Gamereactor-veteranen Marcus Löfström gjorde comeback till redaktionen i år efter att ha blivit farsa. Nu skriver han återigen om sport som är största intresset vid sidan av isfiske och mustaschodling.
Super Mario World
Jag blir alltid så förbaskat nostalgisk när julen nalkas. Jag vet inte varför, men det är något inom mig som vaknar till liv och skapar ett enormt sug efter sköna retro-spel. Alltid brukar det sluta i att jag dammar av mitt gamla Super Nintendo och sparkar igång Super Mario World, världens genom tiderna bästa plattformsspel. Det är fortfarande ren pixelperfektion varje gång jag låter fingrarna vandra över de blå, gula, röda och gröna knapparna. Jag flyger med min kappa för vinden som om jag vore ung på nytt, och det är väl ändå på något sätt det som julen handlar om, i slutändan?
NHL '94
Retro-vågen fortsätter skölja över mig även efter att jag dragit ut Super Mario World-kasetten ur konsolen. Härnäst väntar kanske det finaste sportspel som någonsin släppts; NHL '94. Fram och tillbaka, fram och tillbaka, fram och tillbaka åker mina spelare som om dom vore höga på livet självt, med en extra dos jävlaranamma nedtryckt i skridskorna. Känslan är fortfarande oöverträffad när pucken letar sig in i nät. Det är ren eufori, gärna om man lyckats mosa ett par motståndare med en helkroppstackling dessförinnan. Att NHL '94 fortfarande är ren spelglädje säger allt om spelet i sig. Let's go, Rangers!
Sleeping Dogs
Julen brukar inte bara vara retro-spelens förlovade land utan även landet där bakkatalogen ligger och myser under julgranen. Jag tar alltid den avslappnade ledigheten i akt att spela ikapp mig lite grann och i år ser lotten ut att falla på Sleeping Dogs. Precis allt jag hittills spelat och sett från Sleeping Dogs känns helrätt. Det doftar lika delar John Woo och Yuen Woo-Ping, kryddat såklart med lite hederlig västerländsk gangsterromantik. Hur kan man inte gilla det? Så i jul kommer jag spendera en hel del tid med höga sparkar, låga slag och snabba bilar. Precis som tomten.
Ser mest fram emot 2013: Bioshock Infinite
Det räckte med att Ken Levine avslöjade titeln, Bioshock Infinite, för att jag skulle vara fast. Denna galna, skäggiga och fullständigt briljanta man gjorde ett av mina absoluta favoritspel när han snickrade ihop Bioshock för fem år sedan och nu känns det i magen att det är dags för en ny pärla. Det är något med Irrationals hela inställning till design och estetik som bara klickar hos mig. Den retro-futuristiska art-deco-stilen blandad med steampunk och högljudda muskedunder... Ahhh. Perfektion. Jag vågar sätta min vänstra hjärnhalva (alltså den bra halvan) på att det här är en kandidat till 2013 års bästa spel, redan nu.