Happy Funland

Jag har sedan Sonys första VR-headset och så vidare med ett inköp av första modellen av Quest varit både en ivrig förespråkare för hur fantastiskt det här formatet faktiskt kan vara men främst en som provat mängder med upplevelser. Det är dock svårt att argumentera emot bristen på de lite mer omfattande titlarna som lyser med sin frånvaro. Ytterligare ett argument som i stort sett alltid dyker upp är också den att väldigt många VR-spel känns som teknikdemos snarare än just faktiska spelupplevelser. Det menas att man mer demonstrerar hur häftig den virtuella verkligheten kan upplevas snarare än att bjuda på allt det där vi vill ha i form av saker som spelmekanik, narrativ och lite djup. Allt detta är också svårt att argumentera emot eftersom det så ofta stämmer. Just det där med avsaknaden av releaser är dock överlägset den främsta anledningen till att mitt PSVR2 inte använts så flitigt som jag på förhand ändå hade hoppats på när den anlände här hemma.

Med allt det där i bakhuvudet och kanske då framförallt att VR i mångt och mycket är en uppvisning snarare än något interaktivt, startade jag HappyFunland med tron att det skulle vara mycket av just det. Det var delvis befogat, men också som tur var inte enbart det det och låga förhoppningar byttes snabbt ut mot en glädjande förvåning över att det faktiskt var riktigt kul.

Efter en kort inledning där vi möter en pratglad figur som vill att vi tar på oss en hjälp med hörlurar och en kamera för att dokumentera vad vi ser under vår utflykt till en övergiven nöjespark hoppar vi ombord på hans lilla träskbåt. Det står snabbt klart vilken typ av upplevelse detta vill bjuda mig på och jag skulle kalla det för lite lättsmält skräck. Även om det förekommer en del "jump scares" som fick mig att skrika högt. Jag hatar sådant där men klarade mig ändå förhållandevis bra och överlevde som tur är. I mångt och mycket är HappyFunland en walking simulator och här finns det där märkbara av att det just blir lite av en sorts teknikdemo för VR. Men samtidigt så är ju det där med att traska runt i miljöer något som vi gör i "vanliga" spel en hel del också. Just detta är ju också faktiskt en av de största styrkorna med VR då det på många vis känns som att man befinner sig på plats. Dessutom är den nedgångna, skitiga och väldigt märkliga nöjesparken en otroligt rolig miljö att traska runt i.

För det är just gällande detta som den första delen av stor förvåning och förtjusning smyger sig på. Även om det nästan uteslutande tar plats i en nöjespark så lyckas miljöerna och upplevelsen vara fantastiskt varierande. Man lyckas väl genom att slänga in lite enklare pussel, en dos med galna maskotar i form av robotar som löpt amok och fungerar som fiender. Här finns massor av olika temaområden som man besöker och så givetvis finns det olika attraktioner som man hoppar ombord på. Allt sker i en rasande fart i fantastiska omgivningar och designen är i toppklass. Det visuella höjs också genom mängder med detaljer och det ser överlag väldigt fint ut, trots parkens tillstånd. Dock dras det visuella ned en aning av att saker på håll blir lite suddiga vilket gör att exempelvis vissa attraktioner där man åker runt och kikar på saker blir sämre rent grafiskt när det kommer till det som befinner sig en bit bort och en del effekter är också väldigt platta.

Det är framförallt i designen och detaljrikedomen som jag tycker att man lyckas allra bäst. Ingenting känns bortglömt. Här finns små souvenirbutiker, matställen, rastplatser och allt annat. Det är fullproppat med allt man kan tänka sig att en park ska ha och det bidrar verkligen till att göra detta otroligt stämningsfullt. Bara en sådan enkel sak som att när man åker en attraktion och kan se dess nödutgångar gör att dessa, tillsammans med att det verkligen känns som att man åker dem, är helt fantastiska inslag. Visst, man får inte det där suget i magen som tyngdkraften bidrar med i verkligheten, men annars känns det flertalet gånger som att faktiskt åka en riktig attraktion vilket givetvis är ett strålande betyg. I övrigt finns här också en enorm härlig underton av mörk humor och de läskiga inslagen upplevde jag som självkritisk mes gällande skräck som fullt hanterbara. Det är en park där reklam för cigaretter och sprit existerar, en park som definitivt känns mer för vuxna än barn och jag kan inte ge nog med beröm hur välgjord själva parken faktiskt är som plats för all galenskap.

