Generationens snyggaste grafik: 16-bit

Grafik har ju aldrig slutat vara ett hett ämne och i förhandssnacket inför stora releaser är det ofta det hetaste samtalsämnet, trots att det är en faktor som egentligen har väldigt lite koppling till hur bra gameplay ett spel har. Riktigt snygg grafik är helt enkelt väldigt omtyckt och självklart det första vi noterar när vi ska gå från en konsolgeneration till en annan.

Det här gör det svårt att kora världens snyggaste spel, eftersom man alltid måste ta hänsyn till när de släpptes. Kan till exempel Battletoads till NES jämföras med Soul Calibur till Dreamcast eller Gears of War till Xbox 360? Därför tänkte jag nu försöka kora vilka tio spel som varit respektive generations finaste titlar och bara jämföra inom just den generationen. Fokus ligger på konsoler (eftersom de har tydligast generationsindelningar), och efter att först ha rankat den så kallade generation tre - tidigare än så känns inte särskilt meningsfullt eftersom spelen var så primitiva - så är det nu dags för den kanske mest mytomspunna generationen av dem alla...

(10) Ristar (Mega Drive / 1995)
Det är få generationer som haft sådana makalösa kliv mellan de första spelen och de sista som 16 bits-eran. Visst kom det tjusiga spel tidigt, men de var som glorifierade 8 bits-spel i många fall, medan de mot slutet var direkt bestialiskt snygga. Det var många spel som slogs om denna plats, kan jag meddela (bland annat Aladdin, Mega Man X, Vectorman och Streets of Rage 2) men hur jag än vände och vred på saken så skulle denna idag ändå lite småobskyra titel in. Ristar må inte ha blivit någon etablerad plattformsmaskot, men hans äventyr var närmst osannolikt läckert och ett bevis för den magi Mega Drive kunde leverera i rätt händer.

(09) The Legend of Zelda: A link to the Past (SNES / 1991)
Det här släpptes redan 1991 och är ett av de första spelen till Super Nintendo. Men... det spelar givetvis ingen roll när precis allt faller på plats. Links tredje äventyr är och förblir ett absolut mästerverk sett till animationer, smart användande av effekter, tydlig grafik och pixelkonst. Visst kom det senare snyggare spel, men ärligt talat bara åtta stycken, vilket placerar detta som nummer nio.

(08) Final Fantasy VI (SNES / 1994)
När man pratar om 16 bits-erans mest visuellt imponerande spel dyker Final Fantasy VI alltid upp, och det är inte svårt att förstå varför. Squares tredje försök i serien lyckades pressa Super Nintendo till bristningsgränsen med detaljerade sprites, dynamiska ljuseffekter och filmiskt regisserade sekvenser som håller än i dag. Varje miljö, från den dystra industristaden Narshe till den överväxta världen efter katastrofen, är levande och karaktärerna uttrycker känslor med små rörelser och blickar, långt innan polygonerna kunde göra det åt dem. Final Fantasy VI är helt enkelt ett exempel på hur konst och teknik kan mötas i perfekt och tidlös balans.

(07) Shinobi III: Return of the Ninja Master (Mega Drive / 1993)
Det här var även med i min ninjalista, men det ska givetvis in även här. Sega lyckades skapa en visuellt läcker, stilren och absolut svincool ninjavärld med massor av liv och rörelse. Det är dock animationerna som verkligen sticker ut. Joe Musashi rör sig med en grace som få andra spelhjältar i genren i ett konstant flöde som får äventyret att kännas modernt än i dag. Kompletterat med en färgpalett som perfekt fångar rätt balans mellan japansk mystik och 90-talets actionestetik råder det ingen tvekan om att det här bjuder på några av spelhistoriens tjusigaste pixlar.

