Ghost Rider

Ghost Rider-serien har vid flera tillfällen kunnat köpas här i Sverige. För ganska precis 30 år sedan gavs den ut under namnet Spökryttaren, för att senare byta namn till originalet Ghost Rider då han förekom i blandtidningar som Marvels Universum och Mega Marvel. Men debuten för serien i Sverige är såklart inte samma sak som den amerikanska debuten, vilken var fem år tidigare. Och lagom till Ghost Rider-seriens 35-årsjubileum kommer nu en Hollywood-film med Nicholas Cage i huvudrollen. Och med en påkostad Hollywood-film kommer naturligtvis även ett spel.

Till skillnad från hur det brukar vara med filmlicensspel är Ghost Rider dock inte utan förtjänster, utan är en ganska uppenbar God of War-kopia. Och det är sannerligen inte det sämsta. Med sin trogna kedja smiskar man fienden i småbitar, kastar dem upp i luften för grymma combos och gör brutala kast. Tyvärr är systemet inte tillnärmelsevis lika utbyggt som just God of War och i jämförelse med Ninja Gaiden är det knappt ens ett skämt.

Spelkontrollen är heller inte helt finslipad och det saknas även variation i attackerna, men jag har stundtals riktigt skoj medan jag straffar djävlar och demoner på löpande band. Ett enklare system för levling finns dock så man hela tiden lär sig fler nya attacker att straffa med, vilket lindrar den initiala monotonin något. Utöver slaktandet till fots, får man ganska ofta chansen att köra Ghost Riders helvetesmotorcykel. Det är ett skönt avbräck till allt fiendeklubbande som tenderar att snabbt bli ganska monotont.

Ghost Rider utvecklas av rutinerade Climax som tidigare gjort de kritikerhyllade Moto GP-spelen. Med den erfarenheten är det kanske inte så konstigt att de lyckats så bra med de banor där man ska köra Ghost Riders motorcykel. I hög fart får man slåss mot annalkande fiender a'la Mega Drive-spelet Road Rash, göra vansinneshopp (vilka visas ur en cool vinkel) samt även undvika hinder. Det finns till och med en knapp för att lägga motorcykeln mot marken och glida under låga hinder, vilket ser riktigt tufft ut.

Med tanke på hur snygga Moto GP-spelen var, kunde man kanske misstänka att något av det skulle spilla över på Ghost Rider. Så är dock inte fallet utan spelet känns grafiskt mycket mediokert och endast spökryttaren själv känns någorlunda imponerande med sina utsökta detaljer och slingrande flammor runt kroppen. Inte heller låter spelet bra, utan Ghost Rider innehåller enerverande ljudeffekter och väldigt anonym musik.

Trots att Ghost Rider på alla sätt och vis är ett ytterst medelmåttigt actionspel, känns det ändå som ett klart bättre spel än det absoluta bottennapp jag räknat med. Och räknar vi bland filmlicensspel är det till och med över snittet. För att flänga runt som en brinnande MC-knutte och dräpa fiender med kedja är åtminstone faktiskt bitvis underhållande.