Gungrave Gore

Gungrave till Playstation 2 var ett av de första spelen som jag recenserade i Gamereactor Magazine tillsammans med Need for Speed: Underground samt Colin McRae Rally 3. Jag minns inte särskilt mycket av det förutom att det gick ut på att skjuta, allt och hela tiden, och att huvudfiguren bar runt på det enskilt största geväret i spelhistorien.

Gungrave Gore, eller G.O.R.E (Gunslinger of Resurrection) är den direkta uppföljaren till 2002-äventyret och i det här spelet slungas vi in i handlingen som äger rum innan Playstation-originalet och världens öde står på spel eftersom dem elaka organisationen Scum (hahaha!) har släppt lös den maniskt livsfarliga dunderdrogen Seed, som äter upp själen på den som snortar i sig skiten. Knark är dåligt. Att behålla sin själ är bra och det krävs nu att Grave dödar alla medlemmar i Scum för att radera knarket Seed för evigt. Och detta görs genom att skjuta, konstant. Allt ska skjutas. Och snabbt ska det gå. Storyn är lika löjeväckande här som karaktärerna är och även om det finns delar av Gore som känns nostalgiskt retromysiga på rätt sätt, så blir det hela bara ett tydligt bevis på hur mycket som skett inom actiongenren under de senaste 20 åren. Jag spelade nyligen Horizion: Forbidden West och spelar just nu God of War: Ragnarok och att kliva från dessa titlar direkt in i Gore, känns lite som att åka tidsmaskin till 2002.

Rent spelmekaniskt är Gungrave Gore i det närmaste uselt. Det handlar sällan särskilt mycket om att sikta, eller spela med någon slags precision, utan snarare mest om att klicka med knapparna på Dualsense-kontrollen för att sen beskåda hur den delvis automatiserade Grave skjuter alla 32 fiender som kutar runt som yra höns på skärmen, samtidigt. Utvecklarna Iggymob skriver i pressreleasen för spelet att det bara handlar om att "sparka stjärt" och inget trams rörande defensivt spelande eller söka skydd bakom saker, och det är så det fungerar. Jag behöver i rollen som Grave aldrig backa, flytta mig, undvika fiendernas attacker eller bry mig om nånting förutom att klicka på samma knapp, hela tiden. I 12 timmar.

Miljöerna i Gore är riktigt dåligt designade och precis som i fallet med spelmekaniken känns de som kvarlevor från 2002, då vi helt enkelt hade mycket lägre krav på den här typen av spel och då ett ganska skamlöst Devil May Cry-plagiat som Gungrave passerade som "helt okej". Idag? Not so much. Särskilt inte efter att ha spelat igenom banan i Gungrave Gore där Grave kutar omkring på ett skenande tåg och måste hoppa över bommar och grenar från träd på sidan av rälsen, medan han skjuter alla de 2000 anstormande, dödsdumma fiendesoldaterna som spawnar fram ur luften. Detta är årets sämsta spelstund. Den sämst designade banan på hela 2022 och talande för hur gammal, ful, enformigt enfaldig och framförallt trist det här spelet verkligen är.

Det finns absolut ett värde i att backa bandet, trimma bort alla nymodigheter och bara fokusera på tung, hektisk tredjepersonsaction i ett furiöst tempo, men det måste göras mycket bättre än såhär. Gungrave Gore kostar 599 kronor till Playstation 5 och det måste på alla tänkbara sätt och vis betraktas som ett försenat aprilskämt. Hade detta släppts till Android för nio spänn, hade det känts alldeles lagom.