Frontlines: Fuel of War

Trauma Studios gjorde något väldig speciellt på sin tid. De skapade Battlefield 1942-modifikationen Desert Combat som blev oerhört populär. Så poppis att Digital Illusions köpte upp den lilla New York- baserade studion och ryktena kom raskt i gungning om att amerikanerna skulle få göra en modifikation till Battlefield 2. Nu blev det inte så utan Trauma fick i stället arbeta med research till Battlefield 2 och Digital Illusions lade sedan ner hela rasket efter bara sex månader. Frank DeLise, Traumas grundare, gav dock inte upp och bildade istället Kaos Studios. Han samlade personer som arbetat bland annat med F.E.A.R. och Battlefield 2 i det nybildade företaget och lyckades på kuppen sluta ett avtal med utgivaren THQ vilket säkrade utvecklingen av företagets första riktiga spel - Frontlines: Fuel of War.

Året är 2024 och världens oljereserver håller på allvar att ta slut. Krig utbryter om de sista kvarvarande dropparna av det svarta guldet och du har chansen att kasta dig rätt ut i frontlinjen. Världens supermakter har delats upp i ett öst- och ett västblock där Kina och Ryssland utgör det väldiga östblocket och Europa och USA samsas i västblocket. Kampen om de sista dropparna olja är obönhörligt hård och striderna böljar fram och tillbaka över stora områden och frontlinjen flyttas hela tiden beroende på vilket block som lyckas bäst på slagfältet. Det är ditt jobb som fotsoldat att se till så att fronten hela tiden flyttas fram så du och dina polare hela tiden har tillgång till tillräckligt mycket energi för att kunna fortsätta ert korståg mot totalherravälde över jordens flytande fossila bränslen.
Man undrar om de hört talas om etanol? Nåväl, spel med större logiska luckor än så har gått och blivit årets spel otaliga gånger så det ska man kanske inte gnälla över.

Eftersom Frontline utspelar sig om sisådär en 20 år så har även vapentekniken utvecklats. Man kan grovt säga att Kaos Studios har tagit dagens militära vapen och fordon för att sedan piffa till dem lite så där hemtrevligt framtidssnyggt. Man kan se fram emot att få ratta nästa generation av Hummer och en riktigt läckert uppgraderad version av attackhelikoptern Comanche. För att det ska kännas helt Robocop-futuristiskt så bjuder man även på fjärrstyrda och obemannade minifarkoster. Allt ifrån små radiostyrda bilar med stridsvagnsminor som djävulskt kan detoneras rakt under en inte oansenligt förvånad besättning till små ettriga helikopterliknande tingestar som enkelt tar sig in bakom fiendens linjer och in i befästningar för att leverera sin dödliga last. Kaos Studios har lagt framtidstänket på en lagom nivå och spelets teknologi känns riktigt intressant utan att för den skull ge ett allt för urflippat intryck.

En finurlig del av spelet är att krigsfronten (därav spelets namn) hela tiden flyttas beroende på hur bra eller dåligt det går i skyttegravarna. Precis som i Far Crys onlinedelar och i Unreal Tournament så kräver uppdragen ofta att man ska försvara eller anfalla vissa platser i en viss ordning. Först måste man spränga bron och sedan förstöra fiendens luftvärn för att till sist demolera en ledningsbunker. Den här tripp trapp trull-strategin brukar fungera riktigt bra i andra spel och matcherna böljar ofta fram och tillbaka mer intressant än i, till exempel Battlefield 2, där vem som helst kan anfalla vilken strategiskt plats som helst - när som helst. Något som kan göra den mest välplanerade Battlefield-matchen till en riktig kletig soppa av frilansande belgiska tonårssoldater som skriker fula ord i hörlurarna på språk man inte trodde fanns.

Spelet hakar även på trenden att spelaren ska kunna utvecklas och bli bättre ju längre man spelar. Battlefield 2 har ett liknande system där man låser upp nya vapen vart efter man stiger i graderna. Här har man tagit ett steg längre mot rollspelskaraktären och låter spelaren istället låsa upp egenskaper hos sin karaktär. Det kan handla om att kunna begära in luftunderstöd när man sitter som mest i skiten eller något annat nyttigt. Att Kaos verkligen har lagt ner tid på spelarens valfrihet märks också i hur man väljer sin karaktär. Det finns fem huvudklasser att välja mellan. De är varianter på de gamla hederliga; infantry, recon, armour tech, demolition och support tech. Så långt inget nytt under solen. Vad som gör det hela lite mer intressant är att det under varje klass finns fem olika profiler för vapen och andra tillbehör - totalt 25 kombinationer. Nu kändes det väl i ärlighetens namn som om alla inte var helt genomtänkta, men valfrihet ger det onekligen.

Frontlines ensamkampanj luktar rätt mycket botfight á la Battlefield, men Kaos Studios producent Joe Halpern verkar riktigt ärlig när han hävdar att även den delen ska ge den mest ärrade förstapersonssoldaten valuta för pengarna. Spontant kan man fråga sig om Frontline verkligen har något nytt att erbjuda inbitna Battlefield- och Unreal Tournament-spelare. Visst levererar Unreal 3- motorn riktigt snygga stridsscener och visst märks det att Kaos Studios har fokuserat på onlinespel, men vi hittade kanske inte riktigt det där lilla extra som får oss att tappa hakan av förtjusning. Något som vi förmodligen kommer att få äta upp hösten 2007 när det kan visa sig att Frontlines: Fuel of War verkligen är det spel som tar förstapersonskrigandet till nästa nivå.