Att tänka innan man talar. Det är något som jag aldrig har varit speciellt bra på. Bara häromdagen lyckades jag skämma ut mig igen då jag i helt fel sällskap stolt erkände att jag är och alltid varit oerhört fascinerad av krig. Jag behöver väl knappast säga att stämningen blev extremt stel och den innan så trevliga middagen förvandlades till en hätsk diskussion där jag grillades som en nyflådd spädgris. Jag försökte hävda att jag blivit missförstådd och försökte minimera skadorna genom att sedan hävda att min fascination enbart kretsar kring militär strategi och taktik. Det är dock inte sant. Jag fascineras av människans sätt att anpassa sig, av den primitiva instinkten att överleva, av de utlösande faktorerna (politiska såväl som religiösa), av grundläggande krigsföring såväl som mer komplicerad strategi, av vapnen som används likväl som artilleripjäser, fordon och luftstyrkor. Jag konsumerar ohälsosamma mängder krigshistoria i både bok och TV-form, missbrukar diverse faktaspäckande internetsidor proppade med krigskuriosa och pratar gärna i timmar med Mäki om allt från specifika slag till något så trivialt som uniformer.
Att jag därmed fullkomligen älskar actionspel som erbjuder en detaljerad inblick i krigsföring, såväl gammaldags som toppmodern, är en absolut självklarhet. Brothers in Arms, Call of Duty 2, Operation Flashpoint och Ghost Recon 2 är fyra av mina favoritspel och givetvis har jag väntat ivrigt efter att få spela Ghost Recon Advanced Warfighter. Efter fyra timmar tillsammans med förhandsversionen är jag nu proppad med intryck och åsikter som jag härmed tänker dela med mig, med risk för att bli utfryst även vid nästa middagsbjudning. Smällar man får ta antar jag.
När jag i Ghost Recon Advanced Warfighter återtar kontrollen över löjtnant Mitchell och hans spöken har den nordkoreanska snårskogen bytts ut mot ett krigshärjat Mexico City. Vi befinner oss i en nära framtid, ett politiskt stormöte i staden har utlöst en svårkontrollerad konflikt mellan en okänd terroristorganisation och den lokala militären. Det blir mitt uppdrag att frita den amerikanska presidenten som tagits som gisslan av de hänsynslösa terroristerna, ett uppdrag som får Mitchells tidigare åtaganden att framstå som enkla. Förhandsversionen börjar med en sekvens där Mitchell fraktas med en helikopter, ensam, till en avfart i Mexico Citys nordvästra del. Därifrån gäller det att snabbt ta sig till ett torg en bit bort för att ansluta med gruppens tre andra soldater och därefter lokalisera en av polisens informatörer som kidnappats av en av stadens knarkkungar.
Den första kontakten med fienden får jag efter några minuter, och här märks snabbt de mest omfattande förändringar som gjorts sedan det förra spelet. Förutom att perspektivet är detsamma som i Ghost Recon 2 och att den huvudsakliga styrningen är intakt måste man i Advanced Warfighter vara mer aggressiv för att förbli framgångsrik och framförallt förlita sig betydligt mer på den högteknologiska utrustning som Mitchell bär på. Crosscom-funktionen lokaliserar fiender snabbt och märker dem med en röd fyrkant. Den tillhandahåller även information om hur långt bort fienden är, var gruppens tre andra soldater befinner sig och hur Mitchell mår. Mellan varven dyker också nyhetssändningar upp i bildens högra hörn för att informera Mitchell och hans män om den eskalerande situationen i resten av staden.
Att kunna se var de andra soldaterna befinner sig och även kunna se striden ur deras cross-com är till en början en ganska rolig men meningslös gimmick. Efter en stund blir det dock absolut nödvändigt att hålla full koll på de andra och med jämna mellanrum säkra sin egen position för att snabbt kunna lägga eldunderstöd för de andra i gruppen. I övrigt fungerar orderfunktionen precis som i Ghost Recon 2 och den omtalade scout-satelliten innebär ännu mer taktiskt tänkande, försiktighet och planering.
Uppdragen i Ghost Recon Advanced Warfighter utspelar sig alla i tätbebyggt område vilket innebär en annan typ av krigsföring än i det föregående spelet. Mitchell och hans män möter färre fiendesoldater än tidigare vilket tillsammans med skydd i form av husväggar, bilar och diverse landmärken gör att striderna har ett snabbare tempo och bjuder på mer svettig intensitet. Vad gäller grafik så är Ghost Recon Advanced Warfighter (Xbox 360) snyggt men inte riktigt så snyggt som jag hade väntat mig. Mitchell och hans män är förvisso oerhört detaljerade och ljussättningen är ursnygg, men texturarbetet är blekt och tråkigt och detaljrikedomen i staden är låg och färgsättningen känns överdrivet ljusbrun.
Huruvida Ubisoft kommer att ha tid på sig att tillföra fler detaljer och en mer nyanserad färgsättning återstår att se. En sak är dock helt klar; alla som gillade det förra spelet kommer att rådigga Ghost Recon Advanced Warfighter som släpps den 3:e mars...