Svenska
Gamereactor
recensioner
God of War: Chains of Olympus

God of War: Chains of Olympus

Mikael har njutit av att massakrera grekisk mytologi i Sonys actionspäckade mastodontspel

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Nästan i slutet av spelet ställs Kratos inför sin allra största utmaning i hela sitt liv, och då snackar vi om en karl som just har tillbringat de senaste sex timmarna med att ha sönder tusentals skelettkrigare, slita huvudet av medusor, tvinga minotaurer på knä, köra in ett svärd innanför ögonlocket på cykloper, riva vingarna av harpyor, ja, praktiskt taget utplåna en hel mytologi, monster för monster. Jag tänker förstås inte avslöja vad, men det är ett fullständigt genialt berättarögonblick som gör det klart att detta är en tvättäkta grekisk tragedi och etablerar Kratos som en av de bästa spelfigurerna någonsin... trots att han har tagit modetips från den superhemske Quan Chi från Mortal Kombat.

Från början till slut är God of War: Chains of Olympus en helgjuten, supertajt berättad berg-och-dalbana utan några egentliga brister. Balansen är närmast perfekt mellan å ena sidan totalt mördarös och diverse otroliga stordåd, och å andra sidan lugna perioder för eftertanke och en stunds klurigt pusslande. Ena sekunden kan man svinga runt Kratos underarmsmonterade köksutensalier och skära stora hål i diverse kött, för att nästa sekund powerjogga genom ett vackert öde tempel, dra i spakar och bara gilla utsikten. Resultatet blir att all action känns så mycket mer intensiv i kontrast.

Nya specialkrafter och spektakulära attacker läggs till hela tiden vilket bygger upp en försvarlig arsenal till slut, samtidigt som både Kratos trogna kedjeknivar och den enorma stridshandsken han har lånat av Zeus är lika mångsidiga och användbara hela spelet igenom. Det kanske bara är jag, men jag använde praktiskt taget bara Blades of Chaos i ettan. Här är balansen betydligt bättre.

Möjligen hade jag velat se lite fler attacker i slutet av spelet, som man tvingas välja mellan med sina sista blodspoäng. Om du inte har slarvat något alldeles ordentligt med blodsamlandet har du gott och väl tillräckligt för att lära dig precis allt, och missar du något kan du plocka de sista alldeles innan slutbossen. Å andra sidan är väl knappast God of War ett spel som uppmanar till eftertänksamhet, sparsamhet och planering, utan snarare filosofin "ge mig allt och ge mig det nu annars åker du på däng".

Detta är en annons:

Ännu mer imponerande är grafiken. Redan på första banan måste jag stanna upp och bara se mig omkring, när persernas flotta anfaller Attika och hela horisonten bort till den nedåtgående solen är fylld av stridsskepp. Undervattenseffekterna är makalösa, ljuseffekterna spöar det mesta som den förra generationen hade ett erbjuda och allt är grymt detaljerat både vad gäller modellering och texturering. Som teknisk bedrift på en bärbar konsol saknar Chains of Olympus motstycke och det är egentligen bara för att God of War 2 var så ofattbart snyggt på Playstation 2 som det här inte riktigt lyckas matcha det.

Anledningen till att Chains of Olympus ser så otroligt ut är att utvecklarna först gjorde spelet för att fungera på 222 MHz. När sedan Sony låste upp 333 MHz-spärren på konsolen fick man en massa mer prestanda att leka med och kunde blåsa på med ännu bättre effekter för att ge spelet det där alldeles extra, och nog märks det.

Till och med ljudet är av högsta klass, med storslagna körer och pampiga toner, som bakgrund till det intensiva och tunga krasandet när man slår in huvudet på en satyr med sin tjugokilos kampvante. Kratos, som konsekvent skriker åt alla han möter (och sedan har ihjäl dem, utom ett par extrema undantagsfall som faktiskt överlever det här spelet), är hårdare och ändå mer trovärdig än någonsin, mycket tack vare att man, trots allt, bara måste tycka synd om honom. Vi snackar ibland om världens jobbigaste måndag, men Kratos har förmodligen spelvärldens jobbigaste liv, konstant mobbad av ett helt pantheon.

