Guilty Gear X

Det är nämligen bland det extremaste som finns i fightingvärlden, både vad gäller karaktärer, grafik och attacker. Guilty Gear X släpptes under 2000 till arkadmaskinen Naomi och kom strax därefter till Dreamcast. Det blev aldrig aktuellt utanför Japan förrän någon på Sammy bestämde sig för att konvertera spelet till Playstation 2. Då blev det plötsligt fart i västerlandet och sent omsider hittade spelet hit. Fast till Sverige verkar det aldrig komma - jag importerade mitt ex från England. Lite synd är det att vi fick originalversionen konverterad och inte Guilty Gear X Plus med två nya karaktärer som hann komma till Japan innan dess.

Det stora försäljningsargumentet, förutom den sanslösa spelstilen, är alltså grafiken. Som det första 2D-fightingspelet har Guilty Gear X högupplöst grafik hela vägen, och det gör stor skillnad. Det är i princip som att spela en anime på DVD - åtminstone en med lite halvtaskig animation. För att kompensera för de ruskigt stora och detaljerade figurerna har utvecklarna tvingats göra dem lite mer hackiga i rörelserna. Vi snackar inte Street Fighter 2 här, men inte Street Fighter 3 heller om man säger så. Fördelen är dock att farten är konstant hög vilket leder till hejdlös action. Och så kastar spelet en känga i ansiktet på alla som fortfarande inte tror på att Playstation 2 klarar 2D-grafik i högsta klass.

Något annat helt unikt är karaktärerna. De är inte så många, men de har personlighet så det räcker och blir över. Alla har någon sorts vapen och ett stort antal specialattacker. Eftersom Guilty Gear X utspelar sig i framtiden finns inga gränser på vad designerna har kunnat hitta på. Vi börjar med Sol Badguy, en enstöring med svärd och spelets huvudperson, samt en rejäl mörk hemlighet i bakfickan. Hans rival är töntsnälle Ky Kiske, en blond fransos i korsfararkläder och ett svärd även där. Nästa är iaido-cowboyen och piraten Johnny, som driver en flygande sjörövarflotta bemannad av små söta flickor. En av dessa är May som bär på ett ankare lika stort som henne själv. Flera av figurerna i spelet är ninjor från en särskild klan. Zato-One var ledare för gruppen innan han förråddes av Millia Rage, en rysk tjej som kan slåss med sitt långa hår. Zato är likt sin berömde japanske namn blind, men hans skugga är besatt av den demon vid namn Eddie, så den kan sköta striderna åt honom. Även engelske Venom är ninja, men han använder en biljardkö och olika lämpliga attacker med den.

Potemkin är en gigantisk man med ett slavhalsband över axlarna. Tidigare var han slav i Zepp-kungariket men är nu en fri men lojal kämpe. Hans pansarkryssarnamn är passande - killen väger över 600 kilo! Dr Faust Baldhead var tidigare läkare men har minst sagt gått över till den onda sidan. Han bär en tvåmeters skalpell och är närmare tre meter lång själv, och hans attacker är bland det bisarraste som skådats. Spelets motsvarighet till Chun-Li är söta Kuradoberi Jam. Den som undersöker hennes mystiska namn inser snart att hon faktiskt heter Hjortronsylt. Axl Low kommer från nittonhundratalets England men gick vilse i tiden och slåss numera med kedjeskäror. Näste man till rakning är vithårige Chipp Zanuff som vill vara japan och lyckas ganska bra med att åtminstone vara ninja med otroligt snabba attacker. I den här framtiden har Japan rasat ner i havet, och därför bevaras de få överlevande japanerna i reservat. Samurajen Baiken låter inte detta stoppa henne. Visserligen är hon en japansk tjej med stora bröst, men hennes design är faktiskt bland de originellaste jag har sett. Hon är nämligen både enögd och enarmad, klär sig sjaskigt, röker och har attityd så det räcker. Lite mesigare är Anji Mito, en glasögonprydd kille som slåss med solfjädrar. Slutligen har vi två bossar - feminine gothen Testament med en gigantisk lie och en spökflickvän som förvandlas till en korp, och så snälla blåhåriga flickan Dizzy med demonsvans och en demon respektive ängel som bokstavligen hänger efter henne. Ett minst sagt brokigt gäng, men precis som i Darkstalkers kan man snabbt hitta en hel hög med favoriter.

Striderna blir lite som en kombination av Marvel vs Capcom 2, med otroliga superattacker och eldklot överallt, och Soul Calibur, med fokus på snabba undanmanövrer och läckra svärdskombinationer. Systemet har gott om plats för träning, särskilt eftersom varje figur kan göra så många olika attacker. Det mest unika med Guilty Gear är de direktdödande attackerna. När som helst kan man offra supermätaren för en chans att direkt slå ut sin motståndare. Nästan alla figurer har samma kommando för att utföra den, och skulle man träffa - visserligen mycket svårt om motståndaren vet vad han sysslar med - så är ronden vunnen efter en förödmjukande och ofta helt sjuk superattack. En annan finess som driver upp tempot är att supermätaren minskar om man inte anfaller tillräckligt mycket.

Guilty Gear X är snyggt, annorlunda och mycket välgjort. Dessutom har det, till skillnad från Capcom vs SNK 2, fått sig en perfekt PAL-konvertering vilket alltid är ett plus i kanten. De högupplösta karaktärerna känns också mer tidsenliga än Capcoms återanvända missfoster från 1994 och framåt. Capcom vs SNK 2 är visserligen bättre spelmässigt, men det här är också ett värdigt köp för alla 2D-älskare. Det kan alltså vara lite svårt att hitta i Sverige, men frakt från England eller Tyskland blir inte så fasansfullt dyrt - något ska väl EU vara bra för.