Vid sidan om att utforska parken och åka attraktioner består spelmomenten av väldigt enkla små pussel, där exempelvis minigolfbanor är något som återkommar och så har då som jag nämnde tidigare parkens mekaniska invånare löpt amok och attackerar dig och du får slå sönder dessa med de tillhyggen man kan finna. Striderna är egentligen bara ett rent viftande, men det bidrar åtminstone lite med ett hot. Det är är även här jag återkopplar lite till det där med att mycket av det som kommer till VR inte riktigt känns som just fullständiga spel. HappyFunland lider en del av det där också just för att det interaktiva och något litet djupare saknas. Som upplevelse är det otroligt bra, bland det bättre jag kört till formatet på länge. Men det saknas ändå något för att utveckla själva spelmekaniken och engagera mig mer än att jag enbart tycker att det är en rolig resa genom parken. Det är lite enkelspårigt och även om man kan finna en typ av samlargrejer så finns det liksom inget utöver det.

Ett av de mer märkbara problemen ligger också i tekniken. Även om detta ser bra ut, mycket bättre än jag förväntade mig och då är extremt läckert designat, så lider det också av ett klassiskt problem för just VR. Det är extremt mycket clipping, förmodligen mer än jag upplevt i en titel på väldigt länge. Bara en sådan sak som att golfklubban går att sänka genom marken vid banorna är en första föraning och problemen märks ofta. Det är mycket föremål man bara traskar rakt genom, det händer att man vrider på sig och liksom är inne i en vägg och illusionen bryts flertalet gånger. Detta är synd, för hade tekniken här varit mer på plats hade det känts mer polerat och även om jag inte ska gå så långt som att säga att betyget påverkas eller att det blir märkbart sämre, så är det en del av det tekniska som inte fungerar särskilt bra.

Vidare är det lite synd att det är så väldigt begränsat till inställningarna. Det går inte att ändra höjd på karaktären vilket gör att perspektivet kan bli lite dumt ibland och det enda sättet att ta sig framåt är att styra karaktären framåt med styrspaken. Det finns med andra ord ingen form av teleportering för den som föredrar det i VR vilket jag vet är ett måste för många. Det går dock att välja graden man kan vrida sig på även om alla är med ett hack och jag saknade en sömlös rörelse vilket jag själv föredrar.

En annan sak som är lite trist är att det också är ett ganska kort besök. Det tar några knappa timmar och sen är man är igenom upplevelsen. Nu säljs detta dock betydligt billigare än många andra spel och trots den korta speltiden så finns det ändå så otroligt mycket här att uppleva i form av flertalet temaområden, saker att kika på, åka och fascineras av. Så, detta blev på många vis en riktigt rolig överraskning där underhållningsvärdet allt som oftast är väldigt högt. Det är dock på flera vis en bättre upplevelse än det i grunden är ett bra spel och då är vi där igen kring det vi pratade om i början att det är lite så VR-spel ofta känns. Bedömer jag det på premissen att man får en riktigt häftig och rolig tripp in i den virtuella verkligheten så är detta på många vis helt fantastiskt men som spel blir det snarare något som stannar vid att vara bra.

På flertalet punkter gör HappyFunland det jag önskar mig av en sådan här upplevelse och bör definitivt spanas in ifall man nu saknat att sitta med sin VR-hjälm på huvudet. Något som åtminstone jag har gjort och som tur är blev det som målades upp framför mig en av de roligaste och galnaste virtuella världar som jag besökt på ett bra tag.