Ghost Recon Online har varit spelbart i cirka två år redan, men nu laddar Ubisoft om med vad de vill se som en nystart för Ghost Recon i gratisform. Med en ny titel, förbättrad grafik och omgjord bandesign som de främsta lockelserna, har nu fantomspökena i Phantoms landat...
Jag spelade en del av Ghost Recon Online under den senare halvan av 2012 och var ganska kluven. Lika solid som grunden var, lika tom och intetsägande kändes atmosfären. Det ska sägas direkt att detta är en bättre version. Vi tar det hela från början dock...
Premissen att samla 16 spelare i lagbaserad skottfäktning i Ghost Recon-universumet under det fack som är Free to play är riktigt god. Här finns tre spellägen (Conquest, Onslaught och Holdout) samt ett tiotal kartor. Så långt, allt väl. Phantoms delar många spelmässiga likheter med det underskattade Future Soldier, vilket jag endast ser som något positivt. Det är aldrig lika sömlöst eller fullfjädrat, men trots allt smidigt och lättlärt. Huka sig bakom väggar och kika fram för lite pang-pang vid rätt tillfällen är alltså en stor del av charmen här och du kommer in i leken ganska snabbt. Att inte något officiellt stöd för handkontroll finns tillgängligt är en gnutta märkligt, men samtidigt är allt uppenbart anpassat för att fungera strålande med mus och tangentbord, så jag kan leva med det, även om jag i vanliga fall föredrar tredjepersonsperspektivet med en dosa i nävarna.
Själva fokuset på teamwork är väldigt närvarande. Du är alltid sammanlänkad med lagkamrater via din heads-up display och har ständigt koll på var dina vänner befinner sig, vilket gör att koordinerade anfall lämpar sig enklare här än i de flesta andra multiplayerspel av samma typ. Det är bra, då du sällan klarar dig särskilt länge själv utan hjälp.
Matchmaking-systemet är bättre denna gång, då det tar hänsyn till vilken och hur bra utrustning du har och klumpar ihop dig med spelare som är på liknande nivå.
Det finns tre klasser att spela som - Assault, Recon och Support, vilka gör ganska precis vad du kan förvänta dig, med några överraskningar. Supportklassen kan omringa sig av en bubbla som skyddar mot kulor under en period, infanteriklassen kan plocka fram en skottsäker sköld och sprinta mot fiender för en farlig comeback och krypskyttar kan kamouflera sig för att lättare utnyttja sitt gevär. De känns alla välbalanserade och nyckeln till framgång är oftast att ha ett lag som använder sin karaktärs förmågor på ett effektivt sätt.
Det finns ett trevligt uppgraderingssystem inbyggt som förbättrar dina puffrors effektivitet inom områden som skada, träffsäkerhet och omladdningstid, vilket onekligen är något som skapar ett direkt sug att spela vidare. Det är ett beprövat koncept som är utfört väl här och jag har själv pillat mycket med att förbättra min krypskyttegevär till en köttig och ryslig trevlig slaktmaskin.
Designmässigt på ett rent estetiskt plan känns det hela dock ganska platt och sömnigt på ett sätt som Ghost Recon aldrig varit förr i någon tidigare installation. Ubisoft flirtar lite väl kraftigt med blåa neonljus och sterila metallytor i sin arkitektur denna gång, vilket inte sänder ut några nämnvärt positiva signaler in i min minnesbank efter ett antal spelade matcher. Visserligen är det bättre än i den tidigare versionen jag spelade under 2012, men jag hade hoppats på mer i detta avseende, trots några skiftande miljöer som ger ett litet avbrott. Lyckligtvis fungerar skådeplatserna bättre på ett praktiskt sätt, med flera lager av höjdskillnader och smart placerade rutter. Det är aldrig tal om någon slug kurragömma i hemliga gångar, men möjligheterna för smart strategiskt spelande finns absolut här att utnyttja, vilket givetvis är en viktig del i ett spel som stoltserar med titeln "Ghost Recon". Många av banorna är omgjorda både till utseende och form, vilket verkligen är strålande att se.
De tre spelbara klasserna är alla trevliga att använda och att nyttja deras repektive förmågor är viktigt i de mest kniviga situationerna...
Matcherna tenderar dock tyvärr att löpa längre än vad underhållningsfaktorn kan erbjuda, vilket är beklagligt. Det här är ett spel med snabb och intensiv action på små kartor som trots det aspirerar på att slänga Battlefield-långa matcher i ansiktet på spelaren alltför ofta. Det känns inte helt klockrent och det dödar lite av glädjen och verkar för att motarbeta motivationen att spela vidare.
Ubisoft har varit noga i stort med att inte förvandla Free2Play till Pay2Win genom en spelarfientlig affärsmodell. Du kan här köpa vapen och prylar om du inte har tiden som krävs att spendera ihop detta genom erfarenhetspoäng som i så många andra spel av samma typ, men det finurliga här är du endast blir matchad med spelare som har gjort detsamma (eller ligger på samma nivå). På detta vis suddas orättvisorna ut och du kan glatt njuta i din egen takt utan att bli nedmejad av fiender med vapen som är cirka trettiotvå gånger bättre än ditt om du inte gått ned på knä och öppnat plånboken för Ubisoft.
Att spela Ghost Recon i gratisform är i slutändan en rätt imponerande upplevelse och jag gillar verkligen den tajta spelkontrollen, samarbetsaspekten, rankingsystemet och det smarta sättet att behandla mikrotransaktionerna på under matchningen av spelare. Utvecklarna har dessutom gått ut med att Phantoms kommer att fortsätta att utvecklas och nytt innehåll är att vänta, vilket en återkommande skara lojala spelare givetvis kommer att älska. Framtiden ser ljus ut.