Guitar Hero: Metallica

Jag gillar verkligen inte Metallica. Har väl egentligen aldrig hört en bra Metallica-låt om jag ska vara helt ärlig. Som finnig fjortis trummade jag i diverse hopplösa cover-band och visst spelade vi skeva garagevarianter på For Whom the Bell Tolls och Sad But True, men jag gillade det aldrig. Deras musik har alltid känts för simpel för att vara rolig, för platt för att vara energisk och en aning för... enformig. För mig. Trots detta älskar jag Guitar Hero: Metallica och ett bättre betyg kan Neversoft och Activision aldrig få.

Det var många som blev arga då jag sågade Guitar Hero: Aerosmith förra året för att jag inte gillade Aerosmiths musik. Många skrek sig hesa här på sajten, fyllda av bubblande raseri. Det var många som inte begrep att jag struntade högaktningsfullt i hur ofta (eller sällan) jag lyssnat på Aerosmiths musik i min stereo, utan istället faktiskt klagade på hur dåligt bandets musik passade i ett musikspel.

Aerosmiths låtar var urtrista att spela.

Det är inte Metallicas.

För trots Ulrichs snudd på banalt ensidiga trumspel, och trots Hetfields jämntrista gnäll, är Metallica ett perfekt Guitar Hero-band. Det står klart efter att ha spenderat två hela veckor med det här spelet. Gruppens musik pendlar mellan bastant, grundläggande riffrock (Sad But True) och idiotjobbig dödsutmaning (Master of Puppets) vilket i slutändan innebär god utmaning och framförallt fantastisk variation i spelform. Guitar Hero: Metallica är det bästa Guitar Hero-spelet hittills.

Det har varit en långsam och förmodligen mödosam process, utvecklingen av Guitar Hero: Metallica. Och då inte för att Neversoft tvingats bygga ett nytt spelsystem från grunden - utan på grund av det rigorösa licensieringsarbete som krävs för att säkra originallåtar till ett musikspel. Tillkommit har såklart arbetet med att fånga Metallica-medlemmarnas utseende på scenen, avbilda de största arenorna där de rockat samt inspelningen av alla intervjuer med bandmedlemmarna.

Och här glänser verkligen Guitar Hero: Metallica. Presentationen är den absolut bästa i något Guitar Hero-spel och till skillnad från i Guitar Hero: World Tour hamnar man aldrig i situationer där man skriker åt krånglig menydesign eller suckar över uteblivna funktioner. Allting från startskärmen till mellansekvenserna i storyläget, låtlistan och de möjligheter som finnes för att skräddarsy låtlistor och spela online - fungerar perfekt. Neversoft har också fångat Metallicas överdrivet grabbiga skivomslagsestetik och överfört den snyggt till spelets statiska grafik. Guitar Hero: Metallica andas Metallica på ett sätt som fansen kommer att älska.

Precis som i World Tour finns här mängder av extramaterial som presenteras på bästa sätt. Man tjänar pengar genom att rocka väl, för pengarna kan man köpa extra låtar, gitarrer och scenklädsel och i slutändan låser man även upp behind the scenen-scener med Metallicas medlemmar. Storyn i karriärläget i Guitar Hero: Metallica kretsar kring ett hyllningsbands framgångar och motgångar och är av ungefär samma kvalitet som i World Tour. När det gäller musikstudion från World Tour finns den även med här, mestadels oförändrad fast med ett par nya, "Metallica-sounding guitars".

I övrigt har Neversoft proppat spelet fullt med små, små detaljer om Metallica och deras digra historia som ett av thras-genrens främsta. Här finns bildgallerier, små trivia-doftande informationsblänkare, fakta om vissa låtar och hur de skapades samt separata text-blad till alla spelets Metallica-låtar. Perfekt för den som vill träna på texten utan att behöva göra det under själva rockandet.

Om det är en sak som varit både ojämn och ibland direkt dålig med Guitar Hero-spelen så är det obalansen i spelens svårighetsgrader. Att gå från medium till hard i Guitar Hero III exempelvis var nästan som att hoppa mellan easy och expert i Rock Band, något som Neversoft fått en hel del kritik för. I Guitar Hero: Metallica har de dock äntligen lyckats helt perfekt med svårighetsgraderna i spelet och det är en fröjd att hoppa mellan dem för att se hur smart de mappat de olika graderna av utmaning.

Svårighetsgraden beginner finns där för de allra, allra yngsta, easy är perfekt för de som aldrig spelat ett musikspel tidigare medan medium den här gången är lite svårare än i World Tour, men mer balanserat. Perfekt för den som spelat en del Guitar Hero-tidigare men inte vågar sig på att riskera att döda låten för alla andra i bandet, alltså. Hard är riktigt svårt i Guitar Hero: Metallica (nästan lika svårt som expert i World Tour på sina ställen) och expert är sådär grisigt snorsvårt som bara en riktigt tjurig musikspelsfanatiker kan älska.

