Gravity Rush Remastered

Den mer eller mindre stendöda PS Vita bjöd ändå på några fina titlar under sin alltför korta livslängd. Tearaway, Uncharted: Golden Abyss, Persona 4 Golden... och självfallet Gravity Rush. Spelet där gravitationen spelar den mest centrala rollen använde sig av PS Vitans alla styrkor och egenheter alldeles ypperligt och visade exakt hur skoj du kunde ha med konsolen (varpå vi delade ut en 8/10 i vår recension). Nu, högst troligen på grund av att uppföljaren är på ingång, har Sony valt att släppa Gravity Rush Remastered till flaggskeppet Playstation 4. Borde du investera din dyrbara tid i att leka runt med tyngdlagen?

Du iklär dig rollen som Kat, en kvinna som vaknar upp i staden Hekseville utan något minne om vem hon är eller var hon kommer från. När Kat vaknar upp finns katten Dusty där, en magisk kissemiss, som på något sätt ger Kat kraften att manipulera tyngdlagen. Här börjar Kats resa för att bli superhjälten som Hekseville behöver i sin kamp mot de elaka slemklumparna Nevi. Men är det bara Nevi som Kat måste hålla koll på? Och vem är hon? Och hur kom det sig att just hon blev stadens "Gravity Queen"? Frågorna är många och svaren är, tja, förvånansvärt få. Storyn är tyvärr rörig och engagemanget från min sida försvinner rätt så fort. Det blir på tok för mycket förgreningar i huvudberättelsen och intresset dalar mer och mer ju längre spelet pågår. För varje ny karaktär som presenteras känner jag hur en suck lämnar mitt gap. Kat är fortfarande en oerhört älskvärd och spännande huvudkaraktär men många av de andra karaktärerna känns mest som onödig utfyllnad i en story som vill på tok för mycket på alldeles för liten yta.

Förutom Kat så är det få karaktärer som lyckas ta sig under huden. Det är först i slutskedet av huvudkampanjen som något händer och särskilt två karaktärer blommar ut vid sidan av Kat under spelets sista uppdrag. Jag börjar så klart intressera mig mer vid det här laget men det känns ändå som på tok för lite på tok för sent. Jag håller tummar och tår att just den här trion återvänder i Gravity Rush 2. Där kan de förhoppningsvis kan få lite mer tid att etableras ordentligt och även få tillräckligt mycket spelrum att vara allmänt hårda på.

Utöver huvuduppdragen kan du ta dig an alla de olika sidouppdrag som finns i spelet. Tyvärr är de inte särskilt spännande utan handlar mest om att klara av något på så kort tid som möjligt (Time Trials) eller söka rätt på en sällsynt Navi att puckla på. Planen är säkerligen att du ska göra dessa uppdrag under tiden som du pysslar med huvudkampanjen för att få mer kristaller, spelets valuta, att köpa uppgraderingar för (längre tid i tyngdlöshet, starkare sparkar och specialattacker, större livmätare och så vidare) men du får såpass mycket kristaller under vissa huvuduppdrag att det inte känns helt nödvändigt att ta sig an dem.

Spelkontrollen är dock utmärkt, både vad gäller respons och layout, och det är verkligen en solklar förbättring från PS Vitan. Allt flyter på bättre än någonsin och det är fruktansvärt behagligt hur lätt jag rör mig från att hänga rofyllt över Hekseville till att slungas i oerhört hög fart rakt ner mot stadens gator, torg och byggnader där jag kvickt kan börja glida fram med hjälp av min Gravity Slide. Jag förflyttar mig från yta till yta och från golv till tak utan minsta problem och jag känner mig faktiskt riktigt mäktig i min roll som "Gravity Queen". Dessutom är det även fenomenalt underhållande.

Spelkameran kan dock välja att balla ur i tid och otid då den inte alltid vill följa med smidigt i mina graciösa rörelser. Fokusen kan hamna på helt fel ställe i förhållande till vart jag hamnar och det blir emellanåt en del svordomar, speciellt under ögonblicken då det vankas fajt och jag vill hoppa runt lite för att förvirra min motståndare. I många stunder är det dock jag som får utstå förvirring. Sedan är inte stridssystemet särskilt spännande utan fokusen har bevisligen legat på att få till de där utsökta gravitationsmomenten. Jag körde mer eller mindre en vanlig attack och en specifik superattack genom hela spelet och klarade mig galant. Det finns inte så mycket variation vad gäller attacker förvisso och striderna tenderar att kännas lite tunna ungefär halvvägs in i spelet. Förhoppningsvis görs det en revidering eller två gällande detta fram tills det att uppföljaren ska rullas ut på marknaden.

Hekseville, och alla de andra platser du får besöka, är dock utsökta från botten till toppen. Gravity Rush Remastered har en ljuvlig presentation och den steampunkdoftande staden är bara toppen på isberget vad gäller lekfull och spännande design. Det finns helt enkelt mycket vackert att titta på här och det är utan tvekan en av spelets absolut största styrkor och en av de största anledningarna till att du fortsätter köra igenom huvudkampanjen. Du vill se och uppleva mer och där sviker inte utvecklarna Japan Studio utan de bjuder på en oerhört levande och föränderlig spelvärld.

Tog du inte chansen att umgås med Kat under 2012 så borde du absolut investera lite tid i att hänga under 2016. Gravity Rush Remastered bjuder möjligen inte på några överraskningar för dig som redan stiftat bekantskap med spelet, utöver snyggare grafik och smidigare spelkontroll, men det är ändå ett kärt återseende som garanterat kommer att göra dig mer sugen på den andra delen i serien som är planerad att dyka under året.

Sedan är Gravity Rush Remastered en älskvärd påminnelse om att det faktiskt fanns riktigt vassa spel till PS Vita. Tack för det min bärbara kompis...