Jag blundar och med mitt inre öga visualiserar jag att det finns en kontrolldon för en modern attackhelikopter framför mig. Jag greppar tag i stigspaken (musen) och kontrollerar mina reglage för att få rotorbladen att snurra snabbare (mellanslag) och sen bär det av. Fem minuters flygtur över risfälten i Vietnam, fram till fiendens kontrollpunkt, en kavalkad av skott avfyras från marken och på horisonten ser jag en fientlig helikopter. Sekunden senare är jag nedskjuten och måste flyga i fem minuter igen. Välkommen till Heliborne.
Jag ska med en gång berätta att jag tenderar att vara sämst på alla typer av flygfarkoster i spel som Battlefield 4 eller Star Wars: Battlefront. Jag hanterar inte dessa maskiner särskilt väl under stress helt enkelt. Alldeles för ofta resulterar mina försök i en hög av brinnande bråte och mina lagkamrater som lagt sitt liv i mina händer ser sådär lagom imponerade ut.
I Heliborne har du bara helikopter att välja på. Givetvis finns det olika typer av modeller och storlekar men det är just helikoptrar. På klassiska manér är det USA och Ryssland som inte drar riktigt jämt och det är strider mellan 60-tal och nutid som utspelar sig på skärmen. Det betyder att slagen utkämpas på olika platser i världen, exempelvis Vietnam och Afghanistan. Med bara fyra kartor blir det lite tradigt i längden och när jag flyger över samma skogsparti för femtielfte gången i ordning måste jag tvinga mig själv att hålla ögonen öppna.
Grafiken är kanske ingenting att vråla över men det är funktionsdugligt, även om det mesta ser likadant ut ovanifrån.
I Heliborne erbjuds du bara multiplayer. Spelläget Frontlines går ut på att ta över så många kontrollpunkter på kartan som möjligt. Det gör du genom att flyga dit (vilket alltid känns som en tradig uppgift) sen landar du och släpper ut dina trupper och fyller på eventuell ammunition som du har använt. Genom att hålla fler punkter än dina motståndare får ditt lag mer poäng och kan således vinna matchen. Det går även utmärkt att placera ut trupper på valfria ställen för att göra livet surt för passerande (intet ont anande) fiender.
Allt som allt finns det 34 olika helikoptrar, i tre olika klasser, där var och en har sina egna fördelar. Du kan offra egen bestyckning för mer utrymme för infanteri, och på så sätt göra punkten mer svårövertagen för era fiender, eller göra tvärtom och ladda upp med mer vapen än självaste Rambo och bara kötta ner motståndet från luften.
Bland annat kan Afghanistan och Vietnam besökas.
Spelläget i sig är det inget fel på, inte på pappret i alla fall. I spelet känns det dock långsamt och inte alls särskilt spännande just nu. Som jag redan har nämnt, när du blir nedskjuten och måste starta från din ursprungsbas är flygningen tillbaka alldeles för lång. Det händer oftast ingenting på vägen eftersom slagen utkämpas vid kontrollpunkterna och avsaknaden av tidsenlig musik blir extra tydlig. I grunden är spelet kul. Spelkontrollen är härligt lättbegriplig och förlåtande. Det är lätt att slänga runt sin helikopter i galna manövrar och koncentrera sig på att skjuta samtidigt. Även för mig som är fullkomligt värdelös på det vanligtvis.
Jag saknar dock möjligheten att få flyga inifrån cockpit (det finns faktiskt cockpit-by men det ser mer ut som att sikta ett vapen i valfritt Call of Duty) samt möjligheten att få utsmycka min helikopter och göra den personlig och allmänt bling bling. Något annat som saknas är ett level-system, någonting att kämpa för och känna att det faktiskt går framåt. I nuläget är detta helt obefintligt.
Heliborne är fortfarande i Early Access, vilket betyder att mycket kan hända innan spelet är ute "på riktigt".
Rent grafiskt får inte spelet min helt nya, fläskiga, PC att skrika så fläktarna dånar men det är inte på några sätt fult heller. Helikoptrarna är detaljerade och landskapen är vackra från luften. När du väl tar dig ner på marken är texturarbetet och detaljerna som bortblåsta och gör att det blir väldigt skiftande i kvalité.
Ljudet är inte heller någonting att bli imponerad över just nu. Helikoptrarna låter fjösiga och vapenljuden gör mig inte alls upphetsad. Avsaknaden av musik blir också den påtaglig (som sagt) när du måste flyga långa sträckor utan att det händer någonting.
Helikoptrarna du kan flyga varierar i storlek och årsmodell.
Heliborne är fortfarande i Early Access och det finns absolut ett spel här som kan bli till ett riktigt trevligt tidsfördriv. Ökar utvecklarna på tempot, fixar till lite skön musik och bygger ett välfungerande progression-system tillsammans med bättre menyer för matchmaking så finns potentialen här, definitivt.