Grid Legends lanserades redan 2022 till de mer avancerade konsolerna där Nintendo Switch nobbades - idag fyra år senare är det då istället dags för spelet att sladda in på Switch 2. Till allas stora förtjusning rör det sig denna gång om en utgåva som innehåller allt extrainnehåll som släppts till dags datum. Utvecklaren Feral Interactive som skött porten utlovar också en åktur som inte gör avbräck på racingupplevelsen till Nintendos senaste hårdvara rent tekniskt, och det är framförallt de här aspekterna jag valt att fokusera på med min tid i spelet. För en mer ingående och djupdykande analys hänvisar jag därför till vår tidigare recension, då det i mångt och mycket givetvis rör sig om samma grundupplevelse, där den visserligen åtnjutit finputs och justeringar sedan dess inför denna upplaga.
Vacker bil i ett grafiskt imponerande racingspel till Switch 2.
Storyläget "Driven to Glory" presenteras här med hjälp av riktiga skådespelare och kretsar kring det fiktiva stallet Seneca Racing i sin kamp att erövra podium och bli motorvärldens främsta. En resa som kantas av dramatik och mindre framgångsrika förare - och det är alltså här du kliver in, en rookie som ska elevera teamet mot framgång i en serie nivåer som blandar olika spelsätt som eliminering och reguljär banracing världen över. Historien i sig är duglig men blir aldrig särskilt spännande även om den försöker ta sig på allvar, det är dock svårt att blunda för vad som ofta gränsar till en tv-produktion när det klipps mellan förfärade live-action-skådespelare och förrenderade in-engine-sekvenser. Det är en bagatellartad historia berättelsemässigt avsedd att kedja samman en rad olika tävlingsmoment inom olika fordonsklasser - vilket det gör helt okej.
Skådespelarna som för storyn framåt gör ett mixat framträdande.
Istället är det naturligtvis racingen som står i fokus där det rör sig om ett mellanting av light-simulering och mer lättsam arkadstil som inte ställer några orimliga krav på spelaren eller tidigare erfarenheter inom genren. Personligen kan jag uppskatta "simcade" där jag aldrig tvingas att detaljpilla med precis varje liten beståndsdel av bilen för att ta mig i mål - men det går att justera flertalet parametrar som påverkar allt från acceleration till fjädring, tyngdpunkt och väggrepp, samt ett garage där man kan göra större uppgraderingar för pengarna man tjänar in, samt köpa loss nya bilar.
Från Paris till landsbygden på spelets många tracks.
Fordonen som finns representerade här (145 till antalet) beter sig också som man förväntar sig vid väggrepp, toppfarter och kurvtagning vare sig det är hyperbilen Koenigsegg Jesko, den asfaltsslickande Formula X-kärran, tyngre jänkaren Dodge Challenger SRT Demon, bakhjulsdrivna BMW M6 GT3 - eller vår svenska trojänare Volvo 850 kombi. Men det ska betonas att störst vikt ligger på körglädje och inte laserskuret detaljarbete i respektive fordons drivlinor, detta då Grid Legends som sagt inte strävar efter ultrarealism utan lägger istället krutet på tillgänglighet - vilket det lyckas med. Jag föreslår emellertid att du spelar på en lite högre svårighetsgrad redan från start, vare sig det rör sig om storyn eller karriärläget med dess otaliga events och utmaningar för att få lite värdigt motstånd på någon av de över 130 olika slingorna där flera är hämtade ur verkligheten.
Dubais regnvåta gator.
Deluxe Edition som sagt - utgåvan till Switch 2 kommer kittad med samtliga expansioner och tillägg som släppts; vilket innebär flera nya enspelarberättelser, tävlingstyper, banor och ett utökat fordonsgalleri. Något som naturligtvis innebär en oerhört svulstig och matig utgåva där grundspelet redan bjuder på hundratals racingmoment fördelade inom olika serier och klasser. För racingentusiasten på hybridkonsolen har det hittills varit ett skralt utbud för den som eftersöker en något sånär "realistisk" körupplevelse, och här anser jag att Grid Legends: Deluxe Edition fyller en lucka som gapat tomt. Vidare efterfrågar man heller inte fullpris vilket är föredömligt med tanke på hur innehållsrikt och expanderat det är.
Det tar tid om man vill låsa upp de fränare kärrorna.
Lyckades då Feral Interactive översätta ett Playstation 5 och Xbox Series X-spel till Switch 2 som utlovat? Kanske inte i skala 1:1 - det hade varit orimligt, men jag blev detta till trots rysligt imponerad över vad min Switch 2 målar upp framför mig. Det erbjuds som brukligt flera olika grafiklägen att välja på och HDR. Dockat kan man spela med Graphics eller Performance, vilket innebär 30 frames i sekunden med högre grafisk kick, eller 60 bildrutor med lite lägre fidelity. Vid bärbart spelande står istället fyra lägen till förfogande, utöver ovan nämnda två tillkommer läget Balanced som är ett hybridläge mellan grafik och prestanda med en bilduppdatering som placerar sig rörligt mellan 30-60. Det sista läget heter Battery och är avsett att erbjuda längre sessioner handhållet - exakt hur detta läget fungerar eller är strukturerat har jag däremot inte utvärderat.
Närmre en Koenigsegg Jesko är såhär kommer jag aldrig - men det duger.
Var landar jag då efter att ha bränt gummi världen över i denna utgåva? Det är ett bra spel - ett på flera sätt bättre spel idag än då, med massor av innehåll, en racingkurva som alla kan hantera vare sig de börjat övningsköra eller som driftar till vardags. Att det saknas ett regelrätt onlineläge där man kan spela med eller mot andra är däremot en miss, istället får man slåss på ledartavlor som bjuder in till rivalitet. De AI-styrda motståndarna har en tendens att bete sig märkligt aggressivt emellanåt med regelrätta PIT-manövrar som skickar dig i spinn, vilket givetvis inte hör hemma här. Likaså upplever jag att vissa av de lägre och lättare fordonen hade behövt lite mer tyngd för att inte bli luftburna likt pappersflygplan vid påkörningar. Prisbilden är föredömlig för den här typen av äldre titlar och totalt sett väljer jag att höja betyget en pinne från den äldre grundutgåvan.
