Ghostrunner 2

När Ghostrunner, från utvecklarna Slipgate Ironworks och One More Level, lanserades år 2020 så gjorde man det i kölvattnet av ett annars ytterst starkt spelår. För inte nog med att nya konsoler i form av Playstation 5 och Xbox Series X/S gjordes tillgängliga på marknaden, även titlar som The Last of Us: Part II, Demon's Souls, Ghost of Tsushima, Final Fantasy VII Remake, Animal Crossing: New Horizon, Half-Life: Alyx och Cyberpunk 2077 slogs febrilt om vår uppmärksamhet. Att ett äventyr likt Ghostrunner hamnade i skymundan är således inte speciellt märkligt. Om man dock har varit uppmärksam och lyssnat till de som trots allt spelade detta högoktaniga actionspel när det begav sig så är det nästan uteslutande positiva omdömen som cirkulerar, och nu när jag har lirat uppföljaren så kan jag förstå varför folk har varit så pass imponerande.

Om det inte framgick av stycket här ovan så har jag inte spelat originalet. Jag vill ändå vara tydlig med det. För min del gjorde detta dock inte så mycket då Ghostrunner 2 ger en snabb liten återberättelse om vad som hände i ettan, och du behöver således inte känna dig helt utelämnad av handlingen även om den tar vid direkt efter där föregångaren avslutades. Storyn är dock inte den stora anledningen till att du vill spela Ghostrunner 2, detta fast det trots allt är en helt okej berättelse jämfört med många andra titlar ur samma genre. Anledningen att spela detta futuristiska cyberninja-äventyr är nämligen primärt den underbara spelbarheten, och är du en actiontok som gillar fartfyllda bataljer med fokus på fingerfärdighet och reflexer så kommer du garanterat känna dig som hemma här.

För spelbarheten handlar nästan uteslutet om att utföra handlingar under tidspress och med precision i anslutning till ett ständigt visuellt spektakel. Under vissa nivåer ligger fokus på att manövrera dödliga faror med silkeslena parkour-röresler och i andra gäller det att besegra anstormande fiender med hjälp av ditt samurajsvärd och dina kaststjärnor. Det intressanta i detta recept kommer sedan i form av att både du och dina motståndare dör av endast ett slag vilket gör att du ständigt eftersträvar perfektion under alla moment då ett ynka felsteg eller missat hugg leder till ett misslyckande. Detta kan såklart låta skrämmande för de som vill ta sig vidare och inte gillar att spela om vissa sekvenser, men Ghostrunner 2 ska främst ses som ett äventyr i samma anda som Superhot och Katana Zero där pusslandet efter det perfekta utförandet är en stor del av charmen.

Utvecklarna gör även ett gott jobb med att minska på den eventuella frustrationen då varje misslyckande sällan kommer med någon större bestraffning. Dör du så får du bara spela om kortare sektioner (med snabba laddningstider däremellan), och man är dessutom flitig med att dela ut checkpoints här och var för att hålla spelglädjen uppe. Det enda minuset jag kan komma på egentligen är att njutningen verkligen är direkt knuten till hur pass snabbt du lär dig vad du ska göra och hur väl du lyckas ta den teorin till det praktiska. Är du till exempel som mig, en ytterst medelmåttig spelare, så kan det under vissa partier bli lite träigt då man kan fastna på ett specifikt ställe där ens skicklighet sätter käppar i hjulet. Det är förvisso oftast inga större farthinder som bromsar ens framfart, men för ett spel som handlar otroligt mycket om flyt och att känna sig häftig så förtar det lite när man haltar sig fram likt en 33-årig spelrecensent som besitter noll stil.

Även om jag sedan inte spelade originalet så kan jag rapportera om att det finns en del nyheter att ta del av. Förutom mindre finjusteringar i allt från berättandet till ens progression så har man adderat mer interaktiva miljöer som går att användas till ens fördel. Till exempel kan man få olika väggar att falla över ej ont anade kombattanter, och lägger man till explosiva tunnor och plattformar att aktivera med ens ovannämnda kaststjärnor så finns det ett stort fokus på hur man manövrerar och utnyttjar resurserna i varje bana. Den största nyheten kommer däremot i form av en snabb motorcykel som man har till sitt befogande, och att susa fram mellan smala passager och bland trånga tunnelsystem gör otroligt mycket för den där "känna sig häftig-känslan" som jag beskrev tidigare. Just blandningen mellan fartfyllda fordons-nivåer, finurliga parkour-element och intensiv action är i det närmaste perfekt balanserad, och det är svårt att klaga på variationen i denna ljuvliga uppföljare.

Sett till prestanda och presentation så gör Ghostrunner 2 mycket rätt även i det avseendet. Den följsamma spelbarheten ackompanjeras väl av ett bra flyt, och även om vissa texturer kan se lite utsmetade ut (spelar på Xbox Series X) under närmare inspektion så är det sällan något som irriterar i förläggningen. Miljöerna i sig kunde dock fått lov att kännas lite mer naturliga då det främst just känns som väldesignade spelnivåer utan någon förankring i något större narrativ. Jag förstår absolut varför man har valt den här inriktningen (återigen är det fullt fokus på spelbarheten) men det kan ibland kännas lite naket utan något som får en att känna samhörighet med världen man befinner sig i.

Musiken är däremot fenomenal från början till slut, och att få halshugga robot-samurajer och få sitta gränsle över ens krigs-hoj samtidigt som pulserande synthwave-dängor marscherar ut ur högtalarsystemet är en absolut fröjd för ens sinnen. Även röstskådespelarna gör dessutom ett gott jobb med att förmedla information och känslor samtidigt som de drar berättelsen framåt. Visst, det är inget som är värt någon Oscarstatyett, men den kaxiga framförhållningen av huvudkaraktären Jack gör exempelvis mycket för att hamra fast känslan av en kompetent superhjälte med en överdimensionerad djärvhet.

Slutligen så har jag mest positiva saker att säga om Ghostrunner 2. Det är ett spel som gör mycket rätt, och med sitt tajta fokus och välkomponerade spelkod ger man rejält med mervärde för de som suktar efter regelrätta actiontitlar. Med sin cirka 12 timmar långa kampanj samt spelläget Roguerunner (tänk er kampanjens spelbarheten fast med roguelike-element) så erbjuder man mycket kvalitativ kvantitet, och med en prislapp på strax över 400 kronor är det svårt att hitta ett mer prisvärt äventyr i dagsläget. Originalet hade sedan som bekant svårt att göra sig hörd i skuggan av all den mördande konkurrensen som rådde under 2020, och tyvärr för uppföljaren är motståndet om än ännu vassare idag. Jag hoppas dock att storspel som Spider-man 2, Super Mario Bros Wonder och Alan Wake 2 inte ska hindra folk från att plocka upp denna eminenta actionrökare. För ge Ghostrunner 2 en chans, ni lär inte ånga er.