Happy Feet

Pingviner har verkligen varit på tapeten nu på senare tid. Förra året kom en fransk dokumentär om kejsarpingvinernas årliga marsch till sina häckningsställen, och i år kommer en animerad film som helt klart vill smutta lite på pingvinframgångarna. Den animerade filmen, kallad Happy Feet, handlar också om kejsarpingviner men med ett lite annorlunda tema. Självklart kommer ett spel som ett paket på posten.

I Happy Feet får du bekanta dig med den lille kejsarpingvinen Mumble. Som son till ett framstående par pingviner, har han höga förväntningar på sig att bli något alldeles extra. Det är nämligen så att kejsarpingviner måste kunna sjunga för att ha en chans till att skaffa en partner. Lille Mumble kan hålla en ton ungefär lika bra som Jonas på redaktionen, och det är inte något att skryta med. Vad Mumble däremot kan är att steppa som en riktig kung. Mumbles flinka fötter accepteras inte i den gigantiska pingvinkolonin och han puttas ut ur gruppen.

I Happy Feet får spelaren följa Mumbles äventyr från kläckning till vuxen ålder, med förhoppningarna att få sin skönsjungande käresta och rädda pingvinkolonin från ett mystiskt hot - allt genom att spela ett antal återkommande grenar. Genom spelets gång får Mumble bland annat steppa i Dance Dance Revolution-liknande sekvenser, åka kana på mage mot andra pingviner och simma genom iskallt vatten för att värma upp sina odugliga stämband. Även om det finns en del olika spelmoment återkommer de alldeles för ofta och är alldeles för få för att ge en känsla av ombytlighet.

Spelkontrollen i Happy Feet är extremt enkel, vilket känns tacksamt med tanke på målgruppen. De svåraste momenten, om man ser ur ett barnperspektiv, är att dansa eftersom det kräver mer fingerfärdighet än att till exempel kana på mage eller simma. Det krävs däremot inte mycket för att lyckas med de uppgifter som Mumble företar sig, och spelet är på så sätt passande för de yngre spelarna. Småbarnsföräldrar kan känna sig lugna eftersom det finns ett tvåspelarläge i Happy Feet, där barnen kan pingvindansa, glida på magen eller simma mot varandra.

Grafiskt sett är Happy Feet inte något speciellt avancerat spel, inte ens med Playstation 2-mått nätt. Spelet ser rätt grovt och opolerat ut, men nu är det inte grafikkåta tonåringar som är den främsta konsumentgruppen vilket gör att grafiken fungerar bra ändå. Omgivningarna är tagna från den datoranimerade filmen, men eftersom spelet kommer ut så pass lång tid innan filmen har premiär här i Sverige känns det lite som syftet med spelet går förlorat. Jag tror nämligen inte att spelet skapar en förväntan för barn att se filmen, eftersom spelet är ytterst ytlig i sin handling och det nästan krävs att man har sett filmen för att kunna relatera till spelet.

Visst, det är alltid svårt att recensera ett spel som är ämnat för barn när man inte riktigt platsar i den tänkta målgruppen. Det finns dock barnspel som är bra, som både vuxna och barn kan uppskatta. Happy Feet är däremot inte ett sådant, utan ett klassiskt exempel på ett filmlicensspel som skapats utan vidare ansträngning och kärlek, med tanken att casha in hos småbarnsföräldrarna. Jag är säker på att alla barn som är över nio bast inte kommer att ha roligt med spelet på grund av dess enformighet och enkelhet. Spelet riktar sig till de allra minsta TV-spelarna, men i ärlighetens namn måste det finnas något roligare spel för de små att sysselsätta sig med?