Gran Turismo 4: Prologue

Att Sonys eget utvecklingsteam Polyphony har stora problem med ett färdigställa det ständigt försenade Gran Turismo 4 är ingen nyhet. Spelet var först tänkt att komma för drygt ett år sedan men har skjutits upp otaliga gånger med nya förklaringar varje gång. Först var det generell finputsning som krävdes, sedan var stödet för spel via bredband tydligen långt ifrån färdigt, nu sist kommer jag inte ens ihåg var det var, kanske trubbel med den nya och, enligt Sony själva, helt omskrivna fysikmotorn.
 
Vad jag däremot är stensäker på efter cirka fem timmar med Gran Turismo 4: Prologue är att Sony hittat ett sniket, surt sätt att suga ut lite pengar ur de ivriga spelköparna genom att släppa ett dåligt demo av ett försenat spel för vansinniga 350 kronor. Japp, du läste rätt - Prologue är precis det, ett demo, och heller inte alls ett speciellt roligt demo som känns väldigt, väldigt onödigt.
 
När Gran Turismo 4: Prologue släpptes i Japan för cirka sex månader sedan kallade spelets producent Kamazuri spelet för "en försmak" och drog direkta paralleller till hur musikindustrin arbetar där en singel släpps någon månad innan själva albumet för att ge ett stickprov på vad som komma skall. Om detta nu är fallet bävar jag redan för det skick som den fjärde delen i Sonys extremt framgångsrika racingserie är på väg. Varför? Prologue är tråkigare och stelare än tidigare spel och den utlovade, revolutionerade, nya fysiken liknar misstänkt mycket ett racingspel från 1997 där bilen tycks sitta fast på en pinne och där mer komplicerade uträkningar för tyngd, gravitation och friktion uteblivit. Jag har tidigare publicerat en stor förhandsartikel om Gran Turismo 4, en mycket utskälld sådan bör tilläggas, där jag i detalj beskrev problemen rent spelmässigt i Prologue och hur oerhört missvisande jag tycker det är att den här serien fortfarande kallas för den ultimata racingsimulatorn. När det kommer till licenserat innehåll och racingmässig presentation slår fortfarande ingen Sony på fingrarna... ingen. När det gäller realistisk och underhållande asfaltsfysik har dock Polyphony halkat efter ganska rejält på grund av deras oförmåga att vilja utveckla ett redan älskat koncept. Bara just den detaljen att bilarna fortfarande inte tar skada av kraftiga kollisoner tycker jag säger en del och i direkt jämförelse med spel som Project Gotham Racing eller Toca Race Driver blir det hela ganska löjligt. Sony har flera gånger hävdat att detta har att göra med biltillverkarna själva och att de vägrar låta sina bilar knycklas i ett TV-spel. Detta förstår vi alla är båg då näst intill alla av de hittills avslöjade bilarna i GT4 finns med i andra, konkurrerande spel och går där att förstöra efter eget tycke. Vissa bortförklaringar är bara för korkade.
 
Istället för de idag obligatoriska realtidsskadorna har Polyhony infört ett bestraffningssystem i Gran Turismo 4: Prologue som gör att bilen går jättesakta några sekudner efter att man krockat eller försökt valla sig runt i en kurva (som var det mest effektiva sättet att ta kurvor i GT 3). Till en början förstod jag inte alls vad som hände eftersom bilen inte uppförde sig som en bil gör då man krockar rent placeringsmässigt eller vad gällande tyngd. Trots detta uppgick maxhastigheten efter min första kollision i Prologue till 50 km/h i dryga 10 sekunder tack vare det nytillkomna straffsystemet, genialiskt? Knappast. Snarare urdumt, ologiskt och väldigt frustrerande. Efter att ha knycklat min Porsche GT 3:a, min Enzo, min Lotus Elise och min BMW M3:a i Project Gotham Racing samt slaktat vrålanda chevor liksom ilsnabba Touring Car-bilar i Race Driver 2 känns Gran Turismo 4: Prologue lika gammalmodigt som begränsat.
 
Men hur mycket innehåll finns det då i Prologue, hur mycket får man för 350 kronor. Ja, det är ett ytterst tunt garage och en väldigt tråkig samling utmaningar som bjuds här. Prologue är upplagt som en bilskola där presentationen påminner om en trafikskolebok. Här finns drygt 20 stycken olika utmaningar som egentligen bara är förenklade varianter av de som fanns i körskoletesterna i Gran Turismo 3. Vi snackar bromstest, grundläggande kurvtagning, tidsträning, omkörningar och så vidare. För den erfarne racingspelaren är detta ytterligare en upprepning av det man gjort hundratals gånger i hundratals olika bilspel och framstår för mig som väldigt, väldigt sömnigt.
 
Jag har tidigare gett konkreta exempel på exakt vad i spelets fysik som inte attraherar mig. Även det vida diskuterat i kommentarerna under min artikel om Gran Turismo 4. Det visar sig att några av er som testat den japanska versionen gillar det sättet som bilarna uppför sig i Prologue, jag gör det dock inte och anser detta vara en spelfysisk försämring i jämförelse med Gran Turismo 3. Nu är det ju inte så att Gran Turismo 3 var felfritt rent fysiskt, inte alls men det gamla grundreceptet på aningen stel, understyrd semi-simulation fungerade fortfarande trots flera brister... Nu känns det dock som om tiden sprungit om Polyphony med råge och som att GT 4 är en devolution snarare än en evolution av Sonys älskade koncept. Bilarna är fortfarande lika vansinnigt understyrda, även om man väljer en större banracingbil, tvingar den in i kurvorna i ganska hög fart för att försöka få bakändan att släppa eller chassit att knyta sig runt böjen. Det går inte att göra med bilarna i Prologue vad jag gjort i snart ett halvår i Project Gotham Racing där ordet realism rent spelfysiskt är betydligt mer passande. Det går heller inte att anamma någonting från verklighetens bankörning enligt mig. Min egen bil (Honda Civic Type-R) finns inkluderad i Gran Turismo 4 vilken jag givetvis kört en hel del med. Likheterna är dock obefintliga och det levande chassit som enkelt går att leka med i kurvtagning under höga hastigheter är lika torrt och stelt som en container. Inte heller påminner motorkaraktären något om den bil som jag till vardags använder, inte alls.
 
Realism är dock inte allt, inte alls och som jag tidigare skrivit är fysiken i GT-spelen snarare semi-realistisk än fullständigt autentisk. Det krävs osynliga hjälpmedel och förenklade fysiklagar för att spel av den här typen överhuvudtaget ska kunna attrahera en bred publik, Gran Turismo 4 lär dock inte lyckas då själva körningen är tråkigare än i Racing Evoluzione såväl som i Namcos utskällda (dock underskattade) R: Racing.
 
Om dessa spelmässiga svagheter beror på maskinens begränsade prestanda och användandet av den komplicerade grafikmotorn eller ett resultat av en alltför slö utvecklare förblir osagt, vad jag däremot säger redan nu, fyra till fem månader innan releasen av det slutgiltiga spelet (om nu släppdatumet hålls denna gång), är att om Gran Turismo 4 inte blir bra mycket roligare än vad Prologue är så kan vi redan nu göra oss beredd på en tung besvikelse.