Lite kul får han i alla fall ha, när man tidigt i spelet, som i de båda andra spelen, får klämma lite på två fagra damer. Faktum är att God of War lever upp till sin 18-årsgräns och mytologin det bygger på med massvis av halvnaket kvinnfolk (människor och gudinnor) och förstås oändliga mängder våld, blod och skrik. Ändå har serien aldrig skapat moralpanik som Grand Theft Auto, Mass Effect och till och med Oblivion. Konstigt det där.

Detta är en annons:

Att spelet är aningen för kort (mellan sex och tio timmar beroende på svårighetsgrad) är den enda bristen i ett annars perfekt actionspel. Att man blir trött i fingrarna på grund av den snedplacerade styrplattan är förstås ett litet minus det också, men inget som kan hjälpas när konsolen ser ut som den gör, och heller inget jag tänker lasta utvecklarna för. Bara det faktum att jag uthärdar och nöter mig genom spelet i ett par långa sittningar är väl bevis för hur läcker den här resan är. Hatten av och två söndernötta tummar upp för Ready At Dawn!

God of War: Chains of Olympus
God of War: Chains of Olympus
God of War: Chains of Olympus
God of War: Chains of Olympus
God of War: Chains of Olympus
God of War: Chains of Olympus
God of War: Chains of Olympus
God of War: Chains of Olympus
God of War: Chains of Olympus
God of War: Chains of Olympus
God of War: Chains of Olympus
God of War: Chains of Olympus
09 Gamereactor Sverige
9 / 10
+
Otrolig grafik, strålande ljud, superb kamera, våldsamt cool action och underbar spelbarhet
-
Lite för kort...
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

En andra åsikt

Petter Hegevall
Dräp mig! Dräp mig! Dräp mig! Dräp mig! Dräp min lekamen med en enorm kätting! Slå mig 12 000 gånger över hals- och nacke med dina brinnande mördarsvärd. Gör mig din slav, din träl, gör mig till mord, blod, en pöl av hår... jag är wolfman, jag - det är jag! Och jag är din Kratos, din att förpassa till dödsriket lika lätt som Mäki stammar "iller...i..ll...er!".

Chains of Olympus är magnifikt. Så mycket död, på en sådan liten skiva. Så stor grafik, i en så liten spelkonsol. Jag är imponerad, så in i bomben imponerad. Jag är också utmattad, nöjd och mycket belåten. Detta är det enskilt bästa spelet hittills till PSP. Det kan du skriva upp. 10/10

Medlemsrecensioner

  • ovesmedberg
    I början var det mörker... En stor skugga täcker landet. Helios, solens gud, hålls fången i Underjorden och kaos råder. Bara den förbannade... 8/10
  • PumpkinEater
    Världens största och argaste spartan får för lite utrymme. Innan spartanen Kratos försökte ta livet av sig i introscenen till det första God... 7/10
  • MetalChef
    Det är med rimliga mängder tvivel som jag sätter i skivan till vad som är den tredje delen i sagan om den Grekiska legenden och tragedin rörande... 10/10
  • jeofsweden
    Jag ska recensera spelet God Of War: Chains Of Olympus till PSP. Tänk på att jag jämför spelet med enbart psp spel när jag sätter ett betyg,... 10/10
  • Player-Off
    Att spela God of war på Playstation portable är som att se filmen 300 på mobiltelefon. Det är beundransvärt att de lyckats klämma in ett så... 9/10
  • MrsK
    Klart det bästa spel jag spelat (än så länge) till PSP! Jätte kul. Kunde inte sluta när jag väl satt igång. Jag köpte det som student... 8/10
  • Guendolin
    Ska fatta mig kort. Denna sommar har God of War: Chains of Olympus slagit sönder all konkurrens om min PSP. GoW till PSP, hur kan det inte vara en... 9/10

Relaterade texter



Loading next content