Kortspel har aldrig stått särskilt högt i kurs i mina umgängeskretsar. Visst har det hänt att vi har samlats runt borden för att plocka fram en uppsättning kort vars regler vi alla måste påminnas om, men lockelsen har aldrig legat i någon överdriven förtjusning kring kortspelet som sådant - utan snarare i semi-ambitiösa försök att återförena kompisgänget från skoltiden för en kväll.
Vi lever i en ny tid, nämligen, tänker jag. Jag tänker att kortspel har fått vika sig för makalösa Minecraft-servrar, långtidsberoenden av World of Warcraft och hektiska multiplayer-matcher i League of Legends. Jag tänker att kravet på konsumentens fantasi har sänkts till ett minimum i takt med att den grafiska utvecklingen och att kortspelen i förlängningen har förlorat sin funktion.
Jag har uppenbarligen fel, för Hearthstone: Heroes of Warcraft har seglat in på marknaden, svept såväl hardcore-entusiasten som casual-spelaren med sig av bara farten och blivit en av de största aktörerna på e-sportscenen. Detta, vad det verkar, utan vidare ansträngning.
Jag borde kanske egentligen inte vara förvånad. Blizzard, i min värld, har alltid varit den studio som bättre än någon annan kan ta till sig ett koncept, forma det till något eget och finslipa det till - inte nödvändigtvis perfektion, men - något som alla kan hitta ett personligt värde i. Vi har sett det i Warcraft, Starcraft, World of Warcraft och Diablo, och vi ser det igen med Hearthstone: Heroes of Warcraft.
Vi kan därför fastslå redan här och nu att du bör ladda ned och spela, gärna mot en vän, för Blizzards virtuella kortspel är väldigt, väldigt bra, och trots att det är gratis att spela känner jag mig aldrig någonsin tvungen att plocka fram plånboken.
Till att börja med finns här ingen hemsk inlärningskurva att förhålla sig till, utan det är både lätt och trevligt att komma igång. Det första som möter dig när du startar spelet för första gången är en entusiastisk krögare, en nylonsträngad gitarr och tonerna av blockflöjt varpå en spelplan vecklas ut och reglerna förklaras. Efter en process på drygt tio minuter där du fått lära dig att du har 30 hälsopoäng, en mana-mätare som stiger med ett poäng för varje runda och en uppsättning kort att använda dig av är du redo att ta världen med storm - eller bara spela några partier om kvällen med en kompis. All annan information står nämligen att finna på korten, så du behöver aldrig memorera några regler.
Det innebär att du som ny spelare kan ta dig an motståndare vars kort du inte känner till och ändå ha en chans att vinna. Du ser ju vad motståndaren lägger och kan därför kontra med lämplig strategi. Det här aningen spontana spelsättet är naturligtvis inte ens hälften så effektivt som att faktiskt veta vilka kort din motståndare troligtvis har i sin lek i kombination med gott minne och en ordentligt planerad strategi. Lyckligtvis har Blizzard förstått att alla är nybörjare inledningsvis och du kommer därför att möta spelare på samma erfarenhetsnivå som du själv, medan kort och strategier omärkligt slinker in i ditt medvetande.
Valet av klass spelar stor roll för vilken taktik du kommer att vilja lägga dig an med. Likaså vilka 30 kort du väljer att placera i din kortlek. Man har utnyttjat de redan familjära klasserna från Warcraft-universumet och fångat deras karaktäristiska särdrag väl i form av vilka specialförmågor och kort som finns tillgängliga, men jag vill egentligen inte fastna i det. Risken finns att det blir för invecklat för den icke-initierade. Det räcker istället att konstatera att här finns närmast oändliga möjligheter att utveckla sig själv, både mentalt som spelare och mer direkt i form av nya kort och kortlekar. Just nya kort tillskansar du dig antingen genom att handla slumpmässiga sådana för riktiga pengar eller genom att utföra en serie uppdrag.
Du kan också betala en mindre summa pengar för att få spela i arenan, ett spelläge där du får välja slumpmässigt genererade kort, möta mänskliga motståndare som gjort detsamma och därefter belönas efter hur bra du gjorde ifrån dig. Har du tur kan en spelsession avslutas med ett nytt kort som skapar perfekt balans i din lek, eller så får du istället något som du mest troligt aldrig kommer att använda. Vad som bör poängteras är att du kan vinna tillräckligt mycket guld i arenan för att få fortsätta spela en omgång till, vilket innebär att den med rikliga mängder skills kan fortsätta sin slakt i all teoretisk evighet utan att lägga ned så mycket som en krona.
De riktigt blodiga bataljerna utspelar sig dock i de rankade matcherna. Här skiljs agnarna från vetet, pojkarna från männen och casual-spelarna från hardcore-eliten. Här ställs du mot spelare vars ranking motsvarar din egen för att antingen klättra eller sjunka på skalan, och i Hearthstone: Heroes of Warcraft är ranking detsamma som skrytförmåner; eller swag, som ungdomen säger.
Det är dock inte bara spelmekaniken som förtjänar lovord. Designen, ljudet och inramningen har behandlats med den vördnad och respekt som fansen kräver och förtjänar - vilket rent konkret innebär att samtliga kort är fantastiskt vackra med tillhörande, unika ljudeffekter från Warcraft-arvet. Dessutom känns det hela tiden troget vad vi redan vet om Warcraft sedan innan. En murloc är lätt att döda, men en mindre armé kan plötsligt bli för mycket att hantera. Man har varit smarta på det här viset, hela vägen.
Tempot känns dessutom perfekt. Jag kan dyka in på lunchen för att tjuvspela en match på bara några minuter, eller så kan jag ägna en hel natt åt att finslipa på min mage-lek tillsammans med kompisar. Musiken är alldeles lagom anonym och puttrande för att jag inte ska tröttna, matcherna tar precis tillräckligt lång tid för att jag ska känna mig involverad men aldrig uttråkad, och jag ser hela tiden hur mina kortlekar utökas i takt med att jag ökar i nivå och ranking.
Men, allt är inte frid och fröjd, dessvärre. Jag kan förvisso omvandla kort till valuta och på så vis bygga nya, men jag saknar verkligen ett läge för att helt enkelt byta kort, som man ju hade kunnat göra i verkligheten. Hearthstone: Hereos of Warcraft gör ett enormt bra jobb på att simulera och förbättra hur det skulle vara att spela med fysiska kort, men just den här biten har utelämnats helt, och det känns synd.
Min största besvikelse kommer dock i form av att det fortfarande saknas turneringsläge. Helst hade jag velat kunna ställa upp turneringar varje helg och förkovrat mig fullständigt i gigantiska pyramider av matcher där en spelare till slut ska stå på toppen som vinnare, men jag hade också varit helnöjd med möjligheten att skräddarsy sin egen turnering tillsammans med vänner. I nuläget kan vi bara spela två och två, jag och mina kompisar, och det sätter käppar i hjulen när man vill Skype-samtala med flera samtidigt.
Fast, i slutändan kan jag inte förvänta mig att Hearthstone: Heroes of Warcraft ska vara helt skräddarsytt efter mitt kompisgängs personliga preferenser, såklart. Och du bör definitivt inte låta en sådan sak hindra dig. Ladda istället ned spelet och ägna helgen åt ett riktigt mysigt avbräck mellan Titanfall-matcherna. Det kommer du inte att ångra, och inte din plånbok heller.