Ghost Master: The Gravenville Chronicles

Minns någon ett spel som heter Dungeon Keeper? Det var Bullfrog som hittade på det smarta spelet där du, som ondskefull trollkarl, byggde en dungeon fylld med diverse monster och sedan utrotade de dumma hjältarna som försökte stjäla ditt guld. Dungeon Keeper var ett bra spel. Ghost Master bygger lite på samma idé, och ta mig tusan om inte interfacet känns liknande. Men med en viktig skillnad. Ghost Master är ett dåligt spel.

Ghost Master är ett gammalt PC-spel som försetts med ett hyfsat underhållande intro och sedan prånglats ut till intet ont anande konsolspelare. Själv sitter jag bara och skrattar rått, men så tystnar jag i eftertanke. En kall kåre halkar ner längs ryggraden. Tänk om någon köper fanskapet. Brrr.

Hela spelet andas mysrysigt Halloween-spektakel med arketypiska amerikanska ungdomar som ska skrämmas bort av pinsamt fåniga spöken. Varje bana består av en byggnad befolkad med diverse människor. De flesta är vanliga människor som lätt kan skrämmas fram och tillbaka, fås att somna eller förhoppningsvis skrämmas hela vägen ut ur huset. Varje spöke du sätter ut på banan har två olika färdigheter, vilket knappast främjar variationen. I praktiken handlar det alltså om att fösa ihop alla i ett rum och sedan terrorisera dem med så många attacker som möjligt tills de skrikande (i öronbedövande falsett) lämnar platsen. Men så finns det också häxor och andra med magiska krafter. Dessa kan försöka stoppa dina spöken och är egentligen det enda hindret för dina spökerier. Problemet är förstås att häxorna oftast inte erbjuder någon som helst motstånd. De tål bara lite mer ockulta händelser innan även de gör droppa i byxan och försvinner ut över clippinggränsen. Dina spöken tål ganska mycket stryk och kan också regenerera om du plockar bort dem ett tag.

Men även om svårighetsgraden inte hade varit så låg blir det snabbt extremt långtråkigt att flytta runt spöken med de klumpiga menyerna. Den grafiska stilen påminner om The Sims, ettan alltså, komplett med extremt fula och kantiga människor. Miljöerna verkar ihopsatta av Lego och färglagda av en artistiskt lagd treåring med fingerfärg och saliv. Inte ens dina övernaturliga underhuggare kan åstadkomma några spektakulära effekter (om du inte räknar "få markpolygonerna att röra sig fram och tillbaka" till dessa). Jag har spelat Xbox-versionen, så jag vågar knappt tänka på hur Playstation 2-spelet ser ut. Nog för att spelet lika gärna hade kunnat göras till Nintendo 64. Jag kan i alla fall konstatera att det här är det fulaste spelet hittills i den här konsolgenerationen.

Empire är ett sånt där konstigt företag som aldrig släppt ett vettigt spel men ändå lyckas hålla sig på fötter. Vanligtvis hamnar liknande spel direkt i budgethyllan, men Empire är oförskämda nog att vilja ha fullpris för skiten. Det finns verkligen ingenting som gör Ghost Master värt att köpa. Det uppvisar en total brist på talang, från de hysteriskt simpla karaktärerna till det löjliga soundtracket.