Frogatto

Grodor är av någon anledning överrepresenterade bland amfibiedjur i spelsammanhang. Jag menar, hur många sköldpaddor känner du till (förutom den uppenbara kvartetten)? Men med start från Frogger och framåt har grodan alltid varit en given plattformsfigur. Kanske för att deras hoppande och simförmåga lämpar sig så bra för ett plattformsspel.

Frogatto är en hyllning till genren som ändå lyckas vara ett riktigt genomtänkt spel. Tankarna förs till den gyllene eran i slutet av 16-bitarskonsolerna och i början av 32-bitsgenerationen. Då gjordes en massa kreativa spel där pixelgrafiken hade nått sin höjdpunkt. Jag tänker inte direkt på spel som Yoshi's Island utan snarare på mer udda spel som Puggsy, Lionheart, The Adventures of Lomax och Rayman. De saknade kanske den perfekta kontrollen som Mario eller Mega Man hade, men hade i gengäld annat att bjuda på.

Med sin mysiga grafikstil och lättsamma musik är Frogatto närmast avslappnande att spela. Tyvärr blir det snabbt bökigare. Spelkontrollen är rätt komplex, med massvis av specialrörelser som går att utnyttja för att besegra fiender och ta sig runt på ett smidigare sätt. Om du till exempel trycker neråt medan du hoppar gör Frogatto en liten snurrattack som skadar fienderna utan att du först behöver slicka lite på dem. Det fungerar utmärkt på PC-versionen, men till Iphone där alla knapparna ligger direkt på skärmen vill det sig inte riktigt.

Det är lite för lätt att komma åt neråtknappen (som inte gör särskilt mycket) och flera gånger har jag råkat trycka på menyknappen och hamnat tillbaka i Iphone-menyn när jag försöker käka upp en myra eller två. PC-versionen är ju också gratis vilket är en rätt stor fördel i sammanhanget.

Jag ser snarare Iphone-versionen som ett smidigt sätt att ge utvecklarna en liten slant för sitt jobb, om du inte är sugen på att betala via Paypal eller liknande. Det är ett kul spel, men jag kommer nog att spela det på PC hädanefter, där betyget tack vare kontrollen skulle vara en eller två pinnar högre.