(06) Super Mario World 2: Yoshi's Island (SNES / 1995)
När Nintendo meddelade att de skulle använda Super FX 2-chippet i Super Mario World 2: Yoshi's Island, räknade många med tredimensionell grafik. Men Nintendo gillade redan då att överraska och använde de extra hästkrafterna till att gå rakt emot den erans trender. Medan konkurrenterna ville vara så hårda och coola som möjligt, fick vi här en lekfull, handmålad look som fick hela spelet att se ut som en levande sagobok. Kritkritor, vattenfärg och barnsligt charmiga former gav Yoshi's Island en unik stil som ingen annan titel på Super Nintendo (eller Mega Drive) kunde matcha. Yoshi's Island är ett bevis på att grafisk stil kan vara lika minnesvärd som teknisk urkraft. Ett spel som inte bara såg bra ut 1995, utan fortfarande känns levande, kreativt och oemotståndligt charmigt.

(05) Axelay (SNES / 1992)
Klart jag inte kommer ignorera Axelay på denna lista. Konami lyckades kombinera snabb shoot 'em up-action med en grafisk stil som var fullkomligt nyskapande. Det som verkligen sticker ut är hur spelet levererar så enorma och varierade miljöer, komplett med ett perspektiv vi sällan fick se maken till. Lägg till detta spelets jättelika bossar och otroliga effekter, och vi har ett prima bevis på hur bra det kan bli när teknisk briljans möter estetisk ambition.

(04) Sonic & Knuckles (Mega Drive / 1994)
Tanken var att Sonic the Hedgehog 3 skulle vara ett enormt spel, men det gick helt enkelt inte att lösa på den tiden, så det delades upp i två spel. Vildhjärnorna hos Sega provade som vanligt allt nytt, och uppfann möjligheten att sätta ihop spelet som en jättekassett för ett oöverträffat Sonic. Sega använde allt de hade lärt sig och lassade på med mer ändå i ett spel som kanske är det tekniskt näst mest imponerande från denna era sett till volym, variation, animation och effekter. Tekniskt briljans, rakt igenom - och ett fruktansvärt bra spel dessutom.

(03) Secret of Mana (SNES / 1991)
Det här skulle egentligen släppas till Playstation-tillsatsen som Nintendo och Sony arbetade på till Super Nintendo. Men... den lades ner och spelet fick lämna CD-formatet och klämmas ner på en kassett. Det borde vara ett halvt omöjligt projekt, men Square lyckades och bjöd på ett riktigt maffigt rollspel med extra allt. Rent grafiskt är det kanske jämförbart med ovan nämnda Final Fantasy VI, men vi kan såklart inte bortse från att detta är actionbaserat och alltså har ett helt annat röj - och dessutom kan spelas av tre personer. Ett direkt mästerverk.

(02) Street Fighter II Turbo (SNES / 1992)
Redan när Street Fighter II släpptes, så flyttade Capcom gränserna för vad vi kunde förvänta oss från den nya generationen. Plötsligt hade vi arkadmaskiner ståendes hemma i TV-bänken, kändes det som. Men det var med Turbo-versionen som de verkligen fick till allt. Grafiskt piffades det till, vi kunde slåss som bossarna och hastigheten skruvades upp, samtidigt som animationerna var på en helt egen nivå. Det är ingen slump att både jag och Petter ofta har haft det här spelet som bakgrundsbilder, varenda liten skärm är ett sant konstverk.

(01) Donkey Kong Country 3: Dixie Kong's Double Trouble (SNES / 1996)
Visst, Donkey Kong Country hade också platsat här på en förstaplats. Det var dock med Donkey Kong Country 3: Dixie Kong's Double Trouble som Rare en gång för alla tog Super Nintendo-grafiken till helt nya nivåer. Det var inte bara färgstarka bakgrunder och detaljrika sprites, utan hela världens uppbyggnad imponerade. Vi har hört många modeord inom grafikens värld komma och gå, men Rares Advanced Graphics System höll vad det lovade med en nästan tredimensionell tyngd, samt animationsarbete som måste ses för att kunna förstås. Då har jag inte ens nämnt de visuella godbitarna med rörliga element som vattenfall, fallande trädstammar och dynamiska ljuseffekter som gjorde varje bana levande på ett sätt vi aldrig såg maken till under denna era.