Fringe: Säsong 1

J.J Abrams illustrerade redan i Lost att han hade något slags lite halvpatologiskt intresse för pseudovetenskap, gärna fenomen på fenomen staplat på vartannat. I Lost fick han dock hjälp av några av USA:s mest erfarna manusförfattare och producenter som balanserade upp det hela. I Fringe har han släppts ut själv i lekhagen och frossat i sin sci fi-fysik så mycket han bara vill, åtminstone känns det så.

Vi blir inslängda i ett pilotavsnitt där alla passagerare och besättningen i ett flygplan dör på ett väldigt märkligt (och visuellt lustigt) sätt. Självklart slås det på den stora djungeltrumman och allt från smittskyddsexperter till FBI kopplas in för att reda ut det hela. Bland annat blir den kvinnliga FBI-agenten Olivia engagerad. Och när spåret leder vidare till en annan incident där hennes hemliga pojkvän (även han i FBI) skadas svårt så måste lite mer oortodoxa metoder tas till. Som att ta hjälp av en institutionaliserad före detta forskare, numera galenpanna, och hans odräglige son.

Även om det finns en sammanlänkande mytologi i hela serien och genomgående karaktärer så är varje avsnitt fristående á la Arkiv X. Personligen tycker jag att likheterna med Arkiv Kryss slutar där, serierna bygger inte på samma teoretiska eller praktiska fundament överhuvudtaget. Även om Fringe bjuder på element och storylines som hade kunnat bli spännande och vittnar om en del fantasi så blir det mesta tramsigt när man ska ro iland avsnitten. Det är väldigt sällan man lyckas hålla distansen hela vägen och istället blir det något kalkonartat inslag på vägen, ofta i form av skrattretande monster. Det finns några fullgoda avsnitt, bland annat episod 16, men det är alltför sällan man stöter på några som hållet måttet.

Även om jag uppskattar att det dyker upp lite "alternativa" serier av detta slaget så måste man ha rätt att ställa lite högre krav på vad som presteras. I fallet med Fringe så gäller det såväl skådespelare som regissörer och manus. En relativt enkel åtgärd hade varit att tighta till dialogerna som saknar både tyngd och skärpa. Det man vinner i lekfullhet förlorar man i kompetens och då kommer man inte från ett underkänt betyg.

Warner:s utgåva innehåller hela första säsongen, det vill säga 20 avsnitt och en hel del dokumentärer om avsnittens upprinnelse, effekterna och diverse annat. Och jodå, kossan Gene har en egen featurette...