
Det finns naturligtvis två sätt (eller fler) att se på denna helsvenska spelserie. Jag skulle kunna avfärda det tredje getspelet som renodlat trams, enformigt och larvigt trams. Eller så kan jag se det lite för vad det är och ha roligt med tramset som erbjuds. Jag väljer det sistnämnda, även om Goat Simulator 3 knappast är årets spel, så har jag och Frank (7 år) skrattat gott åt Coffee Stain Norths senaste getäventyr.
Allting är sig likt och det råder ingen tvekan om att detta skulle kunna vara ett nedladdningspaket till Goat Simulator snarare än en helt fristående titel. För ja, det handlar fortfarande om exakt samma sak på exakt samma sätt med snudd-på exakt samma spelmekanik i fokus. Fysikbaserat trams i en lekstuga där din gets elastiska, klistrigt effektiva supertunga agerar huvudrollsinnehavare. Du är en get. Du befolkar en låtsasvärld som påminner om ett billigare Saints Row och din uppgift är att slutföra diverse delmål och uppdrag i rollen som get och de flesta kretsar kring saker som ska flyttas, hämtas eller förstöras - med hjälp av supertungan eller hornen som ger din get möjligheten att stångas.
Goat Simulator började sin livsbana som ett aprilskämt, som så pass många gamers gillade tanken på att Cofee Stain beslutade sig för att faktiskt utveckla sin tramsiga skämtidé till ett fullfjädrat spel, och sen dess har tramsigheterna bara utvecklats och blivit mer och mer dåraktigt tokiga. Det finns få spel, genom tiderna, som i grunden är mer absurda än detta och det tackar jag den Stockholms-baserade studion för. Goat Simulator 3 har bjudit mig och sonen på åtskilliga skrattsalvor och känslan av att dela skärmen på mitten och följas åt genom stadens alla absurda lustigheter är naturligtvis inget jag kommer att minnas om tre års tid, men för stunden har det varit riktigt tramskul underhållning för oss båda.
Det finns gott om saker att kritisera dock, om vi ska kika under ytan och försöka dissekera beståndsdelarna. Fysikmotorn är fortfarande dålig och animationsarbetet riktigt ruttet. Geten ser ut som en stel robot från ett 1999-spel när den springer, människorna som du kutar in i ser ut som hösäckar när de trillar ihop eller slungas över ett staket och objekt saknar tyngd när de puttas runt i spelvärlden. Det saknas konsekvenser också i spelvärlden och utmaningsgraden är obefintlig, i princip. Detta gör att det snabbt blir tråkigt och rätt meningslöst om du inte spelar detta tillsammans med en fnittrande sjuåring som inte bryr sig om triviala saker som lyckad fysik, bra animationer eller mening i spelvärlden.
Grafiken är dessutom inte alls särskilt bra, heller. Visst är detta snyggare än exempelvis det första spelet som ser ut som en PS2-titel men spelvärlden ser verkligen inte ut att komma från 2022, även om världen i sig har växt sig betydligt större än senast. Det finns mängder av spelmässigt nördiga referenser i form av påskägg också som fått mig att skratta gott vid flertalet tillfällen. Jag har hittat en spoof på Konamis PT-korridor, en Wolfenstein 3D-bana samt flertalet Skyrim-hyllningar. Att kunna spela med tre stycken kompisar är dessutom lyckat ur ett tekniskt perspektiv och att mosa runt tillsammans och se hur sina medspelare flyger runt med raketgevär fastspända på getryggarna är riktigt humoristiskt.
Det finns dock lite väl många buggar här, rent generellt. Under mina timmar med Goat Simulator 3 har jag åkt genom marktexturen att antal gånger, spelet har hängt sig helt ett antal gånger och min get har fastnat i objekt ett antal gånger för att inte tala om den instabila skärmuppdateringen som hostar och hackar till med jämna mellanrum. Rent tekniskt skulle detta kunna vara något mycket mer, inte minst med tanke på att Coffe Stain Studios nu haft två försök på sig och sålt miljontals exemplar av den första delen.
Om du likt mig har kids hemma att spela detta tillsammans med finns det absolut ett värde i den mängd ultratrams som erbjuds i Goat Simulator 3 men det går heller inte riktigt att blunda för att relativt lite hänt i getvärlden sedan sist och att de tekniska bristerna helt enkelt blir en smula för påtagliga för att detta ska kunna nosa på de högre betygen.