträvande vet jag inte riktigt. Jag kan väl dra en parallell till Ninja Gaiden eller typ God of War som är två spelserier jag själv skulle uppskatta mer ifall allt man behövde göra var att basha på A-knappen hela tiden. Jag orkar ändå aldrig bry mig om combos, så jag hade föredragit att bara behöva välja vilken fiende jag ska slakta först på något slumpmässigt men coolt sätt. Även om jag själv hade föredragit det så inser jag att det finns en komplexitet och djup i båda de spelserierna väldigt många älskar. Och jag ser inte varför de skulle ta bort en såpass central del av de spelserierna bara för att göra mig nöjd som inte ens uppskattade de spelens ursprungliga utformning. Då är det bättre att jag ser mig omkring efter den typen av spel man tillåts basha på A-knapparna.

Och ifall Splinter Cell inte passar en kan man gått se sig om efter hårdkokt action på annat håll. Skillnaden är att vi som älskade Splinter Cell för det stealth-spel det en gång var inte har samma möjlighet. Det finns liksom ingen motsvarighet man kan vända sig till och jag tycker absolut inte att stealth-genren är för nischad för att inte finnas kvar. Däremot kanske inte utvecklarna ska förvänta sig att de spelen når upp till samma höjder som de stora actionspelen. På samma sätt många andra genrer också får nöja sig med att inte vara lika inkomstbringande som ett Call of Duty eller Halo.

Jag tycker det låter som att du tycker de första spelen var för svåra. Spelade man de första spelen som om det vore Rainbow Six kunde det absolut bli "Game Over" både en och två gånger. Ifall man istället såg till att spela med tålamod och noggrannhet behövde man inte alls se "Game Over" särskilt många gånger.

Sedan förstår jag inte varför man ens ska behöva förklara vad som är roligt eller belönade med att sitta och gömma sig. Varenda unge har lekt kurragömma och det finns en anledning till att i princip alla älskar det. Att man sedan slutar med det när man blir äldre betyder inte att man inte kan fortsätta uppskatta det som krävs för leken.

Nu pratar jag inte om att gå in i ett rum och börja skjuta hel vilt. Nu pratar jag om att bli sedd av en, ensam vakt för att sedan antingen få game over eller bli ihjälskjuten på ett fåtal sekunder, vilket man borde kunna undvika genom att lätt överbemanna den ensamma vakten. Sen är det ju inte meningen att man ska känna sig "utsatt", jag menar, Sam Fisher är en av världens bäst tränade agenter, det är meningen att fienderna ska känna sig utsatta och man själv ska känna sig som en "jägare". Men i de tidigare spelen känner man sig alltid utsatt och är livrädd för att någon ska få syn på en fast det egentligen borde vara tvärt om.

Nu pratar jag inte om att gå in i ett rum och börja skjuta hel vilt. Nu pratar jag om att bli sedd av en, ensam vakt för att sedan antingen få game over eller bli ihjälskjuten på ett fåtal sekunder, vilket man borde kunna undvika genom att lätt överbemanna den ensamma vakten. Sen är det ju inte meningen att man ska känna sig "utsatt", jag menar, Sam Fisher är en av världens bäst tränade agenter, det är meningen att fienderna ska känna sig utsatta och man själv ska känna sig som en "jägare". Men i de tidigare spelen känner man sig alltid utsatt och är livrädd för att någon ska få syn på en fast det egentligen borde vara tvärt om.

Så ifall jag helt ensam får i uppdrag att infiltrera typ en koreansk militärbas där alla fiender bär automatvapen ska jag inte känna mig utsatt? Hade man spelat som terminator kanske det hade varit en annan sak, men nu befinner man sig som en vanliga människa bakom fiendernas linje och utför en hemlig operation som ens egen regering skulle förneka alla kopplingar till ifall man upptäcktes. Vilket alla militärer och vakter skulle vilja se till genom radiokommunikation ifall de såg dig, eftersom det är det deras arbete går ut på. Att försvara och bevaka vad det än är du försöker komma åt.

Så ifall jag helt ensam får i uppdrag att infiltrera typ en koreansk militärbas där alla fiender bär automatvapen ska jag inte känna mig utsatt?

Nej, inte till den grad som man gör i spelen. Visst ska man inte känna sig som en odödlig mördarrobot, men man ska ändå känna sig som en relativt överlägsen, topptränad agent, vilket jag inte tycker man gör i spelen. Man känner sig ofta som en liten kackerlacka som försöker undvika att bli dödad av insektsutrotare.

Är det bara jag som undrar hur annorlunda spelet skulle vara om man hade den gamla stilen de började med?

http://www.amitbhawani.com/blog/Images/S/Splinter-Cell-Convicti
on-Game.jpg

Är det bara jag som undrar hur annorlunda spelet skulle vara om man hade den gamla stilen de började med?

Jag skulle gissa på att det skulle vara ungefär som Assassin's Creed fast i modern miljö

Jag var faktiskt riktigt peppad inför spelet även när det såg ut sådär. Tyckte speciellt Sam's luffarlook var supercool