Hitman: Blood Money

Danska lönnmördarspel har alltid haft en speciell plats i min spelsamling. Min kärlek till flintskalliga och klonade mördarmaskiner från andra sidan sundet började år 2000 då IO Entertainment släppte Hitman: Codename 47. Sedan dess har det gått både upp och ner för vår kostymklädde kompis 47 och därför var det givetvis lite extra spännande att börja spela årets upplaga.

Som spelets titel, Blood Money, antyder har pengar fått en större betydelse den här gången. Vår vän 47 får betalt för de jobb han utför. Och vid det här laget vet ni säkert vad det är för jobb vi snackar om. Sköter man jobbet snyggt och smidigt utan att lämna högar av döda civilister efter sig får man bättre betalt. Dina uppdragsgivare vill inte gärna dra onödig uppmärksamhet till sig och det är få saker som är så irriterande för en hemlig organisation som ett CNN-mediadrev efter en blodig massaker på ett turisthotell.

För pengarna man tjänar kan man efter varje uppdrag muta vittnen och polisen så att de håller truten och risken är mindre att du blir igenkänd under kommande uppdrag. Pengarna kan också användas för att köpa bättre information om det kommande uppdraget så att du har chansen att förbereda dig bättre. Har du skött dig och fått pengar över så kan du uppgradera dina vapen. Spelet innehåller cirka 50 olika puffror och man kan uppgradera samtliga. Att spelet har blivit ännu mer av en lönnmördarsimulator märks på att man kan använda allt möjligt man hittar för att släcka sina offer. Det går till och med att rigga olyckor så att ingen ens kommer på tanken att en skallig kille var i närheten när hjärtat slutade slå.

Fiendernas artificiella intelligens är något som förbättrats i jämförelse med det förra spelet, Contracts. Tidigare lyckades man antingen undgå upptäckt eller så blev man jagad, men nu kan vakter och fiender bli misstänksamma utan att därför börja jaga efter dig som en gråhund under älgjakten. Här spelar tidigare uppdrag in och har du skött dina kort rätt och ingen har lagt märke till dig tidigare så har du bättre chans att slippa bli igenkänd. Det finns också bättre möjligheter att spela på olika sätt och använda olika strategier. I tidigare spelen har det inte knappt gått att göra något annat än att spela defensivt och verkligen smyga fram och använda list. Har man frestats att göra något annat har det oftast slutat med förnedring.

I Blood Money går det att storma fram men även om det är frestande att skjuta sig igenom vakter och nyfikna civilister så är det på inget sätt lättare än att använda list. Aggressivitet gör att fler poliser, vakter och så vidare anfaller och i Hitman har man aldrig en uppsjö av vapen och ammunition till sitt förfogande. Man får också som sagt sämre betalt för smetiga jobb. Allt det här gör att man verkligen tänker sig för innan man ens osäkrar sitt vapen. Även om grafiken i Hitman: Blood Money inte är revolutionerande, eller proppad med nymodiga effekter, så innehåller spelet ändå en del tekniska godsaker. Inte minst det faktum att banorna nu är flera gånger större än i det förra spelet och att grafikteknologin Glacier gör det möjligt att rita upp hundratals detaljerade karaktärer samtidigt. En bana utspelar sig under Mardi Gras-festligheterna i Lousiana. Känslan att förfölja sitt byte på gator som är formligen packade med festande människor är läckert suggestiv.

Tyvärr lider dock Blood Money av en del brister. Den största tycker jag är den oförändrade spelkontrollen och den ibland virriga bandesignen. Det har helt enkelt inte hänt särskilt mycket sedan det första spelet för sex år sedan. Spelkontrollen har varit en svaghet i Hitman-spelen sedan starten och även om den är marginellt bättre i Blood Money så når den inte upp till den nivå som exempelvis återfinns i Splinter Cell-spelen där själva smygandet är flera hundra gånger smidigare. Extra frustrerande är det när man verkligen lagt upp en vattentät plan, placerat vapenväskor på strategiska platser och så skiter sig hela grejen för att man misslyckas med en enkel strypning på grund av den bristande spelkontrollen. Även om fiendeintelligensen är bättre så tycker jag att Blood Money ibland faller tillbaka i gamla hjulspår och blir oförlåtande idiotsvårt. Det känns ibland som om fienderna kan lukta sig till var man har gömt sig. Nu vet inte jag om 47 har grava problem med sin personliga hygien, men jag utgår ifrån de som klonade fram honom även tänkte på det.

IO Entertainment har förnyat Agent 47 sig på ett ytterst försiktigt sätt vilket gör att de inbitna Hitman-fansen förmodligen kommer att älska det här. För trots svagheter är Hitman: Blood Money är ändå tillräckligt unikt, atmosfäriskt och utmanande för att jag ska fortsätta strypa ovetande hejdukar med min pianotråd.

--------------------------------------------------------------------------
Testsystem:
P4 3,0GHz HT, 1024MB RAM, 512MB ATi Radeon 9800 XT