Hit Man

Gary Johnson, som tydligen är baserad på en verklig person, lever ett anständigt och lagom normalt liv som universitetslärare som kryddar till tillvaron genom att extraknäcka som en lönnmördare. Eller ja, inte en riktigt lönnmördare förstås; New Orleans-polisen använder Garys ypperliga skådespelartalang för att lura ut potentiella klienter som är ivriga att beställa mord. Gary är läskigt bra på att iklä sig rollen som iskall yrkesmördare fram tills den rykande klienten Madison Masters smälter hans hjärta. Efter deras möte blir ingenting sig likt och Gary måste bestämma sig om han ska överge sin yrkesmördarpersona eller våga ta det där klivet som han aldrig trodde skulle ställas inför: byta identitet helt och hållet.

Jag vet inte riktigt vad jag hade hoppats på när jag först hörde talas om Hit Man, men jag är glad att den här filmen existerar. Detta var nämligen en av de skarpaste och vassaste romantiska komedier jag har sett på länge. Det ska sägas direkt. Richard Linklater har tillsammans med Glen Powell tagit fram ett alldeles fenomenalt manus som är så utsökt intelligent och fiffigt att mungiporna fortfarande värker efter att ha lett så mycket i biografen. Hit Man är något så märkligt som en somrig New Orleans-noir som också lyckas värma med en oerhört gullig kärlekshistoria med en smått makaber underton. Powell, jag förlåter dig för den horribla Anyone But You, för kemin med Adria Arjona är direkt gnistrande och hans komiska Mr. Ripley-bredd är ofta lysande.

Mellan lönnmördar-fasonerna tar Linklater lite filosofiska andetag i en aula för att utforska vad det innebär att förändras som människa, för att sedan varvas med förbrytarfoton av lättlurade klienter och en kavalkad av allt löjligare Gary-förklädnader. Komedi-elementen är lika balanserade som de är originella och den härligt bitska dialogen lyfte en redan underhållande skröna till oanade höjder. Som komedi bryr sig Linklater inte så mycket om vad som är rätt och fel, tacksamt nog; Hit Man handlar om att bryta sig ur sitt skal och att våga förändras som person, så länge man inte har New Orleans-polisen flåsandes i nacken.

Det är inte alltid som de komiska scenerna med Powells låtsastorped övertygar fullt ut och vissa av filmens vändningar löser sig lite väl snabbt, men det finns så mycket självsäkerhet och hjärta i denna genreblandning att det egentligen inte spelar så stor roll. Hit Man är en dråplig romcom med precis rätt dos av mörker och skruvad polisthriller, som dessutom lyckas vara både lättsam och tänkvärd på samma gång. Det är med andra ord Linklaters mest sevärda film sedan Boyhood och rekommenderas varmt till alla turturduvor därute som vill svalka sig lite i biomörkret.