Den kanske största enskilda spelmässiga nyheten i Guitar Hero: Metallica är den nya svårighetsgraden Expert Plus, som bara gäller för trummorna. Ungefär hälften av spelets totala låtlista är markerad med en liten djävul som symbol, vilket innebär att de innehåller dubbla baskaggar och därför kan spelas med just dubbla pedaler i Guitar Hero: Metallica. Att smiska dubbla kaggar med Machine Head i låten Beautiful Mourning är precis så svårt som ett musikspel någonsin kan bli, för att inte tala om Slayers tvåtaktsepos War Ensemble. I slutändan står sig Guitar Hero: Metallica väldigt väl och ter sig perfekt för dig som söker ett hårdare och råpare musikspel med tyngre musik och tuffare utmaning.

En annan riktigt cool nyhet för oss som älskar att trumma, är det nya spelläget "Drum Over" som låter oss trumma fritt och skapa våra egna takter till spelets samtliga låtar. I Drum Over-läget stänger man av de förinspelade trummorna och därmed även noterna på skärmen, och kan istället smiska pukskinn helt efter eget huvud. En grym bonus är att Drum Over-läget innehåller exakta samplingar av ljudet från originaltrummorna på varje låt, vilket gör att exempelvis Lars metalliska virvelljud uppstår då man piskar röd pad i Drum Over-läget under en vald Metallica-låt.

Guitar Hero: Metallica innehåller 28 stycken Metallica-låtar, de flesta av dem från bandets tidiga dagar (då Megadeths Dave Mustaine skrev en del av gruppens låtar) och 21 stycken låtar som Metallica själv valt. Musik som "inspirerat" bandet under många år. Här hittar vi låtar från Judas, Mastodon, Slayer och Foo Fighters och i sin helhet är låtlistan i Guitar Hero: Metallica riktigt, riktigt bra. Det är något visst med Metallicas musik som gör deras låtar helt perfekta att simulera med hjälp av en liten plastgitarr, eller ett rangligt trumset av hårdplast. Tunga riff, fräcka räkor, snabba solon och enkla melodier gör Metallicas musik perfekt för Guitar Hero. Och det märks redan från första början. Att spela Sad But True på fyra personer, med alla instrument på expert är inte sådär supersvårt, men extremt roligt och tack vare den superba ljudkvalitet som Guitar Hero: Metallica innehåller är det svårt att inte ryckas med fullständigt.

Låtlistan i Guitar Hero: Metallica

Metallicas låtar
• All Nightmare Long
• Battery
• Broken Beat & Scarred
• Creeping Death
• Cyanide
• Disposable Heroes
• Dyers Eve
• Enter Sandman
• Fade To Black
• Fight Fire With Fire
• For Whom The Bell Tolls
• Frantic
• Fuel
• Hit The Lights
• King Nothing
• Master of Puppets
• Mercyful Fate
• My Apocalypse
• No Leaf Clover"
• Nothing Else Matters
• One
• Orion
• Sad But True
• Seek & Destroy
• The Memory Remains
• The Shortest Straw
• The Thing That Should Not Be
• The Unforgiven
• Welcome Home (Sanitarium)
• Wherever I May Roam
• Whiplash

Andra artister
• No Excuses - Alice In Chains
• Turn The Page - Bob Seger
• Albatross - Corrosion of Conformity
• Am I Evil? - Diamond Head
• Stacked Actors - Foo Fighters
• Hell Bent For Leather - Judas Priest
• Demon Cleaner - Kyuss
• Tuesdays Gone - Lynyrd Skynyrd
• Beautiful Mourning - Machine Head
• Blood And Thunder - Mastodon
• Evil - Mercyful Fate
• Armed and Ready - Michael Schenker Group
• Ace of Spades - Motorhead
• Stone Cold Crazy - Queen
• Mother of Mercy - Samhain
• War Ensemble - Slayer
• Mommy's Little Monster - Social Distortion
• War Inside My Head - Suicidal Tendencies
• Toxicity - System of a Down
• Black River - The Sword
• The Boys Are Back in Town - Thin Lizzy

Sammanfattningsvis upprepar jag mer än gärna det jag skrev tidigare i texten om att detta faktiskt är det bästa Guitar Hero-spelet hittills. Låtarna är bättre mappade (chartsen är bättre), presentationen perfekt och ljudkvaliteten superb. Det faktum att man inte kan importera sina låtar från World Tour eller Guitar Hero III drar dock ned betyget till en stark åtta.