Det känns nästan löjligt. Och det är inte utan att Jonas, Bengt och Micke blänger styggt på mig då jag för hundrade gången erkänner det. För jo, Half-Life 2: Episode One är utan tvekan det kommande spelet jag ser allra mest fram emot - med överlägsen marginal. Halo 3, Metal Gear Solid 4, Gears of War, Unreal Tournament 2007, Huxley, The Darkness, Battlefield 2142, Killlzone 2 - inget av dessa får det att vattnas i munnen på mig på samma kraftiga sätt som fortsättningen på världens bästa spel.
För det har gått 18 månader nu sedan Half-Life 2 debuterade i de svenska spelhylllorna och jag har hunnit spela igenom det fem gånger (varav en var Xbox-versionen). Intrycken har jag smält sedan länge men det går att sätta spelet i ett bredare perspektiv nu och enkelt klargöra att Valve överträffade alla tänkbara förväntningar och för andra gången förändrade hela actiongenren. Efter Gordons kamp mot de fientliga Combine-styrkorna ser jag på genren annorlunda, utvärderar actionspel på ett annat sätt och förväntar mig mycket mycket mer av konkurrenterna.
I Half-Life 2 väcktes Gordon Freeman ur sin djupa sömn och placerades i en orolig värld där delar av mänskligheten tjänstgjorde i en allians med en utomjordisk ras. En ordinär man placerad i en extraordinär situation, först vid Black Mesa, och sedan i City 17 och dess omgivning. Gordon tog platsen som messias och en ikon för kamp och frihet när han slogs tillsammans med Barney, Alyx och kvarvarande delar av motståndsrörelsen. Trots ett förräderi på hög nivå och en till synes omöjlig kamp tog Gordon ändå striden till fiendens högborg, Citadellet i City 17. Wallace Breen, mannen som såg till att människor och utomjordingar slöt samman för att kuva och förtrycka resten av mänskligheten fick se sig besegrad av Gordon i slutsekvensen av Half-Life 2. Precis när det såg ut som att Gordon även han skulle gå ett våldsamt slut till mötes, grep mannen i den blå kostymen in, vad som hände sen fick vi inte veta.
Half-Life 2: Episode One tar vid precis där Half-Life 2 slutade. Gordon överlevde explosionen och han och Alyx måste fly ur det kollapsande Citadellet. Den gigantiska byggnaden skadades avsevärt när Gordon grusade Breens planer på flykt, och nu faller allt samman över våra hjältas huvuden. Efter sin flykt från det fallande Citadellet placeras spelaren återigen i City 17, en stad som nu faller i ruiner efter de strider som upproret i Half-Life 2 orsakade.
Combine har fortfarande spillror kvar av sina trupper i området, och den högre stridsledningen är fortfarande operativ, och Combine har inga planer på att låta upprorsmakare få sin vilja genom. Vad som följer är timmar av strider mot hänsynslösa Combine-trupper, och självklart nystas nya trådar upp av det gigantiska mysteriet som omger Gordon Freeman och hela Half-Life-universumet. Frågor besvaras, och fler uppstår, något vi nu är vana vid när Valve är i farten. Men precis som alltid uppmuntras spelaren att spinna på med egna teorier och idéer om vad som händer, och vem som är ansvarig för det som sker. Mannen i den blå kostymen gör självklart små gästspel här och där, och bidrar till den tätnande mystiken.
Upplevelsen är självklart densamma denna gång, City 17 tornar upp sig runtom spelaren, och närvarokänslan är alltid på topp tack vare utmärkt grafikarbete och lysande ljud. Att återigen få kliva in i Gordon Freemans huvud är en efterlängtad upplevelse, och bara blotta känslan av att få uppleva fortsättningen på ett av världshistoriens bästa spel ger mig gåshud. Från förra spelet återkommer självklart Eli, Alyx, Barney, Dog och de andra rebellerna, denna gång fördjupas samtliga karaktärer och berikar spelserien. Även denna gång återvänder samma röstskådespelare som förra gången.
Denna gång möter vi en ännu vackrare spelvärld där de nya ljuseffekterna vi tidigare bara sett fullt ut i Lost Coast-teknikdemot får fullt spelrum. Ljuset hjälper till att ge texturer och omgivningar ett helt nytt liv och en helt annan känsla av realism i en miljö där fantasin annars sätter gränserna. Karaktärerna ter sig förvånansvärt mänskliga trots sin något tecknade stil, men tack vare den mästerliga ljustekniken som Valve har arbetat in i sin grafikmotor, kan man nu se spelvärlden i Half-Life i ett helt nytt ljus, bokstavligt talat. Bloom-effekter och annat grafiskt finlir briljerar och får spelet att kännas helt nytt, även om det självklart kräver sin hårdvara att få det att se riktigt bra ut. I övrigt märker vi en mindre förfining av miljöerna och karaktärerna, inget som egentligen gör
någon stor skillnad, men då det är ett och ett halvt år sedan vi såg Half-Life 2 står sig denna mindre uppdatering bra även i dagens läge.
Valve har satsat på att fördjupa framförallt Alyx, och hennes relation med såväl sin robothund Dog som Gordon. Valve erkände själva att utvecklingen av Half-Life 2 till stor del fokuserades på teknik, och att det nu handlar om att förmedla mer känslor och upplevelser. Chanserna att Half-Life 2: Episode One inte blir fullkomligt lysande är ganska små. Av vad vi har fått uppleva av Gordon, Alyx, Barney och alla de andras äventyr lovar det mycket gott, och Valve har aldrig svikit oss förut, 1:a juni vet vi säkert om Valve kan hålla alla sina löften. Recension kommer snart i en Gamereactor-tidning nära dig.